Ämne: Jämställdhet, genus, kläder och tips och råd
I helgen var jag och lillan hos farmor och farfar, alltså de som för snart 1,5 år sedan kallades mamma och pappa av mig. Det är skönt att få lite sovmorgon och avlastning samtidigt som de blir glada. En win-win-situation helt enkelt. Farmor ville köpa lite kläder till lillan så vi åkte ned till "stan" för att titta på handskar och skor. Det slutade med handskar, skor och en jacka.
Eftersom jag fått tipset att fingervantar är bättre än tumvantar så ville jag köpa några sådana. Efter att ha testat detta några gånger så finner jag tipset som korrekt. Fingervantarna är suveräna, lillan störs inte av dem och låter dem helt enkelt vara på. Underbart! Nu till det mindre underbara. Det blev ett par svarta handskar med Hello Kitty på. Usch! Jag avskyr Hello Kitty. Men de var billiga och ärligt talat de enda som uppfyllde mina funktionskrav. Så jag fick svälja stoltheten och finna mig i detta. Faktumet att de var svarta underlättade det hela lite, den rosa utsmyckningen försöker jag tänka bort. Det går sådär.
Jackan var på rea, halva priset. Eller jacka och jacka, det var en liten kappa som var oerhört söt. Söndagsgåbortsöt. Bara hon inte växer ur den innan vi hinner hitta någon söndag att ha den på.
Sedan var det dags för skor/kängor. Kraven från min sida var att de skulle vara varma, klara vind, vatten, slaska och snö eftersom vi förhoppningsvis ska spendera lite tid där dessa element är vanliga. Det fanns ett tämligen stort utbud. Färgerna var svart eller lila. Affärsbiträdet var trevlig och tog genas fram en lila liten känga med lite krimskrams på.
"Jag vill inte ha någon rosa fjant-tjej-sko, finns det inga snygga skor till henne!" morrade jag då.
"Lila!" morrade min mor då eftersom jag är färgblind. Sedan fortsatte hon "men hon kan väl få vara tjej någon gång?" Det är en underbar kommentar tycker jag. Så om hon inte har rosa (lila) är hon inte lika mycket tjej eller? Mamma vet min inställning så det blev ingen vidare diskussion och dessutom medlade affärsbiträdet snyggt genom att säga: "De här svarta är ju bra för de passar ju till alla kläder."
Detta var ju ett argument som mamma inte kunde protestera emot och dessutom visste hon att jag/vi vägrar att klä lillan i typiska tjejfärger*. Det hela slutade dock med ett par snordyra gore-tex-kängor som passade bra och som dessutom var både svarta och snygga. (Med snordyra menar jag att de kostade betydligt mer än jag skulle betalat och att jag flera gånger påtalade att vi kunde försöka hitta billigare kängor, men farmor ville ge sitt barnbarn något och nu fick det bli lite kläder och skor. Hon blev glad och jag blev glad och eventuellt blev även lillan glad, vad vet jag?
____________________________________________________
* Hon får gärna ha klänning och kjol och rosa också, men då ska det vara för att plaggen är snygga inte för att tjejer nödvändigtvis ska ha dessa färger.
En dag att vara krasslig på...
7 år sedan
Ha ha! Ja, det kan vara svårt att stå emot genusfärgerna ibland. Men det är lättare med tjejer - det gör ingen större skada om man köper apindelmannentröjor från pojkavdelningen åt henne. Svårare när det är tvärtom - även om lillebror faktiskt klär i de ärvda rosa "strumpbyxsnickarbyxorna" (eller hur man nu skall beskriva dem) och de blommiga tröjorna...
SvaraRaderaJag tror förresten alltid att rosa är lila... ;)
"Rosa fjant-tjej-sko" skriver du. Skulle du ha formulerat dig likadant om du hade en son som ville ha rosa skor eller som farmor ville köpa rosa skor till?
SvaraRaderaHur kommer det sig att den färg som mer än någon annan varit en exklusiv "tjejfärg" (vilket man kan tycka vad man vill om men det är en annan fråga) anses löjlig, fjantig, skämmig, pinsam, lågstatus etc etc? De färger som ansetts vara "killfärger" förlöjligas aldrig på det sättet. Må vara att man kritiserar att vissa färger reserverats för endera könet, men "killfärgerna" har betydligt högre status än "tjejfärgerna". Som Janne skrev tvekar man inte att klä tjejer i killfärger medan motsatsen genererar mer motstånd. Varför? Jo, för att tjejen i killfärger får en statushöjning medan killen i rosa sjunker. Och det gör han för att det kvinnliga anses sämre än det manliga. Följaktligen ska tjejerna "befrias" från sina rosafärgade hello kitty-bojor medan killarna kan fortsätta ha de kläder de alltid har haft. Med ett sådant förhållningssätt cementerar man mannen som norm. Den manliga världen blir åtråvärd, inte den kvinnliga. I ett verkligt jämställt samhälle är inte rosa hello-kittykläder fjantiga för att de är rosa. Fula kan man ju tycka att de är, precis som spidermankläder, men i så fall varken mer eller mindre fjantiga än nämnda spidermankläder. Jag vill att mina döttrar ska kunna bära såväl "tjejiga", "killiga" som "neutrala" kläder med samma stolthet. Och varken det manliga, kvinnliga eller neutrala ska stämplas som "fjantigt".
Janne
SvaraRaderaJo, det ligger mycket i det du säger fast om jag haft en son som velat ha nåt tjejigt hade han fått det. Jag tycker att det är lite underhållande med barn som inte klär sig könsstereotypt. (Nu hade i och för sig vår tjej också fått det om hon hade haft en engen vilja i denna fråga vilket hon inte ännu har)
Anonym
"Den manliga världen blir åtråvärd, inte den kvinnliga. I ett verkligt jämställt samhälle är inte rosa hello-kittykläder fjantiga för att de är rosa."
Nja, säger jag. Eller jo, i ett helt jämställt samhälle skulle inga färger vara könsbundna, men vad jag vet har vi inte ens nästan nått dit ännu. Alltså tror jag tvärtom, att det är större risk att könsrollerna förstärks genom att vi ger henne typiska "tjejiga" kläder just för att hon behandlas annorlunda då. Jag tänker i alla fall se till att hon inte daltas bortskämd redan innan hon själv får chansen att välja vilka färger hon ska ha. Och jo, vi har en del rosa kläder, men de är åtminstone praktiska och i vissa fall till och med snygga. Hello Kitty tycker jag är hemsk...tur att man inte bor i Japan.
Nu är mitt barn så litet att hon inte bryr sig om vad hon har på sig. Och hade hon valt en rosa Hello Kitty-tröja så hade hon fått den, men att jag ska köpa något som jag tycker ser löjligt ut innan hon får en egen smak är väl tämligen osannolikt. Och om jag hade haft en son som velat ha något som ser "fjantigt" så hade han definitivt fått det. Jag har tidigare sagt att jag inte tänker ta upp en fajt om vilka kläder de VILL ha, men innan de VILL något väljer jag vilka kläder de ska ha.
Jag är en tämligen stor fan av praktiska ting och kängor med krimskrams är inte något som faller mig i smaken. Att jag klassar dem som tjejiga är för att de riktar sig till tjejer.
Dessutom hamnar man i den tråkiga situationen att om man nu hade köpt något typsikt tjejigt behandlas hon så förbannat ömtåligt av folk att jag blir sur. Trillar hon kommer genast någon "hjälpsam" person fram och hjälper henne, men det konstiga är att de inte gör det om hon har "neutrala" färger.
Just Hello Kitty står högt i kurs här, sedan dottern fick ett sådant plåster efter svinsprutan. Så nu väntar ett Hello Kitty-bingospel redan i en tidigt inköpt julklapp från lillebror...
SvaraRadera"Att jag ska köpa något som jag tycker ser löjligt ut innan hon får en egen smak är väl tämligen osannolikt."
SvaraRaderaDet är precis det jag menar när jag säger att det är svårare med killar - att hitta "könsneutrala" kläder på tjejavdelningen är svårt, men att hitta snygga kläder (som jag tycker är snygga) på samma avdelning är nästan omöjligt. Så därför blir det killkläder till killen (eller "könsneutrala", inköpta på killavdelningen)...
Japp, du har rätt. Dock tycker jag att killar kan ha "tjejkläder" också om de själva vill det. Men som du säger finns ju inga neutrala kläder på tjejavdelning, i alla fall har inte jag sett några... I och för sig undviker jag klädaffärer i största allmänhet så jag kanske missat lite :-)
SvaraRaderaLångt ifrån ett ointressant inlägg tvärtemot ett väldigt intressant, aktuellt och viktigt inlgg.
SvaraRaderaHåller med om att det är viktigt att klä sina barn i alla färger. Hur ska de annars lära sig att det är ok?
Tyvärr kan jag inte kommentera så mycket mer än så, det är jag alldeles för trött för.
Under tidigt 1900-tal ansågs rosa vara en färg för pojkar och blått en färg för flickor. Rosa sågs som en variant av den kraftfulla maskulina röda färgen.
Hej Hannashorna,
SvaraRaderaJo, det är ju viktigt att alla kan ha alla kläder. Egentligen måste jag väl erkänna att jag inte tycker att rosa är så vansinnigt fult på kläder. Det är dock konstigt att tjejkläder ofta är så opraktiska och jag avskyr opraktiska kläder. Och som Janne säger är det mycket lättare att hitta neutrala kläder på killavdelningen.
Det som stör mig MEST när det gäller pojk- och flickkläder är egentligen inte färgerga. Som du säger så är ju inte rosa fult (eller tjejigt) i sig - jag har själv rosa kläder (skjortor och strumpor) utan att det känns tjejigt.
SvaraRaderaNej, dels är det att många flick- (och kvinno-)plagg inte är funktionella, precis som du påpekar. De är dessutom väldigt ofta ömtåligare än killplaggen och går lättare sönder.
Men främst är det de antytt könsneutrala plaggen. Som dödskalletröjorna eller de grova jeansen. Tjej-dödskallarna har nästan uteslutande hjärtformade ögon och/eller glada munnar. Vad fan är det för dödskallar?! OCh den enda gång jag sett (och varit nära att köpa) ett par byxor åt min dotter på H&M, var ett par rejäla, lila jeans. Tills jag såg att man sytt på hjärtformade lappar (i samma färg som byxorna, som för att gömma dem) på knäna.
Är det så svårt att släppa könskodningen att klädindustrin inte ens lyckas när man "försöker"?
Jag håller med dig om att det inte är lätt att hitta neutrala kläder och skor till barnen. Antingen känns de överdrivet "puttenuttiga" eller så är de väldigt tuffa. Min dotter är inne i en väldigt rosa period just nu och då känns det faktiskt enklare att hon får välja något som hon kommer sätta på sig än att behöva ta striden varje morgon, men fick jag själv välja så skulle det bli nåt helt annat :)
SvaraRaderaJanne
SvaraRaderaJapp, det är tragikomiskt att även när de anstränger sig misslyckas de så kapitalt. Jag förstår inte varför de hela tiden ska förstöra bra tanka, exempelvis genom att "pluttinutta" till dem lite. Puckon I say!
2BarnsMamma
Japp, jag håller med dig, det är så extremt hela tiden. Och om din dotter är i en "rosa period" är det ju smart att köpa rosa som hon vill ha! Det är bara det att barn i den ålder mitt barn är i inte riktigt har någon klädsmak ännu. I alla fall har inte jag märkt det så varför hålla på att pluttinutta till dem då?
Jag (med en storebror och en lillasyster) tycker visserligen att tjejavdelningarna suger riktigt. Det är till och med svårt att hitta en vit body utan volang, men de flesta killavdelningarna är för trista. Bara mörka färger och stora tryck på allt.
SvaraRaderaUtan Villervalla, PoP, de danska märkerna och mina gamla 70-talskläder hade jag inte klarat mig. Jag vill ha färgglada och praktiska kläder till båda mina barn.
I ärlighetens namn har jag knappt varit i en klädaffär innan detta. Vi har faktiskt fått nästan alla kläder och köpt en hel del på tradera. Det är mycket 70-tal här också. Men är man 70-talist så är man! :-)
SvaraRaderaDet jag har sett är tragiskt åt båda håll i klädhyllorna, men tjejavdelningen tycker jag är värst. På killavdelningarna finns ju i alla fall oftast några praktiska kläder....
Här har precis inhandlats vidrig rosa prinsessklänning till dottern. Inte min stil precis, men kanske lite uppmuntrande att sonen tyckte att han var förfärligt snygg i den också ;)
SvaraRaderaJo, det är lite charmigt tycker jag. Det är inte min stil heller, men vill hon ha det när hon är större så ska hon få det. Dock kommer jag inte köpa det "på eget bevåg"...
SvaraRadera