Nu ska jag ge min förklaring till varför jag tycker att familjen ska bestämma över familjen. Men först ska jag förklara vad jag menar med "bestämma över familjerna".
Jag har varit inblandad i en het debatt angående kvotering av föräldraförsäkringen på en annan blogg, Skriet från kärnfamiljen. (Man kan kalla det i förtäckta och förskönande ordalag som individualisering om man vill, men som sagt "if it walks like a duck...", det är ändå inget annat än en kvotering.). Nu vill jag först säga att jag tycker att den länkade bloggen generellt har en hel del bra tankar, men just i den här frågan är vi ungefär så långt ifrån varandra som är möjligt. De är för kvotering - jag är mot. Här följer en rad argument från "motståndarsidan". (Egentligen är det fel att kalla dem motståndare, för jag har samma mål som dem, dock vill jag inte ha deras piskor, jag vill istället ha morötter.) Jag tror helt enkelt inte att lagstiftning om hur familjer ska leva sina liv är det bästa för varken barnen, föräldrarna, samhället eller landet.
- Påstående
Det är bra för alla kvinnor på arbetsmarknaden då de inte får stämpeln "mamma" eller "blivande mamma" och då blir bortvalda vid rekrytering
Svar
För det första är det inte alls säkert att detta påstående stämmer. Redan idag tenderar en del av pappornas dagar "brinna inne". Sannolikheten att dessa dagar ökar är överhängande och då är det fortfarande mammorna som kommer att ta flest dagar. Dessutom handlar det inte bara om föräldradagar här, utan om VAB och deltid och andra saker som tenderar att "tillfalla" mammorna. Ska man då lagstifta om VAB och deltid också?
Jag uppmuntrar på alla sätt pappor att se till att ta chansen att vara hemma. Inte 2-3 månader, var hemma länge. Helst lika länge som mamman. Och när barnet börjat på dagis, varför inte gå ned i tid båda två om deltid ändå är aktuellt? När ni ligger på er dödsbädd kommer ni inte ångra att ni inte jobbade mer. (Tisdagarna med morrie)
När det gäller 50/50-tanken inser jag dock att det kan finnas anledningar till att det i vissa fall blir svårt att dela så exakt . (Dock köper jag väldigt sällan de ekonomiska bortförklaringarna). Jag tänker inte rada upp situationer, utan jag nöjer mig med att säga att det finns många tillfällen och många olika sätt att arbeta/sysselsätta sig som kan göra uttag av dagar svåra, eller i vissa fall, onödiga. Att då från politiskt håll kräva 50/50 är att inte låta familjerna själva välja hur de ska leva sina liv. I många fall skulle det dessutom sätta käppar i hjulen för familjerna.
Poltikerna har visioner om att föräldrar ska dela lika på föräldraledigheten, det tycker jag är jättebra. Se till att uppmuntra föräldrar att dela lika, med morätter av olika slag, men lagstifta inte om detta då det skulle slå så fel i vissa familjer. (Och se till att göra jämställdhetsbonusen bättre!)
- Påstående
Det är bra för pappora - de får mer tid med sina barn
Svar
Nej, det får de inte. I dag har mamman och pappan exakt lika många dagar, en kvotering ändrar inte på det. Det enda den gör är att förhindra möjligheten att skriva över dagar.
Och varför ska man kunna skriva över dagar då undrar kanske någon. Det är faktiskt ganska enkelt. Varje familj är unik och politiker vet inte hur alla svenska familjer ser ut och fungerar. Alltså skulle en ytterligare kvotering försvåra för familjerna. Alternativt är sannolikheten för att barnen får börja på dagis tidigare överhängande. Återigen bör politikerna uppmuntra till mer lika längd på föräldraledigheten genom olika morötter.
- Påstående
Det är bra för kvinnorna som får mer engagerade fäder till sina barn
Svar
Precis som punkt 2, det finns ingenting som hindrar detta med dagens system. Dock är ju målsättningen med engagerade fäder/föräldrar jättebra!
Under den här punkten vill jag också påpeka att tämligen många kvinnor är nöjda med att vara hemma länge så kvoteringen är ingenting som alla kvinnor står bakom. (Senaste undersökningen jag läste var cirka 75 procent av kvinnorna negativa till ytterligare kvotering).
Dock vill jag samtidigt uppmuntra pappor att inte låta sig luras på föräldradagar. Pappor är inte sämre föräldrar och ska inte vara "nummer 2". Se till att ta ut dina dagar. Att skylla på att man är oumbärlig på jobbet köper jag inte. (Egenföretagare kan möjligtvis vara undantagna). Har ni en chef som är negativ, stå på dig. Du har lagen på din sida och dessutom bör du omedelbart söka nytt jobb, för en sådan chef ska man undvika! Att byta jobb skulle dessutom svida ännu mer för företaget och den "dumma" chefen. Då kanske han/hon/företaget lär sig. Med fler morötter för företagen att uppmuntra föräldraledighet bland, i första hand, papporna förespråkar jag också.
- Påstående
Det är bra för barnen att få chansen att umgås med båda sina föräldrar
Svar
Ja, det är bra, men återigen. Ingenting i dagens system hindrar detta.
En extremt viktig punkt. Enligt en undersökning Kamratposten visade pappa kom på femte plats när barn skulle prata problem/tröstas. Skrämmande nog kom "ingen" före. Nu är ju fortfarande vår lilla liten, men idag är det dagsformen som avgör vem hon vill bli tröstad av. Eller snarare, de dagar jag är hemma mest väljer hon mig, när det är mamman som varit hemma mest väljer hon henne. (Generellt sett) Jag hoppas att hon även i framtiden lika gärna vänder sig till mig som till sin mamma. Om man som pappa dock alltid ser till att "hoppa över" VAB, låta mamman jobba deltid, prioritera jobbet, inte vara föräldraledig, inte komma på skolavslutningar etc. är det inte så konstigt att han blir bortvald. Så återigen, pappor var hemma! Och återigen, politiker, se till att uppmuntra pappor att vara hemma. Och återigen, lagstifta inte om det.
- Påstående
Alla andra försäkringar och "bidrag" är riktade till individen, så varför är föräldraförsäkringen undantagen?
Svar
Ja, så är det i och för sig. Själv anser jag dock att föräldraförsäkringen faktiskt bara är kopplad till en individ, nämligen barnet. Vad är fel med det?(Det är möjligt att detta rent juridiskt är feltolkat från min sida, men jag står ändå bakom att det borde vara den individen som är viktigast)
Eftersom jag tror att det finns ungefär lika många lösningar på föräldraledighet som det finns familjer tror jag att en sådan stel indelning som 50/50-uppdelning skulle förstöra för väldigt många. Det finns dessutom många olika familjekonstellationer nu för tiden och en 50/50-uppdelning måste i så fall kompletteras med en hel rad undantag. Och som sagt, huvudanledningen till att jag är negativ är att vi har ett system idag där 50/50-uttag redan är möjligt.
- Påstående
Vi är inte fria i våra val, vi väljer som samhället "förväntar" av oss
Svar
Bara för att många "väljer fel" betyder det väl inte att det är fel? Vanligtvis brukar man väl tolka sådant beteende precis tvärtom? Vanligtvis kallas det demokrati.
Jag håller med "motståndarna" i att det är tråkigt att uttaget ser ut såhär och jag tycker definitivt att något måste göras för att få fler pappor att vara lediga mer. En jämställdhetsbonus skulle kanske kunna vara bra, men inte som den är utformad idag. En sak som jag tror stenhårt på är att ge företag morötter att uppmuntra pappor (föräldrar) att vara föräldralediga. Exakt hur man ska utforma ett sådant system vet jag inte, men om vi utgår från att båda föräldrarna jobbar skulle båda inblandade företagen kunna få en bonus eller skattelättnad eller liknande om båda föräldrarna är lediga ungerfär lika länge. Det kanske inte är juridiskt möjligt eller kanske inte praktistk speciellt bra, men det är bättre än alternativet att tvinga alla föräldrar att göra på samma sätt.
- Påstående
Detta är inte ett argument, men önskan från motståndarsidan kom då och då med omvänd bevisbörda. Alltså att vi som inte är för ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen ska ha bevisbördan för varför man inte ska införa ytterligare kvotering.
Svar
Ett helt orealistiskt krav. Vill man dramatiskt förändra något så ligger ansvaret naturligtvis på den som vill genomföra förändringen att visa på dess positiva/negativa effekter.
Exempel: Om Trafikverket vill bygga en järnväg eller väg någonstans, då är det deras ansvar att visa att den investeringen har positiva effekter. Man är dessutom skyldig att redovisa negativa effekter. Naturligtvis måste samma förhållningssätt gälla här.
- Påstående
Detta är inte heller ett argument, utan mer en tro förespråkarna har. Den är att alla, eller i alla fall väldigt många familjer, har så likartade livssituationer att de med säkerhet kan säga att "de allra flesta familjer tjänar på kvotering". (Detta tillsammans med punkt 7 är spännande)
Svar
Här har vi faktiskt den, enligt mig, största tankevurpan. Efter många försök fick jag motståndarsidan att erkänna att vår familj, som delat tiden lika men inte uttaget av föräldradagar lika, skulle förlora på deras förslag. Alltså, vi är ett specialfall som "faktiskt" skulle förlora på denna förändring. Hur många andra specialfall finns det egentligen? Ingen vet.
Jag personligen tror att det finns mängder av sådana här specialfall som inte syns i statistiken. Jag tror att det finns massor av familjer som skulle förlora mängder på en ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen.Detta i förlängningen innebär ju att massor av barn skulle förlora på denna "nyordning" och det är högst negativt, för familjerna, för samhället och för landet.
Där har ni ett antal anledningar till att jag till 100 procent motsätter mig kvotering av föräldraledigheten.
Bra lista. Håller med om det mesta. Vill dock förtydliga några saker så att du kan vässa dina argument:
SvaraRadera1. Dessutom handlar det inte bara om föräldradagar här, utan om VAB och deltid och andra saker som tenderar att "tillfalla" mammorna. Ska man då lagstifta om VAB och deltid också?
När det gäller VAB-dagar så hamnar fördelningen mellan mammor och pappor som kan ta ut VAB på ungefär 57/43. Anledningen är att många tusen pappor överhuvudtaget inte kan ta ut några VAB-dagar på grund av att de inte har del i vårdnaden. Lägg till de pappor som har del i vårdnaden men där mamman har boendet och där pappan inte får ta ut VAB; då kommer du att se att VAB faktiskt är i stort sett helt jämnt fördelat.
När det gäller deltid så vore det tveklöst bra om även pappor kunde gå ner i tid, men med tanke på att vi pappor ofta hamnar i underläge redan från början och vi samtidigt har hela det offentliga systemet mot oss så har vi i regel inget att säga till om när det ska bestämmas om vem som får ynnesten att vara hemma mer med barnen. Om pappors situation stärks genom att vi är lika i lagen, lika vid tillämpning av lagen samt lika vid myndighetsutövning så skulle vi tveklöst kunna säga ifrån och ta vår rätt att vara med barnen mycket mer än idag.
Kan tillägga att vi också skulle förlorat på en tvångsdelning; jag som pappa tog ut alla dagar utom mammans 60, ändå har vi varit hemma nästan lika mycket med barnen.
Det var lite spännande att läsa, hade inte tänkt på den VAB-aspekten.
SvaraRaderaSjälv har jag lite svårt för att köpa att "pappor" inte har så mycket att säga till om när det gäller hur föräldraledigheten ska fördelas. I min värld är det bara att stå på sig och kräva att få vara hemma lika länge. Visst ligger man efter i början, men jag tror att det är ganska lätt att komma ikapp om man verkligen bestämmer sig.
Dock om förhållandet skulle ta slut då är man definitivt i underläge då alla utgår från att mamman ALLTID är det bästa alternativet för barnen.
Kul att höra att det är fler som valt att låta pappan ta flest dagar. För oss var det det mest logiska och bästa att göra så. Då vill jag faktiskt inte att någon politiker ska komma och säga åt mig hur vi ska göra.
Hur som helst är det oerhört skönt att äntligen få lite stöd i debatten! Och gå gärna in på Skriet från kärnfamiljen och rösta, för nu speglar röstningsresultaten inte "folkets" åsikter...
Tja. Har följt samtalet mellan dig och övriga parter på SFK-bloggen ett bra tag nu, och även följt nämnda blogg säkert ett år. Jag vill verkligen ge dig cred för att du med sunda argument och rätt attityd tar dig an frågeställningarna. Jag håller med dig till 100%, kunde omöjligen sagt något av det du framför på ett bättre sätt. Håller därmed också med SFK (Rebecka m.fl.) i många centrala frågor men som sagt; med ett par undantag. Fortsätt att föra dialogen på ett så professionellt som du gör - du behövs i det samtalet.
SvaraRaderaVi skulle också förlora på en förändring men jag tror ändå trots vår förlust att en förändring är det enda bästa för de flesta.
SvaraRaderaTony
SvaraRaderaKul att få lite stöd, jag måste erkänna att jag känner mig lite ensam. Eller ja, jag vet ju att de flesta håller med mig, men de hittar kanske inte till dessa sidor. Jag känner dock att det är viktigt att någon säger emot och framför de synpunkterna jag har för annars finns ju risk att dessa tankar kommer vinna mer och mer gehör. Och om ingen annan gör det får väl jag göra det :-)
Tristessa.
Fast jag tycker att det känns som lite översitteri att påstå att man vet vad som är bäst för de flesta när de flesta faktiskt inte håller med.
...fast då är ju i princip all politik översitteri - alla politiska idéer och visioner som går mot samhällsnormen (tex lika rösträtt, kvinnlig rösträtt, förbud mot barnaga).
SvaraRaderaJag tycker att du för en bra och saklig debatt som jag följt ett tag, men "översitteri" argumentet brukar man enligt min erfarenhet ta till just för att försöka platta till sin motståndare.
I min familj hade vi också förlorat på en individualiserad föräldraförsäkring eftersom min man inte har någon SGI. Vi har delat på tiden men jag har tagit alla dagar eftersom hans ersättning var så låg att den kunde kvitta (min föräldrapenning + hans studiemedel var ungefär samma som min lön).
Jag är ändå för en individualiserad försäkring. Främst eftersom dagens system tillåter så mycket trixande och fixande att bristerna i det döljs. Tex hur SGI sätts för studerande. Eller dilemmat man hamnar i när man som en vän till mig separerar och inte "får" den andra förälderns dagar. Denne vägrar skriva över dem och vägrar att ta ut dem... och vännen får inget försörjningsstöd eftersom "barnet" har dagar kvar. Och ingen förskola för att barnet är så litet.
Sedan tror jag fullt och fast att individualisering vore bäst för de allra flesta barnen i det långa loppet. Det är inte översitteri utan en politisk övertygelse.
Men små barn kan inte riktigt tala för sig själva, bäst för dem, inte föräldrarna alltså.
SvaraRaderaNär det gäller översitteri måset jag nog säga att jag tycker att det är något politiker ägnar sig åt ganska ofta. Rösträtt är något som ger alla samma rätt. Barnaga är att bruka våld mot någon.
SvaraRaderaDet jag vänder mig mot i den här frågan är att dagens föräödraförsäkring redan är rättvis. Däremot väljer inte människorna som vissa politiker tycker att de borde göra. De vill alltså påverka människor att leva sina liv annorlunda genom att tvinga in en förändring i ett system som redan är jämställt. Det tycker jag är översitteri. (Observera att jag pratar om systemet, inte om att alla människor är jämställda. Det finns ingenting i utformningen av dagens system som är ojämställt)
Som sagt, jag är övertygad om att morötter är mycket bättre i den här frågan för då kan de som har möjlighet förändra sina liv och vill ta del av morötterna göra det och de som prioriterar annorlunda slipper. (Och återigen, det finns mängder av specialfall som skulle få det svårare än idag.)
Dessutom tycker jag att man ska mäta den "lediga tiden med barnet", inte hur många dagar man tar ut. Det är inte samma sak, men är en mycket viktigare siffra att undersöka.
Fast dagens system att räkna ut SGI är väl en annan sak? Då är det väl möjligtvis umetoderna för att räkna ut SGI som ska ändras och inte hur uttaget av föräldraledigheten tas ut?
En fråga, du skriver:
"Eller dilemmat man hamnar i när man som en vän till mig separerar och inte "får" den andra förälderns dagar. Denne vägrar skriva över dem och vägrar att ta ut dem... och vännen får inget försörjningsstöd eftersom "barnet" har dagar kvar."
Blir inte den problematiken ÄNNU större med 50/50-uppdelning? Då har man väl sina 50 % och resten har den andra föräldern? Jag trodde hela poängen med 50/50 var att man inte skulle kunna skriva över dagar.
Jag har en kompis som har en syster som har barn ihop med en annan kvinna. Barnets pappa har skrivit över de dagar han kan till mamman eftersom han inte aktivt deltar i barnets uppväxt. Dock vill de fortfarande att han ska vara vårdnadshavare eftersom han om något händer med barnets föräldrar helt skulle "förlora" barnet. Ytterligare ett specialfall...
Tristessa
SvaraRaderaNej, små barn kan ju tala, men det kan ju deras föräldrar och en stor majoritet av barnens föräldrar är ju emot detta av ett eller annat skäl. Jag tycker att föräldrarna ska ha rätten att besluta över hur deras familj vill leva.
Jag tycker som sagt också att det är både tråkigt och märkligt att inte fler pappor är hemma längre. Jag tycker definitivt att något måste göras åt det. Samtidigt vet jag att en 50/50-uppdelning inte skulle passa speciellt många av en massa olika skäl. Och således tycker jag att det väger tyngre.
Jag är, som sagt, helt säker på att det finns morötter som skulle kunna göra samma sak som en fullständig kvotering skulle göra. Skillnanden är att morötterna inte är tvingande, man kan låta bli att ta del av dem om ens situation gör att man prioriterar annorlunda.
Jag är för frihet för både individen och familjen och jag är för att politiker generellt ska ta steg tillbaks i sin kontroll över folket.
DFP kan du inte här eller i ett eget inlägg skriva lite mer om vilka morötter du ser? Skulle vara inressant tycker jag som sitter på arbetsgivarsidan och gärna vill ha tillbaka mina damer som är föräldralediga snabbaren efter de 18 mån som är verkar blivit standard. (männen är hemma de med, men aldrig mer än 2-3 mån)
SvaraRaderaJag skrev lite om det i det här inlägget, men visst, det ska jag göra. Jag har en del idéer, ska försöka få ned dem i text vid tillfälle. Det får i så fall bli i ett eget inlägg.
SvaraRaderaJag blir ju lite nyfiken dock, är du för eller emot kvoteringen? Tycker du att det är bra att männen är borta 2-3 månader? Hadet det varit bättre om alla hade varit hemma i 9 månader? Är du arbetsgivare på ett stort eller litet företag?
Visst är SGI en helt annan fråga. Men jag är övertygad om att orättvisorna med den skulle tas på större allvar om inte familjer där en person är "nollad" kan avfärdas med att "Det är bara att du skriver över dina dagar - så är det ju inget problem".
SvaraRaderaFör min vän var det faktiskt dagens inkonsekvens som var problemet. 50% av barnets dagar var den andra förälderns. Denne ville inte skriva över dem... och inte heller ta ut dem.
Samma sak skulle förstås kunna hända med en individuell försäkring. Däremot skulle det då bli tydligt att min vän saknade möjlighet att försörja sig då dagarna var slut (eftersom barnet var för litet för att få förskoleplats och den andra föräldern inte ville ta hand om ett litet barn utan spara alla sina dagar tills barnet blev större). De sociala myndigheterna tyckte att det var min väns sak att övertala sitt ex om att få de dagar som gick att skriva över. Därför beviljades inget försörjningsstöd.
Det slutade med att vännens föräldrar fick betala försörjningen tills barnet fick förskoleplats (ca. 3 månader). Domstolen hade ingen möjlighet att besluta om överskrivning av dagar då vårdnaden var delad (vilket min vän absolut inte ville ändra på) och något försörjningsstöd gick helt enkelt inte att utverka så länge barnet hade dagar kvar.
Så trots den skenbara jämställdheten blev en part väldigt drabbad i det här enskilda fallet. Precis som vissa kommer att drabbas av en ändring. Det finns helt enkelt inget system som alla skulle vinna på.
Fast jag tycker nog inte att någon myndighet skulle få säga "det är bara att skriva över". Vadå bara att skriva över? Vill myndigheterna motverka jämställdhet??? Det känns som felet ligger där.
SvaraRaderaNjo... Jag tror att det finns ett system som alla skulle vinna på och det är total frihet i att välja hur man ska ta ut sina dagar. Det tillsammans med smart utformade morötter som uppmuntrar familjer att dela lika.
I ditt exempel tycker jag som sagt inte att felet ligger i föräldraförsäkringen utan snarare någon annanstans.
Men ofta är det att felet ligger kanske någon annanstans men det går inte att komma åt alla de där andra ställena. Därför vore det ytterligare bra med en delning rakt av.
SvaraRaderaMen det är lite samma sak som att en gång var många väldigt emot att kvinnor skulle rösta osv och att män skulle ha pappa ledighet överhuvudtaget. Så i princip har du väl en bättre människosyn som tror människan alltid vet sitt eget bästa.. Det är kanske frågan varför en stor majoritet är emot detta förslaget? Jag tror det handlar om makt, samma som att det inte var självklart att kvinnor skulle få rösträtt etc.
Den största moroten måste väl ändå vara att få lov att vara med sina barn och den moroten fungerar ju inte för att öka att pappor tar mer ledighet.
Argumentet att staten inte ska bestämma över familjernas val tycker jag är märkligt. Det handlar ju om bidrag, skattepengar, som delas ut och i alla andra fall (studielån, A-kassa, sjukpenning) så är det staten som bestämmer reglerna för hur pengarna betalas ut och vem som får dem. Man kan ju till exempel inte skriva över sin sjukpenning på någon annan. Varför ska det vara annorlunda i det här fallet? Och argumentet att det handlar om barnet och barnets bästa är ännu märkligare. Sedan när är föräldrarna per automatik bäst lämpade att avgöra barnens bästa? Önskar att debatten kunde ta hänsyn till forskning och fakta inte bara diffusa känslor.
SvaraRaderaTristessan
SvaraRaderaDU har rätt att tro så, jag tror att du har helt fel. Så, nej, jag tror inte att det skulle bli bättre för helt andra problem skulle uppkomma. Och som jag sagt nu mängder av gånger, det är INGENTING i dagens utformning som hindrar lika uttag. Så enligt mig försöker man rätta till ett system som det inte är fel på.
Och nej, jag tycker inte alls att det går att jämföra med rösträtt och dylika exempel. Röstrött och pappaledighet är frihetsreformer som öppnar upp för alla att få samma rättigheter. Något som redan finns i dagens föräldraförsäkring.
Din sista poäng stämmer definitivt inte på alla.
Anna.
Jag undrar nästan om du över huvud taget har läst mitt inlägg eftersom jag där svarar på precis den saken. Föräldraförsäkringen anser jag vara kopplad till barnet, och dess föräldrar har rätt att ta ut föräldradagarna kopplade till barnen.
Studielån är man ensam om att ta, samma sak med a-kassa och sjukpenning, så jag tycker inte alls att det är ett argument för att dela dagarna rakt av.
Och som jag sagt många gånger, det är inte alls säkert att en sådan reform skulle få de effekter förespråkarna tror. Det finns för många specialfall för att det skulle funka. Den ena föräldern kan ta ut 70 % av dagarna och den andra 30 %, men ändå vara hemma lika länge. Är inte sådana föräldrar jämställda då eller?
Som sagt: vi hade hamnat i en rävsax eftersom maken var arbetslös och gick på ett vik men fick erbjudande om nytt (fast) jobb när han eg skulle börjat vara hemma på heltid. Nu jobbar vi 80% bägge två och det är så fantastiskt bra. Alla som har råd borde göra det!
SvaraRaderaJo, men du vet att din och min situation finns inte så oss kan man bara ignorera. Det är mycket viktigare med 50/50 som i praktiken inte passar nån...
SvaraRadera