Jämställdhet, genus och Vägverkets nollvision!

Ämne: Jämställdhet, föräldraskap och genus

Detta blev ett långt inlägg, men jag brinner för ämnet och vill så gärna förklara vad jag menar!

Jag läste ett intressant blogginlägg på Lilla O:s blogg. Inlägget handlade om varför så många skräms över saker som handlar om genus. Såfort ordet genus nämns så intar människor, främst män men också en del kvinnor, försvarsställning. Det känns som om ordet "genus" har blivit kidnappat ungefär på samma sätt som ordet "feminism". Jag själv skulle aldrig kalla mig feminist just för att jag aldrig skulle vilja förknippas med exempelvis Gudrum Schyman och andra, enligt mig, okunniga feminister. Dock känner jag inte alls samma sak inför ordet "genus". Jag tror att det har att göra med att jag läst en kurs som handlade om genusperspektiv.

Som jag ser det är genuspedagogik och genusperspektiv ett sätt att tydliggöra individer och låta alla människor utvecklas till det de själva vill. För mig innebär det inte alls att man suddar ut skillnaderna mellan killar och tjejer. För mig innebär det att det inte är så viktigt om en person är kille eller tjej, personens sätt och intressen är det viktiga. På så sätt blir personens kön ointressant. För mig innebär det inte att män ska sluta attraheras av kvinnor eller tvärtom. Det är en helt annan fråga för mig, det är den dragningskraft som finns mellan kvinnor och män* och där är genus ointressant.

Så för mig är alltså genus en förutsättning för att låta personer bli starka och självständiga individer. Det finns personer som argumenterar för att de biologiska skillnaderna är så stora att ett sådant synsätt som jag har är meningslöst. Det sättet att argumentera är kortsiktigt och dumt enligt mig. Är det inte bättre att bortse från kön och se till indivd för att på så sätt låta alla människor få samma chans och få den chans som passar just honom eller henne? Låt mig dra en långsökt parallell.

Vägverket har något som kallas för "nollvisionen". Jag har själv ifrågasatt denna då en är orealistisk, i alla fall med dagens teknik. Att undvika dödsfall i trafiken är ju nästan omöjligt. Deras svar fick mig dock att tänka till. "Ja, du har rätt, det är nog svårt att undvika att någon dör i trafiken. Men vi kan väl inte ha som målsättning att x antal personer ska dö i trafiken??" Naturligtvis har de rätt. Man kan inte ha målsättningen att människor ska dö. På samma sätt ser jag på genus som på nollvisionen. Genom genuspedagogik undviker man situationer där människor kommer i kläm på grund av deras kön, för vi kan ju inte arbeta för att människor ska komma i kläm på grund av deras kön. Eller hur?

PS. På SvD kan man läsa en artikel som handlar om att det är skillnad mellan flickor och pojkars hjärna innan de föds. Jaha, säger jag. Vem bryr sig. Det innebär ju ändå inte att alla flickor blir likadana och att alla pojkar blir likadana. Så so what, applicera genustänk på det hela och dessa skillnader är ointressanta. Och återigen, genuspedagogik innebär inte att alla gränser mellan killar och tjejer ska försvinna. DS

Skärpning föräldrar!

Ämne: Barns säkerhet och föräldraskap

Man slutar aldrig att förvånas över föräldrars slapphet och oansvarighet. 15 procent (!!!!!) av alla barn över sex år använder inte bilbälte eller bilkudde. Att vuxna slarvar med att ta på sig bältet är ofattbart och dumt, men att slarva med att sätta på barnen bälte eller placera dem i/på lämpliga anordningar för en säker bilfärd är oförsvarligt. Oansvariga och dåliga föräldrar är vad ni är!

Louise Hallin borde skämmas!

Ämne: Föräldraskap och jämställdhet

Läste idag Korvasbloggen och där var en länk till Gomorron Sverige där en person påstod att det inte är bra om små barn skiljs från sin mamma innan ett års ålder. Personen i fråga heter Louise Hallin och jag tycker att hon borde skämmas. Enligt henner är det alltså i det närmaste skadligt för små barn att skiljas från sin mamma så tidigt. Om det nu stämmer är det ju konstigt att det växer upp normala människor någon annanstans än i Sverige. Det är nästan bara i Sverige där mamma kan vara hemma så länge med sina barn.

Att sedan påstå att pappan inte kan ge närhet och kärlek till sitt barn på samma sätt som mamman är bara patetiskt. Men det är klart, hon är ju kvinna och har således ingen aning om hur pappor känner för sina små. Om barnet har en frånvarande pappa kan hennes resonemang stämma, men inte annars. Tänk de stackars barn som har en mamma som inte kan vara hemma, eller inte kan ta hand om sina barn. De barnen är alltså "rökta".

Jag blir så trött på människor som Louise, "experter" som predikar dumheter.

3,32 dagar per år och Jan Björklunds idioti

Ämne: Jämställdhet, föräldraskap och föräldraledighet

3,32 dagar är i arbetstid räknat 26 timmar och 34 minuter. På en vecka arbetar man 40 timmar. 26,5 timmar är cirka 60 % av en arbetsvecka. 60 %* av en arbetsvecka är vad höga manliga chefer och politiker tar ut i föräldraledighet...på ett år! Det är alltså tiden våra politiker och höga chefer tycker att deras barn är värda på ett år. Patetiskt! Detta går att läsa i Ny Teknik. Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag förklarar detta på ett obeskrivligt bra sätt:

"Anledningen till att politiker och höga chefer är så lite hemma med barnen är att de i högre utsträckning än kvinnor inbillar sig att de är oersättliga"

På tal om Folkpartiet. Om ni inte såg Uppdrag granskning idag så rekommenderar jag ett besök på SVTplay. Återigen på visas att politiker fullständigt ignorerar vetenskapliga undersökningar och erfarenheter om resultaten från dessa inte stämmer med deras övertygning. Politiker beställer utredningar, men när de ger "fel svar" så förkastar de dem. Där har vi vår utbildningsminister i ett nötskal. Jan Björklund är en skam för skolan. Jag tycker också att det behövs mer disciplin, men inte på hans korkade sätt.

På slutet av reportaget angående särskolan får vi se en liten minidebatt mellan en politiker (folkpartist) och en mamma. Jag har sällan sett en politiker med så ofattbart dåliga svar. Uppenbarligen går trenden i de flesta länder mot att mer eller mindre avskaffa särskolan för att istället inkludera så många som möjligt i den "vanliga" skolan. Sverige går åt andra hållet även om konsekvenserna är mycket allvarliga för de barn som med stöd hade kunnat klara en vanlig skolgång men ändå sätts i särskola.

Politiker är okunnig inom många ämnen och bör därför lyssna på den forskning som finns, det gäller inte minst Jan Björklund som är en populist som inte förstår skolan för fem öre.

Och sist vill jag bara vara tydlig med att jag i stort stödjer Alliansens politik. (Undantag är FRA, IPRED och Jan Björklunds dövöra till vetenskap) Vem vet, kanske är detta tillräckligt för att rösta annorlunda i nästa val...

* Jag räknade ut detta väldigt snabbt och kan ha snubblat både i tanken och på tangenterna...

Bomma, äkta känslor och nyttig lek

Ämne: Föräldraskap och barns utveckling

När det gäller utveckling är det helt sanslös vad det går fort allting. Det känns som om det kommer ett nytt ord varje dag. Nu är det "bomma" (blomma) som gäller. Dessutom är det ordet "tuppa", tyvärr vet vi inte riktigt vad det är. Tupp kan hon säga, men vad är tuppa? Min teori är att det är "gubbe", men det är ju ett ord vi nästan aldrig använder... Jaja, fort går det och kul är det!

En annan sak som är häftig är att barn inte förställer sina känslor. Är hon glad visar hon det, är hon arg visar hon det och är hon ledsen visar hon det. Det är så befrinade på något sätt. Vill hon något så visar hon det och vill hon inte så blir det vilda protester. Så himla enkelt. Jämför det med vuxenlivet när folk "offrar" sig och förställer sig till den milda grad att man varken vet ut eller in. Även om jag på senare år börjat tolka människor bokstavligt för att jag inte i samma utsträckning orkar göra alla till lags. Barn är helt enkelt enklare att umgås med än vuxna. Det var en mening jag aldrig trodde att jag skulle skriva eller säga...

I går satte vi upp några hyllor och vi satte på lilltjejen ett par hörselskydd. Idag kom hon och ville ha dem på sig. Naturligtvis fick hon det, det är ju jättebra om hon vill ha dem på sig! Vi får väl se om det går lika lätt när det är vi som vill att hon ska ha dem!

Okunnighet är jobbig att lyssna på

Ämne: Träning och hälsa

Igår var jag på gymet, jag satt på en träningscykel för att värma upp. Jag hade oerhört tråkigt, för jag tycker att cykel är den tråkigaste träningsform som finns. Bakom mig gick två tjejer på några löpband. De hade nog mellan 10-20 kg övervikt och hade tydligen bestämt sig för att bli av med denna. Efter att ha sett dem en enda gång kan jag med 90 % säkerhet fastställa att de kommer att misslyckas.

Anledningen till att de kommer att misslyckas är att de körde alldeles för hårt i början. Om de inte blir skadade kommer de att tröttna. Och den största anledningen till att de kommer att misslyckas är att de pratar för högt om att "nu jävlar". Jag har efter att varit medlem i en gymkedja i 10 år gjort följande iaktagelse: Efter julen och efter sommaren är det många nya personer som börjar träna. De kör verkligen stenhårt! I typ två veckor, sedan försvinner de. I slutet av februari och i oktober är det samma gamla vanliga människor där igen. Och visst är vi lite dryga som kommenterar att (nästan) alla "nya" försvunnit igen. Det finns undantag med undantagen är de som faktiskt inte gjort något väsen av sig. De som kommit dit och kört lite lugnt och inte pratat med allt och alla. De har en chans att lyckas. Mycket snack men lite hockey är väl kanske anledningen till att de flesta tröttnar och misslyckas.

Kvinnorna igår samtalade också högt om man förbrände kalorier efter träningen. En av dem argumenterade för det och den andra sa att man inte börjar förbränna förrän efter 20 minuters träning. Oh my world. Så fort du rör på dig förbränner du energi! (Eller snarare, du förbränner ALLTID kalorier/energi, men om du rör på dig förbränner du mer.) För bövelen hur svårt är det att fatta det? Och dessutom, skit samma när kalorierna "försvinner". Det kvittar väl. Kör kondisions- och styrketräning och ät bra då kommer även drömkroppen efter hand. Jag blir så matt... (Jo, jag vet att jag är dryg, men som sagt, efter 10 år av samma iaktagelse börjar man tröttna på folks dumheter)

Råd: Börja långsamt och gör inte för stort väsen av att du ska börja "ett nytt liv". Träna varierat och absolut inte för hårt i början. Lägg gärna om kosten, men inte efter någon (korkad) diet. Byt ut onyttigheter mot grönsaker. Ät mer frukt och inför lördagsgodis. När man kommer in i träningen kommer man automatiskt vilja ha bättre mat så då kommer "dieten" automatiskt. Gör inte alla förändringar på en gång.

Hemma igen!

Ämne: Föräldraskap och resor

Sådär, då var man tillbaks då. Fem dagar blev det, eller egentligen fem och en halv dag eftersom vi blev nästan sju timmar försenade på hemvägen. Irritation. Dock en viss lindring i irritationen nu när vi fick tillbaks lite pengar från reseföräkringen. Hur som helst, fem och en halv dag borta från lilltjejen var länge, alldeles för länge. Vi pratade om henne väldigt mycket och undrade hur hon hade det. Det visade sig att hon hade det väldigt bra och att hon skött sig exemplariskt. Kul! Och bra att veta för framtiden, även om jag vet att sådant kan ändra sig snabbt. Det verkade helt enkelt som om vi hade det jobbigare än hon hade. Det är möjligt att vi gör undantag, men det kändes nog som att vi tar med henne nästa gång. Vi är ju faktiskt en familj där hon är den viktigaste medlemen!

När vi kom hem var hon väldigt kramig och pussig vilket var både sött, kul och lite skönt. Klart att det är kul att varit saknad, även om det är bra att hon inte saknade oss när vi var borta.

Resan då? Jo, den var väldigt trevlig. Shopping och långa prommenader i en av världens häftigaste städerna. Dock var detta fjärde gången och nu känner jag nog att jag gjort denna stad och bör finna andra städer att besöka!

Helt off topic. Här kommer mina fyra favoritstäder listade:

Prag
Sydney
New York
Berlin

Hur som helst, nu är jag tillbaks och kommer att börja skriva lite när andan faller på och tid finnes!

Det är många nya ord nu!

Ämne: Barns utveckling

För varje dag som går förvånar hon oss med att säga nya ord. Vi har ju fattat att hon förstår mycket eftersom hon lyder oss (ibland). När man ber henne peka på olika djur gör hon också det, och ofta blir det rätt. Det är riktigt roligt.

Ordförrådet växer för varje dag. För några dagar sedan sa hon "tupp" och i morse sa hon "fisk". Så om man lägger ihop de ord hon säger så börjar det bli en del nu!

Tupp, fisk, häst, titta, mamma, pappa, bajs, tack, mat, hör och där för att nämna några. Så roligt så man blir varm i hjärtat!

Samma mat - olika tallrikar!

Ämne: Föräldraskap och tips och råd

Ibland måste man outsmarta lilltjejen. I morse satt vi och åt frukost hela familjen. Mamma och pappa hade varsin tallrik med fil och lilltjejen hade en lite skål med fil. I början gick det bra att bli matad ur den lilla skålen, men sedan totalvägrade hon. Då hällde pappa över filen i sin egen tallrik och matade henne med en stor sked istället. Då minsann blev det många "mmmmmm" och stora leendet kom fram. Det är stor humor och samtidigt väldigt sött!

Dagens inlägg i jämställdhetsdebatten!

Ämne: Jämställdhet och humor!



OBS: Ironi!

Jämställdhet i TV3:s stil

Ämne: Jämställdhet och föräldraskap

Eftersom jag inte sett Ensam mamma söker borde jag kanske vara tyst, men läs detta uttalande från tv3:

"Skulle det gå att göra ett ”Ensam pappa söker” där tjejer radas upp för att bli klämda på rumporna? 
 
– Det är diskvalificerat som programidé. Som det ser ut idag är det svårare för en ensam mamma att träffa någon eftersom hon ofta har ett större ansvar för barn. Dessutom är det större risk att det skulle bli stötande eller förnedrande."

För det första, det är dåligt att mammorna har större ansvar för barnen, men frågan är väl vad det beror på. I vissa fall är det dåliga och frånvarande pappor, men i många fall beror det också på att mamman inte tillåter pappan att umgås med barnen. Det känns som att man måste se till helheten vad gäller denna situation och inte bara köpa att det är kvinnan som är offret i vårdnadstvister. Det är ofta tvärtom.

För det andra, hur kan det vara mer stötande och förnedrande om män pratar/recenserar kvinnors kroppar än om kvinnor gör samma sak om män?

Det är oerhört konstigt att jämställdheten oftast bara gäller åt ett håll... GenusNytt skriver om detta också. (Jag delar inte alltid GenusNytts åsikter, men ibland sätter de/han huvudet på spiken!

"Vi är ett traditionellt och mansdominerat företag..."

Ämne: Jämställdhet, föräldraskap, föräldraledighet och papparollen

En undersökning av företagens inställning till pappaledighet presenteras i Svenska Dagbladet idag. I rubriken antyds att företagen är positiva till att pappor tar ut föräldraledighet. En mer rättvis rubrik hade varit "företag mer positiva till pappaledighet". När man läser artikeln ser man att det bara är 30 % av företagen som är uttalat positiva. (I den förra studien var motsvarande siffra 4 procent.) Visst är det bra att andelen ökat så dramatiskt, men det är faktiskt uselt att 70 procent av företagen är neutrala eller negativa när det gäller att påverka pappor att vara hemma. 70 procent! Patetiskt! Nedan följer åsikter från de värdelösa negativa företagen:

"Vi får se om du får samma uppgifter när du kommer tillbaka." "Vissa positioner i företaget går inte att kombinera med föräldraledighet." "Vi är ett traditionellt och mansdominerat företag så här är det svårt med pappledigt."

Personligen skulle jag inte jobba kvar på ett företag med den inställningen. Det borde ju faktiskt vara ännu sämre för ett företag om papporna säger upp sig än att de är borta ett antal månader. (Nej, det är inte tomt prat, jag sa upp mig från mitt förra jobb för att jag inte skulle få vara hemma som jag ville när barnet föddes. Mitt krav var 10 pappadagar i samband med barnets födelse och sedan några veckors semester direkt efteråt. Mitt barn föddes på sommaren och jag skulle ändå ta tre veckors semester då, men min chef ville inte lova mig ledigt på flexibel basis. Något jag hade kunnat förstått om vi hade haft mycket att göra, men icke. Han ville bara visa att han hade makt och kunde bestämma. Han blev tämligen lång i ansiktet när jag sa upp mig några dagar efteråt. Han borde inte blivit förvånad för jag upplyste honom om att jag skulle säga upp mig om jag inte fick som jag ville, men han trodde väl att jag bluffade. Mohahahaha!)

Jag tycker att dessa företag borde skämmas. 

Annat märkligt som går att läsa i artikeln:

1. Bara 21,5 procent av föräldradagarna tas ut av pappan. Detta behöver dock inte spegla tid med barn då antal dagar kan fördelas på annat sätt än den faktiska ledigheten

2. Papporna tar ut exakt 60 dagar. Ofattbart. Ta ut era dagar för bövelen!

3. 20 procent av papporna har inte använt en enda föräldradag när barnet fyller tre år. Här kan man faktiskt inte göra annat än att idiotförklara dessa pappor

Men som sagt, det positiva är att papporna är hemma mer, men det är fortfarande för få företag och för få pappor som förstår hur häftigt och viktigt det är för pappor att vara hemma med sina barn!