Att stå upp...och att gå

Ämne: Föräldraskap och barnets utveckling

Det är så häftigt att se den lilla knata omkring på sina små ben. Det är inga felfria prommenader, utan korta turer på ostadiga ben. Men skoja att det är sött.

Det blir en hel det "stå-på-näsan"-aktiviteter, men det hör väl liksom till antar jag.

Det måste ändå vara så häftigt att helt plötsligt kunna ta sig fram på egna ben. Precis som alla andra. Sedan att det är jobbigt och tar lite tid är ju en annan sak.

Det är också så fantastiskt häftigt att se hur mycket barnet tränar på sina nya färdigheter. Stå upp. Ta några steg. Ställa sig upp utan att ta stöd mot något. Ta några steg. Tjata om att få gå med lära-gå-vagn.

Jag kan så här i efterhand inte förstå varför jag aldrig ville ha barn tidigare. Men men, var sak har sin tid. Det kanske var bra att det blev nu och inte när jag var som mest sugen på att resa och äventyra...