lördag, september 19, 2009

Dela föräldraledigheten lika

Ämne: Jämställdhet och föräldraskap

Anders Monemar skirver i en krönika på Alltombarn att man ska lagstifta om delad föräldraledighet. Eller egentligen skriver han att man ska dela på den lika och det förmodligen inte finns något annat sätt än lagstiftning. Det tror jag inte på. Jag både tror och hoppas att fler och fler pappor inser att de ska vara hemma. Jag tror inte på att lagstifta om familjenagelägenheter. Det blir lätt så fel då. Och med en dåres envishet påstår jag att uttaget av föräldradagar inte alla speglar tiden med barnen. Så visst, dela lika på ledigheten borde alla göra dock kan det ändå innebära att den ena föräldern tar ut betydligt fler dagar än den andra. I vårt fall tar jag ut runt 70% av dagarna och min sambo resterande 30. Totalt är vi dock hemma lika länge och det är väl åndå det som är det viktigaste.

Vill ni dessutom höra idioti på hög nivå kan ni läsa kommentaren från "corporatedad". Om man har en miljonlön kanske man kan spara lite pengar så även pappan kan vara hemma. Idiot! Eller också kanske ni under något år kan leva lite snålare för ert barns skull.

5 kommentarer:

  1. Nej, han skriver att man ska dela på ledigheten, inte att den ska delas lika. Ett litet ord, stor skillnad.

    SvaraRadera
  2. Jag har nu läst igen och det stämmer som du säger. Men redan idag är det väl lagstiftat om att man ska dela på den? 60 dagar var har man ju som inte kan överlåtas. Hur ska det lagstiftas då menar han? Det förstår jag inte.

    Hur som helst vill jag inte se några fler lagar som reglerar hur föräldradagarna ska tas ut. Dock hoppas jag att fler pappor fattar att det är dumt att inte ta chansen att vara hemma en längre sammanhängande period.

    En del hävdar att det går bra att kompensera detta genom att ta ledigt vid jul, påsk, sommaren och andra högtider. Det tror inte jag. Visst är det bra att göra det, men vem kommer barnet vända sig till vid problem? Den som varit hemma länge och alltid funnits till hands eller den som bara är hemma några veckor vid speciella tillfällen. (Vid dessa tillfällen är det dessutom inte ovanligt att båda föräldrarna är lediga vilket gör att barnen ändå tyr sig till den som vanligtvis är hemma mest...)

    SvaraRadera
  3. Jag tror att det är ordet "lagstifta" som gör diskussionen så svår. Oavsett hur vi gör så är försäkringen lagstiftad, det är alltså inte poliktiker som försöker detaljstyra någonting.

    De flesta allmänna försäkringar vi har är individuella, man kan generellt inte "bestämma inom familjen" hur man vill göra. Här är det skillnad, och frågan är om det är motiverat i just detta fall. Jag tycker inte det, jag anser att rätten att vara hemma med sitt barn tillfaller varje individ och inte är något som ska kunna avtalas bort. Anledningarna är ju jättemånga, tänk t.ex. på varför arbetsgivaren som varit dum nog att anställa en kvinna ska straffas för detta idag (och vad det ger för signaler).

    Nej, kommer man bara bort ifrån "jag tycker inte att man ska lagstifta" så vet jag inte varför frågan skulle vara svår överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  4. Frågan är svår för att en sådan lagstiftning skulle kunna försvåra för vissa att kunna dela ledigheten lika. Som för oss exmepelvis.

    Eller snarare, vi hade kunnat dela lika, men då hade vi varit tvugna att börja jobba mycket tidigare för att vi inte kunnat spara dagar. Jag tar ju mer än dubbelt så många dagar som hon gjorde.

    Sedan finns det massor av andra anledningar till att en 50/50-uppdelning skulle kunna strula till det.

    "Anledningarna är ju jättemånga, tänk t.ex. på varför arbetsgivaren som varit dum nog att anställa en kvinna ska straffas för detta idag (och vad det ger för signaler)." Fast detta är ju en helt annat fråga. Föräldraförsäkringen måste väl handla om att optimera för barnen? Om fler pappor tar ut sina dagar, vilket även är trenden, kommer dessa skillnader jämna ut sig. Det är möjligt att det går för långsamt, men jag anser ändå inte att en sådan lagstiftning är bra.

    SvaraRadera