Ämne: Föräldraledighet
I dag var jag på öppna förskolan och där hörde jag en konversation som gjorde mig förvånad. Det var en pappa som högt och tydligt deklarerade hur bra det är att vara föräldraledig på deltid. "Det är ju jättebra, då får man det bästa av båda och man tröttnar inte på att vara hemma med XXX, för det blir ju långsamt i längden."
Jag kan ju inte säga att han har fel, han kände uppenbarligen så. För mig hade det dock inte alls fungerat. För mig hade ett sådant upplägg inneburit "varken hackat eller malet". När jag jobbade 100 % kände jag mig ibland stressad för att jag hade mycket att göra. Om jag skulle jobba 50 % gissar jag att stressen inte halveras, snarare fördubblas. Dessutom tror jag inte alls på upplägget att jobba samtidigt som man är föräldraledig. Då har man ju fortfarande jobbet i huvudet och det är väl distraherande? Det skulle i alla fall jag tycka. Nä, jag tycker nog att man ska satsa på en lång föräldraledighet och samtidigt varva ned för att få lugn och ro med barnet och i tillvaron. Dessutom tror jag att det är bättre för barnet.
Men som sagt, jag säger inte hur någon ska göra, det är upp till var och en. Jag säger bara hur jag känner och tror. Dessutom tror jag att man ångrar sig om man inte tar chansen att spendera lång tid tillsammans med sitt barn.
En dag att vara krasslig på...
7 år sedan
Det beror nog på vad för jobb man har, om det funkar praktiskt. För mig som är egenföretagare var det nästan nödvändigt att halvtida. Med första barnet gjorde vi det inte, och då var jag tvungen att jobba ändå – jag var föräldraledig på heltid men jobbade uppåt 20 % vissa veckor.
SvaraRaderaPå det arbete som maken hade då hade det blivit 50 % arbetstid men åtminstone 75 % ansvar och 100 % stress. Till andra barnet hade han bytt jobb, och det funkade utmärkt med halvtid. Och där är vabb och dagishämt- och lämningar helt stressfria, vilket det nog inte varit på första jobbet.
Men det som avgjorde att vi valde halvtid med andra barnet var att jag inte stod ut att vara hemma. Jag har full förståelse för alla pappor som säger att föräldraledighet är "tråkigt". Jag höll på att smälla av första gången, så jobbigt var det. Skillnaden mellan mig och de där papporna är att jag tog mitt ansvar och var hemma min del.
Så tror du verkligen att det hade varit bäst för barnet att vara hemma non-stop med mig i nio månader, i stället för varannan dag i 18 månader?
Förmodligen är det bättre för barnet att vara med en nöjd förälder som inte är stressad. Hur man uppnår detta "tillstånd" varierar nog från person till person. Därför försökte jag vara tydlig med att ett sådant upplägg inte alls skulle passa mig.
SvaraRaderaFör barnet tror jag att det kan vara bra med en lång sammanhängande period. (Men observera ordet "tror" här.) Dessutom vill jag också påpeka att jag tror att det stora problemet är att många pappor gör på detta sätt och på så sätt missar en tid som jag tror är oerhört viktig. Och precis som du säger, du tog ditt ansvar även om det var "tråkigt", många pappor gör inte det.
Jag sitter precis och funderar i dessa banor. Men själv tror jag mer på att vara föräldraledig på halvtid. Då blir man inte helt bortkopplad från jobbet, men har ändå ork att vara med hemma också.
SvaraRaderaSpännande! Föräldraledighet är suveränt! Helt klart det bästa jag har gjort!
SvaraRaderaSjälv tycker jag dock tvärtom, att det är själva poängen att bli "helt bortkopplad" från jobbet och på heltid vara hemma med sitt barn. Jobba ska man ändå göra så stor del av sitt liv att det inte kan göra någon större skada att lägga en tid hemma. Däremot är barnen bara små en kort period och den perioden vill i alla fall jag vara med så mycket som möjligt i.
Som någon klok människa sa: "Det är inte många som ligger på sin dödsbädd och ångrar att de inte jobbat mer. Det är däremot många som ångrar att de inte spenderade mer tid med sina barn."
Som du märker vet du vad jag tycker, men jag önskar du hur som helst lycka till med föräldraledigheten och hoppas att du får det bra!
Tja! Jag tycker det är kanon att dela. Jag får vara lite på jobbet och vara vuxen yrkesman, och vara hemma med lilla A och vara pappa. Jag tycker om växlingarna. Men det är såklart inget som passar alla. Vi började i och för sig att vara hemma på heltid tillsammans i två månader, det var kanon! Sen ska jag vara nästan heltid hemma i vår.
SvaraRaderaHej Jonas, det låter ju kanon att du hittat ett system som passar dig!
SvaraRaderaSjälv kan jag inte koppla bort jobbet så mycket att jag skulle kunna dela på det sättet och det färgar nog hur jag ställer mig i frågan.
Vi har gjort lite olika med alla barnen men vi har delat mycket och ibland har någon av oss pluggat. Det sämsta var när vi inte fick den utlovade dagisplatsen till Lillebror och jobbade 50 resp 75 och möttes i garaget för överlämning i en månad. När vi fick Lillasyster var vi först lediga 3 månader tillsammans och sen var jag ledig fem månader själv och sen delade vi 50/50. Det fungerade strålande... Om jag inte hade ammat hade vi nog delat redan från början eftersom jag inte är något hemmafruämne... Lite kladdlunch och lite lugn och ro lunch...
SvaraRaderaDet finns nog lika många lösningar som det finns familjer. Det är bra och det är därför det är viktigt att vår föräldraförsäkring inte regleras för mycket.
SvaraRaderaJag skriver naturligtvis denna blogg med utgångspunkt för hur jag känner och tror och jag har helt enkelt svårt att se mig själv vara hemma 50 %. När lillan börjat på dagis eller om vi inte får dagisplats då kan ett sådant upplägg funka för mig. Men som "huvud"föräldraledighet vill jag nog lägga 100 % på barnet.
När/om man får fler barn så kommer det kanske att bli annorlunda. Det är ju svårt att veta nu. Som det känns nu kommer jag nog ändå sikta på en längre sammanhällande heltidsledighet för jag har enbart positiva erfarenheter av det. (Hittills) :-)
Även om jag ibland skriver raljerande och kanske nedlåtande så vill jag ändå påpeka att jag är för att alla familjer ska få göra precis som de vill. Men jag tror verkligen att många pappor släpper iväg sina dagar för lättvimdigt för att de faktiskt inte förstår var de missar.
Oj, jag tänkte också köra en lovsång för att dela, men ser att vårt val har väl täckts in av föregående kommentatorer.
SvaraRaderaTror dock att det helt och hållet beror på vad man har för jobb. När jag delade halvtid kunde jag oftast lämna jobbet där det hörde hemma och ägna mig helhjärtat åt barnet de dagar jag var hemma.
Ok, enigheten verkar vara total. Då har jag några frågor, kanske lite för sent, men jag provar ändå...
SvaraRadera1. Om man är hemma på 50 % är man egentligen inte frånvarande 50 % på båda platserna?
2. Kan man verkligen få samma närhet till barnen om man jobbar 50 %?
3. BLir man inte stressad av att inte räcka till varken hemma eller på jobbet?? (Kanske samma fråga som fråga 1)
Någon sa att det kanske beror på vilket typ av jobb man har, det tror jag på. Men samtidigt undrar jag lite om man ändå inte i det långa loppet tjänar på att vara hemma mer. Som sagt, det är få som ligger på sin dödsbädd som önskar att de jobbat mer...
Det är ungefär samma frågor alla tre, tror jag.
SvaraRaderaSista halvåret innan första barnet började i familjedaghem jobbade jag 40% och min fru 60%. I praktiken innebar det att jag jobbade varje måndag och tisdag och var ledig (från jobbet) resten av veckan. Jag upplevde aldrig att jag var "frånvarande" vare sig jag var hemma eller på jobbet (förutom att halva måndagen på jobbet ofta gick åt till att bli uppdaterad om förra veckans händelser).
Närheten till min dotter fanns förstås kvar, även fast jag jobbade. Men å andra sidan hade jag varit hemma på heltid i åtta månader innan vi började dela, så vi hade väl redan knutit an till varandra såpass att de timmar vi hade ifrån varandra inte kändes så farliga. Jag vet inte hur det skulle kännas om jag gick direkt från att arbeta heltid till att vara hemma halva tiden.
Men överlag handlar det väl om vilken typ av jobb man har, och kanske främst om vilken inställning till jobbet man har. Jag arbetar för att leva, och det har jag gjort sedan långt innan jag blev pappa (är väl lite av en slacker, kantänkas) - men många verkar leva för att arbeta. Och då blir det ju med ens en annan femma att vara föräldraledig, oavsett hur man löser det...
Hej Janne,
SvaraRaderaJag tror att du sammanfattar det bra här: "Närheten till min dotter fanns förstås kvar, även fast jag jobbade. Men å andra sidan hade jag varit hemma på heltid i åtta månader innan vi började dela"
Det är just det här jag är ute efter. Om man aldrig är hemma på heltid tror jag inte att den närheten är så enkelt att skapa. I alla fall inte för pappan som redan från början "ligger efter". När min "riktiga" föräldraledighet är slut och jag ska börja jobba skulle jag inte ha något emot att jobba 50 %. Då tror jag tvärtom att det är jättebra!.
Jag tror att det är sunt att vara lite "slacker" :-) Fast jag väljer att kalla det "att ha en avslappnad inställning till arbete". Det är inte många som på sin dödsbädd önskar att de jobbat mer...
Men hur många tar inte ut någon heltidsperiod alls? Är det vanligt? Och hur lång tid behövs för att skapa den här närheten, tror du?
SvaraRaderaJa, enligt statistiken så har 20 % av alla pappor tagit ut noll föräldradagar när barnet är tre år. Noll!!! Även om jag anser att uttagna föräldradagar inte nödvändigtvis behöver spegla antal dagar med barnet är detta ändå uselt. Vi pratar om var femte pappa! (http://denforvanadepappan.blogspot.com/2009/10/vi-ar-ett-traditionellt-och.html).
SvaraRaderaDet sägs också att högre (manliga) chefer och politiker i snitt tar ut drygt 3 dagar per år. Så det är nog ganska många som det ser ut. (http://denforvanadepappan.blogspot.com/2009/10/332-dagar-per-ar.html)
Men hur många som går ned från heltid till deltid utan någon ”helledighet” vet jag inte.
Däremot tror jag att det är lysande att gå från heltid till ”helledig” till deltid!
bape shoes
SvaraRaderagoyard bags
kyrie 6 shoes
a bathing ape
supreme clothing
supreme clothing
goyard outlet
kd shoes
jordan outlet
bape