Ämne: Reflektioner, föräldraskap och papparollen
När jag var yngre fattade jag verkkigen inte grejen med barn.
"De låter, lukar och förstör"
"Man blir uppbunden och förlorar all sin fritid"
"Man får aldrig mer sova ut"
"Man kan inte kommunicera med dem"
Det var min inställning till barn ganska länge. Och jag var ganska tydlig med att kommunicera mina åsikter. En del gjorde några tafatta försöka att säga emot, men de gav det inte något riktigt seriöst försök.Och såhär i efterhand kan jag faktiskt fårstå dem. Vad de insåg var att jag ändå inte skulle fatta. Lite halvt nedlåtande sa några, "du kommer att förstå när du blir äldre". "Det finns inget för mig att förstå" tänkte jag. Men jag hade fel. Och de hade rätt. Jag gillar inte att ha fel, men här erkänner jag mig besegrad. Man kan inte fatta innan man fått en liten. Först då fattar man grejen. Då fattar man varför det är värt att inte få sova ut. Eller varför det är ok att bli uppbunden. För det är bara att erkänna. Jag fattade inte, men jag fattar nu.
Och det där med att bli uppbunden. Man blir inte mer uppbunden än man själv binder upp sig. Barn är tämligen mobila. Och att sova ut? Man kan ju faktiskt turas om att gå upp på morgonen/natten. Och visst kan man kommunicera med barn. Redan från väldig tidig ålder. De som säger att det i början bara är blöjbyten snackar bara skit, eller också har de inte varit hemma tillräckligt mycket för att förstå att det är så mycket mer.
Och varför skriver jag om detta då? Jo, för läste en artikel där en av kommentatorerna uttryckte samma åsikter som jag hade tidigare. "Jag har inte gått på myten med barn och yada yada yada". Ett svagt ögonblick tänkte jag börja argumentera med henne, men sedan insåg jag att hon ändå inte skulle fatta. Lönlöst att förklara något som de ändå inte kommer att förstå.
Och jag har aldrig skrivit ett inlägg med så många meningar som startar med ordet "och". Och nu ska jag sluta skriva för nu är det dags för sängen.
En dag att vara krasslig på...
7 år sedan
När jag var tillräckligt gammal för att skaffa, fattade jag verkligen inte grejen med barn.
SvaraRaderaMen som du säger, det går verkligen inte att förklara. Även om jag svär över att det fan inte är någon barnlek. Så har jag aldrig ångrat.
Nä, någon barnlek är det inte, det är det nog inte många som tycker. Men, det är inte många som ångrar sig heller. (Och tur är väl det i o fs..) :-)
SvaraRaderaI och för sig är det ju hemskt att det finns föräldrar som ångrar sig... Nu blev jag lite nedstämt, tanken hade knappt slagit mig förut...
Konstigt, men jag kan känna lite tvärtom. Ingen förklarade riktigt hur jäkla jobbigt det är ibland, hur fundamentalt livet kastas om, hur lite av det jag förr uppskattade i vardagen som jag idag har kvar. Umgänge med kompisar, föreningsengagemang, småprojekt, sovmorgnar, lugna måltider... Visst, det är säkert värt det i längden, och bra dagar är det definitivt. Men jag tror att bland alla de som köar efter adoption eller betalar förmögenheter för provrörsbefruktning så tror jag många hade tänkt en gång till om de visste lite mer om realiteterna med att vara förälder.
SvaraRaderaHmmm...jag ställde in mig på att detta skulle bli så ofattbart jobbigt att jag blev positivt överraskad. Kanske därför jag känner så. Själv tyckte jag att det enda man hörde från kolleogr med barn var att livet var slut efter barn, att man aldrig skulle få sova igen eller att all ens frihet försvann. Allt detta gjorde att jag inte alls förstod varför dessa människor valde att skaffa barn.
SvaraRaderaDet sistnämnda tror jag inte stämmer. De som verkligen försöker få barn på ett eller annat sätt tror jag inte bryr sig om ifall folk påpekar att det är "jobbigt". Jag tror även att dessa föräldrar, generellt, kan ta ännu större förändringar för att de är ännu mer tacksamma att de faktiskt fått barn. (Men jag gissar naturligtvis bara)
Så. Jävla. Klockrent! :)
SvaraRadera/Kajsa - nybliven mamma
jag känner igen det där.
SvaraRaderainga argument hjälper. för det går liksom inte att fatta varför allt det där "jobbiga" är värt det förrän man har lillknyttet i famnen.
man måste prova själv.
bra inlägg!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderamen ändå måste man respektera dem som inte vill ha barn och även deras anledningar till det, utan att säga: Du kan inte veta förrän du skaffar barn. Det är ingen anledning att göra det bara för att få veta hur det känns. Det vore ju sannerligen korkat.
SvaraRaderaDet får aldrig bli en social diskriminering eller ett bortdömande av dem som inte vill ha barn. De är lika mycket värda som människor och man kan ALDRIG säga att de har "fel". Det är nog subjektivt, din uppfattning i frågan alltså. Det finns ingen övergripande norm som säger vad som är rätt och fel här. För dem kanske det är "rätt" att inte skaffa barn och för dig var det som de väljer, "fel".
Så var det bra med det.
Kajsa, tack!
SvaraRaderaMarita, precis, man måste prova själv!
Jen, jag har väl aldrig sagt att man ska diskriminera någon, jag säger ju snarare tvärtom. Sluta argumentera mot människor som inte vill ha barn. Vill de inte så vill de inte och även om de vill det men inte förstår det så varför diskutera frågan? Får de barn i framtiden, som jag fick, så lär de inse att de hade fel. Annars lär de fortsätta att tro att de hade rätt och då är de väl ändå nöjda.
Om du uppfattade mitt inlägg som att jag vill tvinga folk att skaffa barn missförstod du mig.