Det ligger en liten människa där...

Ämne: Föräldraskap

Ibland tror jag att jag är trög. Jag menar, jag vet ju om att jag fått barn. Jag var ju med på förlossningen. Jag har ju träffat henne varje dag sedan hon föddes... Men idag när jag gick förbi soffan där hon låg och sov kom jag på mig själv att tänka: "Men, det ligger ju en liten människa där"

Det är inte första gången jag blivit förvånad. I bland sover hon hos oss i sängen och när man plötsligt vaknar under natten kan man ju vara lite dimmig. I det tillståndet har jag ibland förundrats över att det ligger en liten människa bredvid mig.

Dock är det inga otäcka eller obehagliga känslor som uppkommer, det är den totala motsatsen. Jag har aldrig tyckt så mycket om någon i hela mitt liv. Och snacka om att det är en skrämmande tanke. Någon talade om för mig att det där med att bli förälder är att ständigt vara orolig. Det skriver jag under på. Jag oroar mig för precis allt...och det obehagliga är att man nog alltid kommer att göra det, även om oron berör andra saker när lillan blir större...