Pappor tar ut fler föräldradagar...

Ämne: Föräldraskap, föräldraledighet, föräldraförsäkring, papparollen, jämställdhet och politik

... men det är ändå alldeles för få. 22,3 % är det tragiskt låga siffra som utgör pappornas andel av uttagna föräldradagar under 2009.Omräknat i dagar är det 34 dagar. Pappornas uttag har ökat med ungefär 10 dagar på lika många år. Det går åt rätt håll, men det går ändå osannolikt långsamt.

Vissa, som Malin Wollin, skriker efter en kvotering av föräldraförsäkringen. Det gör inte jag. Anledningarna till mitt motstånd mot kvoterad föräldraförsäkring är många. För det första är det bara att inse att en delning 50/50 skulle ställa mycket på ändå för många familjer, det är inte bra för barnen. För det andra hävdar jag med en dåres envishet att uttagna föräldradagar inte alls behöver spegla verklig ledig tid med barnet.

Jag har skrivit detta många gånger och ni som läst det kan hoppa över det, men så här är det i vår familj. Mamman till lillan var hemma i elva månader. Jag kommer varit hemma i tio månader när jag börjar jobba. Men uttaget av våra föräldradagar ser ut som följer: 


Mamman - cirka 30 % av dagarna
Jag - cirka 70 % av dagarna


Anledningen till att det ser ut såhär är att jag tjänar betydligt mycket mer än mamman och alltså var det för oss bättre att jag tar ut fler dagar än mamman. På så sätt får familjen en högre inkomst. Vi snålade med dagar under hennes elva månader för att sedan ta ut betydligt fler när jag var ledig. Dessutom är systemet uppbyggt på det sättet att man måste ta fem dagar i veckan för att skydda sitt SGI efter att barnet fyllt ett år. Alltså: För oss hade en kvoterad föräldraförsäkring inneburit ett av dessa två alternativ. 

1: Vi hade varit hemma lika länge båda två, men under en betydligt kortare tidsperiod.
2: Mamman hade varit hemma mest eftersom vi annars förlorat för mycket pengar. 


Dessa alternativ gillade inte vi så vi körde på vårt spår som innebar en, i princip, tvådelat ledighet, men samtidigt en väldigt skillnad i uttagna föräldradagar.

En docent vid Umeå universitet drar upp den gamla myten om att ekonomi i stor utsträckning styr uttaget av föräldradagar. Jag tror också ekonomi är en faktor, men det har ju också visat sig att akademiker tar ut fler pappadagar än pappor utan akademiska meriter. (Nu gör jag antagandet att akademiker har högre lön än personer utan högskoleutbildning)

Jag tror dock att hon har rätt i att ett stort problem är att blivande föräldrar inte diskuterar hur ledigheten ska delas innan barnet kommer. Dessutom finns det, tyvärr, fortfarande ärthjärnor till chefer som försöker motverka pappor att ta ut som föräldraledighet. Och tyvärr är många pappor för fega för att verkligen kräva sin lagliga rätt till ledighet. Och slutligen är det många mammor som mer än gärna tar den större delen av ledigheten.

Vi har en ganska bra föräldraförsäkring i Sverige, låt den vara som den är och låt familjerna dela upp sin föräldraledighet på det sätt som passar dem. Men, och detta är ett stort men, se till att uppmuntra pappor på alla tänkbara sätt att kräva sina halva av ledigheten. Det gäller såväl för politikerna som för arbetsgivarna.