Ämne: Jämställdhet, jämställdhetsbonus, politik och föräldraskap
Jag tänker först klargöra att även om jag tycker att jämställdhetsbonusen är dåligt utformad är den ändå bättre än alla förslag om ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen. Jag tycker helt enkelt bättre om morötter än piskor i detta läge och eftersom piskorna kommer leda till en massa negativa effeker för barnfamiljerna tycker jag att de är rakt av förkastliga. Jämställdhetsbonusen är bara dålig, men den kan säkert bli bättre.
Det största problemet är att det är jättesvårt att förstå om man får bonus. Att räkna ut hur mycket bonus man får är nog ännu svårare. Dock tror jag att dagens jämställdhetsbonus inte alls påverkar familjer att dela mer jämställt. Min tro är att detta ekonomiska stöd mest blir en positiv överraskning för de personerna som råkar bli berättigade för bonusen. Övriga tror jag skiter högaktningsfullt i denna bonus.
Då är ju frågan hur man ska utforma en bonus som faktiskt skulle få människor att bli mer jämställda. Jag har inget svar på den frågan, men sen tillhör jag ju också en grupp som delade lika på ledigheten helt oberoende av denna bonus. Om man verkligen vill komma åt problemet kanske man faktiskt ska rikta in bonusen mot företagen istället. Hur det skulle gå till har jag ingen aning om, men låt säga att företagen där ett jämställtpar arbetar skulle få bonus. Då skulle ju en del av företagens incitament till att hindra pappor från att vara lediga minska. (Jag vet att många föräldrar inte arbetar etc., men jag spånar bara fritt här nu)
Slutligen vll jag också påpeka att det är oerhört konstigt att det behövs bonusar och andra pålagor för att pappor och mammor ska besluta att dela lika på ledigheten? Alla barn mår bäst av att stå nära både mamman och pappan, det borde vara skäl nog att ta ett break från arbetet.
En dag att vara krasslig på...
7 år sedan
Enklare regler behövs som du skriver, men visst är det konstigt att så få föräldrar väljer att dela på ledigheten. Det är en så kort tid det handlar om att inga ekonomiska argument är okej tycker jag. Lätt att säga kanske i ett lärarpar med halvtaskiga löner båda två. Jag tjänar faktiskt 200 mer än maken, men det vi var faktiskt hemma lika länge. Jag längre med ettan och han längre med tvåan.
SvaraRaderaJag är mer inne på en tredelad försäkring då jag tycker att föräldrapenning är en förmån som faktiskt gott kan styras av staten.
Ja, det är konstigt att inte fler delar lika. MÅnga "skyller på ekonomi", men jag tror som sagt mest att det är en ursäkt. Inte jämt, men ganska ofta. Hos oss har vi förlorat väldigt mycket pengar på att dela lika, men hur viktigt är det egentligen? Jag tycker min tid mer barnet är viktigare än att vi har lite dåligt med pengar under något/några år.
SvaraRaderaJag är som sagt emot en ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen. Som jag sagt tidigare skulle en ytterligare kvotering innebär att sådana familjer som vår faktistk skulle få svårare att dela lika. Alternativt skulle barnen få börja tidigare på dagis.
En kollega till mig sa nyligen. "Hmm...det är sådana som ni som inte syns i statistiken. Det alternativet som ni har valt finns ju knappt"
Han har ju typ rätt, vi finns inte i statistiken, men vi finns i verkligheten och det finns så många andra familjer som finns i verkligheten som skulle hamna i kläm på ett eller annat sätt med en ytterligare kvotering. Och som sagt, uttaget av föräldradagar är inte samma sak som tid med barnet.
Jag tror mer på morötter än piskor...
Hur som helst så är det väldigt konstigt att inte fler delar lika. För mig är det en gåta på gränsen till omöjlig för mig att förstå.
Jag tycker att det enda viktiga är att barn har föräldrar som engagerar sig i dem till 100 procent. Båda två. Och jag menar att det kan man göra även om man inte är föräldraledig.
SvaraRaderaEn familj är mer än dess enskilda medlemmar var och en för sig. Ett barn får inte alls dålig kontakt med en förälder som förvärvsarbetar 8 timmar samtidigt som den andra föräldern är hemma. Det beror ju helt på vad som händer när den jobbande föräldern kommer hem. Prioriterar han eller hon att göra massa andra saker då eller ägnar han/hon sig helhjärtat åt sina barn?
Vi har valt att ha våra barn hemma längre än de 12-18 månader som är standard i Sverige idag. Hittills är det en av oss som varit hemma medan den andra jobbat. Kommer förmodligen att skifta så småningom, men hittills har vi som sagt inte delat. Det innebär att våra barn förmodligen fått betydligt mer tid med oss båda än ett barn som börjar tidigt på dagis. Vi behöver inte spilla massa tid på hämtningar och lämningar, barnen måste inte kastas i säng klockan 7 för att orka upp till dagis utan kan vara uppe med oss båda på kvällarna. De dagar den hemmavarande föräldern inte går iväg på något eget på kvällen vill säga- vilket innebär att den jobbande föräldern är själv med barnen. Detta gäller förstås även helgerna. Den jobbande föräldern ägnar då 90 procent av sin tid åt familjen, den hemmavarande något mindre. Så kan det också se ut. Vi stirrar oss blinda på det första året, men år 2 och 3 och 4 tycks det vara helt okej att ingen av föräldrarna träffar sina barn mer än en timme på morgonen och en timme på kvällen. Enligt mig är det där vi har det riktigt stora problemet i dagens Sverige-att faktiskt INGEN av föräldrarna är närvarande med sin kvantitetstid efter att föräldraledigheten är slut.
Håller med om att det verkligen är viktigt att båda föräldrarna är lediga med barnet. det märks i relationerna långt upp i åren och gagnar verkligen barnet att vara trygg med två personer.
SvaraRaderaAnonym
SvaraRaderaDet är ju bra att du är nöjd med hur ni delar.
Jag ställer mig ändå tveksam till att det blir samma sak att arbeta och komma hem och spendera tid med barnet efter arbetstid och på helger. För efter arbetstid och på helger är ju den andra föräldern också där och även om den föräldern försöker tona ned sin närvaro så är han/hon sannolikt inte borta lika mycket som om den hade jobbat.
Så rent krasst tror jag att det är väldigt viktigt att vara hemma på heltid och verkligen få se till att sköta om barnet som "nummer 1". För jag tror inte att man kan bli nummer 1 om man inte är hemma på heltid en längre period. Dock är väl tanken att båda ska vara nummer 1, delad första plats är att sikta på.
Men visst, det kanske blir en helt annan sak om man är hemma så länge med barnen som ni är. Jag har ju ingen som helst erfarenhet av en sådan situation så jag sitter ju bara här och tror saker...
Men som sagt, jag är för att alla familjer ska få välja helt efter eget huvud hur den ska lägga upp sin ledighet med sina barn. Jag känner dock att jag aldrig skulle acceptera att inte vara hemma på heltid med barnet eftersom det är det absolut bästa jag gjort.