Ska pappor kunna kräva att vara med på förlossingen?

Ämne: Förlossning, graviditet, BB, papparollen, föräldraskap och jämställdhet

För ett par månader sedan vad jag involverad i en diskussion med en kvinna angående pappors rätt att vara med på förlossning eller inte. Hennes inställning var att det var 100 % kvinnan som bestämde om den blivande pappan skulle vara med eller inte. Om kvinnan inte ville ha pappan där så skulle han inte heller få vara med. Jag sa aldrig att hon hade fel, jag sa att jag inte visste vad jag tyckte. Nu har jag efter ganska lång betänketid kommit fram till vad jag faktiskt tycker i frågan. (Tyvärr var kvinnan helt anonyms så jag kan inte inleda en ny diskussion med henne utan får nöja mig med att skriva ned mina tankar här)

Såhär inledde hon en av sina kommentarer: "Självklart ska det vara 100 procent kvinnans eget val huruvida mannen ska bevittna förlossningen eller ej."

Jag har nu insett att det var just detta som fick mig att inte rakt av hålla med henne. För såhär tolkar jag en sådan mening: "Jag bestämmer detta till 100 % vad du tycker, vill och känner skiter jag i, det är jag som bestämmer". Det var sannolikt inte så hon menade, men så tolkar jag det i min hjärna. Jag tror faktiskt att min tekniska bakgrund är anledningen till att jag inte gick med på det hon sa. För enligt mig är 100 % just 100 %. Låt mig dra en liknelse.

Om en kollega skulle komma in till mig och säga: "Vi har ett problem att lösa. Jag bestämmer till 100 % hur vi ska göra." Då skulle jag säga, ok eller jaså och sedan skulle jag lämna lokalen eller be kollegan att lämna lokalen. Det finns ju inget att diskutera, kollega bestämmer ju till 100 %. 

Så här kommer alltså min slutsats på vad jag tycker i frågan om pappor kan kräva att vara med på förlossningar eller inte:

Jag håller med den kommenterande kvinnan att det är kvinnan som har sista ordet, men jag kan inte gå med på 100 %. Jag kan kanske gå med på 51, 55, 60, 70, 80 och kanske till och med 90 %, men inte 100 %. För i min teknolog-hjärna finns i alla andra procentsatser än 100 % utrymme för den blivande pappan att säga vad han tycker, vad han vill, vad han känner och hur han upplever situationen. Med alla andra procentsatser finns helt enkelt en liten påverkans möjlighet för pappan, även om han inte kan fatta det slutgiltiga beslutet.

Så där har ni mina slutgiltiga tankar i frågan. Man får passa sig för vad man säger till civilingenjörer, vi tar allt ordagrant!

Depeche Mode, denna gången stående...

Ämne: Off topic och musik

Jag har under de senaste 20 åren varit ett Depeche Mode-fan. Första låten jag fastnade för var People are people och Shake the disease. Ojojoj, högklassig 80-talsmusik. Nu har jag varit på min tredje Depeche Mode-konsert. Den största anledningen till att jag gick nu var att jag fick tag på ståplats-biljetter. På de två första satt jag. Jag säger bara en sak: vilken jävla skillnad. Göteborgs Posten ger konserten en trea, jag ger den en stark fyra. Ruggigt bra! I somras såg jag Madonna och vilket antiklimax det var. Nu kom revanschen!

Det började bra och tungt med förbandet Nitzer Ebb. När de spelade insåg jag att jag verkligen saknar trummaskins-Depeche. Men men, man kan inte få allt. Men igår fick jag i alla fall nästan allt. Jag gillar Depeche senaste skiva, men det går inte att sticka under stol med att det blir riktigt bra först när Walking in my shoes spelas.

Nitzer Ebb - tungt och bra

Jag gillar oftast Martin L Gores lugna ballader, men jag gillade inte låtvalet denna gång. One caress och Shake the disease hade varit mycket bättre än Insight och Home. Förutom detta var det ritkigt riktigt bra. Visst saknar man vissa låter, men samtidigt har de så många att välja av att jag hur de än valde skulle sakna nåt. En dröm vore att få höra People are people, Master and servant, Black celebrations, The things you said och Blasphemous Rumors. Jaja, här kommer i alla fall några bilder från konserten!

 

Martin Gore

 

Martin Gore och David Gahan

 

Depeche Mode

Depeche Mode

 

Depeche Mode

    

Publikhav i Scandinavium

 

 Depeche Mode

 

Depeche Mode, enda bilden med Fletcher

Barnvänliga fik

Ämne: Föräldraskap, sunt förnuft, reflektioner

GT har genomfört en test för att se hur barnvänliga Göteborgs kaféer är. Undersökningen visar att en del kaféer är ok och vissa dåliga, ingen större chock där. Sämst är tydligen Café Kosmos. De kräver nämligen att man ska lämna barnvagnen ute. Det är helt ok att de ställer sådana krav, men det innebär naturligtvis att jag inte ens överväger att ge dem mina pengar. Jag vägrar att lämna barnvagnen utanför. Detta på grund av stöldrisken.

Så här trevligt kan man ha på café utan barn

Hur som helst verkar en del föräldrar anse att de har rätt att kräva att kunna gå på fik hur som helst. Själv är jag verkligen inte en lattefarsa, har kanske varit på fik tre-fyra gånger sen vi fick barn. Jag tycker att barn på kaféer är ok, om de håller sig lugna. När jag går på café vill jag ha lugn och ro och skrikande barn vill jag inte drabbas av där. Så om föräldrarna inte klarar av att hålla barnen lugna får de faktiskt förpassa sig själva ut ur caféet. Om lillan skulle börja dra andra besökare i benen eller på annat sätt leva rövare tänker jag ta mitt pick och pack och gå. Detta till hänsyn för övriga besökare. Det är sunt förnuft nämligen, i alla fall enligt mig.

Pappor tar ut fler föräldradagar...

Ämne: Föräldraskap, föräldraledighet, föräldraförsäkring, papparollen, jämställdhet och politik

... men det är ändå alldeles för få. 22,3 % är det tragiskt låga siffra som utgör pappornas andel av uttagna föräldradagar under 2009.Omräknat i dagar är det 34 dagar. Pappornas uttag har ökat med ungefär 10 dagar på lika många år. Det går åt rätt håll, men det går ändå osannolikt långsamt.

Vissa, som Malin Wollin, skriker efter en kvotering av föräldraförsäkringen. Det gör inte jag. Anledningarna till mitt motstånd mot kvoterad föräldraförsäkring är många. För det första är det bara att inse att en delning 50/50 skulle ställa mycket på ändå för många familjer, det är inte bra för barnen. För det andra hävdar jag med en dåres envishet att uttagna föräldradagar inte alls behöver spegla verklig ledig tid med barnet.

Jag har skrivit detta många gånger och ni som läst det kan hoppa över det, men så här är det i vår familj. Mamman till lillan var hemma i elva månader. Jag kommer varit hemma i tio månader när jag börjar jobba. Men uttaget av våra föräldradagar ser ut som följer: 


Mamman - cirka 30 % av dagarna
Jag - cirka 70 % av dagarna


Anledningen till att det ser ut såhär är att jag tjänar betydligt mycket mer än mamman och alltså var det för oss bättre att jag tar ut fler dagar än mamman. På så sätt får familjen en högre inkomst. Vi snålade med dagar under hennes elva månader för att sedan ta ut betydligt fler när jag var ledig. Dessutom är systemet uppbyggt på det sättet att man måste ta fem dagar i veckan för att skydda sitt SGI efter att barnet fyllt ett år. Alltså: För oss hade en kvoterad föräldraförsäkring inneburit ett av dessa två alternativ. 

1: Vi hade varit hemma lika länge båda två, men under en betydligt kortare tidsperiod.
2: Mamman hade varit hemma mest eftersom vi annars förlorat för mycket pengar. 


Dessa alternativ gillade inte vi så vi körde på vårt spår som innebar en, i princip, tvådelat ledighet, men samtidigt en väldigt skillnad i uttagna föräldradagar.

En docent vid Umeå universitet drar upp den gamla myten om att ekonomi i stor utsträckning styr uttaget av föräldradagar. Jag tror också ekonomi är en faktor, men det har ju också visat sig att akademiker tar ut fler pappadagar än pappor utan akademiska meriter. (Nu gör jag antagandet att akademiker har högre lön än personer utan högskoleutbildning)

Jag tror dock att hon har rätt i att ett stort problem är att blivande föräldrar inte diskuterar hur ledigheten ska delas innan barnet kommer. Dessutom finns det, tyvärr, fortfarande ärthjärnor till chefer som försöker motverka pappor att ta ut som föräldraledighet. Och tyvärr är många pappor för fega för att verkligen kräva sin lagliga rätt till ledighet. Och slutligen är det många mammor som mer än gärna tar den större delen av ledigheten.

Vi har en ganska bra föräldraförsäkring i Sverige, låt den vara som den är och låt familjerna dela upp sin föräldraledighet på det sätt som passar dem. Men, och detta är ett stort men, se till att uppmuntra pappor på alla tänkbara sätt att kräva sina halva av ledigheten. Det gäller såväl för politikerna som för arbetsgivarna.

Överviktiga ska få betala mer på flyget

Ämne: Hälsa och diskriminering

Det pågår just nu en debatt huruvida överviktiga ska behöva betala för två stolar när de flyger. Vissa (Lisa Magnusson) hävdar att vi resenärer är flygbolagens kunder och de ska bemöta oss med respekt och sålunda inte alls ta mer betalt av överviktiga. Vissa hävdar att man inte kan hjälpa att man är överviktig och att en sådan extra avgift (överviktiga tvingas lösa två biljetter) är diskriminering. Stefan Wallerek, tillförordnad ordförande för Överviktigas riksförbund syd, tycker att sådan "diskriminering" borde vara förbjuden. Dessutom påstår han att "anlag och sjukdom står för en stor del av fetman". Jag borde inte ge mig in i den debatten här, men jag måste nog. Nej, Stefan, så är det inte. Om du ljuger eller om du ärligt tror att så är fallet låter jag vara osagt, men det är en försvinnande liten del av överviktiga som kan skylla på gener. Det man eventuellt har ärvt är sina föräldrars dåliga vanor, men det är inte samma sak. (Pezster skriver om det här. Han skriver till och med elakare och mindre diplomatiskt än jag gör, men jag får ge honom rätt i sak)


Jag ställer mig frågande till den retoriken. För det första är även de som tvingas sitta bredvid den överviktiga också flygbolagets kund och varför ska han/hon drabbas av att sitta trångt för att hon/han haft oturen att hamna bredvid en överviktig? Kräver man mer utrymme än en flygstol är det rimligt att man måste betala för det. Om inte drabbas ju flygbolaget genom att de tvingas sälja två flygstolar till priset för en. Eller ocskå drabbas den personen som får halva sin stol upptagen av en överviktig medpassagerare. Båda är helt orimliga alternativ. Och diskriminering? Knappast.

Air France hade som jag förstått det en briljant lösning på problemet. Är man överviktig får man lösa två biljetter, men om flighten inte är fullbokad får man tillbaks priset för den extra biljetten. Briljant och rättvist för alla.

Att vara överviktig är inte lätt och det är inte lätt att gå ned i vikt om man är kraftigt överviktig som i dessa fall, men det går. Det kan ligga oerhört tragiska faktorer bakom övervikt, men inte desto mindre, det går att gå ned i vikt. Allt annat är lögn och skulle bryta mot fysikens lagar.

Tjocka barn - för feta för lek

Ämne: Föräldraskap, träning och hälsa

I går såg jag på ett TV-program på Kanal 5 som hette just Tjocka barn - för feta för lek. De handlade om familjer med överviktiga barn. Familjerna får hjälp av en expert som talar om hur man ska få barnen att komma i form och äta rätt. Mycket intressant program, men samtidigt kan jag ändå inte sluta att förvånas över människors okunnighet, eller möjligtvis, ovilja att förstå konsekvenserna av sitt handlande.

Det finns få saker som provocerar mig mer än människor som säger "jag kan inte gå ned i vikt. Det är något fel med ämnesomsättning och bla bla bla). En mamma uttrycker det ungefär såhär: "Det är så synd om henne (hennes överviktiga dotter) för hon har ju ingen chans, precis som jag har hon fel på ämnesomsättningen och vi går upp bara vi tittar på kakor". Sådana kommentarer gör mig rosenrasande, som tur var talade experten omedelbart om att det inte alls handlade om ämnesomsättning utan om dåliga matvanor och befintliga tränings- och motionsvanor. Det är ytterst få människor som kan skylla övervikt på gener. Däremot kan många skylla sin övervikt på att man ärvt sina föräldrars såliga vanor. Det är en väldig skillnad det.

Jag har skrivit det förr och jag skriver det igen. Stoppar man i sig mer energi än man gör av med då går man upp i vikt, gör man tvärtom går man ned i vikt. Det är i princip det enda man behöver veta.

En annan sak som retade upp mig när jag såg programmet var en pappa som inte åt middag med sin familj. Han gick och tittade på TV istället. Vilken bra pappa. Jag blev sugen på att åka över till England och tala om ett och annat för honom. "Jag kan sitta med dem ibland, men när de börjar bråka går jag." Två frågor jag funderar på då är hur barnen ser på pappan i framtiden. Och den andra är: hur kan mamman acceptera ett sådant omoget, idiotiskt och själviskt beteende?

Några småtips för att "göra av med mer energi":

* Cykla och gå istället för att åka bil, bra för hälsan och för miljön
* Ta trapporna istället för hissen
* Använd inte dörröppnare
* Ta bussen istället för bilen
* Gå en extra hållplats när man går till/från bussen
* Lek med barnen
* Gå i skogen


Jag avslutar med ett sista visdoms ord från Edward Stanley (1826-1893).

"Den som inte avsätter tid för träning får förr eller senare avsätta tid för sjukdom"

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Alla har tid att träna på ett eller annat sätt. Punkt. 


Och slutligen, gå inte till gymmet, jag vill inte ha fler männioskor där. Jag hatar att vänta på maskiner och trängas med folk! (Jag skojar bara, kom ni bara, men ge inte upp i mars)

Män är så farliga att de inte får sitta bredvid barn på flygplan

Ämne: Jämställdhet, barns rättigheter, barns rättigheter och sunt förnuft

Ibland undrar jag om allt sunt förnuft har försvunnit i jakten på terrorister och kriminella. Inga medel för att minska risker är för absurda. British Airways har beslutat att inga män för sitta bredvid ensamma barn eller barn som sitter ensamma. Man är rädd för övergrepp och för pedofiler. I sig är väl det gott, men det blir ju tämligen absurt när det gäller flygplan.

1. Vad är oddsen för att en pedofil försöker boka in sig på ett flyg för att få sitta bredvid ett ensamt barn. Och om nu någon försöker göra det, vad är chansen att detta inträffar?

2. Hur många procent är pedofiler, inte många?

3. Det är störst risk att barn far illa inom familjen, men det tar man inte hänsyn till.

4. Vissa undersökningar visar att kvinnor är minst lika delaktiga i att behandla barn illa som män.

Punkt 3 och 4 bryr sig inte British Airways om. Knappast konsekvent.

Nu har en man (Mirko Fischer) stämt British Airways för deras märkliga manssyn. Vi får hoppas att han får rätt.

Och slutligen, hade det inte varit mer logiskt att British Airways kräver att barn inte får resa ensamma än att låta tredje man drabbas?
___________________________________________________
*Flygbolaget (KLM) på bilden har inget med artikeln att göra...

Mora Träsk och Depeche Mode

Ämne: Barns utveckling och musik

Tyvärr är det Mora Träsk som gäller för lilltjejen just nu. Och vet ni vad det värsta är? Jo, det är att man faktiskt börjar gilla låtarna. Eller i alla fall acceptera dem. Lillan dansar och sjunger med till såväl En kulen natt som Imse vimse spindel. Så sött.

Dock ser jag fram emot att uppfostra henne till att gilla riktig musik. Innan hon föddes var hon med på en Springsteen-konsert. Trevligt för oss och för henne. Springsteen är bra, men om knappt två veckor kommer ett av de bästa banden genom tiderna till stan. Nämligen Depeche Mode. Här följer Depeche Modes, enligt mig, 10 bästa låtar*. Jag vet inte vilken som är bäst, så jag lägger bara it dem huller-om-buller. (Låtarna stämmer, det visuella är mer tveksamt då materialet är hämtat från Youtube, ber om ursäkt för det. Årtalen har jag tagit från minnet, kan vara felaktiga)

1. I feel you (Songs of faith and devotion) 1993



2. Shake the disease (The singles 81-85) 1985



3. It's no good (Ultra) 1997



4. Enjoy the silence (Violator) 1990



5. The things you said (Music for the masses) 1987



6. But not tonight (Black celebration) 1986



7. I sometimes wish I was dead (Speak and spell) 1981



8. Blasphemous rumours (Some great reward) 1984



9. Master and servant (Some great reward) 1984



10. People are people (Some great reward) 1984


_____________________________________________________
* Jag har med största sannolikhet glömt någon som borde vara med här. Ber om ursäkt för det i så fall!

Nu ska Ronald kosta ännu mer skattepengar...han överklagar örfilsdomen.

Ämne: Barnens rätt

Förra gången jag skrev ett inlägg om Ronald Fasth fick jag massa mer eller mindre intelligenta kommentarer. De flesta gick ut på att han gjorde rätt, eller i alla fall inte fel, när han örfilade barnet. Jag förstod inte då, och jag förstår inte nu, hur han kan uppfattas som en hjälte efter den handling. Han slog ett barn. Det är dåligt. Punkt.

Vissa kör med dylik retorik som går ut på att "de (barnen) ska lära sig". En retorik som är helt befängd då det faktiskt har visat sig att barn som blir slagna tenderar att själva slå mer när de blivit vuxna. Det enda de har lärt sig är alltså att ta till våld "när inget annat hjälper". Dessutom undrar jag hur man ska göra med vuxna människor som "ska lära sig"? Till exempel fängelsekunder, ska man slå dem också "så de lär sig?" Alla människor ska ha ett lagligt skydd mot våld, även barn. Således tycker jag att hans överklagande är fullstädnigt idiotisk. Och vad tror han, att hovrätten ska gå på hans linje att bara för att han blev provocerad ska han få ta till våld?

I mitt förra inlägg fick jag en massa mothugg varav en av kommentarerna försökte antyda att jag saknar "lateralt tänkade" och sedan följde detta som "bevis" (jag vill här påpeka att jag inte med detta vill hänga ut någon utan snarare återger jag kommentaren för att förklara var jag tycker det brister i resonemanget hos vissa/många förespråkarna för barnaga och dylikt):

"Du är inte trovärdig när du påstår att du aldrig kommer att använda dig av fysisk tillrättavisning.
Den dagen du tar din dotter lite för hårt i armen eller smäller henne på fingrarna för att skydda/hindra/abryta henne från en, som du uppfattar det, farlig situation (spisen, trafik, vatten, höjder m.m ), har du brukat våld. Förstår du inte att du framstår som ganska korkad om du i dessa situationer tror att du kan resonera med ditt barn? Hoppas för din dotters skull att du lär dig skilja på fysisk tillrättavisning och våld, och inte låter henne fara illa för att du är kategorisk och saknar erfarenhet."

Denna person antyder att jag saknar lateralt tänkade, det är faktiskt humor. Han förstår alltså inte skillnaden mellan att fysiskt hindra någon från att utsätta sig för fara och för att ge någon en örfil. Spännande lateralt tänkande där, enligt mig. Om min dotter befinner sig i en farlig situation skulle jag inte slå henne på fingrarna, jag skulle inte heller resonera med henne. Jag skulle lyfta bort henne. Och att likställa detta med en örfil är faktiskt komiskt...eller kanske tragisk...eller korkat.

En liten jämförelse: Nu ska jag stick ut hakan igen och säga att jag aldrig kommer att köra rattfull OM det inte är så att jag genom att sätta mig bakom ratten skulle kunna rädda någon till livet eller dylikt. Men då har man hamnat i en exceptionell situation, att ge någon en örfil är inte en exceptionell situation. Svårt att förstå för många tydligen.


Läs mer: SvD (bakgrund) och SvD överklagan

Mitt januariinlägg!

Ämne: Träning och hälsa

Jag har bloggat i kanske fem år, det har blivit ett antal olika bloggar, men ingen har varit så långlivad som Den förvånade pappan. Hur som helst. På alla olika bloggar jag har haft har jag i januari haft ett inlägg liknande detta.

I går var jag på gymmet och det var en hel hög nya människor där. Eftersom jag helst är en ensamvarg när jag tränar stör det mig lite att jag får trängas med andra. Dock är det ju bra att folk börjar träna. Efter cirka 10 på gym har jag dock lärt mig hur Svenssons träningscykel ser ut. ("Cykel" som i period inte som i fordon/träningsredskap). De sätter i gång stenhårt i januari, de är på gymmet så ofta de kan. I februari orkar de släpa sig dig någon gång i veckan. Och i mars har de gett upp. En liknande situation brukar uppstå i slutet av augusti/början av september, men den är inte lika markant. Så jag vet redan nu att 90 % av dessa "nykomlingar" kommer att vara borta efter OS. Då får vi "gamlingar" tillbaks vårt gym och slipper trängas. Skönt på sitt sätt.

Det är synd att inte människor tar till sig tips och råd bättre. Det är inte lämpligt att börja träna stenhårt om man inte är van det. Ändra inte på hela livsstilen på en gång, det blir för jobbigt. Trappa istället upp träningen successivt och ändra lite på kosten. Dra ned på socker och godis, minska portionerna och sprid ut matintaget över dygnet. Se gärna mat som energi och tänk på att allt du stoppar i dig måste du förbränna för att gå ned i vikt. Förbränner du mer än du stoppar i det går du ned i vikt. Detta är allt man egentligen behöver veta för att lyckas med sin viktnedgång.

Att börja träna på gym är inte trivialt. Se till att få hjälp i början och lägg upp ett realistiskt schema och sätt på nåbara mål. Och sist men inte minst lycka till och jag hoppas att ni fortsätter träna även efter februari månads utgång. Motbevisa oss "gamlingar" som småler lite i januari åt denna situation!

Stefan Holm - Patrik Sjöberg 100-1

Ämne: Off topic

En serie som jag gillar är Mästarnas mästare. Det är en dokusåpa på lagom nivå som dessutom har förhålladevis folkkära deltagare. Den givna striden står mellan Patrik Sjöberg och Stefan Holm. Personligen tycker jag att Sjöberg var en mycket bra höjdhoppare, men det är också allt. Stefan Holm var också en mycket bra höjdhoppare, men han är dessutom något mer. Han är allmänbildad och dessutom är han inte konstant otrevlig som Sjöberg verkar vara. (Ettan i rubriken står för hans världsrekord)

Många tycker att Sjöberg sätter färg på programmet, jag tycker att han förstör det. Jag hoppas att Holm spöar Sjöberg så det sjunger om det.

Uppdatering:
Efter gårdagens avsnitt fick jag lite mer respekt för herr Sjöberg, jag låter dock inlägget vara oförändrat!

Pohke och fitta...jämställdhet och GM

Ämne: Barns utveckling och jämställdhet

Lilla härmar precis allt man säger just nu. Igår sa jag bland annat att jag var "skeptisk", omedebart hör man ett "skepis" från henne. Underbart! Hon har också lärt sig ordet pojke, det blir pohke ungefär. Tyvärr, eller vad man nu ska säga, blir ordet flicka lite mer obscent, det blir nämligen "fitta" än så länge. Jaja, det är ju ändå lite charmigt.

Läste också att regeringen stoppar universitetens möjlighet till "positiv särbehandling". Inte en dag för tidigt. Att kvotera är alltid fel, om man hittar kandidater med likvärdiga kvalifikationer så kan jag förstå att man väljer det underrepresenterade könet vid anställningar, men inte när det kommer till studier. (Vid anställningar tror jag mycket sällan den situationen uppkommer.) Vid studier bör urvalet, vid samma kvalifikationer, ske med hjälp av oviktad lottning, eller ännu hellre genom intervjuer. Jag antar att det sistnämnda är för dyrt för universiteten, men det tror jag är ett utmärkt sätt att hitta de bäst lämpade för utbildningen. En reflektion man kan göra är också att just i detta fall gynnades generellt män, 95 % av de drabbade var kvinnor. Kalla mig konservativ, men jag undrar om man hade avskaffat detta om det hade varit det motsatta förhållandet. Men jag ska inte vara bitter, det är bra att regeringen tar sitt ansvar och stoppar dessa dumheter!

Sist kan jag inte låta bli att slänga in ett ämne som är helt "off topic": GM:s sätt att hantera SAAB-affären. Jag börjar bli mer och mer säker på att GM på sikt kommer att försvinna. Här följer en lista på vilka märken som finns kvar under GM:s tak: Buick, Cadillac, Chevrolet, GMDaewoo, GMC, Holden, Opel, Vauxhall. Värt att påpeka är att Holden och Vauxhall är i princip Opel, fast i Ocenaien och Storbritannien. Här ställer man sig frågan: "vilken av dessa bilar är du intresserad av att höpa?". De flesta kommer att svara "ingen". Om detta är en typisk svens inställning vet jag inte, men detta är inga bilar som kommer att fungera i Sverige. (Undantag Opel). GM:s sätt att behandla SAAB som bilmärke sedan delägandet startade på 90-talet är också häpnadsväckande. GM har verkligen inte förstått någonting av vad varumärket SAAB står för. SAAB har haft några av de trognaste bilköparna i världen, nästan i nivå med BMW-ägare. Har man SAAB köpte man helst en ny SAAB när man skulle byta bil. GM väljer då att satsa på SAAB 9-2X, vilket är en Subaru Impreza som det står SAAB på. Jag tvivlar inte på att Impreza är en bra Subaru, men det är en helt urusel SAAB som ingen "äkta" SAAB-älskare skulle författa sig med. Sedan kommer SAAB 9-7X, en gammal Chevy Trail Blazer som är ett rambygge som inga behöver. Allra minst SAAB-folket. GM kläckte dessutom ur sig att nya SAAB 9-5 kanske skulle bli bakhjulsdriven. Man tar sig för pannan och undrar hur inåt helvetiskt korkade gubbarna på GM egentligen är. Helt otroligt visar det sig. De lägger dessutom hellre ned SAAB än får kommande konkurrens av ett märke som faktiskt är och alltid har varit framåtblickande. Någon som aldrig kunnat sägas om GM. I alla fall inte under de senaste 40 åren.

(Bilden är från en bilauktionssite på nätet)

Nu börjar meningarna komma

Ämne: Föräldraledighet, papparollen, jämställdhet och barns utveckling

Jag såg på Sportspegeln idag och de pratade om elitidrottsmäns möjligheter att vara pappalediga. John Alvbåge spelade match samma dag som ett av hans barn föddes. "I samråd med familjen". Han hade fått en del negativa kommentarer, men de flesta var positiva. Här får du en negativ kommentar till. Ditt pucko, om din tjej/sambo/fru har fött barn så kan du för HELVETE inte lämna henne för att spela fotboll. Skämmes tamejfan! Att det kan vara svårt att vara föräldraledig när man idrottar på elitnivå kan jag kanske förstå, men det finns gränser för hur långt min förståelse räcker. Och hur man än vrider och vänder på det så är varken elitidrott eller arbete viktigare än ens barn. Faktiskt. Det gäller alla, även idrottsmän.

Nu till något mer positivt. Det är nämligen helt fantastiskt kul att höra sitt barn prata. Och nu pratas det konstant. Och nu har hon dessutom börjat sätta ihop ord till meningar. Väldigt korta meningar, men icke desto mindre, meningar. Tappa tuppa är en favorit. (Tappat strumpan betyder det)

Hon härmar varje ord som sägs och det är mycket roligt. Dock sa hon idag heveve efter att hennes pappas dator hade kraschat och jan utropade en ilsken svordom. Ett annat ord som jag måste sluta med är satan eftersom jag hörde henne säga "ata" alldeles efter mitt utrop efter den guds motpol.

En annan favorit numera är duplo-lego. Numera bygger hon istället för att riva det pappa har byggt. Det är så sanslöst så fort det går. För ungefär sex månader sedan kunde hon inte gå, eller ja...det kan hon inte nu heller, hon kan bara springa.

Hon är tyst ungefär lika mycket som hon är stilla. Alltså inte alls, förutom när hon sover... Härligt!

Och så vill Allt om barn ha pappabloggare...

Ämne: Off topic


Jag tycker personligen att Allt om barn är en tämligen dålig sida som har 97 % fokus på mammor och 3 % på pappor...typ. Inom dessa 3 % hittar vi dessutom sådana här godbitar. Och så undrar Allt om barn hur de ska nå fler pappor. Ett tips: Ni kan ju börja med att ta pappor seriöst och inte publicera sådan här skit. Hur ofta skulle ni publicera artiklar om olika mammaroller där alla är fåniga?

Här är de pappaalternativ som enligt Allt om barn finns:

Fredagsmyspappan
Californicationpappan
Hipsterpappan
Träningspappan
Pedantpappan
Kockpappan
TV-spelspappan

Så var det 2010 då

Ämne: Off topic


Så vad 2000-talets första årtionde slut. Ett årtionde som innehöll en del saker man aldrig kommer att glömma. 9/11, Tsunamin och mordet på Anna Lind för att nämna några tragiska händelser. Det finns tyvärr fler, USA:s olagliga krig, oroligheterna i Palestina/Israel bland andra. För mig personligen avlutades dock årtiondet suveränt, jag blev ju pappa. Så för mig personligen var det ett bra årtionde. Andra stora händelser för mig var att jag blev Göteborgare och Västgöte, även om jag alltid kommer att vara värmlänning i själen. Därför gör den här tragiska vargjakten ont i själen. Jag skäms för Värmlands län och övriga vargdödande pucko-län. Jägare är ett släkte som jag inte håller högt just nu. "Erik" i Aftonbladet vågar inte ens stå för att han mördar vargar, han är rädd för hot. Jävla fegis, vill du döda varg så stå för det åtminstone. Skämmes tamejfan!

Hur som helst avslutades året för vår del på bästa tänkbara sätt. Med snö. Massor av snö. Detta är en nutagen bild, visst är Sverige ett vackert land även på vintern! Även kul för lillan att pulsa i snö, eller kul och kul, jobbigt. Men att åka pulka var desto roligare!