Nu är det snart jul och nyår, så jag vill med detta inlägg önska alla just en god jul och gott nytt år!!!! Ha det så bra under helgerna!!
Jag har som målsättning att inte surfa så mycket under "ledigheten", jag har tänkt att försöka spendera tiden med familjen istället. Julen är ju ändå barnens högtid och inte datorns. Det kommer naturligtvis att resultera i färre inlägg här. Jag lovar inte ens att uppdatera något mer i år, men vi får se om jag kan hålla mig borta från tangenterna. Det kanske inträffar något som jag måste skriva om, vi får se. Om inte annat hoppas jag att vi hörs och ses nästa år!
Ämne: Våld, brottslighet, barnens rätt och uppfostran
En pensionär har ställts inför rätta i Jönköpings tingsrätt. Han är åtalad för ringa misshandel för att han har slagit en 12-åring. Nu sluter ett par busslaster med pensionärer upp bakom honom och de anser att han inte ska dömas. Kan anledningen till att så många pensionärer sluter upp bakom "70-åringen" att de själva växt upp med aga?
12-åringen hade varit tämligen jobbigt och det som fick bägaren att rinna över var när han kallade pensionären "gubbjävel". Många argumenterar för att (snor)ungarna "måste lära sig" och då kan tydligen en örfil vara rätt. Då ställer jag mig frågan vad 12-åringen lärde sig här. Det enda logiska han kan ha lärt sig är att ta till våld när tålamodet är slut.
Slutsatsen, enligt pensionärerna, är alltså att det ska vara ok att slå barn. Med samma logik antar jag att de också tycker att man ska få slå vuxna som är jobbiga? Eller är det bara barn som man ska ha rätt att slå när "man inte orkar" längre?
Kan jag ha förståelse för att pensionären slog till "snorungen"? - Ja, ungar kan vara förbenat jobbiga ibland.
Kan det försvaras? - Nej, absolut inte.
Våld är helt enkelt alltid fel, det är fel om det riktas mot vuxna och det är minst lika fel om det riktas mot barn. Genom att ta till våld mot barn visar man barnet att våld är en ok metod att ta till. Det faller in i kategorin "kontraproduktivt".
Har just fått reda på, via Pappapersson, att IOGT-NTO har en kampanj för att föräldrar ska fira en vit jul. (Alltså avstå från alkohol). Det tycker jag som en mycket bra idé. Julen är barnens högtid och då bör föräldrarna hålla sig nyktra. Nu menar jag inte att man inte får dricka något alls, men att dricka sig berusad under jul när det finns barn närvarande är ett tecken på mycket dåligt omdöme.
Så varför inte ansluta sig till kamanjen, den hittar ni här!
Nu är det ju så att man alltid ska hålla sig nykter framför sina barn, men på något sätt är julen speciell. Låt ungarna få fira den med nyktra föräldrar!
Jag brukar köpa Faktum (de hemlösas tidning i Göteborg), ibland köper jag flera exemplar av samma nummer. Jag är inte bäst på att ge pengar till välgörenhet, men Faktum köper jag mer än gärna. Där vet jag definitvt att pengarna kommer till rätt person. Dessutom är tidningen bra men syftet med den är ännu bättre. Att göra rätt för sig och sälja en tidning är något som jag definitivt tycker man ska uppmuntra.
Det finns en liknande tidning i Stockholm, den heter Situation Stockholm, köp den om du bor där! I Skåne (Malmö, Helsingborg och Lund) kan man köpa Aluma. Det kanske finns fler liknande tidningar, men de känner jag i så fall inte till.
Här kommer en lite annorlunda julsång som sånär får mig att gråta varje gång jag hör den. (Lyssna på texten och känn hur man blir fuktig i ögonen)
Jag vet inte om man får göra det, men jag skriver ut texten här. Om jag bryter mot någon lag påtala detta och jag tar genast bort den!
Snowstom - Jul
Nu är det jul igen och alla ljusen tindrar.
Snögubbar överallt och lyktor i varje park.
Mot den bitande kylan får vi julklappar som lindrar.
Aldrig på året är gemenskapen så stark.
Men det är någon i Brunnsparken som gråter.
Som ser julen i annat perspektiv.
Som är ensam när skuggor kommer åter.
Och förmörkar tanke, själ och liv.
Kommersen är blomstrande, vi fyller önskebrunnar.
Och nästan överallt från största hus,
till minsta skjul står skinkan på bordet,
och det vattnas i våra munnar.
Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.
Men det är någon i Brunnsparken som gråter.
Som ser julen i annat perspektiv.
Som är ensam när skuggor kommer åter.
Och förmörkar tanke, själ och liv.
Juldagsmorgon, solens första strålar träffar taken.
Och eldens sista låga flämtar svagt i våran spis.
Men det är inte bara Tomten som är vaken,
någonstans i stan blir tårar till is.
Det är någon i Brunnsparken som gråter.
Som ser julen i annat perspektiv.
Som är ensam när skuggor kommer åter.
Och förmörkar tanke, själ och liv.
Enligt Britta Svensson på Expressen utnyttjar Tiger Woods trasiga kvinnor. Så kan det ju vara. Men kan det inte ocskå vara så att kvinnor utnyttjar Tiger Woods för att han är rik? Eller är man helt ute och cyklar då?
Uppdatering: Läste nu att det handlade om sexköp och du kommer saken i en annan dager, då ger jag Britta mer rätt i sin krönika.
Elin är ett offer för en otrogen man. Ingen tvekan om det, men rättfärdigar det jakt med golfklubba? (Om nu det har inträffat) Enligt mig är jakt med farligt vapen faktiskt värre än otrohet, mest för att det ena är livsfarligt, det andra är "bara" högst omoraliskt, oetiskt och förbannat dumt.
Är det verkligen så att kvinnor alltid är offer och män alltid förtjänar det de råker ut för.
Och jo, jag tycker att Woods har betett sig som en idiot och det är förkastligt att vara otrogen mot sin familj. Jag tycker bara att det är lite konstigt att det är ok för Elin att jaga sin man med en golfklubba. Som reflektion kan man ju fundera på hur den motsatta situationen hade mottagits av (svensk) media. Woods jagar den otrogna Elin med golfklubba. Hade det då inte varit fokus på Woods jagande och inte på ELins otrohet. (Elin och Woods får här agera exempel på en mer generell tanke).
1.
Hur skulle ni hantera följande situation? Man kommer inte på toalettet på öppna förskolan. På toalettlocket ligger en hopprullad använd blöja. Man vet vems dem är. Såhär skulle jag göra: Jag skulle slänga blöjan, tycka att personen som glömde den var klantig och sen skulle jag inte bry mig så mycket mer. Som ni säkert förstår var det jag som glömde blöjan. (Anledningen var ett ovanligt struligt barn som inte ville ha sina byxor på sig). Efter kanske 15 minuter kommer en mamma fram till mig. "Jag tror att du glömde en blöja på toan" Oj, så klantigt, jag ber om ursäkt sa jag. Sedan började gå mot toan för att slänga blöjan, då säger hon "Det är lugnt alltså, jag har slängt den." Jag blev mållös. Vad var poängen med att tala om det för mig? Tror hon att jag har som vana att glömma använda blöjor på toalettlocket? Jag är säkert överkänslig, men jag tyckte det kändes som att hon försökte påvisa att jag var en klant. (Och nu kanske jag har fel, men jag tror inte att hon skulle sagt till en mamma) Eller är det så att mammor aldrig skulle glömma en blöja på detta sätt?
2.
Idag gick jag på bussen, jag bar ett barn och körde vagnen med andra handen. Väl på bussen strulade Västtrafiks idiotiska kortläsare så jag fick ställa ned barnet på golvet och ta fram kortet. Bussen startade och jag trillade och råkade stöta till en person. Denna persons granne utbrister till mitt barn. "Oj, så duktig du är som klarar dig själv när din pappa inte klarar av det". Jag blev mållös, men det var fan nära att jag ramlade en gång till med knytnäven först in i hennes ansikte. Dock försöker jag undvika våld så jag och lillan satte oss på en plats i närheten istället. Där räknade jag till 10 ett par gånger.
3.
Här placerar vi Kristian Ödell på Västtrafik som tycker att handikappade ska vänta tills en handikappanpassad vagn kommer. Nu är det väl så att Ödell tyvärr får bära hundhuvudet för något som är hela Västtrafiks fel. Och varför är det fel då? Jo, för att de lutar sig på regler som inte finns, läs här!
Om det är några som borde gå på medieträning så är det Västtrafik, det nya biljettsystemet är så uppåt väggarna korkat att högutbildade människor som till och med jobbar med kollektivtrafik inte förstår hur man ska göra. Detta skyller Västtrafik på resenärerna. Det är tur för styrelsen för Västtrafik att de är politiskt tillsatta, annars hade de nog fått sparken efter detta fiasko. Att dessutom inte ha vett nog att förstå var sympatierna hamnar när man kastar av en 5-årig handikappad kille från spårvagnen slår alla rekord i idioti.
När jag var liten tittade jag och min familj nästan alltid på jullovsmorgon. Det var ett sätt att umgås och när man var ledig var det ett bra sätt att ta sig upp på morgonen. När jag tänker tillbaks på det är det glada och trevliga minnen. Jag kommer bland annat ihåg serien om "Mika" som skulle transportera en ren någonstans. (Jag tror att han hette Mika och jag tror att han skulle transportera en ren, det var ju säkert 25 år sedan man såg det). Jag kommer inte ihåg om Bröderna Dahl också gick på jullovet eller om det var på sommaren man fick njuta av dessa norska hjältar.
Nu meddelar SVT att man lägger ned jullovsmorgon. De konstaterar att det nog är mest föräldrarna som kommer att sakna programmet. De har säkert rätt, vad vet jag om dagens barns TV-vanor? Men inte desto mindre tycker jag att det är tråkigt. Jullovsmorgon var något trevligt och mysigt i vintermörkret.
För övrigt tycker jag att dagens barnprogram är dåliga. Tacka vet jag Lillstrumpa och syster-yster, Vilse i pannkakan, boktipset, Bröderna Dahl, Lördagsgodis, Fem myror är fler än fyra elefantar, Trazan och Barnarne med flera. Dock är det väl så att dagens ungar gillar dagens barnprogram. Gårdagens ungar, alltså sådana som jag, vi gillar gårdagens program. Nostalgi tror jag att det kallas...
Läste idag att endast 30 % av Sveriges föräldrar har gått någon utbildning i första hjälpen inriktad på barn. Jag och min sambo gick en sådan kurs för några månader sedan och det var oerhört nyttigt. Även om man tidigare gått första hjälpen-utbildningar glömmer man lätt hur man ska göra. Dessutom går utvecklingen framåt vilket gör att dagens kurser inte ser likadana ut som dem som anordnades för tio år sedan.
Jag kan bara rekommendera att gå en sådan kurs. Jag känner mig inte alls säker på vad jag skulle göra om något hände, men jag har i alla fall fått öva lite på saker och något kommer man förhoppningsvis ihåg ifall man nu skulle behöva använda dessa kunskaper någon gång.
Axel Schulman känner sig kränkt för att han inte får komma in på diverse kaféer för att han har barn och barnvagn med sig. What´s the big deal? Gå till ett annat kafé då, det kan inte vara så svårt, i alla fall inte i Stockholm. Eller?
Själv har jag full förståelse för att det är "barnförbud" på vissa kaféer. Jag förstår att folk stör sig på barnskrik och jag förstår att springande barn runt benen inte är vad alla önskar sig. Jag inser också att även om jag tycker att det är sött när min lilla toddler springer upp och ned i trappan kan det störa andra. Mina barn - andras (snor)ungar.
Det hela handlar lite om vett och etikett också. För det hela hade nog inte varit ett stort problem om föräldrar hade vett att säga till sina springande, hoppande och skrikande barn. Och om inte det funkar får man faktiskt gå ut med barnen. Det är att visa de andra kafébesökarna respekt.
Själv blir jag lite purken om man inte får komma in, men sedan tänker jag skadeglatt "då ger jag mina pengar till någon annan då. Your loss"
Ämne: Jämställdhetsbonus, jämställdhet, föräldraskap, föräldraledighet och politik
Regeringen har, som bekant för de flesta, infört en jämställdhetsbonus för att uppmuntra föräldrar att dela föräldraledigheten mer lika. Det är ju väldigt bra i tanken. I praktiken är bonusen så idiotiskt utformad att nästan ingen utnyttjar den. Det är det första skämtet. Nästa skämt är att den inte på något sätt har ökat jämställdheten. Det största skämtet är dock att bonusen inte alls uppmuntrar folk att dela den hemmavarande tiden lika, den uppmuntrar föräldrar att ta lika många föräldradagar. Och det mina vänner är en enorm och viktigt skillnad.
I vår familj kommer det sklija en månad mellan längden på våra ledigheter, tillsammans kommer vi att vara hemma 21 månader. Det ena året tog mamman ut nästan 100 % av dagarna och det andra året tog jag ut ungefär 100 % av dagarna och alltså kommer vi inte få någon bonus. Dessutom ligger en brist i att jag tar ut många fler dagar än mamman men vi är hemma i praktiken lika länge. Det skiljer som sagt en månad. Men eftersom bonusen beräknas på uttagna föräldradagar kommer vi inte få någon bonus.
Naturligtvis borde bonusen räknas på tiden man är hemma med barnet, inte antal dagar man kräver ersättning för. Det är naturligtvis mycket svårare att kontrollera detta, men det borde kunna låta sig göras genom intyg från arbetsgivaren.
Det största skämtet av dem alla är dock att det krävs uppmuntring för att dela lika på tiden med sitt barn. Det är på min ära väldigt märkligt!
Ämne: Jämställdhet, föräldraskap, papparollen, BB, graviditet, förlossning, profylax och tips och råd
I dag åkte jag lite bil med lillan. Jag slog på radion och programmet handlade om pappans roll vid förlossningen. Man fick maila eller ringa in och förklara hur man såg på pappor på förlossningar. Jag fick under de cirka 30 minuter jag lyssnade höra allt från genomtänkta och kloka inlägg till fullständig idioti. Den som framstod som mest korkad var (naturligtvis) en man som dessutom pratade östgötska. Inget ont om östgötar, men inte låter de överintelligenta precis. (Och innan någon kallar mig för dialektrasist ska jag påpeka att jag själv pratar östgötska, eller i alla fall något som påminner om det)
Hans åsikt var hur som helst att pappan skulle hålla sig i närheten, men inte i rummet där hans barn kom till världen. "Kvinnor har ju haft nio månader på sig att förbereda sig fysiskt och psykiskt så de klarar ju det mycket bättre än oss män". Ja, rent fysiskt kan jag hålla med, kvinnor är bättre på att föda barn än män, men hur trög är man om man inte på nio månader kan förbereda sig psyksikt som man? Jag själv tyckte mest att jag var ett fån under "vår" förlossning, men enligt min sambo var jag tydligen till stor hjälp. Att jag inte var helt snurrig berodde på att jag hade förberett mig bland annat genom att läsa böcker och att gå en profylaxkurs. Oerhört värdefullt och fullt genomförbart på nio månader, jag lovar!
En annan fråga som ventilerades var om mammor skulle ha rätt att förbjuda pappan att vara med. Här är jag kluven. Det är ju onekligen kvinnan som gör den jobbiga delen här så då kanske hon borde få bestämma detta själv. Å andra sidan är man ju faktiskt (oftast) två om barnet och jag kan nog också tycka att pappan borde ha rätt att få vara med vid sitt barns första sekunder som egen individ. Svår fråga.
En kvinna ringde in och tyckte att mammorna kunde ägna sig åt att föda barn, männen gjorde lumpen så då kan ju kvinnorna föda barn var hennes oerhört (o)genomtänkta argumentation. Upplysningsvis kan jag informera om att kvinnor också gör lumpen då och då. Jag vet inte mer vad jag ska säga, argumentationen är så dum att den knappt går att bemöta. Vad händer med de män som inte gör lumpen? (Om jag inte är felunderrättad är det mellan 80-90 % av männen som INTE gör lumpen)
Jag tror att papporna ska uppmuntras att vara med så mycket det bara går innan barnets födelse för att på så sätt känna att de ska delta fullt ut efter barnets födelse. Även om det var jobbigt att vara med på förlossningen ångrar jag det inte på något sätt. Förlossningen var ju ett nödvändigt steg för att barnet faktiskt ska komma till världen så varför missa detta viktiga steg? Läs på, gå profylaxkurs och var med i föräldragruppen då blir ni ganska väl förberedda på förlossningen, även om alla förlossningar är unika får man ändå en bild över det generella förloppet och det är värdefullt. Att skylla på att män inte "har tid att förbereda sig" är löjligt. In och stötta kvinnan som föder ert barn, de är hjältar och att se barnet för första gången är så oerhört häftigt att det inte går att beskriva.
Jag läste nyss att några av Ullareds-såpans deltagare är missnöjda med hur de framställs i TV. "Det har förstårt våra liv" säger de. Bland annat kallas pappan i familjen för "alkis" och barnen mobbas i skolan. Detta är naturligtvis tragiskt och jag tycker att det är konstigt att människor behandlar medmänniskor på detta sätt. Men, och detta är ett stort men, borde man inte fundera på detta innan man ställer upp?
Beter man sig konstigt på TV så behöver man inte vara Einstein för att förstå att det kan påverkar det "verkliga" livet också. Jag såg början på senaste avsnitten av Ullared och jag satt och gapade över varför människor ställer upp i sådana här program. Jag skulle aldrig ens överväga att vara med. Det är väl helt självklart att TV vinklar personerna för att de ska framstå som ännu mer speciella, naturligtvis. Men även om man inte gör det måste man väl förstå att om man åker till Ullared och bor där i två veckor så kommer folk tycka att man är knäpp? (Man behöver inte vara knäpp för att göra en sådan sak, men man kommer ändå framstå om knäpp) Jag själv tycker att det är knäppt, det finns sannolikt roligare ställen att åka till.
Vad vill jag säga med detta då? Jo, tänk efter före om ni bestämmer er för att vara med i TV och då speciellt i dokusåpor. Jag har sett ytterst lite av Färjan, Stockholm Arlanda och Ullared, men jag kan ärligt säga att jag inte sett en enda person som framstår som smart. Jag själv har blivit erbjuden att delta i Debatt i SVT, men jag tackade nej. Just av den anledningen att mitt barn inte ska behöva förknippas med någon på TV. Och då är ändå Debatt ett ganska seriöst program. Är man med i dumma TV-program då lär man få stämpeln dum, hur felaktig den stämpeln än är.
1 april började den rättsosäkra Ipredlagen gälla. Idag, 1 december kopplas kablarna till FRA in. Och detta under en borgelig regering, man bävar och tror inte att det är sant. Sverige är en övervakningsstat numera och en stat där privata intressen får agera poliser. Detta är värre än dålig science fiction...
Jag tycker att det är tragiskt att mitt barn ska behöva växa upp i ett land som tydligen har Östtyskland som förebild...
(Och nej, jag tror inte för ett ögonblick att det hade varit bättre med en vänsterregering, snarare ännu sämre. Det gör att det inte finns många realistiska val inför valet nästa år...)
Ämne: Jämställdhet, genus, kläder och tips och råd
I helgen var jag och lillan hos farmor och farfar, alltså de som för snart 1,5 år sedan kallades mamma och pappa av mig. Det är skönt att få lite sovmorgon och avlastning samtidigt som de blir glada. En win-win-situation helt enkelt. Farmor ville köpa lite kläder till lillan så vi åkte ned till "stan" för att titta på handskar och skor. Det slutade med handskar, skor och en jacka.
Eftersom jag fått tipset att fingervantar är bättre än tumvantar så ville jag köpa några sådana. Efter att ha testat detta några gånger så finner jag tipset som korrekt. Fingervantarna är suveräna, lillan störs inte av dem och låter dem helt enkelt vara på. Underbart! Nu till det mindre underbara. Det blev ett par svarta handskar med Hello Kitty på. Usch! Jag avskyr Hello Kitty. Men de var billiga och ärligt talat de enda som uppfyllde mina funktionskrav. Så jag fick svälja stoltheten och finna mig i detta. Faktumet att de var svarta underlättade det hela lite, den rosa utsmyckningen försöker jag tänka bort. Det går sådär.
Jackan var på rea, halva priset. Eller jacka och jacka, det var en liten kappa som var oerhört söt. Söndagsgåbortsöt. Bara hon inte växer ur den innan vi hinner hitta någon söndag att ha den på.
Sedan var det dags för skor/kängor. Kraven från min sida var att de skulle vara varma, klara vind, vatten, slaska och snö eftersom vi förhoppningsvis ska spendera lite tid där dessa element är vanliga. Det fanns ett tämligen stort utbud. Färgerna var svart eller lila. Affärsbiträdet var trevlig och tog genas fram en lila liten känga med lite krimskrams på.
"Jag vill inte ha någon rosa fjant-tjej-sko, finns det inga snygga skor till henne!" morrade jag då.
"Lila!" morrade min mor då eftersom jag är färgblind. Sedan fortsatte hon "men hon kan väl få vara tjej någon gång?" Det är en underbar kommentar tycker jag. Så om hon inte har rosa (lila) är hon inte lika mycket tjej eller? Mamma vet min inställning så det blev ingen vidare diskussion och dessutom medlade affärsbiträdet snyggt genom att säga: "De här svarta är ju bra för de passar ju till alla kläder."
Detta var ju ett argument som mamma inte kunde protestera emot och dessutom visste hon att jag/vi vägrar att klä lillan i typiska tjejfärger*. Det hela slutade dock med ett par snordyra gore-tex-kängor som passade bra och som dessutom var både svarta och snygga. (Med snordyra menar jag att de kostade betydligt mer än jag skulle betalat och att jag flera gånger påtalade att vi kunde försöka hitta billigare kängor, men farmor ville ge sitt barnbarn något och nu fick det bli lite kläder och skor. Hon blev glad och jag blev glad och eventuellt blev även lillan glad, vad vet jag?
____________________________________________________ * Hon får gärna ha klänning och kjol och rosa också, men då ska det vara för att plaggen är snygga inte för att tjejer nödvändigtvis ska ha dessa färger.
För fem månader sedan kunde lillan inte gå. Idag hittade jag henne halvvägs över badkarskanten. Förra veckan satt hon på vardagsrumsbordet. Förrförra veckan hade hon klättrat upp på en bänk i hallen. Jag bävar för vad som händer nästa vecka.
Det är dock ofattbart hur snabbt se små utvecklas. Motoriken blir bättre för varje dag och ordförrådet har explodera senaste månaden. Vi har ett bild spel som skärmsläckare, det senaste vi märkt är att hon vet vad vissa personer på bilderna heter. Det som nästan är roligast är att se hur andra reagerar när vi pratar med lillan. Vissa ord är ju självklara för oss, men förmodligen obegripliga för Svenssons på bussen. Jag menar, det är klart att vi fattar att "att" är vatten och att "bong" är ballong eller att "boj" är boll, men Svenssons tror nog bara att vi låtsas förstå! Kul är det hur som helst! Dagens nya ord var "goda", alltså groda!
En annan utveckling som jag prisar högt är att hon säger till när hon måste gå på pottan. "Potta!!!!!!!" Och sen rusar hon till badrummet med mamma eller pappa hack-i-häl. Det är ju nämligen så att framförhållningen inte är den bästa ännu. Dock brukar vi oftast hinna in och det är oerhört skönt att slippa byta kladdiga blöjor varje dag. (Å andra sidan får vi ju tömma en kladdig potta) Jag tror att knepet heter tygblöjor. Jag fick tipset av en kompis som sa att ungarna snabbare vänjer sig av med blöja om de använder tygblöja och det skriver jag under på. Vi har satt henne på potten sedan hon var väldigt liten och använt tygblöjor hela tiden när vi varit hemma och jag hoppas att resultatet är ett blöjfritt barn inom kort. Håller tummarna! Så även om tygblöjor innebär mer jobb är det nog värt det om barnet slutar med blöja snabbare...tycker jag i alla fall!
Att jag någonsin skulle hålla med Gudrun Schyman har känts oerhört främmande för mig. F! är för mig ett oviktigt parti, med konstiga tankar och värderingar. I fallet Louise Hallin ger jag dem dock mitt största stöd. Att Hallin får sitta och rada upp generaliseringar, lögner och påhitt i Public service är ofattbart. Att hon anlitas som "expert" i Gomorron Sverige är vansinnigt och att hon fått ett eget program är ännu mer skrämmande.
Louise Hallin kan få sitta i TV och säga dumheter, men då måste det finnas någon mer med som kan påtala alla gånger hon ljuger och hittar på. Hon kan få vara med i debatter, men aldrig själv. Louise Hallin måste stoppas. Själv funderar jag på att säga upp TV-avgiften tills hon försvinner från rutan. Inte för att jag tror att det skulle ge någon effekt, men jag vill heller inte ge mina pengar till ett företag som låter galningar sitt oemotsagda i TV.
Exempel på Hallins lögner:
Att pappor förstska "ges tillträde" till sina barn när barnet är två år. Att barnet bara kan knyta an till en person åt gången Att barn kan få problem om de separeras från mamman för tidigt (1 -2 år enligt Hallin) Att pappor blir deprimerade av ensidigt monotont arbete som hushållsarbete och att ta hand om barn.
Oj , vad många trasiga barn det måste finnas runt om i (väst)världen med tanke på hur föräldraledigheten ser ut i andra länder. Visst blir jag uttråkad av hushållsarbete, men det blir alla mina tjejkompisar också. Och även min sambo. Inga pappor jag träffat som valt att vara hemma har blivit deprimerade.
SVT borde skämmas som låter en lite mer vältalig version av Anna Anka leka expert i TV.
Jag läste en debattartikel på Newsmill nyligen. Artikeln belyser problemet med att BVC är alldeles för fokuserad på mamman och mammarollen. Enligt vissa på BVC är pappan mest ett jobbigt bihang som helst borde vara någon annanstans, för ta hand om barnen bör han verkligen inte göra. Jag har på det stora hela positiva erfarenheter från BVC och även MVC, så jag kan inte säga att jag känner igen mig. Dock tror jag definitivt att problemet finns på många platser. Det är alltså bra att någon, i detta fall Helén Sigfridsson, tar upp frågan.
Det som är så ofattbart är hur många som klankar ned på inlägget. Är det för att man så fort man pratar om jämställdhet måste klanka ned på det? Och hur är det möjligt att det är flest män som klagar? Inlägget går ju ut på att förbättra för er/oss. Läser ni över huvudtaget vad som står? Jag fattar verkligen noll. Min slutsats är:
1. Att män generellt är dumma i huvudet i dessa frågor.
2. Att sådana här artiklar drar till sig de knäppaste männen som bara måste klaga på allt som har med jämställdhet att göra.
Personligen tror jag inte på 1 eftersom det inte stämmer med min världsbild. Så jag hoppas och gissar ett 2 är rätt. Det som då är synd är att inte fler vettiga män låter sin stämma höras. "Vi måste höja våra röster för att hö-öras".
Dessa förvirrade bakåtsträvande konservativa män vill hänvisar gärna till "biologi" eller skyller allt på radikalfeminister och andra roliga termer. Kan de inte bara förstå att det är bra för alla om det blir mer jämställt, och då inte minst på BVC som är den första instans som barn möter. De är så insönade att de inte ens förstår att förbättringarna är till för dem. (Om de nu någonsin tänkt föröka sig, vilket jag faktiskt hoppas att de inte tänker göra).
Ämne: Jämställdhet, föräldraskap och föräldraledighet
Efter mitt förra inlägg fick jag en hel del mothugg. Jag blev på intet sätt övertygad, men det visar ändå att det finns unika lösningar för alla familjer. Det som gör mig tveksam till att vara ledig på 50 % är att jag skulle tycka att det känns mer som om man egentligen inte frånvarande 50 % på båda platserna. Dessutom undrar jag om man kan få samma närhet till barnen om man jobbar 50 % som om man är hemma 100 %. Och i mitt fall skulle jag bli väldigt stressad av att jobba 50 % för jag skulle känna mig oerhört otillräcklig på jobbet (och kanske även i hemmet). Observera att jag pratar om primär föräldraledighet. Alltså innan barnet går i förskolan.
Och på tal om detta läste jag en ledare i Expressen idag angående en tredelad föräldraförsäkring. Jag är negativ till ett sådant förslag. Mest för att jag själv, som tar ut flest dagar men ändå delar lika i tid, inte skulle kunna vara hemma lika länge med vårt barn med ett sådant förslag. Men jag är också negativ för att det finns så många olika lösningar för olika familjer att en sådan delning skulle kunna få negativa konsekvenser. En delning 50/50 ser jag som fullständigt "hål i huvudet".
Argument som att föräldraförsäkringen är pengar som staten "ger" föräldrar biter inte heller på mig. För pengarna som staten "ger bort" kommer nämligen från min lön i form av skatt. Och om nu staten "ger" mig pengar så borde jag väl i så fall kunna ge dem vidare till någon?
I dag var jag på öppna förskolan och där hörde jag en konversation som gjorde mig förvånad. Det var en pappa som högt och tydligt deklarerade hur bra det är att vara föräldraledig på deltid. "Det är ju jättebra, då får man det bästa av båda och man tröttnar inte på att vara hemma med XXX, för det blir ju långsamt i längden."
Jag kan ju inte säga att han har fel, han kände uppenbarligen så. För mig hade det dock inte alls fungerat. För mig hade ett sådant upplägg inneburit "varken hackat eller malet". När jag jobbade 100 % kände jag mig ibland stressad för att jag hade mycket att göra. Om jag skulle jobba 50 % gissar jag att stressen inte halveras, snarare fördubblas. Dessutom tror jag inte alls på upplägget att jobba samtidigt som man är föräldraledig. Då har man ju fortfarande jobbet i huvudet och det är väl distraherande? Det skulle i alla fall jag tycka. Nä, jag tycker nog att man ska satsa på en lång föräldraledighet och samtidigt varva ned för att få lugn och ro med barnet och i tillvaron. Dessutom tror jag att det är bättre för barnet.
Men som sagt, jag säger inte hur någon ska göra, det är upp till var och en. Jag säger bara hur jag känner och tror. Dessutom tror jag att man ångrar sig om man inte tar chansen att spendera lång tid tillsammans med sitt barn.
Ämne: Föräldraskap, föräldraledighet, handikapp och politik
Benny ska bli pappa, men han kommer inte få chansen att vara pappaledig, det har nämligen Eskilstuna kommun bestämt. Benny är rullstolsburen och behöver en stödperson för att klara av föräldraledigheten. Detta har han fått avslag för. Om mamman hade varit rullstolsburen, hade hon också fått avslag tror ni? Det tror inte jag. Den slutsatsen man måste dra av detta är att i Eskilstuna är mammorna viktigare än pappora. Eller förresten, Bennys fru kan ju vara hemma hela tiden enligt kommunen. Låter det jämställt och bra?
Vi har en familj där båda har tänkt vara lediga, men kommunen låser fast en person i hemmet och stänger ute den andra från möjligheten att få en nära kontakt med sitt barn. Ibland undrar jag om det finns något sunt förnuft kvar. Eskilstuna framstår inte som någon kommun jag skulle vilja flytta till i varje fall. Handikappförbunden ger Eskilstuna skarp kritik, berättigat måste jag nog påstå...
Och läser man kommentarerna till artiklarna så ser man hur illa ställt det är med intelligensen hon svenska folket. Det är konstigt nog flest män som verkar hysa dessa insnöade, inavlade, kortsiktiga och idiotiska åsikterna. Det är nästan så lite skadeglädje skulle krypa fram ifall de hamnade i en liknande situation. Men så lång kan nog inte deras intellekt ta dem tankemässigt.
Ämne: Jämställdhet, föräldraledighet och föräldraskap
I dag var Louise Hallin i Gomorron Sverige-studion och upprörde världen igen. En person vid namn Jennifer ringde in och var med rätta upprörd över Louise idiotiska uttalanden från förra programmet. I detta program börjar hon med att försvara sina uttalanden och sedan fortsätter hon med nya dumheter. Nu säger Hallin att den optimala åldern för en pappa att börja vara föräldraledig är vid två års-ålder. Detta påstående bygger hon på så kallade anknytningsteorier. Eftersom jag inte själv har studerat ämnet kan jag egentligen inte argumentera emot detta, förutom genom att säga att det lilla jag läst brukar nämna "anknytningspersoner". Alltså pluralis. Flera. Kanske till och med två anknytningspersoner. I den vanliga familjekonstellationen skulle alltså den ena kunna vara mamman och den andra pappan.
Hallin påpekar också att hennes åsikter inte riktigt är politiskt korrekta i dagens samhälle. Nej, det är de inte. De är knappt ens möjliga i dagens samhälle, och tur är väl det med tanke på att vi faktiskt lever på 2000-talet. Personligen kan jag tycka att det är bättre att anpassa sig lite efter verkligheten istället för att försöka återgå till en situation som inte längre finns. En del saker var bättre förr, detta var inte bättre förr, men hur som helst är det ändå inte möjligt att backa i tiden. Nu tror jag ändå att hon har fel och att hennes "två-års-tankar" är felaktiga. Jag vägrar att tro att det är bättre för ett barn att i huvudsak knyta an till en person/förälder än två.
Om man vill fundera på worst case-situationer så är det ju faktiskt så att det kan hända mamman något. Blir det inte då ännu värre för barnet om pappan är mer eller mindre en främling? Och hur är det möjligt att det finns adopterade och forsterbarn som klarat sig helt utan men?
Förutom dessa dumheter gav hon en pappa rådet att söva barnet på deras säng för att sedan lyfta över den lilla till sin egna säng. Jag vet inte hur det funkar generellt med barn, men det rådet tycker jag är en bra början på att måla in sig i ett hörn. Jag tror då mer på att lägga sig hos barnet i dennes rum istället. I vårt eget fall lägger vi henne och sedan går vi ut. Det funkar väldigt bra just nu, men det kan ju ändra sig. Vi frågar henne om hon vill sova och hon brukar säga "appar" och då får hon nappar och sedan lägger vi henne. Vi tror att det fungerar bra för att hon själv tror att hon får bestämma!
Hur som helst tycker jag att "experter" som Louise Hallin borde sluta ge omoderna tips som inte fungerar i vår samtid.
Detta blev ett långt inlägg, men jag brinner för ämnet och vill så gärna förklara vad jag menar!
Jag läste ett intressant blogginlägg på Lilla O:s blogg. Inlägget handlade om varför så många skräms över saker som handlar om genus. Såfort ordet genus nämns så intar människor, främst män men också en del kvinnor, försvarsställning. Det känns som om ordet "genus" har blivit kidnappat ungefär på samma sätt som ordet "feminism". Jag själv skulle aldrig kalla mig feminist just för att jag aldrig skulle vilja förknippas med exempelvis Gudrum Schyman och andra, enligt mig, okunniga feminister. Dock känner jag inte alls samma sak inför ordet "genus". Jag tror att det har att göra med att jag läst en kurs som handlade om genusperspektiv.
Som jag ser det är genuspedagogik och genusperspektiv ett sätt att tydliggöra individer och låta alla människor utvecklas till det de själva vill. För mig innebär det inte alls att man suddar ut skillnaderna mellan killar och tjejer. För mig innebär det att det inte är så viktigt om en person är kille eller tjej, personens sätt och intressen är det viktiga. På så sätt blir personens kön ointressant. För mig innebär det inte att män ska sluta attraheras av kvinnor eller tvärtom. Det är en helt annan fråga för mig, det är den dragningskraft som finns mellan kvinnor och män* och där är genus ointressant.
Så för mig är alltså genus en förutsättning för att låta personer bli starka och självständiga individer. Det finns personer som argumenterar för att de biologiska skillnaderna är så stora att ett sådant synsätt som jag har är meningslöst. Det sättet att argumentera är kortsiktigt och dumt enligt mig. Är det inte bättre att bortse från kön och se till indivd för att på så sätt låta alla människor få samma chans och få den chans som passar just honom eller henne? Låt mig dra en långsökt parallell.
Vägverket har något som kallas för "nollvisionen". Jag har själv ifrågasatt denna då en är orealistisk, i alla fall med dagens teknik. Att undvika dödsfall i trafiken är ju nästan omöjligt. Deras svar fick mig dock att tänka till. "Ja, du har rätt, det är nog svårt att undvika att någon dör i trafiken. Men vi kan väl inte ha som målsättning att x antal personer ska dö i trafiken??" Naturligtvis har de rätt. Man kan inte ha målsättningen att människor ska dö. På samma sätt ser jag på genus som på nollvisionen. Genom genuspedagogik undviker man situationer där människor kommer i kläm på grund av deras kön, för vi kan ju inte arbeta för att människor ska komma i kläm på grund av deras kön. Eller hur?
PS. På SvD kan man läsa en artikel som handlar om att det är skillnad mellan flickor och pojkars hjärna innan de föds. Jaha, säger jag. Vem bryr sig. Det innebär ju ändå inte att alla flickor blir likadana och att alla pojkar blir likadana. Så so what, applicera genustänk på det hela och dessa skillnader är ointressanta. Och återigen, genuspedagogik innebär inte att alla gränser mellan killar och tjejer ska försvinna. DS
Man slutar aldrig att förvånas över föräldrars slapphet och oansvarighet. 15 procent (!!!!!) av alla barn över sex år använder inte bilbälte eller bilkudde. Att vuxna slarvar med att ta på sig bältet är ofattbart och dumt, men att slarva med att sätta på barnen bälte eller placera dem i/på lämpliga anordningar för en säker bilfärd är oförsvarligt. Oansvariga och dåliga föräldrar är vad ni är!
Läste idag Korvasbloggen och där var en länk till Gomorron Sverige där en person påstod att det inte är bra om små barn skiljs från sin mamma innan ett års ålder. Personen i fråga heter Louise Hallin och jag tycker att hon borde skämmas. Enligt henner är det alltså i det närmaste skadligt för små barn att skiljas från sin mamma så tidigt. Om det nu stämmer är det ju konstigt att det växer upp normala människor någon annanstans än i Sverige. Det är nästan bara i Sverige där mamma kan vara hemma så länge med sina barn.
Att sedan påstå att pappan inte kan ge närhet och kärlek till sitt barn på samma sätt som mamman är bara patetiskt. Men det är klart, hon är ju kvinna och har således ingen aning om hur pappor känner för sina små. Om barnet har en frånvarande pappa kan hennes resonemang stämma, men inte annars. Tänk de stackars barn som har en mamma som inte kan vara hemma, eller inte kan ta hand om sina barn. De barnen är alltså "rökta".
Jag blir så trött på människor som Louise, "experter" som predikar dumheter.
Ämne: Jämställdhet, föräldraskap och föräldraledighet
3,32 dagar är i arbetstid räknat 26 timmar och 34 minuter. På en vecka arbetar man 40 timmar. 26,5 timmar är cirka 60 % av en arbetsvecka. 60 %* av en arbetsvecka är vad höga manliga chefer och politiker tar ut i föräldraledighet...på ett år! Det är alltså tiden våra politiker och höga chefer tycker att deras barn är värda på ett år. Patetiskt! Detta går att läsa i Ny Teknik. Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag förklarar detta på ett obeskrivligt bra sätt:
"Anledningen till att politiker och höga chefer är så lite hemma med barnen är att de i högre utsträckning än kvinnor inbillar sig att de är oersättliga"
På tal om Folkpartiet. Om ni inte såg Uppdrag granskning idag så rekommenderar jag ett besök på SVTplay. Återigen på visas att politiker fullständigt ignorerar vetenskapliga undersökningar och erfarenheter om resultaten från dessa inte stämmer med deras övertygning. Politiker beställer utredningar, men när de ger "fel svar" så förkastar de dem. Där har vi vår utbildningsminister i ett nötskal. Jan Björklund är en skam för skolan. Jag tycker också att det behövs mer disciplin, men inte på hans korkade sätt.
På slutet av reportaget angående särskolan får vi se en liten minidebatt mellan en politiker (folkpartist) och en mamma. Jag har sällan sett en politiker med så ofattbart dåliga svar. Uppenbarligen går trenden i de flesta länder mot att mer eller mindre avskaffa särskolan för att istället inkludera så många som möjligt i den "vanliga" skolan. Sverige går åt andra hållet även om konsekvenserna är mycket allvarliga för de barn som med stöd hade kunnat klara en vanlig skolgång men ändå sätts i särskola.
Politiker är okunnig inom många ämnen och bör därför lyssna på den forskning som finns, det gäller inte minst Jan Björklund som är en populist som inte förstår skolan för fem öre.
Och sist vill jag bara vara tydlig med att jag i stort stödjer Alliansens politik. (Undantag är FRA, IPRED och Jan Björklunds dövöra till vetenskap) Vem vet, kanske är detta tillräckligt för att rösta annorlunda i nästa val...
* Jag räknade ut detta väldigt snabbt och kan ha snubblat både i tanken och på tangenterna...
När det gäller utveckling är det helt sanslös vad det går fort allting. Det känns som om det kommer ett nytt ord varje dag. Nu är det "bomma" (blomma) som gäller. Dessutom är det ordet "tuppa", tyvärr vet vi inte riktigt vad det är. Tupp kan hon säga, men vad är tuppa? Min teori är att det är "gubbe", men det är ju ett ord vi nästan aldrig använder... Jaja, fort går det och kul är det!
En annan sak som är häftig är att barn inte förställer sina känslor. Är hon glad visar hon det, är hon arg visar hon det och är hon ledsen visar hon det. Det är så befrinade på något sätt. Vill hon något så visar hon det och vill hon inte så blir det vilda protester. Så himla enkelt. Jämför det med vuxenlivet när folk "offrar" sig och förställer sig till den milda grad att man varken vet ut eller in. Även om jag på senare år börjat tolka människor bokstavligt för att jag inte i samma utsträckning orkar göra alla till lags. Barn är helt enkelt enklare att umgås med än vuxna. Det var en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva eller säga...
I går satte vi upp några hyllor och vi satte på lilltjejen ett par hörselskydd. Idag kom hon och ville ha dem på sig. Naturligtvis fick hon det, det är ju jättebra om hon vill ha dem på sig! Vi får väl se om det går lika lätt när det är vi som vill att hon ska ha dem!
Igår var jag på gymet, jag satt på en träningscykel för att värma upp. Jag hade oerhört tråkigt, för jag tycker att cykel är den tråkigaste träningsform som finns. Bakom mig gick två tjejer på några löpband. De hade nog mellan 10-20 kg övervikt och hade tydligen bestämt sig för att bli av med denna. Efter att ha sett dem en enda gång kan jag med 90 % säkerhet fastställa att de kommer att misslyckas.
Anledningen till att de kommer att misslyckas är att de körde alldeles för hårt i början. Om de inte blir skadade kommer de att tröttna. Och den största anledningen till att de kommer att misslyckas är att de pratar för högt om att "nu jävlar". Jag har efter att varit medlem i en gymkedja i 10 år gjort följande iaktagelse: Efter julen och efter sommaren är det många nya personer som börjar träna. De kör verkligen stenhårt! I typ två veckor, sedan försvinner de. I slutet av februari och i oktober är det samma gamla vanliga människor där igen. Och visst är vi lite dryga som kommenterar att (nästan) alla "nya" försvunnit igen. Det finns undantag med undantagen är de som faktiskt inte gjort något väsen av sig. De som kommit dit och kört lite lugnt och inte pratat med allt och alla. De har en chans att lyckas. Mycket snack men lite hockey är väl kanske anledningen till att de flesta tröttnar och misslyckas.
Kvinnorna igår samtalade också högt om man förbrände kalorier efter träningen. En av dem argumenterade för det och den andra sa att man inte börjar förbränna förrän efter 20 minuters träning. Oh my world. Så fort du rör på dig förbränner du energi! (Eller snarare, du förbränner ALLTID kalorier/energi, men om du rör på dig förbränner du mer.) För bövelen hur svårt är det att fatta det? Och dessutom, skit samma när kalorierna "försvinner". Det kvittar väl. Kör kondisions- och styrketräning och ät bra då kommer även drömkroppen efter hand. Jag blir så matt... (Jo, jag vet att jag är dryg, men som sagt, efter 10 år av samma iaktagelse börjar man tröttna på folks dumheter)
Råd: Börja långsamt och gör inte för stort väsen av att du ska börja "ett nytt liv". Träna varierat och absolut inte för hårt i början. Lägg gärna om kosten, men inte efter någon (korkad) diet. Byt ut onyttigheter mot grönsaker. Ät mer frukt och inför lördagsgodis. När man kommer in i träningen kommer man automatiskt vilja ha bättre mat så då kommer "dieten" automatiskt. Gör inte alla förändringar på en gång.
Sådär, då var man tillbaks då. Fem dagar blev det, eller egentligen fem och en halv dag eftersom vi blev nästan sju timmar försenade på hemvägen. Irritation. Dock en viss lindring i irritationen nu när vi fick tillbaks lite pengar från reseföräkringen. Hur som helst, fem och en halv dag borta från lilltjejen var länge, alldeles för länge. Vi pratade om henne väldigt mycket och undrade hur hon hade det. Det visade sig att hon hade det väldigt bra och att hon skött sig exemplariskt. Kul! Och bra att veta för framtiden, även om jag vet att sådant kan ändra sig snabbt. Det verkade helt enkelt som om vi hade det jobbigare än hon hade. Det är möjligt att vi gör undantag, men det kändes nog som att vi tar med henne nästa gång. Vi är ju faktiskt en familj där hon är den viktigaste medlemen!
När vi kom hem var hon väldigt kramig och pussig vilket var både sött, kul och lite skönt. Klart att det är kul att varit saknad, även om det är bra att hon inte saknade oss när vi var borta.
Resan då? Jo, den var väldigt trevlig. Shopping och långa prommenader i en av världens häftigaste städerna. Dock var detta fjärde gången och nu känner jag nog att jag gjort denna stad och bör finna andra städer att besöka!
Helt off topic. Här kommer mina fyra favoritstäder listade:
Prag
Sydney
New York
Berlin
Hur som helst, nu är jag tillbaks och kommer att börja skriva lite när andan faller på och tid finnes!
För varje dag som går förvånar hon oss med att säga nya ord. Vi har ju fattat att hon förstår mycket eftersom hon lyder oss (ibland). När man ber henne peka på olika djur gör hon också det, och ofta blir det rätt. Det är riktigt roligt.
Ordförrådet växer för varje dag. För några dagar sedan sa hon "tupp" och i morse sa hon "fisk". Så om man lägger ihop de ord hon säger så börjar det bli en del nu!
Tupp, fisk, häst, titta, mamma, pappa, bajs, tack, mat, hör och där för att nämna några. Så roligt så man blir varm i hjärtat!
Ibland måste man outsmarta lilltjejen. I morse satt vi och åt frukost hela familjen. Mamma och pappa hade varsin tallrik med fil och lilltjejen hade en lite skål med fil. I början gick det bra att bli matad ur den lilla skålen, men sedan totalvägrade hon. Då hällde pappa över filen i sin egen tallrik och matade henne med en stor sked istället. Då minsann blev det många "mmmmmm" och stora leendet kom fram. Det är stor humor och samtidigt väldigt sött!
Eftersom jag inte sett Ensam mamma söker borde jag kanske vara tyst, men läs detta uttalande från tv3:
"Skulle det gå att göra ett ”Ensam pappa söker” där tjejer radas upp för att bli klämda på rumporna? – Det är diskvalificerat som programidé. Som det ser ut idag är det svårare för en ensam mamma att träffa någon eftersom hon ofta har ett större ansvar för barn. Dessutom är det större risk att det skulle bli stötande eller förnedrande."
För det första, det är dåligt att mammorna har större ansvar för barnen, men frågan är väl vad det beror på. I vissa fall är det dåliga och frånvarande pappor, men i många fall beror det också på att mamman inte tillåter pappan att umgås med barnen. Det känns som att man måste se till helheten vad gäller denna situation och inte bara köpa att det är kvinnan som är offret i vårdnadstvister. Det är ofta tvärtom.
För det andra, hur kan det vara mer stötande och förnedrande om män pratar/recenserar kvinnors kroppar än om kvinnor gör samma sak om män?
Det är oerhört konstigt att jämställdheten oftast bara gäller åt ett håll... GenusNytt skriver om detta också. (Jag delar inte alltid GenusNytts åsikter, men ibland sätter de/han huvudet på spiken!
Ämne: Jämställdhet, föräldraskap, föräldraledighet och papparollen
En undersökning av företagens inställning till pappaledighet presenteras i Svenska Dagbladet idag. I rubriken antyds att företagen är positiva till att pappor tar ut föräldraledighet. En mer rättvis rubrik hade varit "företag mer positiva till pappaledighet". När man läser artikeln ser man att det bara är 30 % av företagen som är uttalat positiva. (I den förra studien var motsvarande siffra 4 procent.) Visst är det bra att andelen ökat så dramatiskt, men det är faktiskt uselt att 70 procent av företagen är neutrala eller negativa när det gäller att påverka pappor att vara hemma. 70 procent! Patetiskt! Nedan följer åsikter från de värdelösa negativa företagen:
"Vi får se om du får samma uppgifter när du kommer tillbaka." "Vissa positioner i företaget går inte att kombinera med föräldraledighet." "Vi är ett traditionellt och mansdominerat företag så här är det svårt med pappledigt."
Personligen skulle jag inte jobba kvar på ett företag med den inställningen. Det borde ju faktiskt vara ännu sämre för ett företag om papporna säger upp sig än att de är borta ett antal månader. (Nej, det är inte tomt prat, jag sa upp mig från mitt förra jobb för att jag inte skulle få vara hemma som jag ville när barnet föddes. Mitt krav var 10 pappadagar i samband med barnets födelse och sedan några veckors semester direkt efteråt. Mitt barn föddes på sommaren och jag skulle ändå ta tre veckors semester då, men min chef ville inte lova mig ledigt på flexibel basis. Något jag hade kunnat förstått om vi hade haft mycket att göra, men icke. Han ville bara visa att han hade makt och kunde bestämma. Han blev tämligen lång i ansiktet när jag sa upp mig några dagar efteråt. Han borde inte blivit förvånad för jag upplyste honom om att jag skulle säga upp mig om jag inte fick som jag ville, men han trodde väl att jag bluffade. Mohahahaha!)
Jag tycker att dessa företag borde skämmas.
Annat märkligt som går att läsa i artikeln:
1. Bara 21,5 procent av föräldradagarna tas ut av pappan. Detta behöver dock inte spegla tid med barn då antal dagar kan fördelas på annat sätt än den faktiska ledigheten
2. Papporna tar ut exakt 60 dagar. Ofattbart. Ta ut era dagar för bövelen!
3. 20 procent av papporna har inte använt en enda föräldradag när barnet fyller tre år. Här kan man faktiskt inte göra annat än att idiotförklara dessa pappor
Men som sagt, det positiva är att papporna är hemma mer, men det är fortfarande för få företag och för få pappor som förstår hur häftigt och viktigt det är för pappor att vara hemma med sina barn!
Det här inlägget är nog det mest förvirrade jag någonsin skrivit, jag tänkte radera det, men det får ligga kvar. Jag kanske strukturerar upp det någon gång när min hjärna orkar!
1. För barnsliga och spelar TV-spel
2. Har för stort ego och är testosteronfyllda
Jag vet inte riktigt. Jag vet inte vilket av dessa två jag är. 1.5 kanske. Jag spelar aldrig TV-spel, jag tycker inte att det är roligt. Testosteron, jo en del kanske och jag har nog ganska stort ego. På sitt sätt. Men det är nog få i min bekantskapskrets som inte skulle säga att jag är hjälpsam också.
Jaja, det jag tycker är så konstigt är att det är männen det är fel på, inte kvinnorna. Nu är jag inte i situationen, men när jag var singel letade jag knappast efter en ensamstående mamma. Jag hade inte så speciellt mycket gemensamt med en sådan, så varför skulle jag försöka "göra mig till" för en sådan? Så om man nu är ensamstående mamma så kanske man helt enkelt måste söka sina män på ett smartare sätt? Med andra urvalskriterier?
Om det är något med kvinnor som förundrat mig i de senaste 17 åren är varför så många smarta kvinnor väljer IQ-befriade killar. De killarna med sämst rykte var de som fick mest tjejer när man var tonåring. Kanske läggs grunden redan här vi varför killar beter sig omoget, de får ju tjejer på det sättet. Tydligen.
Genuspedagogik
I Expressen går att läsa ett debattinlägg som tar upp genuspedagogik i förskolan. Inlägget är skrivet av Kajsa Wahlström och jag måste säga att det är en välformulerad och och bra text om ett viktigt ämne. Wahlström menar att det är viktigt att arbeta efter att varje individ möts som just individ och inte som pojke eller flicka i första hand. Det låter självklart, men det är det inte. Flickor behandlas på ett sätt och pojkar på ett annat. Detta börjar redan i blöjåldern och fortsätter sedan i all evighet. Tragiskt men sant. Detta vill Wahlström ändra på och det är bra.
Något som däremot är förvånande är att det finns (många) människor som motsätter sig detta. Obegripligt. Här är en del av en av kommentarerna till artikeln:
"Unisex formades på 60-talet provades vad gäller kläder, barn- och vuxna, samt leksaker för barn och även pedagogiskt på 70-talet. Det var lika fel då som det är nu! Det är inte könet eller vilka prylar/kläder eller vilken pedagogik som tillämpas som formar eller ens bör forma Ditt barn. Det är tryggheten att vara bekräftad oavsett vem man är och att känna att man är älskad som betyder något. Allt annat är enbart ren och skär politisk ordkaskad."
Det som är spännande med inlägget är just den sista meningen. Alltså att man blir bekräftad oavsett vem man är. Det är ju faktiskt just det som Wahlström säger. Man ska bli bekräftad för den individ man är inte för vilket kön man har. Ibland tror jag att folk som motsätter sig genuspedagogik helt enkelt inte vet vad det är. De tror att det går ut på att alla barn ska bli lika. Det är inte det som är poängen, snälla förstå det!
Ytliga föräldrar
Om Expressen lyfte fram något viktigt så gjorde Aftonbladet det motsatta. Aftonbladet tar upp ämnet "småbarn och skönhet".Artikeln handlar om Angela Weihs som lär fyraåringar att gå på catwalken. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Min enda fråga är egentligen: varför? Varför vill man låta ens barn bli modeller när de är så små? What is the point? Jag vill att mitt barn ska få prova massa grejer och om hon nu vill satsa på att bli modell tänker jag inte hindra henne. Dock tänker jag inte aktivt få in henne i en bransch som för mig står för, i princip, enbart ytliga, låga och farliga värden.
När riktigt stora händelser inträffar glömmer man aldrig vad man gjorde när man först fick reda på det. För mig är det tre sådana episoder som etsats sig fast.
1. 1 mars 1986 - Mordet på Olof Palme.
2. 28 september 1994 - Estlines färja Estonia sjunker i Östersjön.
3. 11 september 2001 - Terrorattackerna mot USA. (Ni vet de där attackerna som startade USA:s hämnd/terrorattacker på länder både högt och lägt)
Av självklara skäl väljer jag att skriva om Estonia idag. Jag har i hela mitt liv varit intresserad av katastrofer av olika slag. För mig är fartygs- och flygplanskatastrofer oerhört skrämmande, men också intressanta, händelser. Det hela började med att min mamma läste ett reprotage om Titanics förlisning 1912 för mig någon gång i början eller mitten av 80-talet. Nästa fartyg att granskas var Andrea Doria som sjönk 1956 efter en kollision med svenska Stockholm. Efter detta har väl mitt intresse mest varit att följa händelser som inträffat under min livstid. Vi har bland andra Herald of Free Enterprise som kantrade 1987, Scandinavian Star som brann 1991, Jan Hewelius som sjönk 1993, Kursk 2000 och så Estonia 1994 för att nämna några.
Att Estonia sjönk är en oerhört tragedi och katastrof för väldigt många människor i bland andra Sverige, Estland och Finland. En annan katastrof, dock på ett annat plan, är den politiska hanteringen av olyckan. Först ska fartyget bärgas för att utreda vad som hänt. Sedan ska färjan inte bärgas, men de omkomna ska bärgas. Sedan ska ingenting bärjas och fartyget ska täckas över. Jag undrar om det är möjligt att skapa en bättre grund för konspirationsteorier. Tror knappast det.
Det som dock står klart är att bogvisiren lossnade och att bogporten inte kunde stå emot trycket från vågorna i den höga sjön och med den höga hastighet som Estonia höll. Vatten läckte in på bildäck och Estonia började få slagsida för att till sist sjunka på bara knappt en timme. Att Estonia var för klent utrustad för att trafikera Östersjön kan vara sant, men man ska, innan man skriker för högt på Estländska myndigheter, veta att Estonia också trafikerade Östersjön med både Viking Line (M/S Viking Sally) och Silja Line (M/S Silja Star) som ägare.
Att Estonia sänktes ser jag personligen som otroligt, men innan våra politiker faktiskt tar sitt ansvar och tillåter utredande dykningar på Estonia kan inte dessa teorier avskrivas. En fasligt usel film i ämnet kom 2003 nämligen Baltic Sea. Jutta Rabe presenterar sina teorier i en så löjeväckande dålig film att man efter detta inte kan ta henne på allvar.
Som sagt, jag gillar inte konspirationsteorier och jag hoppas verkligen att vi kan få fullständig klarhet i vad som egentligen hände den där tragiska natten för 15 år sedan. Det får vi reda på genom dykningar OCH simuleringar. Inte bara genom simuleringar!
Jag var på öppna förskolan i torsdags, det var som vanligt (mestadels) trevligt. Lilltjejen fick träffa andra barn och jag fick träffa andra föräldrar. Men den här gången blev jag faktiskt riktigt irriterad på tre mammor som satt och pratade.
Mamma 1: "Oj, han har tröjan "bakofram", men ni vet, det var ju pappan som klädde honom i morse"
De andra mammorna skrattade.
Mamma 2: "Ja, det brukar ju bli så då. Men säg inget till honom om det!"
Mamma 3: "Nej, men det är svårt att låta bli. När man blir irriterad så väser man ju fram "jaha, och du satta på honom kläderna "bakofram" i morse igen"
Alla mammorna skrattar och håller med.
Sedan sitter mammor och undrar varför pappor drar sig undan från papparollen. Det kvittar väl om tröjan satt bak och fram? Big deal. Huvudsaken är väl egentligen att barnet har kläder och är glad och varm? Om man blir påhoppad så fort man gör något fel är det lätt att man till slut slutar att ta ansvar. "Det kvittar väl, jag gör ju ändå bara fel och det duger inte åt dig". Jag är mycket tacksam att min sambo inte håller på på detta sätt.
Än jämförelse skulle kunna vara när män sitter och pratar om kvinnliga bilförare, eller andra aktiviteter som vissa män inte tycker att kvinnor ska syssla med. "De gör ju ändå bara fel..."
Ämne: Jämställdhet, föräldraskap och föräldraledighet
I Alltombarn får Ingemar Gens föra fram sina tankar om barnuppfostran och varför pappor inte är hemma så mycket med sina barn.
Det första han skriver är att papporna är passiva i sin föräldraroll:
"- Pappan är passiv, han ”hjälper till” och kör vagnen, men det är mamman som tar alla beslut. Det är hon som packar skötväskan och bäddar ner barnet i vagnen. Det är en bra bit kvar tills det omvända inträffar: Att pappan packar alla prylar som behövs, bäddar ner barnet och sedan fråga mamman om hon vill köra vagnen. Att pappan är passiv leder ofta till missnöje. Han förstår inte mamman, eller hennes behov, och han är dålig på att följa hennes riktlinjer"
Jag tycker att hans beskrivning är tragisk, beklämmande och jag hoppas att den inte stämmer. Tyvärr gör den nog generellt det. Dock tror jag att den stämmer bäst på pappor som inte är hemma heltid med sina. Men den sista meningen förstår jag inte alls. Det är väl barnet han ska förstå och barnets behov som är det viktigaste?
Sedan tar han upp problematiken att det är mamman som bestämmer över hur föräldraledigheten ska delas upp: "– Politiskt har man alltid ansträngt sig för att övertyga män om deras ansvar och att de inte ska smita undan. Därför tänker vi att män låter bli att ta ut sin barnledighet – inte att de hindras. Studier visar dock att det är kvinnan som bestämmer om vem som ska vara hemma och när. Men det är inte politiskt möjligt att, eller i den allmänna debatten, säga till kvinnor: ”var inte så snål – låt din man vara hemma litet också”. Jag är övertygad om att det skulle uppfattas som skuldbeläggande av en grupp som gör så gott den kan att säga att mödrar manipulerar föräldraledigheten…"
Jag förstår verkligen inte detta. Är man inte, oftast, två i ett förhållande? Kan man då inte som man stå upp för sin önskan att vara hemma med sitt barn? Hur svårt är det att säga: "Vi ska dela ledigheten lika, jag accepterar inte något annat". Ett stort problem tror jag är att par inte tar upp den här frågan innan de får barnet. För när barnet är fött så får mamman försprång för varje dag hon är hemma och ju längre man väntar desto svårare lär det bli för pappan att argumentera för sin sak. Han har ju inte sakkunskapen.
Bilden länkad från pappaledig.se
Dessutom måste man som pappa slåss för sin tid med barnet, även innan man är hemma på heltid. Barnet lär bli mammigt efter ett tag. Då har man egentligen bara ett enda alternativ. Det är att spendera mer tid med barnet. Barnet kommer att gråta en stund, men sedan går det bra och barnet vill leka och hålla på som vanligt även med pappan. Det är viktigt att skapa sig egna rutiner med sitt barn. (Jag vill bara säga att jag inte upplevt detta eftersom mamman förstår att jag också vill ta ansvar för vår lilla)
När både mamman och pappan är med barnet är det också viktigt att man som pappa tar ansvar och fixar och donar. Och ännu viktigare: om barnet skriker och mamman vill ta över, säg ifrån! Säg att du fixar detta. Om mamman tar över varje gång så känner pappan sig dålig och barnet tror att det bara är mamman som kan. Den situationen är inte bra.
Så min slutsats är: Jag tycker att pappor är för dåliga på att ta för sig och kräva sin tid till barnet. Jag tycker att det är dåligt om det finns mammor som försöker hindra pappan att ta sitt ansvar, men pappan behöver inte skriva över dagar på mamman. Lev snålt ett par år och skyll inte på ekonomin, för det är sällan den riktiga anledningen.
Lisa Magnusson ställer en berättigad fråga i sin krönika i Aftonbladet. Frågan lyder ungefär: Hur kan det vara underhållning när kvinnor nyper en man i rumpan men förnedring om en man nyper en kvinna i rumpan.
Tydligen har någon mamma fått göra så på männen i Ensam mamma söker. Jag har inte sett programmet, men jag håller med om att det är konstigt.
Bilden länkad från TV3:s hemsida
För några veckor sedan råkade jag se Tyra Banks vidriga talkshow. Där var det en äldre kvinna som skulle välja en yngre man. Vet inte vad åldersskillnaden var, men kanske 15 - 20 år eller något liknande. Detta var tydligen underhållning. Min fråga är då: Hade det varit underhållning om en äldre man valt mellan yngre kvinnor i en talkshow? Knappast, då hade det varit såväl könsdiskriminering som förnedrings-TV och Vänsterpartiet och andra dumma sammanslutningar hade sannolikt gått i taket för att sådant fick sändas i svensk TV.
För några dagar sedan hittade jag blöt tvätt i torktumlaren. Den hade legat där någon dag utan att bli torkad. Den hade börjat lukta lite illa så jag tänkte att jag skulle tvätta om kläderna. Sagt och gjort. Jag hivade in tvätten i maskinen. När jag efter någon timme skulle plocka ut kläderna var de prickiga av papper. Sedan hittade jag tre större pappersklumpar i maskinen. Lillan hade tydligen tyckt att en av hennes böcker nog skulle tvättas så hon hade lagt den i maskinen. Eller mer sanningsenligt, hon gillar att stoppa in saker där, skor, blöjor och annat smått och gott kan hittas där då och då. Den här gången hade jag tydligen glömt att titta ordentligt.
Det hela slutade med att jag fick tvätta kläderna en gång till, fast först var jag tvungen att torka dem en stund för att kunna plocka bort den största mängden papper för hand. Sedan in i maskinen och sedan in i torktumlaren igen. Det är första gången jag tvättat samma kläder tre gånger för att få dem rena.
Slutsatsen av detta var väl helt enkelt att vara väldigt noga med att titta i maskinen innan man stoppar in tvätt.
Jag tycker egentligen att det är konstigt att det behövs kvinnoförbund. Jag tycker att alla människor borde kunna se till alla andra människors bästa. Nu vet jag ju att verkligen inte är sådan utan att kvinnoförbunden har en plats inom den politiskavärlden. Som man kan jag inte se och föreställa mig alla problem som kvinnor ställs inför.
Nu har, eller ska, Moderaterna starta ett mansförbund. Jag tycker att det är bra. Jag hoppas att de kommer att lyfta upp frågor där män utsätts för diskriminering på samma sätt som kvinnoförbunden gör. Den viktigaste frågan för mansförbundet att jobba med när nog vårdnadstvister och när mammor hindrar pappor från att träffa sina barn. Att gå till botten med alla påståenden om sexuella övergrepp som kastas fram när vårdnadstvister drar igång. Enligt en holländsk studie ljugs det om sådana övergrepp i 95% av fallen. Det innebär inte att vi ska igonrera de 5 % som stämmer, men det innebär inte att vi per definition ska gå på kvinnas påståenden.
Dock vill jag även avsluta med detta: "Pappa är inte något man är, det är något man förtjänar att vara". Fast det kanske skulle utvecklas till "Förälder är inte något man är, det är något man förtjänar att vara".
Har nu upptcäkt att bloggen har spårat ur igen. Det har mina bloggar en tendens att göra efter ett tag. Därför kommer jag nu rensa upp bland gamla inlägg och försöka kontrollera mig mer innan jag postar nya inlägg.
Detta ska vara en blogg som i första hand handlar om att vara pappa/förälder. Andra ämnen som kommer att behandlas är jämställdhet och hälsa/kropp/bantning/träning och i vissa fall kommer jag att tillåta mig att gå utanför ramen i så kallade "off topic"-inlägg.
Jag kommer därför göra en omstart vilket innebär ny struktur med färre etiketter och nya färger och förhoppningsvis bättre struktur.
Anders Monemar skirver i en krönika på Alltombarn att man ska lagstifta om delad föräldraledighet. Eller egentligen skriver han att man ska dela på den lika och det förmodligen inte finns något annat sätt än lagstiftning. Det tror jag inte på. Jag både tror och hoppas att fler och fler pappor inser att de ska vara hemma. Jag tror inte på att lagstifta om familjenagelägenheter. Det blir lätt så fel då. Och med en dåres envishet påstår jag att uttaget av föräldradagar inte alla speglar tiden med barnen. Så visst, dela lika på ledigheten borde alla göra dock kan det ändå innebära att den ena föräldern tar ut betydligt fler dagar än den andra. I vårt fall tar jag ut runt 70% av dagarna och min sambo resterande 30. Totalt är vi dock hemma lika länge och det är väl åndå det som är det viktigaste.
Vill ni dessutom höra idioti på hög nivå kan ni läsa kommentaren från "corporatedad". Om man har en miljonlön kanske man kan spara lite pengar så även pappan kan vara hemma. Idiot! Eller också kanske ni under något år kan leva lite snålare för ert barns skull.
Den lilla varelsen blir större har vi märkt. Inte nog med att hon knatar omkring som bara den, hon klättrar överallt också. Dessutom pratar hon massor. Inte nödvändigtvis med riktigt ord, men det hon säger ser ut att vara väldigt viktigt hur som helst. Buss, där, titta, mamma, pappa, hör och bajs är några av orden hon kan. Hon förstår desto fler har vi märkt. Det är så fantastiskt häfigt att säga åt henne att hämta något eller lämna något och så gör hon det! Coolt!
Men man ska inte tro att man kan göra med henne som man vill. Den lilla krabaten har ett sanslöst temperament. Hon blir helt förtvivlad när hon inte får som hon vill. När okända ser mig måste de tycka att jag är hjärtlös för jag tycker att hon är så söt när hon gråter sin "du är så dum"-gråt vilket ofta resulterar i att jag ler eller till och med skrattar. Jag försöker dock göra så hon inte ser det.
Hur som helst har jag bestämt mig för att inte bestämma saker i onödad. När hon får chansen att välja så får hon det. Om man ska någonstans kan hon få välja om hon vill cykla eller åka vagn. Det kvittar ju mig. Eller med kläder. Jag tar fram några plagg och frågar vilket hon vill ha. Jag är inte säker på att hon förstår just den frågan, men efter en stund brukar hon ta något av altarnativen och då får hon ha det plagget. Om detta är smart vet jag inte, men att bara bestämma för bestämmandets skull tycker jag är onödigt.
Ok, själv är jag tydligen en sån där patetisk pappa som nyss bytte en blöja. Ojojoj. Arne Ankas fru Anna har skrivit ett inlägg på Newsmill. Jag hoppas att det är skrivet med ironi, men jag tror inte att så är fallet. Anna Anka visa i sitt inlägg att hon är så ofattbart dum och insnöad att man undrar om hon lever på 1800-talet. Jag vet att det finns smarta blondiner, Anna Anka tillhör inte dem. Om hon har så mycket driv som hon skriver om kanske hon inte ska leva "av sin man" kan man ju tycka...
Citat 1:
"Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet. Överlag har amerikanska män oändligt mycket mer stil än svenska män. Går du ut på en affärslunch händer det inte att kvinnan tar notan medan den svenska mannen inte drar sig för att förnedra kvinnan genom att låta henne fibbla med 20-lappar samtidigt som han sitter och räknar på vad hans del av notan gick på."
Ok, om jag hade varit kvinna hade jag faktiskt tyckt att det var lite jobbigt att alltid snylta, men sen är jag ju svensk man så jag fattar ju inte hur man ska behandla en kvinna. På en affärslunch brukar jag i och för sig bjuda ibland, men det är för att jag i min yrkesroll förväntas att göra det inte för att jag är man.
Citat 2:
"Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."
Så jag är alltså tragisk för att jag byter blöjor på min dotter. Och hur i helvete kan hon få denna mening till något positivt för amerikanska män: "En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter."?? Det är ju patetiskt och tragiskt att pappor inte kan ta hand om sina barn. Fatta det din dumma lilla Anka!
Citat 3:
"Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."
Menar hon verkligen allvar?
Citat 4:
"Mina barn ser Paul och mig hela tiden. Man behöver inte sitta och leka med klossar för att vara en närvarande förälder. Var vi än reser tar vi med barnen - och barnflickorna. Hur skulle vi annars kunna gå på alla evenemang som vi är engagerade i?"
Du är för dum för att resonera med Anna Anka. Jo, men behöver faktiskt leka med klossar för att vara en närvarnade förälder. Man måste också byta blöjor och mata barnen och torka spyor och annat som hör till.
Det enda som hon säger som faktiskt är lite vettigt är att jantelagen i Sverige är påfrestande och tämligen dum. Förutom det är Anna Ankas inlägg i debatten så idiotiskt att jag tänker se det som ironi och därför som ett mycket underhållande och humoristiskt inlägg. (Jag vet att Anna är gift med Paul Anka och inte Arne Anka)
Vi har i tämligen stor utsträckning babysäkrat vårt hem. Nu har det dock visat sig att det finns många möbler och prylar som inte alls är barnvänliga, något som jag inte alls förstod innan.
Ett par bänkar är oerhört roliga att klättra upp på. Det är ju kul för henne, men inte lika roligt när hon ska ned igen. Jag försöker så gott det går att lära henne att backa ned, och visst, det fungerar ibland. Alltså i de fall när hon kommer ihåg det.
Nu gäller det att ha falkögon och ha konstant koll på henne. Det är tämligen jobbigt faktiskt. Jag har löst det så att när jag inte riktigt orkar ha 100 % koll stänger jag altandörren och vänder en fåtölj så hon inte kan klättra där. När jag däremot är helt närvarande öppnar jag balkongen och hon får leka fritt. Det är ju naturligtvis bra för henne att få klättra och träna koordination.
En mamma i frågar i Aftonbladet om hon ska tvinga sin ex-man att flytta närmare henneför att barnen ska slippa resa så långt mellan föräldrarna.
Frågan i sig låter ju sund, men nu ska ni höra. Båda föräldrarna och barnen bor i dag söder om Stockholm. Mamman vill nu flytta norr om stan för att hon ska få närmare till sitt jobb. Där vill hon sätta barnen i privatskola. Pappan har en ny familj som bor söder om stan. Så med andra ord: den här mamman vill alltså tvinga sin ex-man, sina egna barn och sin ex-mans nya familj med barn att flytta bara för att hon ska få närmare till sitt jobb. Hur skulle detta kunna vara bättre för barnen. Och inte bara deras gemensamma barn utan också pappas plastbarn. Dum, dummare, Bessy.
Man slutar aldrig att förvånas över människors idioti och egoism.
Nu är det tydligen fritt fram för omskärelse av pojkar, eller för att använda ett mer riktigt begrepp, könsstympning. Jag är för religionsfrihet, men att genomföra permanenta och irreversibla ingrepp på barn varken bör eller ska skyddas under religionsfrihetens flagga. Vuxna kan själva välja om de vill bli omskurna, barn måste gå på sina föräldras beslut. Hur kan man överlåta sådana här beslut till föräldrarna? Ofattbart.
All typ av könsstympning är förkastlig och ska inte genomföras i detta land.
Att omskärelse kan minska spridning av HIV brukar lyftas upp som argument för omskärelse. Upplysningsvis kan även kondomer göra samma jobb, och dessutom är kondomer ännu bättre på att skydda mot HIV.
Min sambo påpekade att mina senaste inlägg varit väldigt arga. Hon tyckte att jag skulle byta namn på bloggen till "den arga pappan", men jag väljer ändå att hålla fast vid att vara förvånad. Jag förvånas över dumhet; såsom omskärelse.
Jag har en före detta klasskamrat som arbetat på Migrationsverket. Hon var tvungen att säga upp sig för att hon som var helt outbildad inom ämnet fick ta beslut om människors möjlighet att få stanna i Sverige. Det känns rättssäkert med sådana rutiner. Naturligtvis gjorde min klasskamrat rätt, men det innebär inte att alla på Migrationsverket har samma integritet. Detta är nog den statliga myndighet som har det svåraste jobbet, men också som gång på gång missköter sitt jobb. Det är tragiskt. Det är dessutom lotteri i vilka som ska få stanna och vilka som blir tillbakaskickade. Rättssäkert, eller hur?
När det gäller barn borde alltid försiktighetsprincipen gälla. Migrationsverket borde skämmas, men sannolikt sitter de väl och äter tårta som de gjorde föra att fira en avvisning för något år sedan.
I fallet Nadine för drygt fem år sedan påstod Migrationsverket att hon kunde få vård i Sarajevo. Här kan ni se hur det gick med den saken.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Sluta attackera den yngre generationen med era idiotiska moraliseringar. Nej, jag tyckte inte alls att han hade spökat ut sig på ett snyggt sätt, men so what? Vill han se ut så, låt honom göra det då. När generationerna skapar klyftor mellan sig på grund av utseende och klädsel inser man att man har få riktiga problem att ta tag i.
Att den äldre generationen tycker att man ska se ut på ett visst sätt innebär inte att det är rätt. Det är förändringar och uppstudsighet som driver utvecklingen framåt. Även om jag känner mig ung så tillhör nog även jag den äldre generationen i de här frågorna, men mina sympatier ligger hos den yngre.
Sverige gjorde en dålig match mot Norge i fotbolls-EM. Tyvärr är det inte ovanligt att Sverige spelar dåligt när det gäller som mest. Jag tycker att Pontus Kåmark har helt rätt i sin kritik. Det som däremot är för sorgligt är alla idiotiska kommentarer till damfotboll som finns att läsa bland kommentarerna.
Varför är män så fördömande om damidrott? Män vill ha smala och vältränade tjejer, men de får inte idrotta eller spela fotboll för det är de för dåliga på? Eller? Och inte minst: jämfört med vad?
När dessa nötter jämför damfotboll med herrfotboll avslöjar man sin egen dumhet. Det är helt andra förutsättningar, inte bara de fysiska förutsättningarna skiljer mellan herr- och damfotboll, utan även de ekonomiska.
Det finns ju en anledning till att herrarna och damerna inte spelar ihop i vissa sporter. Men varför ger det er rätt att håna den ena av dessa sidorna?
Sveriges insats idag var dålig, ni som hånar damfotboll generellt är usla och patetiska. En sista fråga. Om ni nu hatar damfotboll så mycket, varför tittar ni och läser ni om det då?
En finsk (fd) chef på Audi visar sig vara exakt som dum som de bilförsäljarna jag tidigare pratat om. Undrar om han är bättre på fysik än exempelvis Marie Curie.
Men om man tycker att Esko Kiese är en idiot så visar det sig att han har många liksinnade. Läs bara kommentarerna och förundras över MÄNniskorna ofattbara dumhet.
Lillan har fått en mössa - en solhatt. Hon vägrar ju att ha solglasögonen så något måste man ju ha som skydd. Nu råkar den hör mössan vara ganska stor. Något som jag är väl medveten om.
Lätt överdrivet, men ändå ganska nära sanningen: Så fort någon kvinna ser lillan med mössan utropar de: "Men hon ser ju ingenting" Sedan stegar de fram och drar upp mössan i pannan på henne. När detta är gjort informerar de mig om att mössan är för stor och att jag borde köpa en ny. Ju äldre kvinna desto mer resolut agerande. Dock ska sägas att ingen under 40 betett sig såhär.
1. Jo, hon ser. Om hon inte hade sett kan jag lova att det hade hörts.
2. Att den är för stor vet jag väl. Det var ju för bövelen jag som köpte den. Det fanns ingen bättre som uppfyllde övriga kriterier.
3. Och här kommer den viktigaste punkten. Sluta antasta mitt barn. Du kan tycka att mössan sitter nere över munnen också, men kom inte fram och justera. Hur svårt är det, håll fingrarna borta! Och ni som viker upp brättet. Syftet försvinner då. Det blir inget skydd för ögonen vilket är en stor del i varför man har en solhatt på ett litet barn. Själv hade jag en förstor t-shirt på mig. Ska ni inte komma fram och sy in den också?
4. Jag är helt övertygad om att mammor slipper sådana här situationer. I alla fall i samma utsträckning.
5. Jag tycker synd om nästa kvinna som kommer fram och försöker sig på någon av detta. De kommer sannolikt få ett tämligen bryskt mottagande.
Hur svårt kan det vara?
Min sambo trodde att detta lika gärna kunde hända mammor. Det tror inte jag. Möjligtvis att de kunde säga till, men de hade inte gått fram och "fixat" jobbet själva.
Jag tror dock att jag har känselspröt för att detektera sådant här beteende. Ungeför som kvinnor som blir konstigt bemötta av exempelvis bilförsäljare eller andra mindre begåvade människor.
Jag har aldrig förstått att föräldrar ska försöka kontrollera sina barn i frågor som är helt oviktiga. Det är sannolikt kontraproduktivt. Ett exempel:
När jag var tonåring hade jag alltid keps. Såväl inomhus som utomhus. Detta gillade inte min far. "Det ser illa ut" var hans motivering och sedan blev vi osams för jag tyckte att det var en idiotisk motivering. Något som jag faktiskt fortfarande tycker. Så what. Det kanske ser illa ut i dina (och din generations) ögon, men inte i min. Varför lägga energi på att bråka om en sådan sak när det fanns så många viktigare fajter att ta. Där jag faktiskt hade en dum åsikt. Men nu urgröpades ju hans argument i alla bråk.
Jag tycker att det ser fruktansvärt illa ut med jeansen långt ner på låren. Eller när stringtrosorna är en decimeter ovanför byxorna. Men det tycker tydligen inte dagens ungdomar/tonåringar. Men jag skulle aldrig ta en debatt om detta. De tycker på ett visst sätt och jag tycker på ett annat. Det skadar ingen. Big deal. Ett bibliotek förbjöd elever att komma in om man såg kalsong- eller troskanten ovanför byxorna. Smart. Det är ju ett bra sätt att skapa förståelse mellan generationerna. (obs: ironi)
När lillan tycker på ett visst sätt i frågor som är oviktiga (som 95% av alla klädfrågor) så hoppas jag att jag verkligen låter henne ha det hon vill. Jag tänker definitvt tala om vad jag tycker, men att förbjuda eller skälla. Vad hjälper det? Jag ska hushålla med mina förmaningar till frågor som är viktiga!
Hur dum får man bli. Vänsterpartiet vill alltså lagstifta om att man ska få rätt att arbeta heltid. Smart. Om inte företagen flydde förr så lär de göra det nu.
De vill dessutom dela upp föräldraledigheten 50/50 utan möjlighet att överlåta några dagar alls. Men va bra då. Där rök väl nästan alla småbarnsfamiljers röster på V. Fast det är ju i och för sig positivt. Kommunism är det sista Sverige behöver.
Såg idag lite på Rapport. Där satt det en arbetslös man som på riktigt var arg över att han kunde tvingas ta ett jobb som var "under hans kompetensnivå". Detta eftersom man som arbetslös nu får mindre pengar än under vänsterregeringens bidragsera. Nu kunde man ju inte längre "vänta ut" ett "bra" jobb. Men stackars bortklemade svenskar.
Allvarligt. Har man inget jobb så får man väl faktiskt räkna med att inte kunna "vänta ut ett bra jobb. Har man inget jobb får man väl ta det som bjuds. Punkt. Jag kan ställa mig lite tveksam till att man ska behöva ta jobb på långt avstånd från hemmet. Det kan eventuellt vara lite hårt i vissa situationer. Dock har jag väldigt svårt att förstå hur man kan vara så bortskämd att man kan rata jobb när man inte har någon annan inkomst än a-kassa. Om man har det alternativet måste jag svaret vara att a-kassan är för hög.
En 24-åring man(?) har tydligen sju barn - med sju olika kvinnor. Han har ingen kontakt med något av barnen och nu ska han gifta sig och skaffa fler barn. Den enda som inte verkar ha fullständigt hål i huvudet måste ju vara den första kvinnan, kanske också den andra. Men hur tänkte övriga? Och hur tänker den åttonde? Ja, som ni märker hoppar jag på kvinnorna här, för att mannen i fråga inte tänker alls är ju helt uppenbart. Vilken jubelåsna. Usch!
Ett café i Malmö har barnvagnsförbud för att barnfria ska kunna få dricka sitt kaffe i fred. Jag har väl i praktiken ingen invändning mot detta. Vill han inte tjäna pengar på småbarnsföräldrar är väl det hans problem.
Jag kan själv tycka att småbarn är jobbiga när man vill ta det lugnt på ett café. Dock brukar dessa barn vara större än att de åker barnvagn. Barn under två år låter ju mer på instinkt än något annat. Det stör mig inte. Däremot tycker jag att föräldrar till större barn borde se till att ungarna håller sig lugna på restauranger och caféer.
Var på Madonna igår. Hade ståplatsbiljetter och trodde att det skulle bli en trevlig tillställning. Känns som att det inte går att misslyckas med att tända Ullevi-publiken. Jag hade fel. Konserten igår var ingen höjdare. Jag tyckte att discoversionerna av alla låtarna sabbade mer än de lyfte dem. Det var en oerhört snygg visuell show och bra dansare, men vad hjälper det när man känner att man lika gärna kunde sett det på DVD.
Nej, detta var inte värt pengarna. Tyvärr.
Sedan får alla recensenter säga vad de vill, detta var inte någon höjdare. Mitt betyg blir en svag tvåa.
Det finns få saker som gör mig mer irriterad än sådana här uttalanden. Anita Bråkenhielm påstår att Gotlands förra lanshövding Marianne Samuelsson enbart fick avgå för att hon var kvinna. Det är skrämmande med sådana här idiotiska uttalanden. Samuelsson har misskött sin roll som chef på ett grovs sätt. Hon ser inte att människor är lika inför lagen och hon skyller på underordnande. Finns det någon anledning till att hon inte borde få kicken från sin tjänst?
Detta är ytterligare ett irriterande exempel på när kvinnor utmålas som offer. Samuelsson är inte ett offer. Hon gjorde fel och sedan stod hon inte för det. Hon var en dålig chef. Kvinnor kan också vara dåliga chefer.
I brottsmål är det mer regel än undantag att kvinnor döms enligt en lägre straffskala än män. Är det också riktigt? Det finns mycket konsitgt i samhället och det måste bekämpas.
En viktig princip är "lika inför lagen" och det gäller alla. Alla ska dömas för sitt agerande oberoende av om de är män eller kvinnor. Och när kvinnor gjort fel får de ta sitt ansvar och inte omedlebart utmålas sig eller utmålas som offer.
Idag var jag och lillan och lekte i en lekpark. Det var trevligt. Ända tills det kom en pappa med en cigarett i mungipan och ställde sig bredvid oss. Men allvarligt! Man röker inte i en lekpark där det finns massa barn.
Det är ritkigt illa att röka så nära sina egna barn, men att dessutom göra det vid andras. Och i en lekpark. Skämmes tamejfan!!!!
- Är drygt 30 år gammal - Bor i Göteborg - Är sambo - Har en dotter - Tycker om dykning, klättring och vandring - Ser mycket film och lyssnar på massa musik
Förord
Jag tycker om att skriva, jag är inte speciellt bra på det, men det är kul.
Efter att vi fått vår dotter lånade min sambo boken Hemliga pappan på biblioteket och då kände jag att jag också skulle skriva lite om att bli pappa. Därför startar jag härmed bloggen Den förvånade pappan!
Jag hoppas att den Hemliga pappan inte tar illa upp, detta är inte tänkt som en billig kopia eller något i den stilen, jag vill bara skriva av mig lite och att då göra det i bloggform känns idealiskt!
Kontakta mig
Vill du kontakta mig är det bara att skicka ett mail till:
