"Det var pappan som klädde honom!"

Ämne: Föräldraskap, papparollen och jämställdhet

Jag var på öppna förskolan i torsdags, det var som vanligt (mestadels) trevligt. Lilltjejen fick träffa andra barn och jag fick träffa andra föräldrar. Men den här gången blev jag faktiskt riktigt irriterad på tre mammor som satt och pratade.

Mamma 1: "Oj, han har tröjan "bakofram", men ni vet, det var ju pappan som klädde honom i morse"
De andra mammorna skrattade.
Mamma 2: "Ja, det brukar ju bli så då. Men säg inget till honom om det!"
Mamma 3: "Nej, men det är svårt att låta bli. När man blir irriterad så väser man ju fram "jaha, och du satta på honom kläderna "bakofram" i morse igen"
Alla mammorna skrattar och håller med.

Sedan sitter mammor och undrar varför pappor drar sig undan från papparollen. Det kvittar väl om tröjan satt bak och fram? Big deal. Huvudsaken är väl egentligen att barnet har kläder och är glad och varm? Om man blir påhoppad så fort man gör något fel är det lätt att man till slut slutar att ta ansvar. "Det kvittar väl, jag gör ju ändå bara fel och det duger inte åt dig". Jag är mycket tacksam att min sambo inte håller på på detta sätt.

Än jämförelse skulle kunna vara när män sitter och pratar om kvinnliga bilförare, eller andra aktiviteter som vissa män inte tycker att kvinnor ska syssla med. "De gör ju ändå bara fel..."