Ska pappor kunna kräva att vara med på förlossingen?

Ämne: Förlossning, graviditet, BB, papparollen, föräldraskap och jämställdhet

För ett par månader sedan vad jag involverad i en diskussion med en kvinna angående pappors rätt att vara med på förlossning eller inte. Hennes inställning var att det var 100 % kvinnan som bestämde om den blivande pappan skulle vara med eller inte. Om kvinnan inte ville ha pappan där så skulle han inte heller få vara med. Jag sa aldrig att hon hade fel, jag sa att jag inte visste vad jag tyckte. Nu har jag efter ganska lång betänketid kommit fram till vad jag faktiskt tycker i frågan. (Tyvärr var kvinnan helt anonyms så jag kan inte inleda en ny diskussion med henne utan får nöja mig med att skriva ned mina tankar här)

Såhär inledde hon en av sina kommentarer: "Självklart ska det vara 100 procent kvinnans eget val huruvida mannen ska bevittna förlossningen eller ej."

Jag har nu insett att det var just detta som fick mig att inte rakt av hålla med henne. För såhär tolkar jag en sådan mening: "Jag bestämmer detta till 100 % vad du tycker, vill och känner skiter jag i, det är jag som bestämmer". Det var sannolikt inte så hon menade, men så tolkar jag det i min hjärna. Jag tror faktiskt att min tekniska bakgrund är anledningen till att jag inte gick med på det hon sa. För enligt mig är 100 % just 100 %. Låt mig dra en liknelse.

Om en kollega skulle komma in till mig och säga: "Vi har ett problem att lösa. Jag bestämmer till 100 % hur vi ska göra." Då skulle jag säga, ok eller jaså och sedan skulle jag lämna lokalen eller be kollegan att lämna lokalen. Det finns ju inget att diskutera, kollega bestämmer ju till 100 %. 

Så här kommer alltså min slutsats på vad jag tycker i frågan om pappor kan kräva att vara med på förlossningar eller inte:

Jag håller med den kommenterande kvinnan att det är kvinnan som har sista ordet, men jag kan inte gå med på 100 %. Jag kan kanske gå med på 51, 55, 60, 70, 80 och kanske till och med 90 %, men inte 100 %. För i min teknolog-hjärna finns i alla andra procentsatser än 100 % utrymme för den blivande pappan att säga vad han tycker, vad han vill, vad han känner och hur han upplever situationen. Med alla andra procentsatser finns helt enkelt en liten påverkans möjlighet för pappan, även om han inte kan fatta det slutgiltiga beslutet.

Så där har ni mina slutgiltiga tankar i frågan. Man får passa sig för vad man säger till civilingenjörer, vi tar allt ordagrant!

Att vara eller inte vara...med på BB

Ämne: Jämställdhet, föräldraskap, papparollen, BB, graviditet, förlossning, profylax och tips och råd

I dag åkte jag lite bil med lillan. Jag slog på radion och programmet handlade om pappans roll vid förlossningen. Man fick maila eller ringa in och förklara hur man såg på pappor på förlossningar. Jag fick under de cirka 30 minuter jag lyssnade höra allt från genomtänkta och kloka inlägg till fullständig idioti. Den som framstod som mest korkad var (naturligtvis) en man som dessutom pratade östgötska. Inget ont om östgötar, men inte låter de överintelligenta precis. (Och innan någon kallar mig för dialektrasist ska jag påpeka att jag själv pratar östgötska, eller i alla fall något som påminner om det)

Hans åsikt var hur som helst att pappan skulle hålla sig i närheten, men inte i rummet där hans barn kom till världen. "Kvinnor har ju haft nio månader på sig att förbereda sig fysiskt och psykiskt så de klarar ju det mycket bättre än oss män". Ja, rent fysiskt kan jag hålla med, kvinnor är bättre på att föda barn än män, men hur trög är man om man inte på nio månader kan förbereda sig psyksikt som man? Jag själv tyckte mest att jag var ett fån under "vår" förlossning, men enligt min sambo var jag tydligen till stor hjälp. Att jag inte var helt snurrig berodde på att jag hade förberett mig bland annat genom att läsa böcker och att gå en profylaxkurs. Oerhört värdefullt och fullt genomförbart på nio månader, jag lovar!

En annan fråga som ventilerades var om mammor skulle ha rätt att förbjuda pappan att vara med. Här är jag kluven. Det är ju onekligen kvinnan som gör den jobbiga delen här så då kanske hon borde få bestämma detta själv. Å andra sidan är man ju faktiskt (oftast) två om barnet och jag kan nog också tycka att pappan borde ha rätt att få vara med vid sitt barns första sekunder som egen individ. Svår fråga.

En kvinna ringde in och tyckte att mammorna kunde ägna sig åt att föda barn, männen gjorde lumpen så då kan ju kvinnorna föda barn var hennes oerhört (o)genomtänkta argumentation. Upplysningsvis kan jag informera om att kvinnor också gör lumpen då och då. Jag vet inte mer vad jag ska säga, argumentationen är så dum att den knappt går att bemöta. Vad händer med de män som inte gör lumpen? (Om jag inte är felunderrättad är det mellan 80-90 % av männen som INTE gör lumpen)

Jag tror att papporna ska uppmuntras att vara med så mycket det bara går innan barnets födelse för att på så sätt känna att de ska delta fullt ut efter barnets födelse. Även om det var jobbigt att vara med på förlossningen ångrar jag det inte på något sätt. Förlossningen var ju ett nödvändigt steg för att barnet faktiskt ska komma till världen så varför missa detta viktiga steg? Läs på, gå profylaxkurs och var med i föräldragruppen då blir ni ganska väl förberedda på förlossningen, även om alla förlossningar är unika får man ändå en bild över det generella förloppet och det är värdefullt. Att skylla på att män inte "har tid att förbereda sig" är löjligt. In och stötta kvinnan som föder ert barn, de är hjältar och att se barnet för första gången är så oerhört häftigt att det inte går att beskriva.

Förlossning på TV

Ämne: Graviditet och förlossningar

Vi har börjat följa The Practice, en TV-serie som handlar om ett gäng advoktater i Boston. Hur som helst, i några av avsnitten ska kvinnor föda barn.

Min slutsats är att man inte ska se på TV för att bilda sig en uppfattning av hur det är att vara med om en förlossning. Jag har inte sett en enda TV-förlossning som ens nästan liknat den vi var med om. Jag säger inte att de är helt felaktiga, eller jo, det gör jag kanske. TV-förlossningar är helt annorlunda mot verkligheten, så enkelt är det. Faktiskt.

Jag gillade serien Barnmorskorna på SVT, men inte ens där fick man någon se sanningen, även om serien ändå var nyttig och välgjord. Det enda handfasta råd är att läsa på och fråga människor som fått barn, för man kan inte lite på TV i den här fråga. Lita på mig i den frågan!

Att förbereda sig inför förlossningen (Profylax)

Ämne: Graviditet och förberedelse inför förlossning

Man har nio månader på sig att förbereda sig på att den lilla ska komma. Det kan låta som en lång tid, men tro mig. Det är det inte. Även om man ser att magen växer förstår man inte att resultatet ska bli ett barn. Det förstod i alla fall inte jag.

Hur man ska förbereda sig för nedkomsten är nog individuellt. Jag tycker att jag är bra på att hantera smärta, men då gäller det mig. Att se någon annan ha ont är en annan sak, det är jobbigt. Därför var jag orolig inför förlossningen.

Vi hade läst om profylax-kurser och jag var oerhört tveksam, men samtidigt ville jag dämpa min oro och vara så förberedd som möjligt och när en kollega sa att hon hade nytta av profylax under hennes förlossning så vi bokade en kurs på Annas profylax på Linnégatan i Göteborg.

I efterhand måste jag erkänna att jag tror att kursen var bra. Det kändes fånigt att sitta och nypa varandra i benen för att träna på andning...och detta i grupp? När kursledaren satt och krystade på en stol kändes det också fånigt, men även om det kändes dumt, fånigt och konstigt är jag övertygad om att kursen hjälpte.

Detta hade vi nytta av från kursen.

1. Andning och avslappning, andningen var mycket viktig för oss och vi tror att det hjälpte mycket.

2. Att få reda på att alla förlossningar inte pågår i 36 timmar och att det går att föda barn utan höga skrik. Förlossningar sträcker sig över hela skalan, en del tycker att det är oerhört jobbigt och andra säger "detta kan jag göra igen".

3. Att förlossningen har ett antal steg och att man inte behöver kasta sig iväg till förlossningen direkt när den första värken kommer.

4. Att det är bra att röra på sig under värkarbetet

5. Att kvinnor faktiskt är skapta till att föda barn och att man kan bli skrämd över var barnet tänker komma ut. Men, " you're going to be huge down there" som vår profylax-instruktör sa till oss. Det är något man ofta glömmer.

6. Alla spricker inte.

7. Att pappan är viktig. Den här punkten stämmer enligt min sambo, men jag lovar att man känner sig patetisk när man står där och inte tycker att man kan göra något för henne. Men det är bara att försöka intala sig att man hjälper till.

8. Det finns olika typer av smärtlindring, allt från massage och bad till lustgas och epidural. Jag tror att det bästa är att gå in i förlossningen med ett öppet sinne. En del behöver allt, och vissa klarar sig med bara andning.

9. Målbild. Kom ihåg att förlossningen inte är klar när barnet kommit ut. Därför är det bra att sätta målbilden längre fram, kanske när man får komma till BB eller kanske ännu hellre, när man får komma hem.

Enligt kursledaren skulle man träna på andning och avslappning hemma, det gjorde inte vi. Min sambo övade lite avslappning, men vi andades inte tillsammans något förutom på kursen. Och även om vi slarvade med den här biten är jag säker på att kursen hjälpte oss oerhört.