Detta blev ett långt inlägg, men jag brinner för ämnet och vill så gärna förklara vad jag menar!
Jag läste ett intressant blogginlägg på Lilla O:s blogg. Inlägget handlade om varför så många skräms över saker som handlar om genus. Såfort ordet genus nämns så intar människor, främst män men också en del kvinnor, försvarsställning. Det känns som om ordet "genus" har blivit kidnappat ungefär på samma sätt som ordet "feminism". Jag själv skulle aldrig kalla mig feminist just för att jag aldrig skulle vilja förknippas med exempelvis Gudrum Schyman och andra, enligt mig, okunniga feminister. Dock känner jag inte alls samma sak inför ordet "genus". Jag tror att det har att göra med att jag läst en kurs som handlade om genusperspektiv.
Som jag ser det är genuspedagogik och genusperspektiv ett sätt att tydliggöra individer och låta alla människor utvecklas till det de själva vill. För mig innebär det inte alls att man suddar ut skillnaderna mellan killar och tjejer. För mig innebär det att det inte är så viktigt om en person är kille eller tjej, personens sätt och intressen är det viktiga. På så sätt blir personens kön ointressant. För mig innebär det inte att män ska sluta attraheras av kvinnor eller tvärtom. Det är en helt annan fråga för mig, det är den dragningskraft som finns mellan kvinnor och män* och där är genus ointressant.
Så för mig är alltså genus en förutsättning för att låta personer bli starka och självständiga individer. Det finns personer som argumenterar för att de biologiska skillnaderna är så stora att ett sådant synsätt som jag har är meningslöst. Det sättet att argumentera är kortsiktigt och dumt enligt mig. Är det inte bättre att bortse från kön och se till indivd för att på så sätt låta alla människor få samma chans och få den chans som passar just honom eller henne? Låt mig dra en långsökt parallell.
Vägverket har något som kallas för "nollvisionen". Jag har själv ifrågasatt denna då en är orealistisk, i alla fall med dagens teknik. Att undvika dödsfall i trafiken är ju nästan omöjligt. Deras svar fick mig dock att tänka till. "Ja, du har rätt, det är nog svårt att undvika att någon dör i trafiken. Men vi kan väl inte ha som målsättning att x antal personer ska dö i trafiken??" Naturligtvis har de rätt. Man kan inte ha målsättningen att människor ska dö. På samma sätt ser jag på genus som på nollvisionen. Genom genuspedagogik undviker man situationer där människor kommer i kläm på grund av deras kön, för vi kan ju inte arbeta för att människor ska komma i kläm på grund av deras kön. Eller hur?
PS. På SvD kan man läsa en artikel som handlar om att det är skillnad mellan flickor och pojkars hjärna innan de föds. Jaha, säger jag. Vem bryr sig. Det innebär ju ändå inte att alla flickor blir likadana och att alla pojkar blir likadana. Så so what, applicera genustänk på det hela och dessa skillnader är ointressanta. Och återigen, genuspedagogik innebär inte att alla gränser mellan killar och tjejer ska försvinna. DS
Som en klok medarbetare en gång sa: Visst är det skillnad rent biologiskt mellan män och kvinnor. Men den skillnaden spelar betydligt mindre roll än de skillnader som finns på individnivå. D vs, jag och min man är olika, inte främst pga av våra olika kön utan pga våra personaligheter, vår uppfostran och våra olika upplevelser. Jag vill aldrig hindra mina barn från att göra något, bara utifrån deras kön. Om jag lyckas är en annan fråga...
SvaraRaderaHärligt inlägg! Klart det finns könsskillnader, jösses, annars skulle ju inga barn bli till. Det är liksom meningen... Däremot vill man som kvinna inte gärna bli ihopklumpad och svara för alla Anna Ankor i världen... Gränsen mellan tjejer och killar kommer aldrig att försvinna men däremot kan vi jobba för att det inte ska hindra oss att vi tillhör ett visst kön och därför "inte borde eller borde"... KaosJenny
SvaraRaderaKarin: Ja, precis. Det är klart att ungarna ska få göra det de vill utan massa förutfattade meningar och andra dumheter. Håller med din medarbetare!
SvaraRaderaJenny: Precis så tycker jag! Det som är så konstigt är att människor finner vår inställning provocerande. Hur kan det vara provocerande att försöka låta människor växa upp till självständiga och trygga individer? Anna Anka är bland det mest tragiska som gått i ett par skor...
Å här får du ännu mer stöd för dina tankar: http://www.gt.se/nyheter/1.1736150/undvik-mansfallan-skriv-inte-pa-pappret-fran-forsakringskassan
SvaraRaderaNu har jag läst den. Det var en bra debattartikel måste jag säga. Tack för tipset!
SvaraRaderaJag håller helt med dig vad gäller genuspersktivet. Jämställdhetsdebatten fokuserar ofta på att likrikta könen, men jag tycker snarare att man ska bejaka skillnaderna och respektera alla individer som de är. Och där har förstås vi föräldrar en viktig roll.
SvaraRaderaJapp, tyvärr finns det föräldrar som tycker att det är så absurt att bejaka varje individ så att de kan utvecklas som de vill. Istället är kollektivet "kön" så oerhört viktigt. Jag kan inte förstå det.
SvaraRaderaSå himla bra! Jag hittade din blogg hos networking, så skönt att inte alla tänker som andersbwestin!
SvaraRaderaJo, det kan man tycka. Jag har så svårt för den typen av argumentation att jag mår fysiskt illa. Som tur är kommer väl evolutionen lösa detta problem så vi slipper den typen av argument, tyvärr går det lite för långsamt så när det utvecklingen är klar har vi nog alla somnat in för längesen.
SvaraRaderaNä, men skämt åsido. Det är faktiskt oerhört konstigt att man inte bara kan, åtminstone FÖRSÖKA att, behandla människor lika utan måste fokusera så inåt helvete på vilket kön personen har.