torsdag, mars 11, 2010

Trygg med pappa också...

Ämne: Jämställdhet, föräldraskap och papparollen

Nu ska ni få ta del av någon sanslöst konstigt. Det är alltså så att det finns barn som är trygga med sin pappa också. Helt ofattbart. Barnen är alltså trygga även när mamma är borta på andra äventyr. Hur kan det vara möjligt, det vet ju alla att mammorna är de enda som kan ta hand om de små varelserna. Det är ju "skapta" för att göra det.

Någon som inte tror på detta är Eva Rusz. Så här säger hon:

"– Rent psykobiologiskt är mammor förprogrammerade att ta hand om spädbarn. Mannen har inte samma biologiska förutsättningar att ta hand om barnet den första tiden."

I mina öron snackar hon skit. Det finns mammor som hellre vill jobba och pappor som hellre vill vara hemma. Ingen ska inbilla mig att en mamma som hellre vill vara någon annanstans är bättre på att ta hand om barnet än en pappa som vill vara hemma.

En annan sak jag funderar på är hur Rusz kommentar hade mottagits om hon sagt något i stil med:


"– Rent biologiskt är män förprogrammerade att ta hand om bilen och de tekniska prylarna. Kvinnor har inte samma biologiska förutsättningar att ta hand om tekniska prylar."

Det hade sannolikt uppfattats som kränkande och könsdiskriminerande. Även om det generellt stämmer att män i större utsträckning än kvinnor ägnar sin tid åt teknik så skulle det uppfattas som nedvärderande om kvinnor tekniska förmåga. Hur kommer det sig att kvinnor, såväl som män, hela tiden kan kasta skit på pappors förmåga att ta hand om sina barn. Genom att åberopa biologi kommer man undan med vilka påståenden som helst. Se bara på Louise Hallin m.fl.

8 kommentarer:

  1. Och kvinnor är också förprogrammerade att städa, tvätta och strycka tvätt. Eller så inte!

    Hm. Märklig uttalande. Eller inte så märkligt egentligen, men jag förvånas ändå att det fortfarande finns folk som tror detta.

    Jag menar, vad händer i de familjer där mamman dör vid förlossningen (hugaligen, hemska tanke)?

    Eller i familjer där mamman är missbrukare och inte kan pga av sitt tillstånd närvara med barnet?

    Eller i familjer där mamman får en förlossningspsykos?

    Det Eva-Lis då också säger är ju att homosexuella män inte är lämpade att skaffa barn t e x.

    Om det är amningen hon tänker på så borde hon bli informerad om att det inte är alla mammor som kan amma.

    Visst kanske det finns ngt extra band till mamman, tänker på fosterstadiet då bebben ju hör mamman och lär sig hennes mönster osv, MEN, det är inte avgörande för vem som är bäst lämpad att ta hand om barnet.

    Pappan är lika viktig som mamman. Punkt slut.

    SvaraRadera
  2. Precis så är det! Skönt för mig, för jag gillar inte att städa...

    Naturligtvis är det jättetragiskt ifall mamman skulle försvinna ur barnens liv, men jag tycker att det är lika hemskt om pappan gör det. Men om det skulle hända är det ingen som ifrågasätter att mamman ändå skulle klara av att emsam ta hand om barnet. Men om pappan blir kvar, vad händer då? Vem ska ta hand om barnet då? För inte klarar väl han det??

    Amningslobbyn är faktiskt tragisk. Dock har jag absolut inget emot amning, men jag tvivlar starkt på alla de fördelar som påstås komma av amning. Om det stämde skulle stora problem uppstå i andra länder exempelvis. (Jag menar när alla icke-ammade barn måste söka vård för diverse åkommor kopplade till detta...)

    Jo, din sista kommentar kan jag också tro på. Men jag tror nog att en närvarande pappa i början av barnets liv tämligen snabbt kan kompensera för det...

    SvaraRadera
  3. Absolut. Jag var ju inte den första min dotter träffade eftersom jag låg på uppvaket, hon var i princip 2 dygn med sin pappa eftersom jag var så krasslig,

    så dom bonda (bonda, usch vilket ord, men jag är så trött just nu så jag hittar inget bättre) direkt, han var t o m lite "bättre" än mig eftersom han var frisk och trygg och orkade med att kånka på henne,

    så det här "bandet" skapas absolut också med pappan, så fort det bara ges tillfälle.

    Och ja, det skulle vara lika hemskt om pappan försvann vid födseln och antagligen skulle väl ingen ifrågasätta om mamman var kapabel att ta hand om bebben...

    SvaraRadera
  4. Jag skriver under på allt du säger! Det är verkligen konstigt att det finns sådant motstånd i att pappor ska ta hand om sina små.

    Det konstigaste är att både feminister och antifeminsiter är lite konservativa i sitt tänk i den här frågan...

    SvaraRadera
  5. Tror att det finns en biologisk förprogrammering hos både mammor och pappor för att ta hand om barn men att den ser lite annorlunda ut men inte annorlunda så att pappan inte ska kunna ta hand om barnet den första tiden lika bra som mamman.

    Undrar hur den här artikeln togs emot på Familjeliv, en skrämmande familjekonservativ sida. Måste nog gå in och titta.

    SvaraRadera
  6. Ja, så kan det ju vara... Skulle inte vara osannolikt...

    Familjeliv och Alltombarn är forum som jag ställer mig tveksam till...

    SvaraRadera
  7. Det finns iofs annat än familjekonservatism på de där sidorna också även om jag inte hänger på nån av dem längre. I övrigt håller jag med om allt ovanstående. Jag var bättre på att amma än maken, men det var väl ungefär så långt den könsskillnaden sträckte sig.

    SvaraRadera
  8. Jo, kvinnor är ju generellt bättre på den punkten, det går inte att komma ifrån! :-)

    SvaraRadera