torsdag, januari 21, 2010

Pappor tar ut fler föräldradagar...

Ämne: Föräldraskap, föräldraledighet, föräldraförsäkring, papparollen, jämställdhet och politik

... men det är ändå alldeles för få. 22,3 % är det tragiskt låga siffra som utgör pappornas andel av uttagna föräldradagar under 2009.Omräknat i dagar är det 34 dagar. Pappornas uttag har ökat med ungefär 10 dagar på lika många år. Det går åt rätt håll, men det går ändå osannolikt långsamt.

Vissa, som Malin Wollin, skriker efter en kvotering av föräldraförsäkringen. Det gör inte jag. Anledningarna till mitt motstånd mot kvoterad föräldraförsäkring är många. För det första är det bara att inse att en delning 50/50 skulle ställa mycket på ändå för många familjer, det är inte bra för barnen. För det andra hävdar jag med en dåres envishet att uttagna föräldradagar inte alls behöver spegla verklig ledig tid med barnet.

Jag har skrivit detta många gånger och ni som läst det kan hoppa över det, men så här är det i vår familj. Mamman till lillan var hemma i elva månader. Jag kommer varit hemma i tio månader när jag börjar jobba. Men uttaget av våra föräldradagar ser ut som följer: 


Mamman - cirka 30 % av dagarna
Jag - cirka 70 % av dagarna


Anledningen till att det ser ut såhär är att jag tjänar betydligt mycket mer än mamman och alltså var det för oss bättre att jag tar ut fler dagar än mamman. På så sätt får familjen en högre inkomst. Vi snålade med dagar under hennes elva månader för att sedan ta ut betydligt fler när jag var ledig. Dessutom är systemet uppbyggt på det sättet att man måste ta fem dagar i veckan för att skydda sitt SGI efter att barnet fyllt ett år. Alltså: För oss hade en kvoterad föräldraförsäkring inneburit ett av dessa två alternativ. 

1: Vi hade varit hemma lika länge båda två, men under en betydligt kortare tidsperiod.
2: Mamman hade varit hemma mest eftersom vi annars förlorat för mycket pengar. 


Dessa alternativ gillade inte vi så vi körde på vårt spår som innebar en, i princip, tvådelat ledighet, men samtidigt en väldigt skillnad i uttagna föräldradagar.

En docent vid Umeå universitet drar upp den gamla myten om att ekonomi i stor utsträckning styr uttaget av föräldradagar. Jag tror också ekonomi är en faktor, men det har ju också visat sig att akademiker tar ut fler pappadagar än pappor utan akademiska meriter. (Nu gör jag antagandet att akademiker har högre lön än personer utan högskoleutbildning)

Jag tror dock att hon har rätt i att ett stort problem är att blivande föräldrar inte diskuterar hur ledigheten ska delas innan barnet kommer. Dessutom finns det, tyvärr, fortfarande ärthjärnor till chefer som försöker motverka pappor att ta ut som föräldraledighet. Och tyvärr är många pappor för fega för att verkligen kräva sin lagliga rätt till ledighet. Och slutligen är det många mammor som mer än gärna tar den större delen av ledigheten.

Vi har en ganska bra föräldraförsäkring i Sverige, låt den vara som den är och låt familjerna dela upp sin föräldraledighet på det sätt som passar dem. Men, och detta är ett stort men, se till att uppmuntra pappor på alla tänkbara sätt att kräva sina halva av ledigheten. Det gäller såväl för politikerna som för arbetsgivarna.

18 kommentarer:

  1. Det kan ibland vara riskabelt att ta sig själv som exempel. Du tycks ju redan ha fattat det här med jämställdhet, och utgör alltså inte riktigt målgruppen för en kvotering. Den man vill komma åt är ju "medelpappan" som alltså är hemma 1 månad. Katastrofalt, och pinsamt för svenska pappakåren.

    Syftet med en kvotering vore att undvika just att inkomstskillnaderna avgör vem som stannar hemma. Har du något konkret förslag på hur det skulle ske utan kvotering?

    SvaraRadera
  2. Jag menar inte att använda mig själv som exempel, jag menar att jag genom att förklara hur det fungerar för oss visar på brister och problematik med en kvotering av föräldraförsäkringen. Alltså att en kvotering kan ställa saker på ända för oss som ändå får anses jämställda.

    Dessutom finns det så många unika situationer i familjer så en stelbent kvotering skulle slå väldigt hårt mot många.

    Nej, jag har inget tips på hur man ska göra förutom att uppmuntra pappor på olika sätt att vara lediga. Dock anser jag att det är viktigare att alla familjer får rätten att själva lägga upp sin föräldraledighet på det sätt som passar dem. Trenden är dock positiv, fler pappadagar tas ut. Jag tror att trenden kommer att fortsätta vara positiv.

    Jag tycker snarare att bevisbördan ligger på dem som vill ändra. Vad blir konsekvenserna av en kvotering? Är de enbart positiva? Knappast troligt...

    SvaraRadera
  3. De flesta av våra bidragssystem är kopplade till ganska tuffa villkor.

    Föräldraförsäkringen å andra sidan är både oerhört generös i tid räknat, och otroligt flexibel. Bland annat tar vi det för givet att kunna välja att vara hemma väldigt länge med en lägre inkomstnivå (färre dagar/vecka). I praktiken är det tex många som sparar dagar för att kunna ta längre sommarsemstrar när barnen är äldre. Är det verkligen syftet med försäkringen? Fokus borde ligga på de två åren före dagis - det är då rollerna i familjen avgörs. Om samhället ska stå för långsemestrar senare (inte helt orimlig tanke) så kanske det ska vara en särskilt reserverad del av dagarna som tas ut efter tv års ålder.

    Kanske vore det rimligt att man helt enkelt fick varsitt år (eller halvår eller annan tid) med 80% av inkomsten. Punkt slut. Varför göra det så krångligt, det här med "hon tar tre dagar i veckan och han tar fyra dagar osv"? Det är ju då vi öppnar för en massa taktik. Visst, vissa grupper skulle vinna på förändringen, andra skulle förlora, som vid alla reformer. Men ett sånt system skulle göra det lättare att komma åt ojämlikheten. Och så vore det väldigt mycket enklare.

    Arbetslösa och sjuka har också väldigt individuella familjesituationer, men där är reglerna mycket mer rigida. Varför ska föräldraförsäkringen vara så himla öppen?

    Bara en tanke - inte helt färdigtänkt, men ändå?

    SvaraRadera
  4. Nej, jag håller inte alls med. Vad har det egentligen för betydelse när man tar ut dagarna? För staten kostar det inte mer att betala ut dagarna när barnet är ett år än när det är sju år.

    I och för sig ger jag dig rätt i att de två första åren är mycket viktiga, men jag tror nog att föräldrar ska ges möjligheten att själva välja hur deras föräldraledighet ska tas ut.

    Öppna för taktik? Ja, så kanske det är, men vad är problemet med det? Det är väl bara bra om man kan hitta kreativa lösningar för att "få till" sin föräldraledighet så bra som möjligt?

    Nej, jag tycker att man ska låta föräldraförsäkringen se ut som idag, men däremot ska man på alla tänkbara sätt uppmuntra föräldrar att dela lika på den lediga tiden. Vilket inte alls behöver betyda att man delar lika på dagarna i föräldraförsäkringen...

    SvaraRadera
  5. Den kreativa lösningen för alltför många är tyvärr att kvinnorna tar ut mycket tid i början, försakar sin karriär och hamnar efter i löneläge, medan papporna får rollen som familjeförsörjare. Sen tar de ut sina ynka veckor under fotbolls VM, gärna under sommarmånaderna. Lite hårddraget.

    Du skriver: "För staten kostar det inte mer att betala ut dagarna när barnet är ett år än när det är sju år." Nej inte i pengar. Men i möjlighet att politiskt påverka folk i en vettig riktning. Och jag menar att om många kan spara dagar tills ungarna nästan börjat skolan, då kanske antalet dagar är för många eller konstruktionen är felaktig. Detta kostar ju faktiskt enorma summor av offentliga medel, och vi måste se till effekten av det. Return on investment, så att säga.

    SvaraRadera
  6. Jag förstår hur du tänker (tror jag), dock håller jag inte med.

    Jag håller med om att det är synd att uttaget ser ut som det gör, men jag vidhåller att staten inte ska detaljstyra hur familjer ska leva sina liv. Jag är övertygad om att ett sådant system skulle slå fel i många familjer.

    Dessutom är antalet uttagna föräldradagar inte samma sak om ledig tid med barnet.

    SvaraRadera
  7. Jag håller nog med John här. Försäkringen bör vara individuell (bättre ord än "kvoterad"), precis som andra försäkringar. Jag kan ju inte överlåta a-kassa på min partner, eller socialbidrag, studiebidrag etc., trots att det säkert skulle upplevas som praktiskt i många fall och bekvämt för familjeekonomin.

    Ett barn har två föräldrar som var och en kan garanteras en viss ersättning av staten om de är hemma med barnet. Men det innebär ju inte en "styrning", på det sättet att försäkringen är helt frivillig. Man kan ju hur enkelt som helst spara ihop till motsvarande summa och sedan vara hemma utan ersättning. (Många medelklasspar gör resor för över 100 000 kr, innan de skaffar barn, då kan de ju lika gärna spara till barntid på samma sätt.) Och de som inte kan spara kan jobba extra eller arbeta deltid under tiden med barnet, det har människor gjort i alla tider.

    Man får inte glömma att föräldraförsäkringen till en början var mycket kortare än nu. Då kunde ju en mamma vara hemma mycket kortare tid, och det var nästan bara mammor. Nu kan både hon och pappan vara hemma betydligt längre, och ändå tar mamman oftast den mesta tiden. Därför: individualisera försäkringen, tycker jag. Den är fö. redan individuell, på det sättet att den ena måste "överlåta" tid till den andre.

    Sen har du rätt, den förvånade pappan, i att uttagen föräldraledighet inte speglar faktisk tid med barnet. Men det senare bör mästas med återkommande enkäter, tycker jag, i en vetenskaplig studie. Då får man ett bättre mått. Att debatten så ensidigt fokuserar föräldraledighetsstatistiken beror nog på att det ger en bedrägligt tydlig bild.

    SvaraRadera
  8. Hej David!! Här kommer ett alldeles för långt svar...

    "Jag kan ju inte överlåta a-kassa på min partner, eller socialbidrag, studiebidrag etc., trots att det säkert skulle upplevas som praktiskt i många fall och bekvämt för familjeekonomin."

    Fast är det inte så att föräldraförsäkringen egentligen är kopplad till barnet? Alltså "garanterar" föräldraförsäkringen att en förälder kan vara hemma med barnet under en viss tid. Vem som är hemma är däremot egalt för föräldraförsäkringen. (Med undantag för 120 dagar som är bundna till föräldrarna. 60 dagar var)

    Jag är lite tveksam till att speciellt många "enkelt" kan spara ihop 100 000. Men jag förstår din poäng. Dock vidhåller jag att Sverige behöver fler barn inte färre, och jag tror att ett sådant system passivt motverkar det. Ett litet trendbrott har skett, men ändå får par barn senare och senare.

    Jag tycker att det är suveränt att vi har en så oerhört generös föräldraförsäkring i Sverige och jag tycker att det vore ledsamt att försämra den.

    Ytterligare en försvårande omständighet är att redan med dagens system är det många pappor som faktiskt inte ens tar ut de 60 dagarna, risken är ju då att en ytterligare kvotering ökar antalet dagar som "försvinner/brinner inne" och det är nog inte barnen till gagn. Detta faktum är dock högst tragiskt och jag undrar verkligen hur dessa pappor tänker, om man får reda på det kanske man kan bygga om föräldraförsäkringen så den skulle bli optimal. Idag är den "bara" mycket bra. (Det största felet är att man inte kan ta ut lägsta-nivå-dagarn är man själv vill)

    SvaraRadera
  9. I see. Min notering om de 100 000 kronorna var riktad till de män som säger att de "förlorar" på att vara hemma, alltså de som tjänar bra. Om de nu tjänar så bra, varför då inte spara i förväg? De kan de ju inför exempelvis en resa. Och en graviditet är nio månader lång. Lägg undan exempelvis tvåtusen per månad och du har 18 000 när barnet föds. Sen lägger du ut de på den tiden mannen är hemma och vips så blir inte nivån så himla mycket lägre än vanligt ... Och får många män är nog denna tid minst lika omvälvande som en långresa...

    Annars förstår jag såklart hur du tänker. Jag menar dock att föräldraförsäkringen bör vara ämnad för föräldrarnas inkomstbortfall när de inte jobbar, och inte vara en kollektiv, "par"-angelägenhet för båda barnens föräldrar. Det betyder att varje förälder bör försäkras för sig. Jag kan inte försäkra min partner eller vice versa.

    Sedan kan ju staten aldrig tvinga pappor att vara hemma. Det är ju inte korrekt att säga att staten gör det genom en individuell försäkring. Pappan kan ju bara jobba vidare och mamman stanna hemma, på den inkomst pappan får. Det är den klassiska hemmafrulösningen. Dagens halvdana system, däremot, sanktionerar försäkringskassehemmafruar, eftersom försäkringen byggts ut så mycket i tid sedan 1970-talet, och det borde inte staten syssla med, tycker jag.

    SvaraRadera
  10. Fast samtidigt visar ju vissa undersökningar att akademiker-pappor tar ut fler dagar än andra. Alltså de som "förlorar mest" tar ut mest.

    "Jag menar dock att föräldraförsäkringen bör vara ämnad för föräldrarnas inkomstbortfall när de inte jobbar, och inte vara en kollektiv, "par"-angelägenhet för båda barnens föräldrar."

    Detta håller jag nog inte med om. Eller, det är klart att den ska täcka inkomstbortfall, men eftersom varje familj är unik så tycker jag att alla familjer ska få den möjligheten själv.

    Dessutom tycker jag att det är att peta väldigt mycket i detaljer om man kräver 50/50. Ett förslag som kommit är 33/33/33 och det är åtminstone lite realistiskt. Dock tycker jag att dagens system är bättre än båda dessa förslag.

    Nej, ingen tvingar någon att vara hemma, men det gör inte dagens system heller.

    Jag tror att det ligger en ideologisk skillnad i hur vi tänker här.

    Ni tycker på ett sätt och tycker därför att politiker ska lagstifta så att slutresultatet blir som ni vill.

    Jag skulle också tycka att 50/50 ledig tid med barnet skulle vara optimalt, men inte på bekostnad av att ALLA familjer förlorar en frihet att själva bestämma hur de vill leva.

    J

    SvaraRadera
  11. Jag förstår, tack för ditt svar. Jag vill inte verka militant -- nog tycker jag sällan att politiker ska bestämma över allt -- och det är ju sant som du skriver, att det inte riktigt är realistiskt med ett 50/50-mål. Men i princip håller jag fast vid att föräldraförsäkringen bör vara individuell. Om man tänker på saken är det nämligen en liberal princip i bakgrunden här. Staten ska inte lägga sig in familjebildningar -- om man har två pappor, två mammor, bor i kollektiv eller med ensamstående, skilda, omgifta föräldrar, osv. -- alltså bör statens förehavanden knytas enbart till individer, inte till familjer. Dagens föräldraförsäkring är inte liberal på det sättet, den kan "överlåtas" till en annan, vilket bäddar för att den -- givet dagens samhälle -- gynnar en familjeform mer än andra, nämligen den traditionellt patriarkalt ordnade: mamman hemma, pappan på jobbet. Om man hårdrar det.

    Det var allt från mig om detta. Tack för en jättefin blogg!

    SvaraRadera
  12. Jag uppskattar att diskutera detta med dig och John, ni diskuterar nämligen med respekt. Det är det många som inte gör.

    Jag förstår hur du menar, som sagt, men jag håller inte med ändå. :-)

    De familjebildningarna du nämner är säkert förekommande. Hur vanliga de är vet jag dock inte. (alltså kollektiv och 2 mammor/2 pappor) Men för att eventuellt tillgodose detta tycker jag nog ändå rakt tvärtemot dig. Då borde man i så fall låta föräldraförsäkringen bli ännu mer "fri". Alltså så att ytterligare personer skulle kunna inkluderas i den. Alltså att utöver mamman och pappan kan fler människor dela på de 480 dagarna. Det tror jag mer på än att göra tvärtom, alltså att låsa dagarna.

    Men med det sagt, så tycker jag nog ändå att det låter lite för komplicerat och förordar nog helt enkelt att man låter föräldraförsäkringen vara oförändrad...

    SvaraRadera
  13. Tack själv för en fin ton i dina inlägg!

    Mitt exempel med olika familjeformer var förstås hypotetiskt och mest ett försök att visa att en individuell försäkring inte måste ses som socialistisk ("staten bestämmer hur vi ska göra!") utan snarare liberal. Om en enskild som blivit förälder -- no matter hur eller med vem, etc. -- får en pott ersättningsdagar så blir det, enligt min uppfattning, lättare och mer flexibelt för alla. Det kan liknas vid a-kassedagar eller studiemedel.

    Att man nu kan dela med en annan förälder gör -- givet en i grunden ojämställd kultur -- att en viss könstillhörighet "gynnas" som primärförälder och hemmaboss.

    Ja, det var inte lätt att lämna denna diskussion, roligt ämne! Jag förstår förstås att min position är "omöjlig" idag. Men kanske när jag går i pension eller så, då har möjligen samhället förändrats så mycket att dagens system uppfattas som konstigt, ungefär som den gamla sambeskattningen, om jag förstått den rätt.

    SvaraRadera
  14. Fast jag har ändå lite svårt att få in det liberala i en ytterligare kvotering. Jag förstår hur du menar, men för mig känns det ändå "socialistiskt".

    Jag tycker att det är logiskt att besluten gällande familjen bör fattas inom familjen. Jag vet att det finns en viss inkonsekvens i detta, men just detta vill jag inte politikerna ska "lägga sig i".

    Dock tycker jag, som sagt, att pappor ska se till att verligen vara hemma med sina små!

    SvaraRadera
  15. Det liberala finns väl bl a i det faktum att överlåtandetanken och kollektivismen som nu råder inom familjen i relation till föräldraförsäkringen gör det svårt för pappor och mammor att vara fria gentemot varandra. Den ene blir tacksamhetsskyldig till den andre, oavsett om tacksamheten gäller att få vara hemma eller inte få vara det. Det är liberalt att inte ha det så utan att de båda står på jämbördig nivå, så att säga. Sen är det väl, gruff-gruff, förhållandevis interventionistiskt att ö h t ha en föräldraförsäkring, såklart, så i grunden är ju reformen i alla fall socialdemokratisk, om än inte socialistisk. Nog om detta ...

    SvaraRadera
  16. Japp, vi kan nog släppa detta nu. Jag förstår vad du menar, men jag håller inte riktigt med i vilka politiska åtgärder som ska till. Och tvärtom, du förstår vad jag menar, men delar inte min syn. Så kan det vara ibland!

    Ha det bra!

    SvaraRadera
  17. Hej!
    Får en mamma göra ett inlägg på den här bloggen?

    Hittade av en slump denna tråd och läste den med intresse. Det är en svår fråga, vilket speglas av era respektive välfromulerade och intressanta inlägg för och emot. Jag svänger fram och tillbaka så jag ska inte lägga mig i den debatten. Däremot kan jag bidra med ett klargörande fakta. Det är redan idag tillåtet att överlåta föräldradagar till annan än mamman/pappan. T.ex. kan registrerade partner överta föräldradagar, vilket öppnar upp åtminstone för något fler familjebildningar.

    SvaraRadera
  18. Hallå!

    Naturligtvis får en mamma komma med inspel här! Det är bara roligt!

    Jo, det är som du säger, jag tolkade dock David som att fler än två personer skulle kunna ta ut föräldradagar. Och det är väl inte tillåtet tror jag, eller?

    Frågan är inte alls enkel, men för mig personligen tycker jag att det är enkelt att tycka att valfriheten ska ligga hos familjen.

    SvaraRadera