Att välja sina fajter

Ämne: Föräldraskap

Jag har aldrig förstått att föräldrar ska försöka kontrollera sina barn i frågor som är helt oviktiga. Det är sannolikt kontraproduktivt. Ett exempel:

När jag var tonåring hade jag alltid keps. Såväl inomhus som utomhus. Detta gillade inte min far. "Det ser illa ut" var hans motivering och sedan blev vi osams för jag tyckte att det var en idiotisk motivering. Något som jag faktiskt fortfarande tycker. Så what. Det kanske ser illa ut i dina (och din generations) ögon, men inte i min. Varför lägga energi på att bråka om en sådan sak när det fanns så många viktigare fajter att ta. Där jag faktiskt hade en dum åsikt. Men nu urgröpades ju hans argument i alla bråk.

Jag tycker att det ser fruktansvärt illa ut med jeansen långt ner på låren. Eller när stringtrosorna är en decimeter ovanför byxorna. Men det tycker tydligen inte dagens ungdomar/tonåringar. Men jag skulle aldrig ta en debatt om detta. De tycker på ett visst sätt och jag tycker på ett annat. Det skadar ingen. Big deal. Ett bibliotek förbjöd elever att komma in om man såg kalsong- eller troskanten ovanför byxorna. Smart. Det är ju ett bra sätt att skapa förståelse mellan generationerna. (obs: ironi)

När lillan tycker på ett visst sätt i frågor som är oviktiga (som 95% av alla klädfrågor) så hoppas jag att jag verkligen låter henne ha det hon vill. Jag tänker definitvt tala om vad jag tycker, men att förbjuda eller skälla. Vad hjälper det? Jag ska hushålla med mina förmaningar till frågor som är viktiga!