Att vara ledig

Ämne: Föräldraledighet, föräldraskap och jämställdhet

Direkt när jag fick reda på att jag skulle bli pappa började jag fundera på hur jag skulle göra med pappaledigheten. Jag frågade några kompisar och till min stora förvåning valde några att helt låta mamman ta ansvaret för barnet.

"Jag ska vara ledig fyra månader"

"Jag skriver över det mesta på tjejen"

"Jag hade så mycket på jobbet att jag inte kunde ta ut mina första tio pappadagar"

En kompis valde till och med att skriva över alla dagar som gick att skriva över till mamman.

Jag förstår inte inställningen hos dessa pappor. Enda gången jag faktiskt kan förstå att man skriver över en stor del på den ena föräldern är när ekonomin gör att man inte har något annat val. Med inget annat val menar jag att man kanske måste flytta, eller börja dra ned på mat och andra viktiga detaljer. Om man bara måste sluta åka på utomlandssemester under något år eller kanske måste köpa en billigare bil förstår jag det inte alls.

Är det så svårt att förstå att barnen bara är små en kort tid? Varför vill man inte spendera tid med barnen då? Obegripligt. Jag är emot att man ska lagstadga om helt delad föräldraledighet. Mest för att jag i grunden tycker att det är upp till varje familj. Men när man inser att många pappor är för insnöade på gammla spår vad gäller familjebildande och uppfostran kanske det är enda utvägen. Jag hoppas att jag har fel.

Och vadå ha mycket på jobbet? Skit samma säger jag. Hur kan man välja att arbeta framför att vara närvarande hos det lilla barn man just satt till världen?

Jag har inte läst Tisdagarna med Morrie, men jag har hört att han någonstans i den boken uttrycker kanske de viktigaste orden som någonsin yttrats. Andemeningen är denna:

"På sin dödsbädd är det inte många som tänker: Jag önskar att jag hade jobbat mer."

Och är mammorna enbart goda änglar då? Knappast. Varför kräver de inte att papporna ska ta sitt ansvar? Är det för att de tycker att det är skönt att vara hemma? Kanske, men varför inte tänka på barnet och barnets behov av två föräldrar?

Nu när jag så sågat mina kompisar kan man ju fråga sig hur vi ska dela upp "ledigheten". Det tråkiga svaret är att vi inte har bestämt något definitivt ännu, men vår inställning är att leva så snålt som möjligt under den första tiden för att på så sätt spara dagar. Mamman kommer att börja och jag kommer att ta över om kanske 10 månader. Vi kommer inte heller dela exakt lika, men vem av oss som kommer att vara hemma mest vet vi inte ännu. Det kan vara jag och det kan vara mamman.

Nu kanske någon invänder och säger att pappor ofta tjänar mer än mammor, ja, så är det ofta, så även för oss, men jag anser att min tid med de lilla är viktigare än pengar och jag tycker att alla som praktiskt kan lösa det borde tänka lika. För barnens skull och även för sin egen.