Ämne: Jämställdhet, genus, föräldraskap och idioti
Det konstigaste är dock att en stor del av gruppen inte ens förstår detta...
Jag tycker att det är skönt med kvinnor som Eva Sternberg. Det är så befriande med människor som är så blinda för sina egna åsikter att de själva inte ser luckorna i resonemanget. Sternberg skriver här om något som "alla vet", inte minst inom barnsjukvården, för där "vet alla" att anledningen till den 30 procentiga ökning av skador på barn under ett år beror på att pappor är hemma mer. Och var finns det ologiska undrar kanske någon. Låt mig besvara det med en fråga.
Vilken förälder är i störst utsträckning hemma med barn under ett år? (Och nej, jag menar inte att kvinnor är sämre föräldrar än män, jag vill bara peka på brister i Sternbergs resonemang. Ja. om man då bortser från det ännu mer uppenbara skälet till att hon har fel, nämligen att pappor älskar sina barn precis lika mycket som mammorna...)
Vad är då anledningen till att kvinnor kastar ur sig sådan här dynga då? Jag vet inte, men jag gissar att det är jobbigt att utmanas på det område man trodde man var bäst på. Ungefär som för män som inte vill släppa in kvinnor till tekniska jobb.
Och som sagt, hur kan det vara så många män som håller med Sternberg? Min teori är att det är lätt att bortförklara sina egna val att inte spendera tid med sina barn med att mammorna är bättre lämpade för barnuppfostran än att inse att man själv gjort fel var. Och om man nu håller med henne kan man ju även få fortsätta att tala om det alla vet, nämligen att kvinnor inte kan köra bil eller att kvinnor inte förstår teknik.
Fast om man skulle säga det blir kvinnor arga, något som känns betyligt mer sunt än att män bara köper påhopp på deras förmåga att vara föräldrar...
Läs repliken här!
Uppdatering!
Jag säger inte att Sternberg är en idiot, men hon ger onekligen idiotin ett ansikte...
En dag att vara krasslig på...
7 år sedan
Som en vän hade skrivit på Facebook: "tittar på morgon-TV med Eva Sternberg och vips, så gjorde jag en tidsresa till stenåldern"
SvaraRaderaAtt hon får ta så mycket plats i media är galet. Härligt att hon fick svar på tal i alla fall!
Vi är många, många mammor som också tycker att hon är ute och cyklar. Som tur är.
Vanligtvis när ja ghör sådana här konstiga åsikter presenteras blir jag upprörd, men jag orkar inte bli det nu. Anledningen är att hennes argument är så korkade och så uppenbart felaktiga att jag nästan tyckte synd om henne i debatten.
SvaraRaderaHon tror något och tolkar in alla former av utvecklign i det, om det finns bevis eller inte spelar ingen roll... För "hon vet".
Synd bara att hon är familjerådgivare. Skulle inte vilja ha tips från henne, den saken är klar...
Jag har också lite svårt att uppröra mig eftersom det är så uppenbart korkat...
SvaraRaderaJo...man häpnar liksom...
SvaraRaderaDet är lite tragikomsikt med människor som hittar på fakta för att "bevisa" att deras tro är rätt...
Otroligt. Vad är det för en tant? För det första undrar jag om antal män som stannar hemma verkligen förändrats avsevärt de sista åren. Jag tror alltså inte att hennes samband håller. För det andra, OM det nu vore så att män är lite slarvigare, så är väl den naturliga slutsatsen att informera oss killar bättre, inte att skicka ut oss på bisonjakt igen. Låt männen vara hemma MER, så tar vi nog större ansvar.
SvaraRaderaOch så med risk för att sticka ut huvudet lite: är man per definiton en dålig förälder om ens barn skadar sig? Kan det inte vara så att man kan vara överbeskyddande också? Sätt ungen med lekhjälm i madrasserat rum framför ett dataspel så uppstår inga skador. Det uppstår heller inte en frisk, social, kroppsligt välutvecklad individ. Ta med ungen ut i skogen och tänd en brasa. Svedda fingrar? En erfarenhet rikare!
Det finns på tok för många slarviga antaganden och fördomar inbyggda i Sternbergs "logik".
Anta att Eva Sternberg (liksom många kvinnor och män i 70-årsåldern) har svårt att föra fram sitt budskap på ett rationellt vis, och kanske inte heller riktigt förstår dagens könsproblematik. Hon har dock många års erfarenhet av att jobba inom sitt område, och kan ändå ha rätt i ett avseende, nämligen att pappor hemma med spädbarn ökar risken för skador hos dessa barn. Bara för att det inte idag finns vetenskap som stödjer detta betyder inte att vi kan förkasta risken att det stämmer, eller för den del utmåla allt som denna kvinna informerar oss om som dumhet. Jag är själv pappa till två små barn, och är fullständigt övertygad om att de haft en betydligt farligare/friare/naturligare föräldraledighet med mig än med sin mor. Jag har sannolikt haft tur eftersom de har klarat sig bra, än så länge.
SvaraRaderaJag håller med om att det hon faktiskt säger verkar en smula gammeldags och väldigt ovetenskapligt. Men glöm inte bort att vara lite ödmjuka inför andras erfarenhet och brist på debattförmåga.
John
SvaraRaderaJo, det är ju liksom där det hela faller. Alltså att pappor inte i någon större utsträckning är hemma med barn under 1 år. Och i den andra punkten håller jag också med dig, även om jag inte alls tror att så är fallet. Jag tror inte att pappor är slarvigare, i alla fall inte de pappor jag har träffat. (Inte speciellt vetenskapligt, men eftersom vetenskapen inte säger emot detta så tror jag alltså att det är så)
Och nej, man behöver inte vara en dålig förälder om barnet skadar sig. Dock beror det väl lite på hur de skadar sig.
Mali
Fast varför skulle hon ha rätt? Det finns ingen logik i hennes resonemang. Om papporna hade varit boven i dramat hade de ju behövt ökat sin andel av föräldraledigheten under första året dramatiskt och så har inte skett. Dessutom har doktoranden gått ut och förklarat att det är omöjligt att dra de slutsatser Eva gör från den rapporten.
Om du anser att barnen haft tur som klarat sig utan skador så har du endra för dålig tilltro till din egen förmåga som förälder eller möjligtvis har du slarvat med viss säkerhet. Och om du gjort det sistnämnda och vet om det så är det ju bara att inte göra så igen så är problemet löst.
Hennes debattförmåga bryr jag mig egentligen inte så mycket om, men när hon antingen ljuger eller hittar på bevis för sin (vansinniga) tro då slutar jag respektera hennes åsikter/tanker/dumheter.
Jag kan säga att kvinnor är dåliga bilförare, men om jag inte kan belägga det på något sätt så är det inte en sanning utan bara en tes från min sida. (Och nej, jag tycker inte att kvinnor är dåliga bilförare)
Och i mina öron låter hon inte gammeldags, hon låter som en galen rabiat feminist som inte tycker om att pappor börjar klampa in på "kvinnornas skyddade arena"...
Jag är inte så arg som jag låter, men jag är så fruktansvärt trött att jag inte orkar formulera mig bättre...
Det finns mammor som är slarviga och vårdslösa i sitt föräldraskap. Det finns pappor som är det. Är de bägge grupperna exakt lika stora, dvs 50/50? Är förhållandet 60/40? 80/20? Och är detta relevant? Är det viktigt att bevisa att det ena könet är bättre på att ta hand om barn än det andra? Är det viktigt att bevisa motsatsen- att inga skillnader finns? Hur ska man någonsin kunna slå fast det ena eller det andra på ett vetenskapligt sätt? Och varför ska vi göra det?
SvaraRaderaVi människor har genetiska förutsättningar och vi är samtidigt extremt formbara av den kultur och det sociala sammanhang vi befinner oss i. Sannolikt är det en uppsjö av faktorer som samverkar och gör oss till dem vi är. Kvinnor är extremt olika sinsemellan, män är extremt olika sinsemellan, vissa kvinnor är jättelika vissa män, vissa kvinnor är väldigt olika vissa män.
Om jag gör en välvillig tolkning av det den här forskaren vill säga så kritiserar hon att jämställdhetsivern gått ut över barnen. Jämställdheten mellan män och kvinnor har upphöjts över allt annat-även överordnats barnens bästa. Har man en ansvarslös pappa så ska han ändå vara föräldraledig i jämställdhetens namn.
Om jag gör en inte så välvillig tolkning så säger hon att de biologiska skillnader som finns mellan kvinnor och män innebär att det är kvinnorna som bör ta hand om spädbarnen och att det var bättre förr. Även här är politiken överordnad barnets bästa, eftersom många kvinnor inte alls är lämpliga att ta hand om spädbarn medan många män är det.
Min personliga åsikt kring allt detta ser ut som följer: Anlägg ett barnperspektiv och skit i vuxna som verkar vara lika (mer)intresserade av att ha rätt än att se till varje barns bästa. Se varje barn och förälder som de individer de är, se varje familj som den helt unika konstellation den är. Kämpa för att varje barn ska ha en trygg barndom och en bra anknytning till bägge sina föräldrar. Men lita samtidigt på att de flesta "good enough"-föräldrar kan fatta beslut själva kring hur de lägger upp sina liv, och att de flesta föräldrar fattar beslut med sina barns bästa för ögonen. Styrning uppifrån är en absolut nödvändighet när det gäller att se till att barnkonventionen följs, att alla barn ska ha den trygga och stimulerande uppväxt de har rätt till. Styrning uppifrån är däremot inte alls bra för att detaljreglera HUR barnen får den uppväxten. Så länge "ramverket" följs vill säga. Om vi väljer att se de här frågorna ur ett strukturperspektiv så sätter vi oundvikligen individuella barn i kläm. Säger man att bara mammorna ska vara hemma sätter man de vuxna före barnen, säger man att bara papporna ska vara hemma sätter man de vuxna före barnen, säger man att alla familjer ska dela föräldraledigheten rakt av sätter man de vuxna före barnen. Säger man däremot att varje familj ska göra på det sätt som passar deras familj bäst sätter man barnen först. Då har man gett maximalt utrymme och frihet för att hitta den allra bästa individuella lösningen för varje enskild familj. Hur många procent som gör si eller så blir då irrelevant-då blir varje enstaka procent lika viktig.
Hoppsan, det händer inte ofta, men ibland säger någon någonting så klokt och genomtänkt och så välformulerat att jag blir mållös. Ibland säger någon någonting som jag inte har något att invända emot. Du lyckades med allt det i din kommentar. Tack för det, men människor som du återställs lite av det hopp jag börjat förlora om mänskligheten.
SvaraRaderaSom sagt, jag kan bara hålla med i allt du sa!
Den enda kommentar jag har är att din välvilliga tolkning av Sternberg nog tyvärr inte stämmer, eller också gör den det, men jag kan inte ens mellan raderna hitta något annat än din inte så välvilliga inställning i det hon sa.
Vilken kvinna va?! ;)
SvaraRaderaJag är mållös.
Och fascineras av hur läskig hon försöker se ut när hon skuldbeläggar den kvinnliga reportern när hon berättar om hennes systers barn.
Ja, egentligen borde jag nog bli mer upprörd än jag blir, men denna Eva är så långt ifrån verkligheten att det går liksom inte att argumentera emot.
Hissen verkar inte gå ända upp tyvärr...
SvaraRaderaOch precis som du säger, man orkar knappt bli upprörd, bara förvånad...