Ämne: jämställdhet, genus, föräldraledighet, föräldraförsäkring och reflektioner
För några dagar sedan frågade jag en kollega när han tänkte vara föräldraledig. Hans svar: "Det blir nog tre till fyra månader i höst, min fru ville vara hemma lite längre den här gången". Tyvärr är jag en sådan som för sent kommer på de smarta saker att säga. Vad jag naturligtvis borde frågat var "Jaha, men vad vill DU då? Vill du bara vara ledig 25 procent av tiden?" Han var nöjd med att vara ledig, men jag tror knappt att han reflekterade över att han bara kommer att vara ledig 25 procent av tiden och hon 75 procent.
När det gäller hans fru är jag mer kluven. Jag har full förståelse för att hon vill vara hemma länge, det skulle jag också vilja. Men jag skulle nog känna mig ganska ego om jag tåg 75 procent av något och partnern bara får 25. Å andra sidan kan jag tycka att han borde kunna tala för sin egen sak och helt enkelt kräva att vara hemma lika länge, om han nu vill det.
Hur som helst tycker jag inte att pappor ska vara nöjda om de får vara lediga några månader, de har samma rätt som mamman att vara hemma ett år eller vad nu hon vill.Slutligen tycker jag ändå att det är upp till varje familj att själva välja hur man ska dela upp, jag förstår dock inte varför inte fler pappor vill/väljer att vara hemma mer...
Klockrent! När jag var gravid och sa att jag skulle vara hemma 7 mån sa alla till mig att vänta du bara, du kommer att ändra dig när bebisen har kommit. Jag replikerade med att det inte är min sak att bestämma för det inte är mina "mammadagar" utan våra föräldradagar så jag kan ångra mig hur mycket jag vill, det är ändå inte mitt ensamma beslut att ta. Nu har mina 7 mån snart gått, det ska bli skönt att börja jobba även om jag kommer att tok-sakna min son i början. Men det handlar om mig, han kommer att ha det fantastiskt med sin pappa på dagarna!
SvaraRaderaJag tänkte också vara hemma lite längre den här gången, så jag och min man har därför räknat på hur vår ekonomi går ihop när jag tar färre dagar/vecka för att få MINA dagar att räcka så länge som möjligt. Jag skulle aldrig låta det ske på bekostnad av hans dagar.
SvaraRaderaHej, ville bara säga att jag gillar din blogg skarpt och länkade till dig i mitt inlägg om inspirerande bloggare igår!
SvaraRaderaJag är varken pappa eller förälder men förvånad med dig över mycket av det du skriver. Du har en hängiven läsare!
Nej, varför vill itne pappor vara hemma mer? Varfö längtar inte de efter att ta det lugnt och dricka kaffe med liten mjuk bebis? Obegripligt.
SvaraRaderaAnonym. Det är just det som är grejen, det är så många som tydligen tycker/tror att det är mammans sak att ta beslut om hur föräldraledigheten ska delas.
SvaraRaderaCamilla. Det är det som är det fina med det svenska systemet; att man kan välja att spara dagar första året.
Maria. Kul att höra :-) Synd bara att jag försakar bloggen så mycket...
spirrespoo. Jag tror dock inte bara att det är pappans fel. Jag tror att många pappor känner sig osäkra och om mamman vill vara hemma längre så är det den enkla vägen att gå att låta henna vara det. Det är ju inte så att speciellt många mammor bara säger 50/50 och börjar jobba tidigare för pappans skull.
Fast å andra sidan tycker jag att papporna borde inse vad de har rätt till och inte bara automatiskt skriva över dagar... Vill man inte ge bort sina dagar så behöver man inte...
Nej, det är det jag menar. Att papporna inte 1. Vet sin rätt 2. Bryr sig om den 3. Kämpar för den. Det är därför jag blir så glad när jag hör pappor som berättar för andra pappor hur awesome det är att vara pappaledig. Mammor är så inskolade i / inställda innan de får barn på att "Nu när lilla söta bebisen kommer ska vi ha så mysigt tillsammans jättelänge", medan män mest får höra att "haha, nu minnsann är livet över för dig grabben, nu sitter du i klistret med bajsunge och sömnlösa nätter.
SvaraRadera