Nu börjar meningarna komma

Ämne: Föräldraledighet, papparollen, jämställdhet och barns utveckling

Jag såg på Sportspegeln idag och de pratade om elitidrottsmäns möjligheter att vara pappalediga. John Alvbåge spelade match samma dag som ett av hans barn föddes. "I samråd med familjen". Han hade fått en del negativa kommentarer, men de flesta var positiva. Här får du en negativ kommentar till. Ditt pucko, om din tjej/sambo/fru har fött barn så kan du för HELVETE inte lämna henne för att spela fotboll. Skämmes tamejfan! Att det kan vara svårt att vara föräldraledig när man idrottar på elitnivå kan jag kanske förstå, men det finns gränser för hur långt min förståelse räcker. Och hur man än vrider och vänder på det så är varken elitidrott eller arbete viktigare än ens barn. Faktiskt. Det gäller alla, även idrottsmän.

Nu till något mer positivt. Det är nämligen helt fantastiskt kul att höra sitt barn prata. Och nu pratas det konstant. Och nu har hon dessutom börjat sätta ihop ord till meningar. Väldigt korta meningar, men icke desto mindre, meningar. Tappa tuppa är en favorit. (Tappat strumpan betyder det)

Hon härmar varje ord som sägs och det är mycket roligt. Dock sa hon idag heveve efter att hennes pappas dator hade kraschat och jan utropade en ilsken svordom. Ett annat ord som jag måste sluta med är satan eftersom jag hörde henne säga "ata" alldeles efter mitt utrop efter den guds motpol.

En annan favorit numera är duplo-lego. Numera bygger hon istället för att riva det pappa har byggt. Det är så sanslöst så fort det går. För ungefär sex månader sedan kunde hon inte gå, eller ja...det kan hon inte nu heller, hon kan bara springa.

Hon är tyst ungefär lika mycket som hon är stilla. Alltså inte alls, förutom när hon sover... Härligt!