Behövs Pär Ströms och Pelle Billings inlägg i debatten? Mitt hittills bittraste inlägg.

Ämne: jämställdhet, genus och reflektioner

Anledningen till detta oerhört bittra inlägg är att jag är så inåt helvete trött på att "män" som grupp kan framställas som kvinnoförtryckare, hustrumisshandlare och våldtäktsmän. Varför ska jag behöva bära hundhuvudet för något som andra personer gjort? Jag är emot våld. Mot barn. Mot män. Mot kvinnor. Mot människor.Jag vill inte, och tänker inte, ta ansvar för vad andra människor gör för hemskheter mot sina medmänniskor.Ytterligare en sak som gör att jag inte bekänner mig som feminism är att jag inte tycker att feministerna siktar på jämställdhet. Män är svin. Eller djur. Kvinnor är offer. 


Tonen i följande inlägg är både överdriven och raljant. Jag har funderat på att censurera mig själv, men jag väljer ändå att publicera min kritik till feministernas jämställdhetsarbete.

Jag erkänner på en gång att det är få sidor som får mig att bli mer irriterad än GenusNytt. Inte minst på grund av att namnet är tämligen illa valt med tanke på innehållet. Jag tycker att sidan innehåller en hel del onödiga påhopp hit och dit och dessutom en hel del ventilerande om att genuspedagogik skulle vara djävulens påfund.Ström och jag står långt ifrån varandra. Billing och jag står närmare varandra, men kanske inte jättenära. Här kommer dock min slutsats kring frågan i rubriken.

Jag  tycker att feminismen och (en del kvinnors ständiga) offerroll är enerverande. Det senaste är en kvinnlig socialdemokratiskt (föräldraledig) politiker som gråter ut i tidningarna efter att ha fått nya arbetsuppgifter av Håkan Juholt. So what? Är det något att gråta ut om i tidningarna? Allvarligt? Jag tycker illa om Östros politik, men han gråter inte i tidningarna och han har väl ändå fått ta en större smäll än Maryam Yazdanfar?  Eller Österberg för den delen. Han var tilltänkt partiledare, men det blev väl något helt annat. Man måste väl kunna få ge kvinnor andra arbetsuppgifter? Eller? Eller varför inte titta på Mona Sahlin. Hon fick ta massa skit för att hon var kvinna, var det inte så? För inte kan det väl vara så enkelt att folk inte tyckte att hon gjorde ett bra jobb helt oberoende av att hon är kvinna? Jag tyckte inte att hon gjorde ett bra jobb, men det tycker jag sällan att socialdemokrater gör, helt oberoende av kön.

Och på tal om Socialdemokraterna. Kommer de aldrig kunna tillsätta en man på någon position utan att få kritik. Valet av Juholt kändes omodernt, "Att ett feministiskt parti som S kan välja en man känns inte 2011". Ursäkta mig, men borde inte kompetensen vara aningen viktigare än könet på dem som tillsätts??

En annan sak som stör mig är just att satsningar hit och dit ska lyfta fram kvinnor och flickor. Eller egentligen, jag är inte emot det, jag är emot att liknande satsningar på män aldrig skulle gå att genomföra på grund av att det inte skulle vara politiskt korrekt. Eller tjejföreningar, tjejklubbar eller Chippendales. Jag personligen har inte ett smack emot något av detta. Go girls säger jag. Fast det jag inte förstår är varför manliga diton måste bekämpas på alla sätt och vis? Tjejer vill träffas utan killar. Jag förstår det. Vad jag inte förstår är varför det är en otänkbar tanke att även män kan tycka om att träffas utan tjejer.

Varför är det så viktigt att få in kvinnor i styrelser? Egentligen? Det är viktigt att kvinnor ges möjligheter, jag säger inte emot. Men varför satsas det inte på att få män att bli lärare? Sjuksköterskor? Barnskötare? Eller för den delen, få kvinnor att bli gruvarbetare, gatsopare eller lastbilschaufförer?

Och varför är inte män och kvinnor lika inför lagen? Hur i h-vete kan det vara möjligt? Följ Sveriges rikes lag för fan och skit i vem som är åtalad. Jag tycker att det är tragiskt med barnporr, men jag tyckte ändå att det var intressant (hemskt, men intressant) att det var så många kvinnor som nyttjade detta djävulens påfund. Polisen var chockad. Det kanske är dags att skrota glorian på kvinnornas huvud?

Ett område där killar är långt efter tjejer är i skolan, men hur hanteras det egentligen? Inte alls skulle jag vilja påstå. Ett exempel är att tjejer alltid (sedan man började mäta för drygt 50 år sedan) haft högre betyg än killar. Det är en myt att tjejer först på senare år har "gått om". Istället för att ta tag i problemet skyller man på pojkarnas så kallade "antipluggkultur". Det är ju bra att man kan skylla på något. 65 % av de nya studenterna på högskolor och universitet är kvinnor. Var är satsningarna för att bekämpa denna orättvisa?

En sak som skiljer mig från Ström (jag vet inte riktigt var Billing står i frågan) är att jag tror att genuspedagogik i förskolan/skolan just är receptet mot dessa orättvisor. Genuspedagogik på rätt sätt omvandlar barnen till individer och då möts man som en individ som är intresserad av teknik, matematik, slöjd eller vad det än må vara. Man möts inte som en pojke som förutsätts gilla teknik och inte kunna språk. Självklart innebär könsroller självuppfyllande profetior.  

Och om något är dåligt kan man med fördel skylla på männen. Pappor tar inte ansvar för sina barn. Pappor tar inte ut föräldraledighet. Papporna överger sina barn. Allt är männens fel. För det första. Många mammor säger hur de vill dela upp ledigheten och pappan går ganska ofta med på det. En analys man kan göra är att många pappor är snälla mot barnens mammor och låter dem vara hemma. En annan analys man borde kunna göra är att mammor är egoistiska svin och lägger beslag på ledigheten. Men så får man inte säga. Och i ärlighetens namn tycker jag att pappor är lite mesiga som inte ryter ifrån. "Jag ska vara hemma lika länge som du". Det är inte lätt att snacka bort ett sådant krav från en pappa. Eller det borde inte vara det i alla fall. Så pappor, skriv inte över dagarna, ta ut dem istället. Ni kommer inte ångra er. Och mammor, för att underlätta för pappan, kräv inte att få vara hemma så längre än pappan. Och om det inte var nog med detta så hjälper ju myndigheterna till att putta bort engagerade pappor. Mammor är bra - pappor är jobbiga och förmodligen barnvåldtäktsmän. Bäst att motarbeta honom.

Och slutligen den punkt som stör mig mest. Så fort man skjuter in att även män diskrimineras eller i vissa lägen är i underläge då blir man en petimeter som inte bryr sig om kvinnors utsatthet. Vilket jävla dravel. För fan. Man kan faktiskt tycka att flera saker är fel på en gång. Jag tycker att manlig omskärelse är förkastligt och jag tycker att det är horriblet att det görs i Sverige utan medicinsk anledning och på små pojkar även utan medicinsk utbildning. Varför skyddas inte pojkar mot detta övergrepp? Betyder mitt motstånd att jag på något sätt stödjer kvinnlig omskärelse? Knappast. Nej, man kan som sagt tycka att fler än en sak åt gången är fel och orättvis...märkligt men sant.

Pär Ström har börjat attackera frasen "kvinnor och barn". För det fick han kritik av Malin Wollin bland andra. Jag förstår inte hennes kritik. Jag tycker faktiskt inte att det är värre när civila kvinnor dör än när civila män dör. Värst tycker jag det är att barn dör. "Barn och civila" hade enligt mig varit ett bättre ordval.

Så min slutsats är, att även om jag sällan håller med Ström i hans "genus"kritik så tycker jag att det är bra att han för sitt lilla krig. Billing och jag står närmare varandra, men jag håller inte med allt han säger heller. Men jo, båda behövs.

"Min fru ville vara hemma lite längre den här gången."

Ämne: jämställdhet, genus, föräldraledighet, föräldraförsäkring och reflektioner

För några dagar sedan frågade jag en kollega när han tänkte vara föräldraledig. Hans svar: "Det blir nog tre till fyra månader i höst, min fru ville vara hemma lite längre den här gången". Tyvärr är jag en sådan som för sent kommer på de smarta saker att säga. Vad jag naturligtvis borde frågat var "Jaha, men vad vill DU då? Vill du bara vara ledig 25 procent av tiden?" Han var nöjd med att vara ledig, men jag tror knappt att han reflekterade över att han bara kommer att vara ledig 25 procent av tiden och hon 75 procent. 

När det gäller hans fru är jag mer kluven. Jag har full förståelse för att hon vill vara hemma länge, det skulle jag också vilja. Men jag skulle nog känna mig ganska ego om jag tåg 75 procent av något och partnern bara får 25. Å andra sidan kan jag tycka att han borde kunna tala för sin egen sak och helt enkelt kräva att vara hemma lika länge, om han nu vill det.

Hur som helst tycker jag inte att pappor ska vara nöjda om de får vara lediga några månader, de har samma rätt som mamman att vara hemma ett år eller vad nu hon vill.

Slutligen tycker jag ändå att det är upp till varje familj att själva välja hur man ska dela upp, jag förstår dock inte varför inte fler pappor vill/väljer att vara hemma mer...

De som arbetar inom dessa yrken beundrar jag!

Ämne: Reflektioner

Här kommer en lista på yrkesval jag inte förstår, men jag beundrar de som tar sig an utmaningen. (Det finns rötägg i alla branscher, men vi försöker bortse från dessa här,,,)

5. Poliser
Här varierar min beundran mellan beundran och förakt...

4. Brandmän
Riskerar livet för andra!

3. Ambulanssjukvårdare
Räddar medmänniskors liv!

2. Lärare
Ett yrke som kräver mycket och tar mycket... Om det ger något undrar jag...

1. Förskolepedagoger
Hur dessa människor klarar av sina jobb förstår jag inte. Av de ovan nämnda är detta mitt absoluta sista val, jag skulle helt enkelt aldrig klara av det. Ni är sanna hjältar och fantastiska. (Detta gäller i alla fall alla jag har träffat, att det finns undantag även här betvivlar jag inte...)

Det är skillnad på grupp och grupp...

Ämne: Jämställdhet, genus och reflektioner

Bloggens hittills mest bittra inlägg tror jag minsann detta blir...

Jag tycker att det är intressant att se hur olika företeelser kan tolkas på olika sätt. När kvinnor umgås i grupper där män exkluderas så är det i karriärssammanhang, "nätverkande", när det är nöje så är det "Ladies night". Eller varför inte Chippendales, stripping i legitima lokaler som exempelvis konserthus. När män gör samma sak är det "könsdiskriminering". Män anses träffas och fatta viktiga företagsrelaterade beslut i arenor där kvinnor inte har tillträde, i herrklubbar. Att det kan vara så enkelt att män ibland vill umgås utan kvinnor, precis som kvinnor ibland vill umgås utan män, kan ju absolut inte stämma.

Ladies night för killar skulle aldrig gå att genomföra; det fattar väl vem som helst att man inte kan exkludera alla kvinnor från någonting??? Och striptease? När killar strippar är det "en kul grej", när tjejer för det är det utnyttjande av kvinnor. Spännande. Själv har jag svårt att förstå grejen med striptease över huvud taget, men jag har ännu svårare att förstå varför det är värre när män tittar på strippande kvinnor än när det är tvärtom. Själv tycker jag att båda är lika fel/rätt.

Det är så spännande att kvinnor alltid lyckas bli offer. Som detta udda inlägget i debatten. Bloggaren anser att det är könsdiskriminering av kvinnor när polisen går ut och varnar kvinnor för att gå ensamma på natten i Örebro där en(?) våldtäktsman härjar fritt. Köndiskrimineringen bygger hon på att det begåtts 42 våldtäker och under samma tidsperiod 1200 våldsbrott mot män, men polisen varnar inte män som har...vad blir det...cirka 30 gånger större risk att råka ut för något. Detta är alltså diskriminering mot kvinnor. Någonstans är jag ju lite sugen på att säga att diskrimineringen är riktad i motsatt riktning. Men, det gör jag inte. Jag tror nämligen att det är mindre kränkande att bli slagen på käften eller rånad än att bli våldtagen. Därför tycker jag att det är ok att polisen lägger större resurser på att få fast våldtäktsmän än allmänna våldsverkare och huga, jag tycker till och med att det är helt ok att polisen varnar kvinnor också. Önskedrömmen hade ju naturligtvis varit att polisen hade resurser att klara upp alla brott, men nu är det ju så att polisen måste prioritera, och då bör man väl prioritera att få bort det värsta buset först. Jag undrar om hon tycker att det är lika diskriminerande att polisen i Malmö varnar invandrare från att gå ute på kvällen. Med all rimlighet borde hon ju tycka det...

Själv tycker jag att det är bra att polisen varnar människor som tenderar att tillhöra en extra utsatt grupp.

Och vad gäller tjejgrupper, ladies night eller andra företeelser enbart riktade mot kvinnor så har jag absolut inget problem med detta. Kör hårt! Men detta är udner förutsättning att det är lika ok med killgrupper/herrklubbar eller andra sammanhang där bara män har tillträde. Istället för att känna sig förfördelade i nätverk där bara män välkomnas, kan man väl starta ett motsvarande kvinnligt nätverk? Jag förstår inte problemet. Faktiskt.

Skillnad på sport och sport

Ämne: Idrott, genus, jämställdhet och reflektioner

Som jag kommenterade i förra inlägget ska Sverige få fotbolls-em 2013. Kanonkul tycker jag. Dock ska det alltid komma människor som klankar ned på damfotboll (och även damhockey). "De är mycket sämre än killarna". Eller svensak landsslaget skulle få stryk av P15-lag, eller dylika kommentarer. De må så vara, men det är ointressant, för nu ska ju inte damlandslaget spela mot P15 utan mot andra nationers landslag. Där görs det upp vilket lag som är bäst i Europa.

Och sedan förstår jag inte varför det alltid ska komma människor och jämföra med herrsporterna. Förstår man inte skilnnaderna? Eller vill man bara gnälla? Och varför är det bara i damfotboll och damhockey dessa jämförelser kommer? Vem jämför Charlotte Kalla eller Anna Haag med juniorskidåkare? Eller Carolina Klüft? Eller Anja Pärsson? Skulle de också få stryk av P15-killar? Ja, inte vet jag och ärligt talat skiter jag, och alla andra i det också. De tillhör/tillhörde världseliten och det är det enda som räknas. Fast i damhockey och damfotboll räcker tydligen inte det. Märkligt.

En löjlig sak i damhockey som jag verkligen inte förstår är varför tacklingar inte är tillåtna, vad är det för idiot som kommit på den regeln? Skulle tjejer gå sönder lättare än killar? Jag har hört en vansinnig förklaring i att det skiljer så mycket i fysik mellen olika damspelare. Jag undrar vad en 180-kille tycker om att få en tackling av Zdeno Chara 206 cm. Förmodligen ingenting, för den som ger sig in i leken för leken tåla. Naturligtvis borde samma sak gälla i damhockey!

Och varför sa ingen något?

Ämne: Reflektioner, föräldraskap och papparollen

När jag var yngre fattade jag verkkigen inte grejen med barn.

"De låter, lukar och förstör"
"Man blir uppbunden och förlorar all sin fritid"
"Man får aldrig mer sova ut"
"Man kan inte kommunicera med dem"

Det var min inställning till barn ganska länge. Och jag var ganska tydlig med att kommunicera mina åsikter. En del gjorde några tafatta försöka att säga emot, men de gav det inte något riktigt seriöst försök.Och såhär i efterhand kan jag faktiskt fårstå dem. Vad de insåg var att jag ändå inte skulle fatta. Lite halvt nedlåtande sa några, "du kommer att förstå när du blir äldre". "Det finns inget för mig att förstå" tänkte jag. Men jag hade fel. Och de hade rätt. Jag gillar inte att ha fel, men här erkänner jag mig besegrad. Man kan inte fatta innan man fått en liten. Först då fattar man grejen. Då fattar man varför det är värt att inte få sova ut. Eller varför det är ok att bli uppbunden. För det är bara att erkänna. Jag fattade inte, men jag fattar nu.


Och det där med att bli uppbunden. Man blir inte mer uppbunden än man själv binder upp sig. Barn är tämligen mobila. Och att sova ut? Man kan ju faktiskt turas om att gå upp på morgonen/natten. Och visst kan man kommunicera med barn. Redan från väldig tidig ålder. De som säger att det i början bara är blöjbyten snackar bara skit, eller också har de inte varit hemma tillräckligt mycket för att förstå att det är så mycket mer.

Och varför skriver jag om detta då? Jo, för läste en artikel där en av kommentatorerna uttryckte samma åsikter som jag hade tidigare. "Jag har inte gått på myten med barn och yada yada yada". Ett svagt ögonblick tänkte jag börja argumentera med henne, men sedan insåg jag att hon ändå inte skulle fatta. Lönlöst att förklara något som de ändå inte kommer att förstå.

Och jag har aldrig skrivit ett inlägg med så många meningar som startar med ordet "och". Och nu ska jag sluta skriva för nu är det dags för sängen.

Fiktiva personer försummar sina familjer

Ämne: Jämställdhet, föräldraskap och reflektioner

En sak jag funderat på är varför detektiver och poliser i böcker, TV-serier och filmer alltid försakar sin familj. De jobbar dygnet runt och de kommer med mängder av ursäkter för att prioritera ned familjen och upp fallet de jobbar med. Jag är inte polis så jag har ingen aning om ifall det är så det fungerar inom polisväsendet, men om så är fallet är det ju tragiskt.

Nu senast såg jag Kommisarie Winter som kanske inte kunde följa med sin familj på semester. Sedan har vi ju Wallander som inte ens visste om han hade firat sin dotters stundetexamen. Fast den värsta av dem alla som jag "stött på" är Sven Sundqvist i Roslund/Hellström-böckerna om Ewert Grens. Han har alltid något att fira med sin familj, men måste ställa in det för att Grens kräver det. Jag har lust att skrika rakt ut "men säg ifrån då för helvete!!!!" Stå upp för din rätt att umgås med din familj. I just detta fall är det extra känsligt eftersom Sven och hans fru varit tvungna att adoptera. Och inte ens när man har haft svårt att bilda familj prioriterar man familjen  högre än arbetet.

Är det verkligen så kul att jobba? Är det så viktigt att de personer som är viktigast för en måste stå tillbaks? I böckerna är det tydligen så, men fiktionen verkar ju i detta ämne spegla verkligheten ganska bra...eller?

Själv lever jag efter devisen att man på sin dödsbädd inte kommer att ångra att man inte jobbade mer...

Barnvänliga fik

Ämne: Föräldraskap, sunt förnuft, reflektioner

GT har genomfört en test för att se hur barnvänliga Göteborgs kaféer är. Undersökningen visar att en del kaféer är ok och vissa dåliga, ingen större chock där. Sämst är tydligen Café Kosmos. De kräver nämligen att man ska lämna barnvagnen ute. Det är helt ok att de ställer sådana krav, men det innebär naturligtvis att jag inte ens överväger att ge dem mina pengar. Jag vägrar att lämna barnvagnen utanför. Detta på grund av stöldrisken.

Så här trevligt kan man ha på café utan barn

Hur som helst verkar en del föräldrar anse att de har rätt att kräva att kunna gå på fik hur som helst. Själv är jag verkligen inte en lattefarsa, har kanske varit på fik tre-fyra gånger sen vi fick barn. Jag tycker att barn på kaféer är ok, om de håller sig lugna. När jag går på café vill jag ha lugn och ro och skrikande barn vill jag inte drabbas av där. Så om föräldrarna inte klarar av att hålla barnen lugna får de faktiskt förpassa sig själva ut ur caféet. Om lillan skulle börja dra andra besökare i benen eller på annat sätt leva rövare tänker jag ta mitt pick och pack och gå. Detta till hänsyn för övriga besökare. Det är sunt förnuft nämligen, i alla fall enligt mig.

Så här tror jag

Ämne: Reflektioner

Jag tror generellt att kvinnor är bättre på att ta hand om små barn än män som tror att kvinnor är bättre på att ta hand om små barn.

Okunnighet är jobbig att lyssna på

Ämne: Träning och hälsa

Igår var jag på gymet, jag satt på en träningscykel för att värma upp. Jag hade oerhört tråkigt, för jag tycker att cykel är den tråkigaste träningsform som finns. Bakom mig gick två tjejer på några löpband. De hade nog mellan 10-20 kg övervikt och hade tydligen bestämt sig för att bli av med denna. Efter att ha sett dem en enda gång kan jag med 90 % säkerhet fastställa att de kommer att misslyckas.

Anledningen till att de kommer att misslyckas är att de körde alldeles för hårt i början. Om de inte blir skadade kommer de att tröttna. Och den största anledningen till att de kommer att misslyckas är att de pratar för högt om att "nu jävlar". Jag har efter att varit medlem i en gymkedja i 10 år gjort följande iaktagelse: Efter julen och efter sommaren är det många nya personer som börjar träna. De kör verkligen stenhårt! I typ två veckor, sedan försvinner de. I slutet av februari och i oktober är det samma gamla vanliga människor där igen. Och visst är vi lite dryga som kommenterar att (nästan) alla "nya" försvunnit igen. Det finns undantag med undantagen är de som faktiskt inte gjort något väsen av sig. De som kommit dit och kört lite lugnt och inte pratat med allt och alla. De har en chans att lyckas. Mycket snack men lite hockey är väl kanske anledningen till att de flesta tröttnar och misslyckas.

Kvinnorna igår samtalade också högt om man förbrände kalorier efter träningen. En av dem argumenterade för det och den andra sa att man inte börjar förbränna förrän efter 20 minuters träning. Oh my world. Så fort du rör på dig förbränner du energi! (Eller snarare, du förbränner ALLTID kalorier/energi, men om du rör på dig förbränner du mer.) För bövelen hur svårt är det att fatta det? Och dessutom, skit samma när kalorierna "försvinner". Det kvittar väl. Kör kondisions- och styrketräning och ät bra då kommer även drömkroppen efter hand. Jag blir så matt... (Jo, jag vet att jag är dryg, men som sagt, efter 10 år av samma iaktagelse börjar man tröttna på folks dumheter)

Råd: Börja långsamt och gör inte för stort väsen av att du ska börja "ett nytt liv". Träna varierat och absolut inte för hårt i början. Lägg gärna om kosten, men inte efter någon (korkad) diet. Byt ut onyttigheter mot grönsaker. Ät mer frukt och inför lördagsgodis. När man kommer in i träningen kommer man automatiskt vilja ha bättre mat så då kommer "dieten" automatiskt. Gör inte alla förändringar på en gång.

Oj, vilket temperament

Ämne: Föräldraskap

Den lilla varelsen blir större har vi märkt. Inte nog med att hon knatar omkring som bara den, hon klättrar överallt också. Dessutom pratar hon massor. Inte nödvändigtvis med riktigt ord, men det hon säger ser ut att vara väldigt viktigt hur som helst. Buss, där, titta, mamma, pappa, hör och bajs är några av orden hon kan. Hon förstår desto fler har vi märkt. Det är så fantastiskt häfigt att säga åt henne att hämta något eller lämna något och så gör hon det! Coolt!

Men man ska inte tro att man kan göra med henne som man vill. Den lilla krabaten har ett sanslöst temperament. Hon blir helt förtvivlad när hon inte får som hon vill. När okända ser mig måste de tycka att jag är hjärtlös för jag tycker att hon är så söt när hon gråter sin "du är så dum"-gråt vilket ofta resulterar i att jag ler eller till och med skrattar. Jag försöker dock göra så hon inte ser det.

Hur som helst har jag bestämt mig för att inte bestämma saker i onödad. När hon får chansen att välja så får hon det. Om man ska någonstans kan hon få välja om hon vill cykla eller åka vagn. Det kvittar ju mig. Eller med kläder. Jag tar fram några plagg och frågar vilket hon vill ha. Jag är inte säker på att hon förstår just den frågan, men efter en stund brukar hon ta något av altarnativen och då får hon ha det plagget. Om detta är smart vet jag inte, men att bara bestämma för bestämmandets skull tycker jag är onödigt.

Man kan inte tillåta allt i religionsfrihetens namn

Ämne: Föräldraskap och politik

Nu är det tydligen fritt fram för omskärelse av pojkar, eller för att använda ett mer riktigt begrepp, könsstympning. Jag är för religionsfrihet, men att genomföra permanenta och irreversibla ingrepp på barn varken bör eller ska skyddas under religionsfrihetens flagga. Vuxna kan själva välja om de vill bli omskurna, barn måste gå på sina föräldras beslut. Hur kan man överlåta sådana här beslut till föräldrarna? Ofattbart.

All typ av könsstympning är förkastlig och ska inte genomföras i detta land.

Att omskärelse kan minska spridning av HIV brukar lyftas upp som argument för omskärelse. Upplysningsvis kan även kondomer göra samma jobb, och dessutom är kondomer ännu bättre på att skydda mot HIV.

Min sambo påpekade att mina senaste inlägg varit väldigt arga. Hon tyckte att jag skulle byta namn på bloggen till "den arga pappan", men jag väljer ändå att hålla fast vid att vara förvånad. Jag förvånas över dumhet; såsom omskärelse.

Män är patetiska

Ämne:Jämställdhet

Sverige gjorde en dålig match mot Norge i fotbolls-EM. Tyvärr är det inte ovanligt att Sverige spelar dåligt när det gäller som mest. Jag tycker att Pontus Kåmark har helt rätt i sin kritik. Det som däremot är för sorgligt är alla idiotiska kommentarer till damfotboll som finns att läsa bland kommentarerna.

Varför är män så fördömande om damidrott? Män vill ha smala och vältränade tjejer, men de får inte idrotta eller spela fotboll för det är de för dåliga på? Eller? Och inte minst: jämfört med vad?

När dessa nötter jämför damfotboll med herrfotboll avslöjar man sin egen dumhet. Det är helt andra förutsättningar, inte bara de fysiska förutsättningarna skiljer mellan herr- och damfotboll, utan även de ekonomiska.

Det finns ju en anledning till att herrarna och damerna inte spelar ihop i vissa sporter. Men varför ger det er rätt att håna den ena av dessa sidorna?

Sveriges insats idag var dålig, ni som hånar damfotboll generellt är usla och patetiska. En sista fråga. Om ni nu hatar damfotboll så mycket, varför tittar ni och läser ni om det då?

Men hon ser ju ingenting

Ämne: Föräldraskap

Lillan har fått en mössa - en solhatt. Hon vägrar ju att ha solglasögonen så något måste man ju ha som skydd. Nu råkar den hör mössan vara ganska stor. Något som jag är väl medveten om.

Lätt överdrivet, men ändå ganska nära sanningen: Så fort någon kvinna ser lillan med mössan utropar de: "Men hon ser ju ingenting" Sedan stegar de fram och drar upp mössan i pannan på henne. När detta är gjort informerar de mig om att mössan är för stor och att jag borde köpa en ny. Ju äldre kvinna desto mer resolut agerande. Dock ska sägas att ingen under 40 betett sig såhär.

1. Jo, hon ser. Om hon inte hade sett kan jag lova att det hade hörts.

2. Att den är för stor vet jag väl. Det var ju för bövelen jag som köpte den. Det fanns ingen bättre som uppfyllde övriga kriterier.

3. Och här kommer den viktigaste punkten. Sluta antasta mitt barn. Du kan tycka att mössan sitter nere över munnen också, men kom inte fram och justera. Hur svårt är det, håll fingrarna borta! Och ni som viker upp brättet. Syftet försvinner då. Det blir inget skydd för ögonen vilket är en stor del i varför man har en solhatt på ett litet barn. Själv hade jag en förstor t-shirt på mig. Ska ni inte komma fram och sy in den också?

4. Jag är helt övertygad om att mammor slipper sådana här situationer. I alla fall i samma utsträckning.

5. Jag tycker synd om nästa kvinna som kommer fram och försöker sig på någon av detta. De kommer sannolikt få ett tämligen bryskt mottagande.

Hur svårt kan det vara?

Min sambo trodde att detta lika gärna kunde hända mammor. Det tror inte jag. Möjligtvis att de kunde säga till, men de hade inte gått fram och "fixat" jobbet själva.

Jag tror dock att jag har känselspröt för att detektera sådant här beteende. Ungeför som kvinnor som blir konstigt bemötta av exempelvis bilförsäljare eller andra mindre begåvade människor.

Att välja sina fajter

Ämne: Föräldraskap

Jag har aldrig förstått att föräldrar ska försöka kontrollera sina barn i frågor som är helt oviktiga. Det är sannolikt kontraproduktivt. Ett exempel:

När jag var tonåring hade jag alltid keps. Såväl inomhus som utomhus. Detta gillade inte min far. "Det ser illa ut" var hans motivering och sedan blev vi osams för jag tyckte att det var en idiotisk motivering. Något som jag faktiskt fortfarande tycker. Så what. Det kanske ser illa ut i dina (och din generations) ögon, men inte i min. Varför lägga energi på att bråka om en sådan sak när det fanns så många viktigare fajter att ta. Där jag faktiskt hade en dum åsikt. Men nu urgröpades ju hans argument i alla bråk.

Jag tycker att det ser fruktansvärt illa ut med jeansen långt ner på låren. Eller när stringtrosorna är en decimeter ovanför byxorna. Men det tycker tydligen inte dagens ungdomar/tonåringar. Men jag skulle aldrig ta en debatt om detta. De tycker på ett visst sätt och jag tycker på ett annat. Det skadar ingen. Big deal. Ett bibliotek förbjöd elever att komma in om man såg kalsong- eller troskanten ovanför byxorna. Smart. Det är ju ett bra sätt att skapa förståelse mellan generationerna. (obs: ironi)

När lillan tycker på ett visst sätt i frågor som är oviktiga (som 95% av alla klädfrågor) så hoppas jag att jag verkligen låter henne ha det hon vill. Jag tänker definitvt tala om vad jag tycker, men att förbjuda eller skälla. Vad hjälper det? Jag ska hushålla med mina förmaningar till frågor som är viktiga!

Saker som får mig att bli riktigt arg.

Ämne: Off topic och politik

Såg idag lite på Rapport. Där satt det en arbetslös man som på riktigt var arg över att han kunde tvingas ta ett jobb som var "under hans kompetensnivå". Detta eftersom man som arbetslös nu får mindre pengar än under vänsterregeringens bidragsera. Nu kunde man ju inte längre "vänta ut" ett "bra" jobb. Men stackars bortklemade svenskar.

Allvarligt. Har man inget jobb så får man väl faktiskt räkna med att inte kunna "vänta ut ett bra jobb. Har man inget jobb får man väl ta det som bjuds. Punkt. Jag kan ställa mig lite tveksam till att man ska behöva ta jobb på långt avstånd från hemmet. Det kan eventuellt vara lite hårt i vissa situationer. Dock har jag väldigt svårt att förstå hur man kan vara så bortskämd att man kan rata jobb när man inte har någon annan inkomst än a-kassa. Om man har det alternativet måste jag svaret vara att a-kassan är för hög.

Barnvagnsförbud i Malmö

Ämne: Föräldraskap

Ett café i Malmö har barnvagnsförbud för att barnfria ska kunna få dricka sitt kaffe i fred. Jag har väl i praktiken ingen invändning mot detta. Vill han inte tjäna pengar på småbarnsföräldrar är väl det hans problem.

Jag kan själv tycka att småbarn är jobbiga när man vill ta det lugnt på ett café. Dock brukar dessa barn vara större än att de åker barnvagn. Barn under två år låter ju mer på instinkt än något annat. Det stör mig inte. Däremot tycker jag att föräldrar till större barn borde se till att ungarna håller sig lugna på restauranger och caféer.

Men allvarligt, man röker inte i en lekpark

Ämne: Föräldraskap och sunt förnuft

Idag var jag och lillan och lekte i en lekpark. Det var trevligt. Ända tills det kom en pappa med en cigarett i mungipan och ställde sig bredvid oss. Men allvarligt! Man röker inte i en lekpark där det finns massa barn.

Det är ritkigt illa att röka så nära sina egna barn, men att dessutom göra det vid andras. Och i en lekpark. Skämmes tamejfan!!!!

Dagisproblematik och osmart taktik.

Ämne: Föräldraskap och dagis

Som boende i Göteborg får man tydligen inte ansöka om dagis förrän tidigast fyra månader innan man vill ha platsen. Det finns även någon form av garanti för att få en plats inom fyra månader, jag har dock inte riktigt satt mig in i hur den funkar.

En del föräldrar företar sig intressanta knep för att få en dagisplats så fort som möjligt, de ansöker helt enkelt om ett datum tidigare än de tänkt sig och sedan hoppas de att det tar någon månad längre och sedan börjar de när de hade planerat. Detta är dock riskfyllt. Ett par ansökte om en tid 3 månader innan de hade tänkt låta lillen börja. De fick plats då. Det hela innebar att pappan i praktiken bara fick vara hemma en månad med sitt barn. Kul. Smart. Lyckat.

Personligen har jag tänkt tvärtom. Vi ansöker till den dagen vi vill ha plats och får vi inte plats då får jag väl vara hemma någon/några veckor längre. Hellre det än att gambla bort tid med lillan.

Att träna upp sina sinnen, projektledare och personlighetstest

Ämne: Föräldraskap

Jag har aldrig haft någon större koll på var jag lägger saker. Jag kommer i princip aldrig ihåg var någonting finns. Jag har läst att det finns olika metoder för att komma tillrätta med detta, men jag har aldrig riktigt orkat ta tag i det. Det är ju i praktiken inget jätteproblem.

Inte kunde jag föreställa mig att pappaledighet kunde lösa detta problem. Efter att varit hemma ett tag har jag insett att jag har fått bättre minne. Jag kommer ihåg var saker finns, var jag lägger dem och till och med registrerar min hjärna var saker ligger och då även om jag inte lagt dem där själv. Fantastiskt!

En annan helt fantastisk sak som jag upptäckt är att jag har bättre reaktionsförmåga nu. Det beror på att man är på helspänn hela tiden. Man är beredd på att saker ska hända och då hinner man reagera snabbare. Jag har upplevt detta tidigare en gång. För ett antal år sedan reste jag på egen hand i Asien, Oceanien och Nordamerika. Då var man också på helspänn och man fick bättre reaktionsförmåga. Det är kul och spännande.

Jag läste för övrigt en artikel om varför kvinnor tar större ansvar för hemmet. Tesen var att kvinnorna "tävlar" i att ha ett polerat hem på alla olika sätt. De bedöms utefter detta. Jag undrar om det inte ligger något i detta. Jag tror dock att det är värre för den äldre generationen. Min mor är pedant fast hon själv tror det. Det är klart att man måste tvätta fönster varannan vecka. Eller städa och dammsuga minst en gång i veckan. Och att damma. Och att klippa gräsmattan. Och om man ska bjuda hem någon måste man ju bjuda på något och helst ha ett par dagar på sig för att förbereda allt.

Jag tror att vår generation är mer avslappnad på den här punkten. Såväl män som kvinnor. (Även om jag tror att män (generellt) är mest avslappnade på denna punkt. Rätta mig om jag har fel :-) )

Gjorde även ett personlighetstest. Spännande!

"Den förvånade pappans personlighetstyp:

Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.

Karriärer som skulle kunna passa Den förvånade pappan:

Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker."