söndag, augusti 30, 2009

Att välja sina fajter

Ämne: Föräldraskap

Jag har aldrig förstått att föräldrar ska försöka kontrollera sina barn i frågor som är helt oviktiga. Det är sannolikt kontraproduktivt. Ett exempel:

När jag var tonåring hade jag alltid keps. Såväl inomhus som utomhus. Detta gillade inte min far. "Det ser illa ut" var hans motivering och sedan blev vi osams för jag tyckte att det var en idiotisk motivering. Något som jag faktiskt fortfarande tycker. Så what. Det kanske ser illa ut i dina (och din generations) ögon, men inte i min. Varför lägga energi på att bråka om en sådan sak när det fanns så många viktigare fajter att ta. Där jag faktiskt hade en dum åsikt. Men nu urgröpades ju hans argument i alla bråk.

Jag tycker att det ser fruktansvärt illa ut med jeansen långt ner på låren. Eller när stringtrosorna är en decimeter ovanför byxorna. Men det tycker tydligen inte dagens ungdomar/tonåringar. Men jag skulle aldrig ta en debatt om detta. De tycker på ett visst sätt och jag tycker på ett annat. Det skadar ingen. Big deal. Ett bibliotek förbjöd elever att komma in om man såg kalsong- eller troskanten ovanför byxorna. Smart. Det är ju ett bra sätt att skapa förståelse mellan generationerna. (obs: ironi)

När lillan tycker på ett visst sätt i frågor som är oviktiga (som 95% av alla klädfrågor) så hoppas jag att jag verkligen låter henne ha det hon vill. Jag tänker definitvt tala om vad jag tycker, men att förbjuda eller skälla. Vad hjälper det? Jag ska hushålla med mina förmaningar till frågor som är viktiga!

5 kommentarer:

  1. Nä kläder är extremt oviktigt. Ia har en förkärlek för mina konstiga kläder från 70talet. Gärna lager på lager, byxor, kjol, tröja, tunika. Hon är inte det mest välmatchade barnet på förskolan om vi säger så...! Men jag vill inte vara den som talar om att "det här är fult och det här är fint". Om hon tänker gå till skolan i kortkort och urringat vet jag inte hur jag kommer att reagera. Men jag hade lackjacka och enorma kängor och mina föräldrar sa inget om det. Och det har gått rätt bra!

    SvaraRadera
  2. Tjena igen! Vill bara säga att jag gillar din blogg, och känner igen din situation. Har också gått från singel till tvåbarnsfarsa på 4 år... Och vill ut och klättra!

    Håller med om det där med fajterna. Särskilt med en trotsig treåring.

    SvaraRadera
  3. Karin

    Har du inte kvar dina kängor?? ;-)

    Nä, jag tycker hon kan få gå klädd hur hon vill faktiskt. Och jag är tämligen säker på att jag inte kommer att gilla det. :-)

    John
    Oj då, då har du kommit längre än jag har. (Men jag har ju lite tid på mig att hinna ifatt :-) )

    Tycker att det kan vara ganska intressanta fajter redan och jag gissar att det bara blir värre. EN treåring kontrollerar man inte hur som helst kan jag tänka mig.

    Jo, klättra är kul, men vi är nog inte på samma nivå. Såg att du var instruktör. Själv klarar jag nog knappt 6b längre :-(

    SvaraRadera
  4. Jovisst har jag kvar kängorna. Nånstans. Men inte på mig!

    SvaraRadera
  5. Själv har jag inte kvar min Captain Hollywood Project t-shirt. Herregud. Och så tyckte man att ens föräldrar var pinsamma...

    SvaraRadera