Pappa på BVC

Ämne: Föräldraskap och jämställdhet

Jag läste en krönika på Alltombarn nyligen, den handlade om hur män bemöts på BVC.

Första gången jag var på BVC kände jag precis så. Om jag ställde en fråga svarade BVC-sköterskan min sambo, det kändes som om jag egentligen inte var där. Dock råkade det under besöket bli så att blöjan skulle bytas och jag råkade stå närmast, alltså passade det bäst att jag bytte blöja då. Det verkade ge lite respekt för sedan var jag åtminstone med på mötet.

Andra gången vi var där satt min sambo med den lilla innan besöket, men eftersom det var varmt så tog jag över och höll henne i min famn när det var dags att gå in till "mötet". Sedan satt jag med henne under hela samtalet och undersökningen. Även nu behövde blöjan bytas och eftersom jag höll i henne gjorde jag det den här gången också. Under det här mötet kände jag mig helt delaktig och jag tror att det berodde på att jag visade att jag också kan ta hand om vår lilla.

Kanske är det så att man måste bevisa att man faktiskt gör något för den lilla för att man ska få respekt? Inte för att det var någon uttänkt plan att göra som vi gjorde, det bara blev så. Ungefär som hemma. Ibland passar det bäst att min sambo tröstar och byter på den lilla och ibland passar det bäst att jag gör det. Men eftersom jag inte kan amma tycker jag att jag borde göra lite mer av resten... jag vet inte om jag i praktiken gör det, men det är så jag tänker i alla fall...