Oj, vilket temperament

Ämne: Föräldraskap

Den lilla varelsen blir större har vi märkt. Inte nog med att hon knatar omkring som bara den, hon klättrar överallt också. Dessutom pratar hon massor. Inte nödvändigtvis med riktigt ord, men det hon säger ser ut att vara väldigt viktigt hur som helst. Buss, där, titta, mamma, pappa, hör och bajs är några av orden hon kan. Hon förstår desto fler har vi märkt. Det är så fantastiskt häfigt att säga åt henne att hämta något eller lämna något och så gör hon det! Coolt!

Men man ska inte tro att man kan göra med henne som man vill. Den lilla krabaten har ett sanslöst temperament. Hon blir helt förtvivlad när hon inte får som hon vill. När okända ser mig måste de tycka att jag är hjärtlös för jag tycker att hon är så söt när hon gråter sin "du är så dum"-gråt vilket ofta resulterar i att jag ler eller till och med skrattar. Jag försöker dock göra så hon inte ser det.

Hur som helst har jag bestämt mig för att inte bestämma saker i onödad. När hon får chansen att välja så får hon det. Om man ska någonstans kan hon få välja om hon vill cykla eller åka vagn. Det kvittar ju mig. Eller med kläder. Jag tar fram några plagg och frågar vilket hon vill ha. Jag är inte säker på att hon förstår just den frågan, men efter en stund brukar hon ta något av altarnativen och då får hon ha det plagget. Om detta är smart vet jag inte, men att bara bestämma för bestämmandets skull tycker jag är onödigt.