I början är det mest att byta blöjor...

Ämne: Föräldraskap och jämställdhet

Den meningen har jag hört från ett antal manliga bekanta när de pratar om sina barn. Jag trodde på dem ända tills min egen lilla tjej damp ned och förändrade tillvaron.

"I början är det mest att byta blöjor..." Ja, så säger kanske män som inte spenderar tillräckligt mycket tid med sina barn. För jag kan inte förstå hur man kan tycka att den första tiden i en ny människas liv kan vara "mest att byta blöjor". Enligt mig är det tvärtom. "I börjar är det massa nytt och det är så häftigt att se alla små egenheter den lilla har; blöjbyten är bara en liten del av det hela. En väldigt liten del."

Det behöver inte vara mycket, det räcker med att ha den lilla liggandes på ens mage, det är superhäftigt. Att bara känna hennes små andetag och lyssna på henne när hon grymtar och gnyr.

Vår lilla kan skrika vissa perioder och då brukar hud-mot-hud fungera bäst. Att lilltjejen somnar på ens mage är helt fantastiskt. Eller när hon är ledsen och man får springa in och tvätta lillfingret så hon kan få snutta lite på det. Att se hennes ögon då är bland det häftigaste jag vet. Hon är så liten och tunn, men samtidigt ger hon så mycket, mer än jag någonsin kunde föreställa mig att någon någonsin skulle kunna ge.

"Det är mest att byta blöjor" Dessa pappor måste vara okänsliga blinda oengagerade människor...eller?? Jag förstår i alla fall inte...