Jämställdhet och bortskämda kvinnor

Ämne: jämställdhet

Det här inlägget är nog det mest förvirrade jag någonsin skrivit, jag tänkte radera det, men det får ligga kvar. Jag kanske strukturerar upp det någon gång när min hjärna orkar!

En sak som jag finner intressant är alla dessa artiklar som talar om hur män ska vara. Män i 30-årsåldern är tydligen något av följande:

1. För barnsliga och spelar TV-spel
2. Har för stort ego och är testosteronfyllda

Jag vet inte riktigt. Jag vet inte vilket av dessa två jag är. 1.5 kanske. Jag spelar aldrig TV-spel, jag tycker inte att det är roligt. Testosteron, jo en del kanske och jag har nog ganska stort ego. På sitt sätt. Men det är nog få i min bekantskapskrets som inte skulle säga att jag är hjälpsam också.

Jaja, det jag tycker är så konstigt är att det är männen det är fel på, inte kvinnorna. Nu är jag inte i situationen, men när jag var singel letade jag knappast efter en ensamstående mamma. Jag hade inte så speciellt mycket gemensamt med en sådan, så varför skulle jag försöka "göra mig till" för en sådan? Så om man nu är ensamstående mamma så kanske man helt enkelt måste söka sina män på ett smartare sätt? Med andra urvalskriterier?

Om det är något med kvinnor som förundrat mig i de senaste 17 åren är varför så många smarta kvinnor väljer IQ-befriade killar. De killarna med sämst rykte var de som fick mest tjejer när man var tonåring. Kanske läggs grunden redan här vi varför killar beter sig omoget, de får ju tjejer på det sättet. Tydligen.

Genuspedagogik och fyraåringar på catwalken

Ämne: Jämställdhet och föräldraskap

Genuspedagogik
I Expressen går att läsa ett debattinlägg som tar upp genuspedagogik i förskolan. Inlägget är skrivet av Kajsa Wahlström och jag måste säga att det är en välformulerad och och bra text om ett viktigt ämne. Wahlström menar att det är viktigt att arbeta efter att varje individ möts som just individ och inte som pojke eller flicka i första hand. Det låter självklart, men det är det inte. Flickor behandlas på ett sätt och pojkar på ett annat. Detta börjar redan i blöjåldern och fortsätter sedan i all evighet. Tragiskt men sant. Detta vill Wahlström ändra på och det är bra.

Något som däremot är förvånande är att det finns (många) människor som motsätter sig detta. Obegripligt. Här är en del av en av kommentarerna till artikeln:

"Unisex formades på 60-talet provades vad gäller kläder, barn- och vuxna, samt leksaker för barn och även pedagogiskt på 70-talet. Det var lika fel då som det är nu! Det är inte könet eller vilka prylar/kläder eller vilken pedagogik som tillämpas som formar eller ens bör forma Ditt barn. Det är tryggheten att vara bekräftad oavsett vem man är och att känna att man är älskad som betyder något. Allt annat är enbart ren och skär politisk ordkaskad."

Det som är spännande med inlägget är just den sista meningen. Alltså att man blir bekräftad oavsett vem man är. Det är ju faktiskt just det som Wahlström säger. Man ska bli bekräftad för den individ man är inte för vilket kön man har. Ibland tror jag att folk som motsätter sig genuspedagogik helt enkelt inte vet vad det är. De tror att det går ut på att alla barn ska bli lika. Det är inte det som är poängen, snälla förstå det!

Ytliga föräldrar
Om Expressen lyfte fram något viktigt så gjorde Aftonbladet det motsatta.  Aftonbladet tar upp ämnet "småbarn och skönhet".Artikeln handlar om Angela Weihs som lär fyraåringar att gå på catwalken. Jag vet inte om man ska skratta eller gråta. Min enda fråga är egentligen: varför? Varför vill man låta ens barn bli modeller när de är så små? What is the point? Jag vill att mitt barn ska få prova massa grejer och om hon nu vill satsa på att bli modell tänker jag inte hindra henne. Dock tänker jag inte aktivt få in henne i en bransch som för mig står för, i princip, enbart ytliga, låga och farliga värden.

28 september 1994

Ämne: Off topic och politik

När riktigt stora händelser inträffar glömmer man aldrig vad man gjorde när man först fick reda på det. För mig är det tre sådana episoder som etsats sig fast.

1. 1 mars 1986 - Mordet på Olof Palme.

2. 28 september 1994 - Estlines färja Estonia sjunker i Östersjön.

3. 11 september 2001 - Terrorattackerna mot USA. (Ni vet de där attackerna som startade USA:s hämnd/terrorattacker på länder både högt och lägt)

Av självklara skäl väljer jag att skriva om Estonia idag. Jag har i hela mitt liv varit intresserad av katastrofer av olika slag. För mig är fartygs- och flygplanskatastrofer oerhört skrämmande, men också intressanta, händelser. Det hela började med att min mamma läste ett reprotage om Titanics förlisning 1912 för mig någon gång i början eller mitten av 80-talet. Nästa fartyg att granskas var Andrea Doria som sjönk 1956 efter en kollision med svenska Stockholm. Efter detta har väl mitt intresse mest varit att följa händelser som inträffat under min livstid. Vi har bland andra Herald of Free Enterprise som kantrade 1987, Scandinavian Star som brann 1991, Jan Hewelius som sjönk 1993, Kursk 2000 och så Estonia 1994 för att nämna några.

Att Estonia sjönk är en oerhört tragedi och katastrof för väldigt många människor i bland andra Sverige, Estland och Finland. En annan katastrof, dock på ett annat plan, är den politiska hanteringen av olyckan. Först ska fartyget bärgas för att utreda vad som hänt. Sedan ska färjan inte bärgas, men de omkomna ska bärgas. Sedan ska ingenting bärjas och fartyget ska täckas över. Jag undrar om det är möjligt att skapa en bättre grund för konspirationsteorier. Tror knappast det.

Det som dock står klart är att bogvisiren lossnade och att bogporten inte kunde stå emot trycket från vågorna i den höga sjön och med den höga hastighet som Estonia höll. Vatten läckte in på bildäck och Estonia började få slagsida för att till sist sjunka på bara knappt en timme. Att Estonia var för klent utrustad för att trafikera Östersjön kan vara sant, men man ska, innan man skriker för högt på Estländska myndigheter, veta att Estonia också trafikerade Östersjön med både Viking Line (M/S Viking Sally) och Silja Line (M/S Silja Star) som ägare.


Att Estonia sänktes ser jag personligen som otroligt, men innan våra politiker faktiskt tar sitt ansvar och tillåter utredande dykningar på Estonia kan inte dessa teorier avskrivas. En fasligt usel film i ämnet kom 2003 nämligen Baltic Sea. Jutta Rabe presenterar sina teorier i en så löjeväckande dålig film att man efter detta inte kan ta henne på allvar.

Som sagt, jag gillar inte konspirationsteorier och jag hoppas verkligen att vi kan få fullständig klarhet i vad som egentligen hände den där tragiska natten för 15 år sedan. Det får vi reda på genom dykningar OCH simuleringar. Inte bara genom simuleringar!

Läs/se mer på SvD, Aftonbladet och DN!

"Det var pappan som klädde honom!"

Ämne: Föräldraskap, papparollen och jämställdhet

Jag var på öppna förskolan i torsdags, det var som vanligt (mestadels) trevligt. Lilltjejen fick träffa andra barn och jag fick träffa andra föräldrar. Men den här gången blev jag faktiskt riktigt irriterad på tre mammor som satt och pratade.

Mamma 1: "Oj, han har tröjan "bakofram", men ni vet, det var ju pappan som klädde honom i morse"
De andra mammorna skrattade.
Mamma 2: "Ja, det brukar ju bli så då. Men säg inget till honom om det!"
Mamma 3: "Nej, men det är svårt att låta bli. När man blir irriterad så väser man ju fram "jaha, och du satta på honom kläderna "bakofram" i morse igen"
Alla mammorna skrattar och håller med.

Sedan sitter mammor och undrar varför pappor drar sig undan från papparollen. Det kvittar väl om tröjan satt bak och fram? Big deal. Huvudsaken är väl egentligen att barnet har kläder och är glad och varm? Om man blir påhoppad så fort man gör något fel är det lätt att man till slut slutar att ta ansvar. "Det kvittar väl, jag gör ju ändå bara fel och det duger inte åt dig". Jag är mycket tacksam att min sambo inte håller på på detta sätt.

Än jämförelse skulle kunna vara när män sitter och pratar om kvinnliga bilförare, eller andra aktiviteter som vissa män inte tycker att kvinnor ska syssla med. "De gör ju ändå bara fel..."

Det är kvinnan som uppfostrar barnen, pappan är passiv

Ämne: Jämställdhet, föräldraskap och föräldraledighet

I Alltombarn får Ingemar Gens föra fram sina tankar om barnuppfostran och varför pappor inte är hemma så mycket med sina barn.

Det första han skriver är att papporna är passiva i sin föräldraroll:

"- Pappan är passiv, han ”hjälper till” och kör vagnen, men det är mamman som tar alla beslut. Det är hon som packar skötväskan och bäddar ner barnet i vagnen. Det är en bra bit kvar tills det omvända inträffar: Att pappan packar alla prylar som behövs, bäddar ner barnet och sedan fråga mamman om hon vill köra vagnen. Att pappan är passiv leder ofta till missnöje. Han förstår inte mamman, eller hennes behov, och han är dålig på att följa hennes riktlinjer"

Jag tycker att hans beskrivning är tragisk, beklämmande och jag hoppas att den inte stämmer. Tyvärr gör den nog generellt det. Dock tror jag att den stämmer bäst på pappor som inte är hemma heltid med sina. Men den sista meningen förstår jag inte alls. Det är väl barnet han ska förstå och barnets behov som är det viktigaste?

Sedan tar han upp problematiken att det är mamman som bestämmer över hur föräldraledigheten ska delas upp:
"– Politiskt har man alltid ansträngt sig för att övertyga män om deras ansvar och att de inte ska smita undan. Därför tänker vi att män låter bli att ta ut sin barnledighet – inte att de hindras. Studier visar dock att det är kvinnan som bestämmer om vem som ska vara hemma och när. Men det är inte politiskt möjligt att, eller i den allmänna debatten, säga till kvinnor: ”var inte så snål – låt din man vara hemma litet också”. Jag är övertygad om att det skulle uppfattas som skuldbeläggande av en grupp som gör så gott den kan att säga att mödrar manipulerar föräldraledigheten…"

Jag förstår verkligen inte detta. Är man inte, oftast, två i ett förhållande? Kan man då inte som man stå upp för sin önskan att vara hemma med sitt barn? Hur svårt är det att säga: "Vi ska dela ledigheten lika, jag accepterar inte något annat". Ett stort problem tror jag är att par inte tar upp den här frågan innan de får barnet. För när barnet är fött så får mamman försprång för varje dag hon är hemma och ju längre man väntar desto svårare lär det bli för pappan att argumentera för sin sak. Han har ju inte sakkunskapen.

Bilden länkad från pappaledig.se

Dessutom måste man som pappa slåss för sin tid med barnet, även innan man är hemma på heltid. Barnet lär bli mammigt efter ett tag. Då har man egentligen bara ett enda alternativ. Det är att spendera mer tid med barnet. Barnet kommer att gråta en stund, men sedan går det bra och barnet vill leka och hålla på som vanligt även med pappan. Det är viktigt att skapa sig egna rutiner med sitt barn. (Jag vill bara säga att jag inte upplevt detta eftersom mamman förstår att jag också vill ta ansvar för vår lilla)

När både mamman och pappan är med barnet är det också viktigt att man som pappa tar ansvar och fixar och donar. Och ännu viktigare: om barnet skriker och mamman vill ta över, säg ifrån! Säg att du fixar detta. Om mamman tar över varje gång så känner pappan sig dålig och barnet tror att det bara är mamman som kan. Den situationen är inte bra.


Så min slutsats är: Jag tycker att pappor är för dåliga på att ta för sig och kräva sin tid till barnet. Jag tycker att det är dåligt om det finns mammor som försöker hindra pappan att ta sitt ansvar, men pappan behöver inte skriva över dagar på mamman. Lev snålt ett par år och skyll inte på ekonomin, för det är sällan den riktiga anledningen.

Ensam mamma söker...

Ämne: Jämställdhet

Lisa Magnusson ställer en berättigad fråga i sin krönika i Aftonbladet. Frågan lyder ungefär: Hur kan det vara underhållning när kvinnor nyper en man i rumpan men förnedring om en man nyper en kvinna i rumpan.

Tydligen har någon mamma fått göra så på männen i Ensam mamma söker. Jag har inte sett programmet, men jag håller med om att det är konstigt.

Bilden länkad från TV3:s hemsida

För några veckor sedan råkade jag se Tyra Banks vidriga talkshow. Där var det en äldre kvinna som skulle välja en yngre man. Vet inte vad åldersskillnaden var, men kanske 15 - 20 år eller något liknande. Detta var tydligen underhållning. Min fråga är då: Hade det varit underhållning om en äldre man valt mellan yngre kvinnor i en talkshow? Knappast, då hade det varit såväl könsdiskriminering som förnedrings-TV och Vänsterpartiet och andra dumma sammanslutningar hade sannolikt gått i taket för att sådant fick sändas i svensk TV.

Mycket vältvättad tvätt

Ämne: Föräldraskap och humor

För några dagar sedan hittade jag blöt tvätt i torktumlaren. Den hade legat där någon dag utan att bli torkad. Den hade börjat lukta lite illa så jag tänkte att jag skulle tvätta om kläderna. Sagt och gjort. Jag hivade in tvätten i maskinen. När jag efter någon timme skulle plocka ut kläderna var de prickiga av papper. Sedan hittade jag tre större pappersklumpar i maskinen. Lillan hade tydligen tyckt att en av hennes böcker nog skulle tvättas så hon hade lagt den i maskinen. Eller mer sanningsenligt, hon gillar att stoppa in saker där, skor, blöjor och annat smått och gott kan hittas där då och då. Den här gången hade jag tydligen glömt att titta ordentligt.

Det hela slutade med att jag fick tvätta kläderna en gång till, fast först var jag tvungen att torka dem en stund för att kunna plocka bort den största mängden papper för hand. Sedan in i maskinen och sedan in i torktumlaren igen. Det är första gången jag tvättat samma kläder tre gånger för att få dem rena.

Slutsatsen av detta var väl helt enkelt att vara väldigt noga med att titta i maskinen innan man stoppar in tvätt.

Nu startas ett mansförbund

Ämne: Jämställdhet

Jag tycker egentligen att det är konstigt att det behövs kvinnoförbund. Jag tycker att alla människor borde kunna se till alla andra människors bästa. Nu vet jag ju att verkligen inte är sådan utan att kvinnoförbunden har en plats inom den politiskavärlden. Som man kan jag inte se och föreställa mig alla problem som kvinnor ställs inför.

Nu har, eller ska, Moderaterna starta ett mansförbund. Jag tycker att det är bra. Jag hoppas att de kommer att lyfta upp frågor där män utsätts för diskriminering på samma sätt som kvinnoförbunden gör. Den viktigaste frågan för mansförbundet att jobba med när nog vårdnadstvister och när mammor hindrar pappor från att träffa sina barn. Att gå till botten med alla påståenden om sexuella övergrepp som kastas fram när vårdnadstvister drar igång. Enligt en holländsk studie ljugs det om sådana övergrepp i 95% av fallen. Det innebär inte att vi ska igonrera de 5 % som stämmer, men det innebär inte att vi per definition ska gå på kvinnas påståenden.

Dock vill jag även avsluta med detta: "Pappa är inte något man är, det är något man förtjänar att vara". Fast det kanske skulle utvecklas till "Förälder är inte något man är, det är något man förtjänar att vara".

Bloggen har spårat ur...

Ämne: Bloggomstart

Har nu upptcäkt att bloggen har spårat ur igen. Det har mina bloggar en tendens att göra efter ett tag. Därför kommer jag nu rensa upp bland gamla inlägg och försöka kontrollera mig mer innan jag postar nya inlägg.

Detta ska vara en blogg som i första hand handlar om att vara pappa/förälder. Andra ämnen som kommer att behandlas är jämställdhet och hälsa/kropp/bantning/träning och i vissa fall kommer jag att tillåta mig att gå utanför ramen i så kallade "off topic"-inlägg.

Jag kommer därför göra en omstart vilket innebär ny struktur med färre etiketter och nya färger och förhoppningsvis bättre struktur.

Dela föräldraledigheten lika

Ämne: Jämställdhet och föräldraskap

Anders Monemar skirver i en krönika på Alltombarn att man ska lagstifta om delad föräldraledighet. Eller egentligen skriver han att man ska dela på den lika och det förmodligen inte finns något annat sätt än lagstiftning. Det tror jag inte på. Jag både tror och hoppas att fler och fler pappor inser att de ska vara hemma. Jag tror inte på att lagstifta om familjenagelägenheter. Det blir lätt så fel då. Och med en dåres envishet påstår jag att uttaget av föräldradagar inte alla speglar tiden med barnen. Så visst, dela lika på ledigheten borde alla göra dock kan det ändå innebära att den ena föräldern tar ut betydligt fler dagar än den andra. I vårt fall tar jag ut runt 70% av dagarna och min sambo resterande 30. Totalt är vi dock hemma lika länge och det är väl åndå det som är det viktigaste.

Vill ni dessutom höra idioti på hög nivå kan ni läsa kommentaren från "corporatedad". Om man har en miljonlön kanske man kan spara lite pengar så även pappan kan vara hemma. Idiot! Eller också kanske ni under något år kan leva lite snålare för ert barns skull.

Oj, vilket temperament

Ämne: Föräldraskap

Den lilla varelsen blir större har vi märkt. Inte nog med att hon knatar omkring som bara den, hon klättrar överallt också. Dessutom pratar hon massor. Inte nödvändigtvis med riktigt ord, men det hon säger ser ut att vara väldigt viktigt hur som helst. Buss, där, titta, mamma, pappa, hör och bajs är några av orden hon kan. Hon förstår desto fler har vi märkt. Det är så fantastiskt häfigt att säga åt henne att hämta något eller lämna något och så gör hon det! Coolt!

Men man ska inte tro att man kan göra med henne som man vill. Den lilla krabaten har ett sanslöst temperament. Hon blir helt förtvivlad när hon inte får som hon vill. När okända ser mig måste de tycka att jag är hjärtlös för jag tycker att hon är så söt när hon gråter sin "du är så dum"-gråt vilket ofta resulterar i att jag ler eller till och med skrattar. Jag försöker dock göra så hon inte ser det.

Hur som helst har jag bestämt mig för att inte bestämma saker i onödad. När hon får chansen att välja så får hon det. Om man ska någonstans kan hon få välja om hon vill cykla eller åka vagn. Det kvittar ju mig. Eller med kläder. Jag tar fram några plagg och frågar vilket hon vill ha. Jag är inte säker på att hon förstår just den frågan, men efter en stund brukar hon ta något av altarnativen och då får hon ha det plagget. Om detta är smart vet jag inte, men att bara bestämma för bestämmandets skull tycker jag är onödigt.

Arne...jag menar Anna Anka har ni förklarat sig.

Ämne: Föräldraskap och jämställdhet

Ok, själv är jag tydligen en sån där patetisk pappa som nyss bytte en blöja. Ojojoj. Arne Ankas fru Anna har skrivit ett inlägg på Newsmill. Jag hoppas att det är skrivet med ironi, men jag tror inte att så är fallet. Anna Anka visa i sitt inlägg att hon är så ofattbart dum och insnöad att man undrar om hon lever på 1800-talet. Jag vet att det finns smarta blondiner, Anna Anka tillhör inte dem. Om hon har så mycket driv som hon skriver om kanske hon inte ska leva "av sin man" kan man ju tycka...

Citat 1:
"Här tar männen hand om allt det ekonomiska, allt annat är en förolämpning mot både kvinnan och mannen i förhållandet. Överlag har amerikanska män oändligt mycket mer stil än svenska män. Går du ut på en affärslunch händer det inte att kvinnan tar notan medan den svenska mannen inte drar sig för att förnedra kvinnan genom att låta henne fibbla med 20-lappar samtidigt som han sitter och räknar på vad hans del av notan gick på."

Ok, om jag hade varit kvinna hade jag faktiskt tyckt att det var lite jobbigt att alltid snylta, men sen är jag ju svensk man så jag fattar ju inte hur man ska behandla en kvinna. På en affärslunch brukar jag i och för sig bjuda ibland, men det är för att jag i min yrkesroll förväntas att göra det inte för att jag är man.

Citat 2:
"Sedan har vi papporna. Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet. En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter. Amerikanska pappor lagar inte mat och stryker inte, de jobbar och försörjer sina familjer."

Så jag är alltså tragisk för att jag byter blöjor på min dotter. Och hur i helvete kan hon få denna mening till något positivt för amerikanska män: "En riktig amerikansk man får panik om han är ensam med barnet i mer än 20 minuter."?? Det är ju patetiskt och tragiskt att pappor inte kan ta hand om sina barn. Fatta det din dumma lilla Anka!

Citat 3:
"Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."

Menar hon verkligen allvar?

Citat 4:
"Mina barn ser Paul och mig hela tiden. Man behöver inte sitta och leka med klossar för att vara en närvarande förälder. Var vi än reser tar vi med barnen - och barnflickorna. Hur skulle vi annars kunna gå på alla evenemang som vi är engagerade i?"

Du är för dum för att resonera med Anna Anka. Jo, men behöver faktiskt leka med klossar för att vara en närvarnade förälder. Man måste också byta blöjor och mata barnen och torka spyor och annat som hör till.

Det enda som hon säger som faktiskt är lite vettigt är att jantelagen i Sverige är påfrestande och tämligen dum. Förutom det är Anna Ankas inlägg i debatten så idiotiskt att jag tänker se det som ironi och därför som ett mycket underhållande och humoristiskt inlägg. (Jag vet att Anna är gift med Paul Anka och inte Arne Anka)

Läs mer i Expressen eller Aftonbladet

Nu klättras det överallt

Ämne: Föräldraskap

Vi har i tämligen stor utsträckning babysäkrat vårt hem. Nu har det dock visat sig att det finns många möbler och prylar som inte alls är barnvänliga, något som jag inte alls förstod innan.

Ett par bänkar är oerhört roliga att klättra upp på. Det är ju kul för henne, men inte lika roligt när hon ska ned igen. Jag försöker så gott det går att lära henne att backa ned, och visst, det fungerar ibland. Alltså i de fall när hon kommer ihåg det.

Nu gäller det att ha falkögon och ha konstant koll på henne. Det är tämligen jobbigt faktiskt. Jag har löst det så att när jag inte riktigt orkar ha 100 % koll stänger jag altandörren och vänder en fåtölj så hon inte kan klättra där. När jag däremot är helt närvarande öppnar jag balkongen och hon får leka fritt. Det är ju naturligtvis bra för henne att få klättra och träna koordination.

Bra för henne, jobbigt för mig och mina nerver!

Barnets bästa i första hand?

Ämne: Föräldraskap

En mamma i frågar i Aftonbladet om hon ska tvinga sin ex-man att flytta närmare henneför att barnen ska slippa resa så långt mellan föräldrarna.

Frågan i sig låter ju sund, men nu ska ni höra. Båda föräldrarna och barnen bor i dag söder om Stockholm. Mamman vill nu flytta norr om stan för att hon ska få närmare till sitt jobb. Där vill hon sätta barnen i privatskola. Pappan har en ny familj som bor söder om stan. Så med andra ord: den här mamman vill alltså tvinga sin ex-man, sina egna barn och sin ex-mans nya familj med barn att flytta bara för att hon ska få närmare till sitt jobb. Hur skulle detta kunna vara bättre för barnen. Och inte bara deras gemensamma barn utan också pappas plastbarn. Dum, dummare, Bessy.

Man slutar aldrig att förvånas över människors idioti och egoism.

Man kan inte tillåta allt i religionsfrihetens namn

Ämne: Föräldraskap och politik

Nu är det tydligen fritt fram för omskärelse av pojkar, eller för att använda ett mer riktigt begrepp, könsstympning. Jag är för religionsfrihet, men att genomföra permanenta och irreversibla ingrepp på barn varken bör eller ska skyddas under religionsfrihetens flagga. Vuxna kan själva välja om de vill bli omskurna, barn måste gå på sina föräldras beslut. Hur kan man överlåta sådana här beslut till föräldrarna? Ofattbart.

All typ av könsstympning är förkastlig och ska inte genomföras i detta land.

Att omskärelse kan minska spridning av HIV brukar lyftas upp som argument för omskärelse. Upplysningsvis kan även kondomer göra samma jobb, och dessutom är kondomer ännu bättre på att skydda mot HIV.

Min sambo påpekade att mina senaste inlägg varit väldigt arga. Hon tyckte att jag skulle byta namn på bloggen till "den arga pappan", men jag väljer ändå att hålla fast vid att vara förvånad. Jag förvånas över dumhet; såsom omskärelse.

Migrationsverket i ett nötskal

Ämne: Barnens rätt och politik

Jag har en före detta klasskamrat som arbetat på Migrationsverket. Hon var tvungen att säga upp sig för att hon som var helt outbildad inom ämnet fick ta beslut om människors möjlighet att få stanna i Sverige. Det känns rättssäkert med sådana rutiner. Naturligtvis gjorde min klasskamrat rätt, men det innebär inte att alla på Migrationsverket har samma integritet. Detta är nog den statliga myndighet som har det svåraste jobbet, men också som gång på gång missköter sitt jobb. Det är tragiskt. Det är dessutom lotteri i vilka som ska få stanna och vilka som blir tillbakaskickade. Rättssäkert, eller hur?

När det gäller barn borde alltid försiktighetsprincipen gälla. Migrationsverket borde skämmas, men sannolikt sitter de väl och äter tårta som de gjorde föra att fira en avvisning för något år sedan.

I fallet Nadine för drygt fem år sedan påstod Migrationsverket att hon kunde få vård i Sarajevo. Här kan ni se hur det gick med den saken.

Sluta skapa problem som inte finns

Ämne: Föräldraskap

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Sluta attackera den yngre generationen med era idiotiska moraliseringar. Nej, jag tyckte inte alls att han hade spökat ut sig på ett snyggt sätt, men so what? Vill han se ut så, låt honom göra det då. När generationerna skapar klyftor mellan sig på grund av utseende och klädsel inser man att man har få riktiga problem att ta tag i.

Att den äldre generationen tycker att man ska se ut på ett visst sätt innebär inte att det är rätt. Det är förändringar och uppstudsighet som driver utvecklingen framåt. Även om jag känner mig ung så tillhör nog även jag den äldre generationen i de här frågorna, men mina sympatier ligger hos den yngre.

Män är patetiska

Ämne:Jämställdhet

Sverige gjorde en dålig match mot Norge i fotbolls-EM. Tyvärr är det inte ovanligt att Sverige spelar dåligt när det gäller som mest. Jag tycker att Pontus Kåmark har helt rätt i sin kritik. Det som däremot är för sorgligt är alla idiotiska kommentarer till damfotboll som finns att läsa bland kommentarerna.

Varför är män så fördömande om damidrott? Män vill ha smala och vältränade tjejer, men de får inte idrotta eller spela fotboll för det är de för dåliga på? Eller? Och inte minst: jämfört med vad?

När dessa nötter jämför damfotboll med herrfotboll avslöjar man sin egen dumhet. Det är helt andra förutsättningar, inte bara de fysiska förutsättningarna skiljer mellan herr- och damfotboll, utan även de ekonomiska.

Det finns ju en anledning till att herrarna och damerna inte spelar ihop i vissa sporter. Men varför ger det er rätt att håna den ena av dessa sidorna?

Sveriges insats idag var dålig, ni som hånar damfotboll generellt är usla och patetiska. En sista fråga. Om ni nu hatar damfotboll så mycket, varför tittar ni och läser ni om det då?

Hur dum får man bli??

Ämne: Jämställdhet

En finsk (fd) chef på Audi visar sig vara exakt som dum som de bilförsäljarna jag tidigare pratat om. Undrar om han är bättre på fysik än exempelvis Marie Curie.

Men om man tycker att Esko Kiese är en idiot så visar det sig att han har många liksinnade. Läs bara kommentarerna och förundras över MÄNniskorna ofattbara dumhet.

Men hon ser ju ingenting

Ämne: Föräldraskap

Lillan har fått en mössa - en solhatt. Hon vägrar ju att ha solglasögonen så något måste man ju ha som skydd. Nu råkar den hör mössan vara ganska stor. Något som jag är väl medveten om.

Lätt överdrivet, men ändå ganska nära sanningen: Så fort någon kvinna ser lillan med mössan utropar de: "Men hon ser ju ingenting" Sedan stegar de fram och drar upp mössan i pannan på henne. När detta är gjort informerar de mig om att mössan är för stor och att jag borde köpa en ny. Ju äldre kvinna desto mer resolut agerande. Dock ska sägas att ingen under 40 betett sig såhär.

1. Jo, hon ser. Om hon inte hade sett kan jag lova att det hade hörts.

2. Att den är för stor vet jag väl. Det var ju för bövelen jag som köpte den. Det fanns ingen bättre som uppfyllde övriga kriterier.

3. Och här kommer den viktigaste punkten. Sluta antasta mitt barn. Du kan tycka att mössan sitter nere över munnen också, men kom inte fram och justera. Hur svårt är det, håll fingrarna borta! Och ni som viker upp brättet. Syftet försvinner då. Det blir inget skydd för ögonen vilket är en stor del i varför man har en solhatt på ett litet barn. Själv hade jag en förstor t-shirt på mig. Ska ni inte komma fram och sy in den också?

4. Jag är helt övertygad om att mammor slipper sådana här situationer. I alla fall i samma utsträckning.

5. Jag tycker synd om nästa kvinna som kommer fram och försöker sig på någon av detta. De kommer sannolikt få ett tämligen bryskt mottagande.

Hur svårt kan det vara?

Min sambo trodde att detta lika gärna kunde hända mammor. Det tror inte jag. Möjligtvis att de kunde säga till, men de hade inte gått fram och "fixat" jobbet själva.

Jag tror dock att jag har känselspröt för att detektera sådant här beteende. Ungeför som kvinnor som blir konstigt bemötta av exempelvis bilförsäljare eller andra mindre begåvade människor.