Nu ska vi se vad Sveland skrattar åt...

Här kommer det första inlägget på väldigt länge... Det är ett svar på detta inlägg i debatten.

1. Behandlas män och kvinnor olika? Där svarar jag "ja". Men vad är det som säger att "större risk att drabbas för misshandel", större risk för självmord, större risk att inte klara skolan, sämre betyg, större risk att ensamhet, större risk för missbruk är värre eller sämre än områden där kvinnor förfördelas? Jag kan inte kvantifiera det. Det kan tydligen Sveland.

2. Nu gissar jag, men jag tror att Pärs bättre kunskap i matematik gör att Maria inte förstår hans resonemang. Om man tittar på lönestatistik inom samma yrkeskategori justerat för ålder, erfarenhet, arbetstid etc är det enligt i princip alla underöskningar en liten skilland mellan mäns och kvinnors jobb. (mellan 1-5%). Om man istället tittar mellan olika branscher ser det annorlunda ut. Men då är Pärs inställning att alla är fria att göra sina egna val. Det är ingen hemlighet att lärare och sjuksköterskor tjänar sämre än exempelvis civilingenjörer. Välj att bli något annat då. (Sedan kan man undra varför det är så, men väger man in lön i vid sina yrkesval så kan man själv (även som kvinna) påverka sin framtida lön)

När det gäller bolagsstyrelse måste kan ha en grundläggande kunskap om matematik och urval för att förstå vad Pär menar. (Sveland saknar detta, eller så bryr hon sig inte). Om man, som Pär vill, skapar samma förutsättningar för män och kvinnor så är det inte ojämställt med exempelvis 80% män i en bolagsstyrelse. Pärs utgångspunkt är att urvalet av män för bolagsstyrelser är större. Ett exempel. Vi ska tillsätta 10 platser med 40/60 fördelning mellan män och kvinnor. Urvalet är 100 personer, 80 män och 20 kvinnor. Då blir det såhär: 20% av kvinnorna väljs och 7,5 % av männen. Alltså; det är STÖRRE chans för kvinnor att väljas än män.

Nu kommer dock det svåra. Enligt Pär ska man gå på meriter, vilket i praktiken skulle kunna innebära att alla 10 är män eller kvinnor eftersom Pärs inställning är att kön inte spelar något roll, men meriter gör. Vem är det som är könsdiskriminerade här, Sveland?

3 & 4 Sveland väljer ett exempel där överlevnad inte handlade om att organiserat kliva i livbåtar utan att klara sig i mycket kallt vatten under lång tid. Vid sådana förutsättningar är män i övertag eftersom män generellt är både starkare och uthålligare och tål kyla bättre. Det Pär menar är vid organiserad evakuering där man ska rädda passagerare i exempelvis livbåtar. Anledningen till hans inlägg var att män hindrades att gå ombord på Costa Concordias livbåtar. Och detta hände år 2012. Pärs poäng, som tydligen Sveland inte kan ta till sig, är att om man inte har rätt att gå i livbåtarna på samma sätt som kvinnor så kanske biljettriserna borde justeras. Sedan missar Sveland återigen poängen. Poängen enligt Pär är INTE att män ska räddas före kvinnor, utan han vill att ALLA ska räddas oberoende av kön.

5. Det har inte Pelle skrivit, det var en kommentar på hans blogg. Varför ska inte män få protestera när någon ska sätta upp en pjäs som menar att män ska skäras upp? Pelle har aldrig uppmanat till våld.

6. Varför får man starta tv-program eller tidningsbilagor för kvinnor? Skulle något klagat på om någon ville starta en kvinnokanal? Om Brunnberg vill starta en kanal som riktar sig till män så är det väl upp till honom. När det gäller häktesvakten så måste man kunna tänka lite längre för att förstå hans resonemang. Han uttrycker sig som en åsna, men det han säger är att om man inte hade börjat ta in kvinnor (som generellt) är svagare än män som häktesvakter så hade detta inte hänt. Och att man nu gjort det är väl egentligen ett arbete som feminister arbetar för? Att få kvinnor att kunna komma in i mansdominerade branscher? Eller har jag fel? Själv tycker jag att man ska ha samma krav för män och kvinnor och de individer som klarar testerna ska kunna bli aktuella för tjänsten. Om Brunnberg menar att kvinnor per definition inte kan vara poliser eller häktesvakter så tycker även jag att han är ute och cyklar.

7. Här är jag för dåligt insatt för att kunna uttalat mig, men den mediabild jag fått var att han var misstänkt för våldtäkt vilket det inte riktigt handlade om. Eller ja, i alla fall inte våldtäkt enligt de flesta människors/länders definition av våldtäkt. Sedan kan man ju allmänt säga att fallet Assange är tämligen ointelligent hanterat av det svenska rättsväsendet och av Assange själv.

 8. Aha, du (Maria) menar att det bara är du som får raljera och dra påståenden till ytterligheter? För övrigt så vill jag bara påpeka att kvinnor fick allmän rösträtt före män i Sverige. Män var tvungen att göra värnplikt för att få rösträtt, det slapp kvinnor.

9. Kan jag inte riktigt bemöta.

10. Nu ska jag förklara skillnaden mellan Pelle Billing och dig. Pelle tycker nämligen att det är lika hemskt att även män dog i attacken. Han anser att det kunde stått "civila" eller kanske "oskyldiga" eller kanske enbart "barn". För både Pär och Pelle anser att män är lika mycket värda och att det är lika hemskt när oskyldiga (män eller kvinnor) dödas i krig. Deras undran handlar om varför män som oskyldigt dödas i krig osynliggörs i media.

Om man vill hårddra det, och köra på din egen argumentationsstil, så skrattar du alltså åt att män dör i krig? (Och för att vara övertydlig. Jag tror inte att du skrattar åt det...)

11. Du menar att det är roligt att Pelle dansar tango? Jag hoppas också att han tycker det.

12. Klantigt uttryckt, men att tro att han menade allvar är ändå lite långsökt. (http://medborgarex.wordpress.com/2011/09/30/dags-att-spanna-hanen-maria-sveland/)...

13. Det är ju ni själva som påstår att ni är hatade. Ganska ofta pratar ni om att Billing och Ström skulle "hata". Det är då väldigt konstigt att de aldrig skriver att de hatar någon. De är båda väldigt noga med att hålla diskussionen på en nivå utan personangrepp och hat. Hur vet jag detta då? Jo, för att jag har följt båda bloggarna ganska länge. Först för att jag hade gått på feministernas snack om att de var galna kvinnohatare och sedan för att jag plötsligt insåg att ingen av dem "hatar" utan vill ha samma spelregler för män och kvinnor. Det du kallar hat är när någon kritiserar feministernas eviga kritik av män.

Jag håller med Pär Ström i sitt inlägg från igår (2012-10-07), läs hans programförklaring (https://genusnytt.wordpress.com/programforklaring-for-jamstalldismen/) och tala om vad du inte håller med om. Pelle Billings manifest finns här: http://www.pellebilling.se/wp-content/uploads/Manifest_Pelle_Billing.pdf

 Avslutningsvis. Själv skrattar jag inte åt Sveland, jag tycker bara att det är förbluffande att hon hela tiden hoppar på människor till höger och vänster när deras enda brott är att inte hålla med henne.

Nu får det var nog...

Jag har försakat denna blogg så länge att jag skäms. Nu har jag i alla fall kommit fram till att den här bloggen ger mig dåligt samvete och det var inte därför jag startade den. Nu får den Den förvånade pappan-bloggen vila tillsvidare.

Eventuellt börjar jag skriva igen; vi får helt enkelt se hur min skrivlust utvecklar sig.

Hur som helst önskar jag er en trevlig sommar och ta väl hand om era småttingar. Det tänker jag göra!

Behövs Pär Ströms och Pelle Billings inlägg i debatten? Mitt hittills bittraste inlägg.

Ämne: jämställdhet, genus och reflektioner

Anledningen till detta oerhört bittra inlägg är att jag är så inåt helvete trött på att "män" som grupp kan framställas som kvinnoförtryckare, hustrumisshandlare och våldtäktsmän. Varför ska jag behöva bära hundhuvudet för något som andra personer gjort? Jag är emot våld. Mot barn. Mot män. Mot kvinnor. Mot människor.Jag vill inte, och tänker inte, ta ansvar för vad andra människor gör för hemskheter mot sina medmänniskor.Ytterligare en sak som gör att jag inte bekänner mig som feminism är att jag inte tycker att feministerna siktar på jämställdhet. Män är svin. Eller djur. Kvinnor är offer. 


Tonen i följande inlägg är både överdriven och raljant. Jag har funderat på att censurera mig själv, men jag väljer ändå att publicera min kritik till feministernas jämställdhetsarbete.

Jag erkänner på en gång att det är få sidor som får mig att bli mer irriterad än GenusNytt. Inte minst på grund av att namnet är tämligen illa valt med tanke på innehållet. Jag tycker att sidan innehåller en hel del onödiga påhopp hit och dit och dessutom en hel del ventilerande om att genuspedagogik skulle vara djävulens påfund.Ström och jag står långt ifrån varandra. Billing och jag står närmare varandra, men kanske inte jättenära. Här kommer dock min slutsats kring frågan i rubriken.

Jag  tycker att feminismen och (en del kvinnors ständiga) offerroll är enerverande. Det senaste är en kvinnlig socialdemokratiskt (föräldraledig) politiker som gråter ut i tidningarna efter att ha fått nya arbetsuppgifter av Håkan Juholt. So what? Är det något att gråta ut om i tidningarna? Allvarligt? Jag tycker illa om Östros politik, men han gråter inte i tidningarna och han har väl ändå fått ta en större smäll än Maryam Yazdanfar?  Eller Österberg för den delen. Han var tilltänkt partiledare, men det blev väl något helt annat. Man måste väl kunna få ge kvinnor andra arbetsuppgifter? Eller? Eller varför inte titta på Mona Sahlin. Hon fick ta massa skit för att hon var kvinna, var det inte så? För inte kan det väl vara så enkelt att folk inte tyckte att hon gjorde ett bra jobb helt oberoende av att hon är kvinna? Jag tyckte inte att hon gjorde ett bra jobb, men det tycker jag sällan att socialdemokrater gör, helt oberoende av kön.

Och på tal om Socialdemokraterna. Kommer de aldrig kunna tillsätta en man på någon position utan att få kritik. Valet av Juholt kändes omodernt, "Att ett feministiskt parti som S kan välja en man känns inte 2011". Ursäkta mig, men borde inte kompetensen vara aningen viktigare än könet på dem som tillsätts??

En annan sak som stör mig är just att satsningar hit och dit ska lyfta fram kvinnor och flickor. Eller egentligen, jag är inte emot det, jag är emot att liknande satsningar på män aldrig skulle gå att genomföra på grund av att det inte skulle vara politiskt korrekt. Eller tjejföreningar, tjejklubbar eller Chippendales. Jag personligen har inte ett smack emot något av detta. Go girls säger jag. Fast det jag inte förstår är varför manliga diton måste bekämpas på alla sätt och vis? Tjejer vill träffas utan killar. Jag förstår det. Vad jag inte förstår är varför det är en otänkbar tanke att även män kan tycka om att träffas utan tjejer.

Varför är det så viktigt att få in kvinnor i styrelser? Egentligen? Det är viktigt att kvinnor ges möjligheter, jag säger inte emot. Men varför satsas det inte på att få män att bli lärare? Sjuksköterskor? Barnskötare? Eller för den delen, få kvinnor att bli gruvarbetare, gatsopare eller lastbilschaufförer?

Och varför är inte män och kvinnor lika inför lagen? Hur i h-vete kan det vara möjligt? Följ Sveriges rikes lag för fan och skit i vem som är åtalad. Jag tycker att det är tragiskt med barnporr, men jag tyckte ändå att det var intressant (hemskt, men intressant) att det var så många kvinnor som nyttjade detta djävulens påfund. Polisen var chockad. Det kanske är dags att skrota glorian på kvinnornas huvud?

Ett område där killar är långt efter tjejer är i skolan, men hur hanteras det egentligen? Inte alls skulle jag vilja påstå. Ett exempel är att tjejer alltid (sedan man började mäta för drygt 50 år sedan) haft högre betyg än killar. Det är en myt att tjejer först på senare år har "gått om". Istället för att ta tag i problemet skyller man på pojkarnas så kallade "antipluggkultur". Det är ju bra att man kan skylla på något. 65 % av de nya studenterna på högskolor och universitet är kvinnor. Var är satsningarna för att bekämpa denna orättvisa?

En sak som skiljer mig från Ström (jag vet inte riktigt var Billing står i frågan) är att jag tror att genuspedagogik i förskolan/skolan just är receptet mot dessa orättvisor. Genuspedagogik på rätt sätt omvandlar barnen till individer och då möts man som en individ som är intresserad av teknik, matematik, slöjd eller vad det än må vara. Man möts inte som en pojke som förutsätts gilla teknik och inte kunna språk. Självklart innebär könsroller självuppfyllande profetior.  

Och om något är dåligt kan man med fördel skylla på männen. Pappor tar inte ansvar för sina barn. Pappor tar inte ut föräldraledighet. Papporna överger sina barn. Allt är männens fel. För det första. Många mammor säger hur de vill dela upp ledigheten och pappan går ganska ofta med på det. En analys man kan göra är att många pappor är snälla mot barnens mammor och låter dem vara hemma. En annan analys man borde kunna göra är att mammor är egoistiska svin och lägger beslag på ledigheten. Men så får man inte säga. Och i ärlighetens namn tycker jag att pappor är lite mesiga som inte ryter ifrån. "Jag ska vara hemma lika länge som du". Det är inte lätt att snacka bort ett sådant krav från en pappa. Eller det borde inte vara det i alla fall. Så pappor, skriv inte över dagarna, ta ut dem istället. Ni kommer inte ångra er. Och mammor, för att underlätta för pappan, kräv inte att få vara hemma så längre än pappan. Och om det inte var nog med detta så hjälper ju myndigheterna till att putta bort engagerade pappor. Mammor är bra - pappor är jobbiga och förmodligen barnvåldtäktsmän. Bäst att motarbeta honom.

Och slutligen den punkt som stör mig mest. Så fort man skjuter in att även män diskrimineras eller i vissa lägen är i underläge då blir man en petimeter som inte bryr sig om kvinnors utsatthet. Vilket jävla dravel. För fan. Man kan faktiskt tycka att flera saker är fel på en gång. Jag tycker att manlig omskärelse är förkastligt och jag tycker att det är horriblet att det görs i Sverige utan medicinsk anledning och på små pojkar även utan medicinsk utbildning. Varför skyddas inte pojkar mot detta övergrepp? Betyder mitt motstånd att jag på något sätt stödjer kvinnlig omskärelse? Knappast. Nej, man kan som sagt tycka att fler än en sak åt gången är fel och orättvis...märkligt men sant.

Pär Ström har börjat attackera frasen "kvinnor och barn". För det fick han kritik av Malin Wollin bland andra. Jag förstår inte hennes kritik. Jag tycker faktiskt inte att det är värre när civila kvinnor dör än när civila män dör. Värst tycker jag det är att barn dör. "Barn och civila" hade enligt mig varit ett bättre ordval.

Så min slutsats är, att även om jag sällan håller med Ström i hans "genus"kritik så tycker jag att det är bra att han för sitt lilla krig. Billing och jag står närmare varandra, men jag håller inte med allt han säger heller. Men jo, båda behövs.

"Min fru ville vara hemma lite längre den här gången."

Ämne: jämställdhet, genus, föräldraledighet, föräldraförsäkring och reflektioner

För några dagar sedan frågade jag en kollega när han tänkte vara föräldraledig. Hans svar: "Det blir nog tre till fyra månader i höst, min fru ville vara hemma lite längre den här gången". Tyvärr är jag en sådan som för sent kommer på de smarta saker att säga. Vad jag naturligtvis borde frågat var "Jaha, men vad vill DU då? Vill du bara vara ledig 25 procent av tiden?" Han var nöjd med att vara ledig, men jag tror knappt att han reflekterade över att han bara kommer att vara ledig 25 procent av tiden och hon 75 procent. 

När det gäller hans fru är jag mer kluven. Jag har full förståelse för att hon vill vara hemma länge, det skulle jag också vilja. Men jag skulle nog känna mig ganska ego om jag tåg 75 procent av något och partnern bara får 25. Å andra sidan kan jag tycka att han borde kunna tala för sin egen sak och helt enkelt kräva att vara hemma lika länge, om han nu vill det.

Hur som helst tycker jag inte att pappor ska vara nöjda om de får vara lediga några månader, de har samma rätt som mamman att vara hemma ett år eller vad nu hon vill.

Slutligen tycker jag ändå att det är upp till varje familj att själva välja hur man ska dela upp, jag förstår dock inte varför inte fler pappor vill/väljer att vara hemma mer...

Man kan säga tre också!

Ämne: Barns utveckling och humor

Jag vill börja med att beklaga att jag varit så fullständigt vedervärdigt fasligt usel på att ta hand om den här bloggen. Anledningen till det är att jag helt enkelt prioriterat annat. Jag kan väl erkänna att den sannolikt kommer att fortsätta bli försakad ett tag till. Om jag kommer igång igen med lite mer energi vet jag inte. Men som svar på en direkt fråga - nej, jag har inte lagt ned, det har helt enkelt bara blivit en paus modell längre... Ok, åter till ämne, eller snarare, åter till inlägget.

Jag har insett att jag förmodligen aldrig mer kommer att vinna en diskussion hemma. I alla fall inte mot lilltjejen. Följande konversation utspelade sig nyss i vårt hem:

"Titta pappa jag har tre nappar!"
"Är det verkligen tre, räkna dem!"
"Ett, två..."
"Hur många blir det då?"
"Två"
"Precis"
Kort tystnad
"Men man kan säga tre också!!"

Ridå.

Detta kanske bara är roligt för mig, men jag kan inte låta bli att dela med mig av denna lilla episod.

Det ska göra ont att vara dum!

Ämne: Föräldraledighet och idioti

En arbetsgivare avskedade en anställd som skulle vara föräldraledig med sitt barn Arbetstagaren valde att inte följa med på ett arbete som kunde leda till övertid, då han var tvungen att ta hand om sitt barn på eftermiddagen/kvällen. Jag själv hade inte gjort så, jag hade åkt och sedan åkt hem när arbetstiden var slut, men det är möjligt att det inte var möjligt att göra så. Detta ansåg arbetsgivaren var grund för uppsägning. Det höll inte Arbetsdomstolen med om. Nu får arbetsgivaren betala skadestånd och rättegångskostander på 1,5 miljoner. Det ska göra ont att vara dum/okunnig/omodern.

Såhär säger arbetsgivaren: "– Jag har inte haft tid att läsa den (domen) ännu, men Arbetsdomstolen anser uppenbarligen inte att arbetsvägran räcker. Jag tycker att det här är sjukt. Det här är inget som mitt företag kommer att klara, det är kört nu, säger ägaren Roland Petersson."

Jag har sagt det förr, arbetsgivare som inte förstår hur man ska behandla sina anställda förtjänar inga anställda.

Nu inser ju till och med jag att det är skillnad på stora företag och små. Men nu ser ju lagen ut som den gör och föräldraledighet har man rätt att ta ut. Så är det och det är bara att gilla läget...hur mycket man nu än ogilla just det läget.

Mjuka och ömma kvinnor

Ämne: Genus, jämställdhet, idioti och idrott

Ibland läser man saker som man faktiskt inte tror är sanna. Ett turkiskt (dam)fotbollslag blev nedlagt för att spelarna hade blivit för muskulösa och likande killarna för mycket. Att det var turkiets bästa fotbollslag var tydligen oviktigt för klubben. Invånare i staden stödde klubbens beslut och detta horribla uttalande visar en lite hur ologiskt vissa människor resonerar.

"Vi anser att kvinnor är gjorda för att vara mjuka och ömma. Om kvinnor utövar sport förlorar de sin kvinnlighet."

"Enligt våra traditioner och seder är en kvinnas plats i hemmet med hennes familj och barn."

Då undrar jag i vilka seder och traditioner mannens plats är på fotbollsplanen för att sparka på en boll som helst ska in mellan tre stolpar och in i ett nät. Med motsvarande logik måste väl mannens plats vara på savannen eller i skogen för att samla in mat? Eller?


Som tur var befolkas det turkiska fotbollsförbundet av lite mer intelligenta individer som krävde att klubben ändrade sig. Och det gjorde de också. Jag undrar bara om fotbollslaget finner samma glädje för sporten och lojalitet med klubben efter detta?

De som arbetar inom dessa yrken beundrar jag!

Ämne: Reflektioner

Här kommer en lista på yrkesval jag inte förstår, men jag beundrar de som tar sig an utmaningen. (Det finns rötägg i alla branscher, men vi försöker bortse från dessa här,,,)

5. Poliser
Här varierar min beundran mellan beundran och förakt...

4. Brandmän
Riskerar livet för andra!

3. Ambulanssjukvårdare
Räddar medmänniskors liv!

2. Lärare
Ett yrke som kräver mycket och tar mycket... Om det ger något undrar jag...

1. Förskolepedagoger
Hur dessa människor klarar av sina jobb förstår jag inte. Av de ovan nämnda är detta mitt absoluta sista val, jag skulle helt enkelt aldrig klara av det. Ni är sanna hjältar och fantastiska. (Detta gäller i alla fall alla jag har träffat, att det finns undantag även här betvivlar jag inte...)

Det är skillnad på grupp och grupp...

Ämne: Jämställdhet, genus och reflektioner

Bloggens hittills mest bittra inlägg tror jag minsann detta blir...

Jag tycker att det är intressant att se hur olika företeelser kan tolkas på olika sätt. När kvinnor umgås i grupper där män exkluderas så är det i karriärssammanhang, "nätverkande", när det är nöje så är det "Ladies night". Eller varför inte Chippendales, stripping i legitima lokaler som exempelvis konserthus. När män gör samma sak är det "könsdiskriminering". Män anses träffas och fatta viktiga företagsrelaterade beslut i arenor där kvinnor inte har tillträde, i herrklubbar. Att det kan vara så enkelt att män ibland vill umgås utan kvinnor, precis som kvinnor ibland vill umgås utan män, kan ju absolut inte stämma.

Ladies night för killar skulle aldrig gå att genomföra; det fattar väl vem som helst att man inte kan exkludera alla kvinnor från någonting??? Och striptease? När killar strippar är det "en kul grej", när tjejer för det är det utnyttjande av kvinnor. Spännande. Själv har jag svårt att förstå grejen med striptease över huvud taget, men jag har ännu svårare att förstå varför det är värre när män tittar på strippande kvinnor än när det är tvärtom. Själv tycker jag att båda är lika fel/rätt.

Det är så spännande att kvinnor alltid lyckas bli offer. Som detta udda inlägget i debatten. Bloggaren anser att det är könsdiskriminering av kvinnor när polisen går ut och varnar kvinnor för att gå ensamma på natten i Örebro där en(?) våldtäktsman härjar fritt. Köndiskrimineringen bygger hon på att det begåtts 42 våldtäker och under samma tidsperiod 1200 våldsbrott mot män, men polisen varnar inte män som har...vad blir det...cirka 30 gånger större risk att råka ut för något. Detta är alltså diskriminering mot kvinnor. Någonstans är jag ju lite sugen på att säga att diskrimineringen är riktad i motsatt riktning. Men, det gör jag inte. Jag tror nämligen att det är mindre kränkande att bli slagen på käften eller rånad än att bli våldtagen. Därför tycker jag att det är ok att polisen lägger större resurser på att få fast våldtäktsmän än allmänna våldsverkare och huga, jag tycker till och med att det är helt ok att polisen varnar kvinnor också. Önskedrömmen hade ju naturligtvis varit att polisen hade resurser att klara upp alla brott, men nu är det ju så att polisen måste prioritera, och då bör man väl prioritera att få bort det värsta buset först. Jag undrar om hon tycker att det är lika diskriminerande att polisen i Malmö varnar invandrare från att gå ute på kvällen. Med all rimlighet borde hon ju tycka det...

Själv tycker jag att det är bra att polisen varnar människor som tenderar att tillhöra en extra utsatt grupp.

Och vad gäller tjejgrupper, ladies night eller andra företeelser enbart riktade mot kvinnor så har jag absolut inget problem med detta. Kör hårt! Men detta är udner förutsättning att det är lika ok med killgrupper/herrklubbar eller andra sammanhang där bara män har tillträde. Istället för att känna sig förfördelade i nätverk där bara män välkomnas, kan man väl starta ett motsvarande kvinnligt nätverk? Jag förstår inte problemet. Faktiskt.

Hedrad

Ämne: Off topic

Jag har fått en mycket trevlig utmärkelse av Berlin Ick.Jag är lite förvånad, men som sagt, även hedrad. Jag trodde att jag hade ganska bra koll på vilka som läste den här bloggen, men jag hade fel. Dessutom är jag en stor fan av Berlin så desto roligare att en blogg som skriver om Berlin tittar in här ibland! Och nu tittar jag även in där ibland och det är spännande och intressant! Och om man inte bara vill läsa om Berlin så rekommenderar jag varmt ett besök!!

Anywho...då var det dags för punkterna nedan då...

När man tagit emot awarden ska man:
♦ kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade dig
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om dig själv


Sju andra bloggare... Ja, det är ju lite jobbigt för att jag läser många bloggar och jag borde hedra fler än sju. Men men, då kör vi.


Skriet från kärnfamiljen. En blogg som handlar om jämställdhet och genus och andra spännande ämnen. Jag håller absolut inte med skribenterna i allt, men det är en blogg jag gillar att läsa för att texterna är bra och för att diskussionerna generellt håller en bra nivå.


Vonkis. Min politiska nemesis; jag tror knappt vi delar en politisk åsikt, men det är en härlig människa med en blogg som blandar mellan humor och politik. (Och en del annat)


Inte utan mina söner (Ingrid Carqvist). Detta är en viktig blogg som lyfter fram saker som media inte vågar ta i. Jag delar inte alls många av hennes läsares åsikter, men inte desto mindre, en av de viktigaste bloggarna!


Spenatmamman spekulerar. "Konsten att vara positiv" tror jag kan beskriva denna blogg. Jobbig att läsa för att man blir berörd, men samtidigt är det befriande läsning på sitt sätt!

Mina moderata karameller. Intressant blogg, med rätt fokus gällande integritet och Internet!

Liungman om kosmos. En intressant miljöblogg som jag önskade uppdaterade lite oftare. Men med tanke på mitt egna usla uppdaterande så pekar jag inte finger utan hade bara önskat mer inlägg eftersom texterna ofta är intressanta!

Ögonblick i norr. En blogg om allt och inget, men ofta med humor och bra formulerade inlägg. En blogg jag är periodare på att läsa, men oftast när man gjort det känner man sig ganska nöjd efteråt!

Sju intressanta saker om mig...

Ja, inte vet jag om det blir så intressant, inte minst eftersom jag bloggar halvanonymt kan jag inte avslöja allt för intressanta saker... Men sure, här kommer några...

1. Tycker egentligen att alla partier är dåliga, jag skulle vilja starta ett eget parti. Det skulle bli en blandning av Miljöpartiet, Moderaterna och Piratpartiet.Och ja, arbetslinjen skulle jag behålla!

2. Jag hejar på Färjestad och på det laget som spelar mot Linköping eller AIK. Och om LHC och AIK möts så hoppas jag att båda förlorar...hur nu det skulle gå till...

3. Har varit bosatt i sju städer på tre kontinenter. (Europa, Asien och Nordamerika)

4. Jag bor i Göteborg men ogillar Volvo skarpt. SAAB däremot, me like!

5. Jag är för trängselskatterna i både Stockholm och Göteborg och jag tycker att Stena-båtarna ska förpassas långt bort från Göteborgs centrum. Och jag tycker att många (inte alla) har mycket dåliga ursäkter för att varje dag köra bil till jobbet...

6. Jag grät när jag såg Invictus. (Det finns ingen människa som gör mig mer berörd än Nelson Mandela.)

7. Jag var fjärde sämst i min gymnasieklass (har jag för mig), men jag hade 4,1 i medelbetyg. (vilket tydligen motsvarar 17,3 med lite modernare betyg...)

Skillnad på sport och sport

Ämne: Idrott, genus, jämställdhet och reflektioner

Som jag kommenterade i förra inlägget ska Sverige få fotbolls-em 2013. Kanonkul tycker jag. Dock ska det alltid komma människor som klankar ned på damfotboll (och även damhockey). "De är mycket sämre än killarna". Eller svensak landsslaget skulle få stryk av P15-lag, eller dylika kommentarer. De må så vara, men det är ointressant, för nu ska ju inte damlandslaget spela mot P15 utan mot andra nationers landslag. Där görs det upp vilket lag som är bäst i Europa.

Och sedan förstår jag inte varför det alltid ska komma människor och jämföra med herrsporterna. Förstår man inte skilnnaderna? Eller vill man bara gnälla? Och varför är det bara i damfotboll och damhockey dessa jämförelser kommer? Vem jämför Charlotte Kalla eller Anna Haag med juniorskidåkare? Eller Carolina Klüft? Eller Anja Pärsson? Skulle de också få stryk av P15-killar? Ja, inte vet jag och ärligt talat skiter jag, och alla andra i det också. De tillhör/tillhörde världseliten och det är det enda som räknas. Fast i damhockey och damfotboll räcker tydligen inte det. Märkligt.

En löjlig sak i damhockey som jag verkligen inte förstår är varför tacklingar inte är tillåtna, vad är det för idiot som kommit på den regeln? Skulle tjejer gå sönder lättare än killar? Jag har hört en vansinnig förklaring i att det skiljer så mycket i fysik mellen olika damspelare. Jag undrar vad en 180-kille tycker om att få en tackling av Zdeno Chara 206 cm. Förmodligen ingenting, för den som ger sig in i leken för leken tåla. Naturligtvis borde samma sak gälla i damhockey!

Damfotboll...hurra...

Ämne: Jämställdhet och idioti

Sverige ska arrangera fotbolls-EM 2013. Hurra (med ironi) säger många. Hurra! säger andra. Själv säger jag "hurra!". Jag tycker att det är kul när mästerskap avgörs i Sverige så man har chansen att se matcherna. Jag har alltid undrat varför damfotboll möts med sånt förakt av män. (I första hand är det män som ogillar sporten).

Damfotbollen är så dålig...
Det händer inget...
De är kassa...
De kan inte skjuta...
Bla bla bla...

Jag förundras över att dessa nej-sägare inte förstår att damfotboll i praktiken är en annan sport än herrfotboll. Det går inte att jämföra. Punkt. Sverige har ett av världens bästa fotbollslag (på damsidan), varför inte vara stolt över det? Nä, istället ska det klankas ned på denna sport som har så knappa resurser att det är rent pinsamt. Men det är klart, saknar man intellekt nog att förstå detta är det klart att det är skrämmande med kvinnliga fotbollsspelare... Skämmes tamejfan!

I bröstpumparnas förlovade land...

Ämne: Politik, genus, jämställdhet, föräldraförsäkring och föräldraledighet

Även om jag tycker att Lars Ohly har en vedervärdig politik hindrar det inte från att tycka att han är ganska underhållande och rolig. (Nu pratar jag inte bara om bröstpumpar, han är faktiskt ganska rolig.) Hur som helst, jag såg en debatt mellan Louis Hallin och Maria Sveland. Det är inte ofta Hallin får mitt stöd, men här tyckte jag faktiskt att hon sa flera intressanta saker. Det som skrämmer mig mest är dock Sveland som tycker att politikerna ska peka med hela handen och dela föräldraförsäkringen lika. För det är fel. Den som hade det bästa svaret på detta var faktiskt herr Birro.

Han sa något i stil med: "Jag tycker att man faktiskt måste låta människor välja fel ibland." Detta var svar på Svelands tyckande att människor väljer traditionellt och konservativt. Jag håller med Birro, politiker ska inte köra över människor och att påstå att människor gör fel är att sätta sig på höga hästar.

Dock, och detta är ett viktigt dock, tycker jag att fler pappor verkligen ska utnyttja möjligheten att vara hemma med sina barn. Det är utan tvekan en unik gåva som Sverige ger alla föräldrar. Ta till vara på den. Men låt det vara föräldrarnas val att välja hur familjepusslet ska läggas.

Jag är oerhört glad att detta inte blev en viktig politisk fråga. Eller ja...hade det blivit det hade kanske Alliansen fått egen majoritet, och det hade ju inte varit så dumt...

Do NOT think outside the box

Ämne: Genus, jämställdhet och idioti

I somras var jag på Lidl och handlade mat. Lidl är en rolig affär för de har så spännande sortiment. Mat, prylar och leksaker och kläder och skor. Smart förstås. Något som inte var lika smart var att skorna såg ut så här:

Svart till killar och rosa till killar. Våga inte välja fel!

Hur tänker man när man gör sådana här skor? 

I går var vi på ICA Focus i Göteborg. Där sålde de lastbilar med barnnamn på. Lite sött, men min fråga är varför inte min dotter, eller någon dotter utan unisexnamn för den delen, kan hitta sitt namn på en lastbil? Min dotter vill ha en lastbil, men knappast med ett pojknamn på. Jag blir så trött.

Nu är detta inget jätteproblem eftersom man kan köpa skor och lastbilar i andra affärer, men trenden stör mig. Inte vet jag varför, men det känns som att det faktiskt är värre att ICA har korkade lastbilar än att Lidl har korkade skor...även om både borde skämmas.

Och varför sa ingen något?

Ämne: Reflektioner, föräldraskap och papparollen

När jag var yngre fattade jag verkkigen inte grejen med barn.

"De låter, lukar och förstör"
"Man blir uppbunden och förlorar all sin fritid"
"Man får aldrig mer sova ut"
"Man kan inte kommunicera med dem"

Det var min inställning till barn ganska länge. Och jag var ganska tydlig med att kommunicera mina åsikter. En del gjorde några tafatta försöka att säga emot, men de gav det inte något riktigt seriöst försök.Och såhär i efterhand kan jag faktiskt fårstå dem. Vad de insåg var att jag ändå inte skulle fatta. Lite halvt nedlåtande sa några, "du kommer att förstå när du blir äldre". "Det finns inget för mig att förstå" tänkte jag. Men jag hade fel. Och de hade rätt. Jag gillar inte att ha fel, men här erkänner jag mig besegrad. Man kan inte fatta innan man fått en liten. Först då fattar man grejen. Då fattar man varför det är värt att inte få sova ut. Eller varför det är ok att bli uppbunden. För det är bara att erkänna. Jag fattade inte, men jag fattar nu.


Och det där med att bli uppbunden. Man blir inte mer uppbunden än man själv binder upp sig. Barn är tämligen mobila. Och att sova ut? Man kan ju faktiskt turas om att gå upp på morgonen/natten. Och visst kan man kommunicera med barn. Redan från väldig tidig ålder. De som säger att det i början bara är blöjbyten snackar bara skit, eller också har de inte varit hemma tillräckligt mycket för att förstå att det är så mycket mer.

Och varför skriver jag om detta då? Jo, för läste en artikel där en av kommentatorerna uttryckte samma åsikter som jag hade tidigare. "Jag har inte gått på myten med barn och yada yada yada". Ett svagt ögonblick tänkte jag börja argumentera med henne, men sedan insåg jag att hon ändå inte skulle fatta. Lönlöst att förklara något som de ändå inte kommer att förstå.

Och jag har aldrig skrivit ett inlägg med så många meningar som startar med ordet "och". Och nu ska jag sluta skriva för nu är det dags för sängen.

Fiktiva personer försummar sina familjer

Ämne: Jämställdhet, föräldraskap och reflektioner

En sak jag funderat på är varför detektiver och poliser i böcker, TV-serier och filmer alltid försakar sin familj. De jobbar dygnet runt och de kommer med mängder av ursäkter för att prioritera ned familjen och upp fallet de jobbar med. Jag är inte polis så jag har ingen aning om ifall det är så det fungerar inom polisväsendet, men om så är fallet är det ju tragiskt.

Nu senast såg jag Kommisarie Winter som kanske inte kunde följa med sin familj på semester. Sedan har vi ju Wallander som inte ens visste om han hade firat sin dotters stundetexamen. Fast den värsta av dem alla som jag "stött på" är Sven Sundqvist i Roslund/Hellström-böckerna om Ewert Grens. Han har alltid något att fira med sin familj, men måste ställa in det för att Grens kräver det. Jag har lust att skrika rakt ut "men säg ifrån då för helvete!!!!" Stå upp för din rätt att umgås med din familj. I just detta fall är det extra känsligt eftersom Sven och hans fru varit tvungna att adoptera. Och inte ens när man har haft svårt att bilda familj prioriterar man familjen  högre än arbetet.

Är det verkligen så kul att jobba? Är det så viktigt att de personer som är viktigast för en måste stå tillbaks? I böckerna är det tydligen så, men fiktionen verkar ju i detta ämne spegla verkligheten ganska bra...eller?

Själv lever jag efter devisen att man på sin dödsbädd inte kommer att ångra att man inte jobbade mer...

Vem ska bestämma över familjerna?

Ämne: Jämställdhet, föräldraledighet, föräldraförsäkring och kvotering

Nu ska jag ge min förklaring till varför jag tycker att familjen ska bestämma över familjen. Men först ska jag förklara vad jag menar med "bestämma över familjerna".

Jag har varit inblandad i en het debatt angående kvotering av föräldraförsäkringen på en annan blogg, Skriet från kärnfamiljen. (Man kan kalla det i förtäckta och förskönande ordalag som individualisering om man vill, men som sagt "if it walks like a duck...", det är ändå inget annat än en kvotering.). Nu vill jag först säga att jag tycker att den länkade bloggen generellt har en hel del bra tankar, men just i den här frågan är vi ungefär så långt ifrån varandra som är möjligt. De är för kvotering - jag är mot. Här följer en rad argument från "motståndarsidan". (Egentligen är det fel att kalla dem motståndare, för jag har samma mål som dem, dock vill jag inte ha deras piskor, jag vill istället ha morötter.) Jag tror helt enkelt inte att lagstiftning om hur familjer ska leva sina liv är det bästa för varken barnen, föräldrarna, samhället eller landet.

1. Påstående
   Det är bra för alla kvinnor på arbetsmarknaden då de inte får stämpeln "mamma" eller "blivande mamma" och då blir bortvalda vid rekrytering
   
   Svar
   För det första är det inte alls säkert att detta påstående stämmer. Redan idag tenderar en del av pappornas dagar "brinna inne". Sannolikheten att dessa dagar ökar är överhängande och då är det fortfarande mammorna som kommer att ta flest dagar. Dessutom handlar det inte bara om föräldradagar här, utan om VAB och deltid och andra saker som tenderar att "tillfalla" mammorna. Ska man då lagstifta om VAB och deltid också?
   
   Jag uppmuntrar på alla sätt pappor att se till att ta chansen att vara hemma. Inte 2-3 månader, var hemma länge. Helst lika länge som mamman. Och när barnet börjat på dagis, varför inte gå ned i tid båda två om deltid ändå är aktuellt? När ni ligger på er dödsbädd kommer ni inte ångra att ni inte jobbade mer. (Tisdagarna med morrie)
   
   När det gäller 50/50-tanken inser jag dock att det kan finnas anledningar till att det i vissa fall blir svårt att dela så exakt . (Dock köper jag väldigt sällan de ekonomiska bortförklaringarna). Jag tänker inte rada upp situationer, utan jag nöjer mig med att säga att det finns många tillfällen och många olika sätt att arbeta/sysselsätta sig som kan göra uttag av dagar svåra, eller i vissa fall, onödiga. Att då från politiskt håll kräva 50/50 är att inte låta familjerna själva välja hur de ska leva sina liv. I många fall skulle det dessutom sätta käppar i hjulen för familjerna.
   
   Poltikerna har visioner om att föräldrar ska dela lika på föräldraledigheten, det tycker jag är jättebra. Se till att uppmuntra föräldrar att dela lika, med morätter av olika slag, men lagstifta inte om detta då det skulle slå så fel i vissa familjer. (Och se till att göra jämställdhetsbonusen bättre!)
   
   
2. Påstående
   Det är bra för pappora - de får mer tid med sina barn
   
   Svar
   Nej, det får de inte. I dag har mamman och pappan exakt lika många dagar, en kvotering ändrar inte på det. Det enda den gör är att förhindra möjligheten att skriva över dagar.
   
   Och varför ska man kunna skriva över dagar då undrar kanske någon. Det är faktiskt ganska enkelt. Varje familj är unik och politiker vet inte hur alla svenska familjer ser ut och fungerar. Alltså skulle en ytterligare kvotering försvåra för familjerna. Alternativt är sannolikheten för att barnen får börja på dagis tidigare överhängande. Återigen bör politikerna uppmuntra till mer lika längd på föräldraledigheten genom olika morötter.
   
   
3. Påstående
   Det är bra för kvinnorna som får mer engagerade fäder till sina barn
    
   Svar
   Precis som punkt 2, det finns ingenting som hindrar detta med dagens system. Dock är ju målsättningen med engagerade fäder/föräldrar jättebra!
   
   Under den här punkten vill jag också påpeka att tämligen många kvinnor är nöjda med att vara hemma länge så kvoteringen är ingenting som alla kvinnor står bakom. (Senaste undersökningen jag läste var cirka 75 procent av kvinnorna negativa till ytterligare kvotering).
   
   Dock vill jag samtidigt uppmuntra pappor att inte låta sig luras på föräldradagar. Pappor är inte sämre föräldrar och ska inte vara "nummer 2". Se till att ta ut dina dagar. Att skylla på att man är oumbärlig på jobbet köper jag inte. (Egenföretagare kan möjligtvis vara undantagna). Har ni en chef som är negativ, stå på dig. Du har lagen på din sida och dessutom bör du omedelbart söka nytt jobb, för en sådan chef ska man undvika! Att byta jobb skulle dessutom svida ännu mer för företaget och den "dumma" chefen. Då kanske han/hon/företaget lär sig. Med fler morötter för företagen att uppmuntra föräldraledighet bland, i första hand, papporna förespråkar jag också.
   
   
4. Påstående
   Det är bra för barnen att få chansen att umgås med båda sina föräldrar
   
   Svar
   Ja, det är bra, men återigen. Ingenting i dagens system hindrar detta.
   
   En extremt viktig punkt. Enligt en undersökning Kamratposten visade pappa kom på femte plats när barn skulle prata problem/tröstas. Skrämmande nog kom "ingen" före. Nu är ju fortfarande vår lilla liten, men idag är det dagsformen som avgör vem hon vill bli tröstad av. Eller snarare, de dagar jag är hemma mest väljer hon mig, när det är mamman som varit hemma mest väljer hon henne. (Generellt sett) Jag hoppas att hon även i framtiden lika gärna vänder sig till mig som till sin mamma. Om man som pappa dock alltid ser till att "hoppa över" VAB, låta mamman jobba deltid, prioritera jobbet, inte vara föräldraledig, inte komma på skolavslutningar etc. är det inte så konstigt att han blir bortvald. Så återigen, pappor var hemma! Och återigen, politiker, se till att uppmuntra pappor att vara hemma. Och återigen, lagstifta inte om det.
   
   
5. Påstående
   Alla andra försäkringar och "bidrag" är riktade till individen, så varför är föräldraförsäkringen undantagen?
   
   Svar
   Ja, så är det i och för sig. Själv anser jag dock att föräldraförsäkringen faktiskt bara är kopplad till en individ, nämligen barnet. Vad är fel med det?(Det är möjligt att detta rent juridiskt är feltolkat från min sida, men jag står ändå bakom att det borde vara den individen som är viktigast)
   
   Eftersom jag tror att det finns ungefär lika många lösningar på föräldraledighet som det finns familjer tror jag att en sådan stel indelning som 50/50-uppdelning skulle förstöra för väldigt många. Det finns dessutom många olika familjekonstellationer nu för tiden och en 50/50-uppdelning måste i så fall kompletteras med en hel rad undantag. Och som sagt, huvudanledningen till att jag är negativ är att vi har ett system idag där 50/50-uttag redan är möjligt.
   
   
6. Påstående
   Vi är inte fria i våra val, vi väljer som samhället "förväntar" av oss
   
   Svar
   Bara för att många "väljer fel" betyder det väl inte att det är fel? Vanligtvis brukar man väl tolka sådant beteende precis tvärtom? Vanligtvis kallas det demokrati.
   
   Jag håller med "motståndarna" i att det är tråkigt att uttaget ser ut såhär och jag tycker definitivt att något måste göras för att få fler pappor att vara lediga mer. En jämställdhetsbonus skulle kanske kunna vara bra, men inte som den är utformad idag. En sak som jag tror stenhårt på är att ge företag morötter att uppmuntra pappor (föräldrar) att vara föräldralediga. Exakt hur man ska utforma ett sådant system vet jag inte, men om vi utgår från att båda föräldrarna jobbar skulle båda inblandade företagen kunna få en bonus eller skattelättnad eller liknande om båda föräldrarna är lediga ungerfär lika länge. Det kanske inte är juridiskt möjligt eller kanske inte praktistk speciellt bra, men det är bättre än alternativet att tvinga alla föräldrar att göra på samma sätt.
   
   
7. Påstående
   Detta är inte ett argument, men önskan från motståndarsidan kom då och då med omvänd bevisbörda. Alltså att vi som inte är för ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen ska ha bevisbördan för varför man inte ska införa ytterligare kvotering.
   
   Svar
   Ett helt orealistiskt krav. Vill man dramatiskt förändra något så ligger ansvaret naturligtvis på den som vill genomföra förändringen att visa på dess positiva/negativa effekter.
   
   Exempel: Om Trafikverket vill bygga en järnväg eller väg någonstans, då är det deras ansvar att visa att den investeringen har positiva effekter. Man är dessutom skyldig att redovisa negativa effekter. Naturligtvis måste samma förhållningssätt gälla här.
   
   
8. Påstående
   Detta är inte heller ett argument, utan mer en tro förespråkarna har. Den är att alla, eller i alla fall väldigt många familjer, har så likartade livssituationer att de med säkerhet kan säga att "de allra flesta familjer tjänar på kvotering". (Detta tillsammans med punkt 7 är spännande)
   
   Svar
   Här har vi faktiskt den, enligt mig, största tankevurpan. Efter många försök fick jag motståndarsidan att erkänna att vår familj, som delat tiden lika men inte uttaget av föräldradagar lika, skulle förlora på deras förslag. Alltså, vi är ett specialfall som "faktiskt" skulle förlora på denna förändring. Hur många andra specialfall finns det egentligen? Ingen vet.
   
   Jag personligen  tror att det finns mängder av sådana här specialfall som inte syns i statistiken. Jag tror att det finns massor av familjer som skulle förlora mängder på en ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen.Detta i förlängningen innebär ju att massor av barn skulle förlora på denna "nyordning" och det är högst negativt, för familjerna, för samhället och för landet. 
Där har ni ett antal anledningar till att jag till 100 procent motsätter mig kvotering av föräldraledigheten.

"Det är svårt att kombinera med familjeliv..."

Ämne: Jämställdhet

Jag läste för ett tag sedan att Scania på 119 år lyckats ha med noll kvinnor i ledningen. Jag säger inget om det egentligen, för jag anser att kompetens ska styra och inte kön. Dock ställer jag mig tveksam till en av Hans-Åke Danielssons förklaringar. Förklaringen ligger i att det är svårt att kombinera ledande befattningar med familjeliv.


Den enda rimliga förklaringen som kan dras av detta måste väl vara att ingen någonsin inom ledningen på Scania fått barn.

Nu inser jag ju att så inte är fallet, men är det inte en väldigt märklig förklaring? Om man innehar en ledande befattning på Scania kan man alltså inte ta ansvar för sina barn. Det låter som en ovanligt icke-attraktiv arbetsplats i mina öron.

Jag tog upp den här frågan med ett gäng personer jag känner väl. Ett antal av männen ansåg att det fanns befattingar där man inte kunde arbeta deltid eller vara föräldralediga. Personligen har jag svårt att tro på det, det är min insnöade värld nästan enbart en fråga om inställning. (Undantag kan eventuellt vara egenföretagare) Ett exempel någon tog upp: En linjechef på Volvo kan inte jobba deltid för då rasar hela arbetet i hans/hennes arbetslag. Jag opponerade mig omedelbart och ansåg att då får man väl utbilda någon mer och köra delat ledarskap, alternativt ta in någon annan chef under de timmarna den ordinarie chefen är ledig.

Höga chefer kan inte vara föräldralediga var ungefär slutsatsen som drogs av personerna ovan.

Själv anser jag att det hela handlar om vilja. Höga chefer vill inte jobba deltid eller vara föräldralediga länge. Alternativt är de för fega för att kräva det. Det kanske blåser så hårt på toppen att man inte kan vara hård säger då någon. Nähä säger jag, byt jobb då. En sådan arbetsgivare vill man väl ändå inte ha...eller?

"Låt barnen vara barn!"

Ämne: Genus, könsroller och jämställdhet


Jag läste nyligen på SvD att skolan förstärker barnens könsroller, istället för att motarbeta dem. Det i sig är ju tämligen märkligt då skolans uppgift inte inkluderar förstärkande av könsroller, utan snarare tvärtom. Som vanligt när sådana här forskningsresultat publiceras dyker allehanda "tyckare" fram. Bland kommentarerna är ett av de mest frekventa utropen: "låt barnen vara barn", vilket i praktiken innebär att man inte alls ska motverka stereotypa könsroller, eftersom barnen ändå bara leker och de ska tillåtas fortsätta med det.


Det hade väl varit gott så, om det inte varit så att de flesta av dem som uttrycker dessa åsikter samtidigt ser till att deras söner inte leker "fjolligt", som med exempelvis dockor. Det är för de flesta föräldrar ok med tjejer som leker "pojkaktiga" lekar, men inte tvärtom.

Frågan jag ställer mig då är hur mycket man egentligen låter "barnen vara barn"? För är det något jag sett bland ungar så är det att de vill testa, de vill testa allt. Småtjejer testar och småkillar testar. Småkillar vill ibland leka med dockor och ibland vill de vara ute och leka tjuv och polis. Hur kan det vara "att låta barn vara barn" om det endast är ok för pojkar att leka pojkaktiga lekar?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, problemet med genuspedagogik är att genuspedagogerna varit för dåliga på att nå fram med vad genuspedagogik egentligen är. Samtidigt har många genuspedagoger varit för inriktade på att bara förändra pojkarnas sätt att vara. Detta sammantaget har skadat genuspedagogiken något oerhört, för nu har något som egentligen är väldigt positivt blivit ett skällsord.

Det hade i och för sig varit trevligt om motståndarna till genuspedagogik hade orkat ta till sig var begreppet egentligen handlar om istället för att bara slänga ur sig dumheter som "låt barnen vara barn" när det är just det de inte vill.

Suveränt kundbemätande i Söderköping!

Ämne: Reklam och barnvänliga företag

I helgen har vi besökt en mycket bra restaurang i Söderköping, God mat och extremt bra bemötande. Dock började mathandlandet i Söderköping inte lika bra.

Först gick vi till ett café, där frågade vi om det gick att köpa en liten bit paj till lillan, eftersom en vanlig bit kändes onödigt stor. Svaret: "Pajen är som en portion". Jaha, tänkte vi, hade du inte kunnat anstränga dig lite mer för att göra oss glada. Bara ett motförslag, typ "vi kan göra en liten smörgås", "vi kanske kan plocka ihop något", eller ja, vad som helst. Vi inser att allt inte kan vara barnanpassat, naturligtvis. Men att inte ens försöka tyckte vi kändes lite otrevligt, så naturligtvis utövade vi vår konsumentmakt och gick vidare.Jag vet inte vad caféet hette, men dit går vi inte igen.

Istället gick vi till grannrestaurangen, snacka om skillnad. Det var en mycket bra restaurang i Söderköping, mycket god mat och väldigt tillmötesgående personal. Först beklagade servitören att de inte hade barnportioner, men de kunde gärna anpassa någon maträtt till lillan. De frågade även henne om det var gott, de behandlade henne som en kund och det var mycket trevligt och kul att se. Efteråt erbjöd de sig att diska hennes haklapp. Det är första gången vi fått det erbjudandet. Om vi säger såhär, nästa gång vi är i Söderköping kommer vi garanterat gå tillbaks till den restaurangen igen. Det är så man gör för att få nöjda kunder som dessutom kommer tillbaks. Så vad hette då detta ställe? Jo, det hette Restaurang Maritime och ligger längs med kanalen. Ganska nära Smultronstället, men nu är nog nästan Restaurang Maritime vårt nya smultronställe efter dette mycket trevliga besök där. Sådant bemötande ska uppmuntras och berömmas, så här fick ni lite gratisreklam från oss!

Såhär såg stället ut:

Restaurang Maritime i Söderköping får högsta betyg på

såväl mat som bemötande.