Din partner gör dig rund

Ämne: Träning, hälsa, kost, sunt förnuft och tips och råd

Enligt en artikel i Expressen blir kvinnor "runda" av sina partners. Ursäkta språket, men vilket j-la dravel. Om inte partnern fysiskt stoppar in mat i kvinnans mun och hindrar henne från att röra på sig så är detta på gränsen till förtal mot alla män/partners.

Såhär säger Lisbeth Stahre:
"Det är mer stressande och kravfyllt att ha man och barn än att vara singel. Man får kanske inte sova på nätterna och har mindre tid för sig själv. Många mammor kompenserar sig med att äta."

 Jaha säger jag. Kompensera inte med att äta då. Mat gör inte människor mindre stressade, men det gör faktiskt träning. Så istället för att stoppa i sig mat kanske kvinnorna/mammorna kunde ta en prommenad eller gå till gymmet eller vad som helst. Dessutom kan de ju faktiskt hävda sin rätt till egen tid även efter de fick en partner. På den tiden kan man ju på olika sätt bränna lite energi.

Själv gick jag också upp i vikt när jag blev sambo, men inte (ursäkta språket) fan är det min partners fel. Jag "slöade till". Nu är jag en sån som har örnkoll på min kropp och om jag går upp två till tre kilo så synd det tydligt på mig. Vad gjorde jag då? Jo, jag tog tag i det och nu är jag på en godkänd nivå igen.

Förr i tiden tränade jag mellan 6-10 pass i veckan och även som förälder måste jag röra på mig om jag inte ska må fysiskt illa (och om jag inte ska gå upp i vikt). I vår familj har vi löst det så att vi får 3*3 timmar i veckan som är "fri tid". Då får vi göra vad vi vill och den andra får se till att sköta allt hemma under den specifika tiden. Det är bra, det innebär att jag faktiskt i alla fall kan få ut tre rejäla pass i veckan och det i kombination med vardagsmotion gör att jag i alla fall inte går upp i vikt. En bra lösning än så länge. Vi får se hur bra den funkar när båda jobbar...

Dessutom har vi infört lördagsgodis, vilket är bra för oss och det kommer troligtvis att vara bra för lillan när hon för börja äta godis. Övriga dagar i veckan ska inte godis finnas tillgängligt för någon i familjen. Läsk ska vi inte ens prata om, på gränsen till totalförbjudet. Tillåtet vid högst speciella tillfällen som födelsedagar och större helger. Läsk is the devil. Jag tror inte på teorin att vi vuxna ska få äta sämre än barnen. Barn gör inte som man säger, de gör som man gör..

Att vara eller inte vara...med på BB

Ämne: Jämställdhet, föräldraskap, papparollen, BB, graviditet, förlossning, profylax och tips och råd

I dag åkte jag lite bil med lillan. Jag slog på radion och programmet handlade om pappans roll vid förlossningen. Man fick maila eller ringa in och förklara hur man såg på pappor på förlossningar. Jag fick under de cirka 30 minuter jag lyssnade höra allt från genomtänkta och kloka inlägg till fullständig idioti. Den som framstod som mest korkad var (naturligtvis) en man som dessutom pratade östgötska. Inget ont om östgötar, men inte låter de överintelligenta precis. (Och innan någon kallar mig för dialektrasist ska jag påpeka att jag själv pratar östgötska, eller i alla fall något som påminner om det)

Hans åsikt var hur som helst att pappan skulle hålla sig i närheten, men inte i rummet där hans barn kom till världen. "Kvinnor har ju haft nio månader på sig att förbereda sig fysiskt och psykiskt så de klarar ju det mycket bättre än oss män". Ja, rent fysiskt kan jag hålla med, kvinnor är bättre på att föda barn än män, men hur trög är man om man inte på nio månader kan förbereda sig psyksikt som man? Jag själv tyckte mest att jag var ett fån under "vår" förlossning, men enligt min sambo var jag tydligen till stor hjälp. Att jag inte var helt snurrig berodde på att jag hade förberett mig bland annat genom att läsa böcker och att gå en profylaxkurs. Oerhört värdefullt och fullt genomförbart på nio månader, jag lovar!

En annan fråga som ventilerades var om mammor skulle ha rätt att förbjuda pappan att vara med. Här är jag kluven. Det är ju onekligen kvinnan som gör den jobbiga delen här så då kanske hon borde få bestämma detta själv. Å andra sidan är man ju faktiskt (oftast) två om barnet och jag kan nog också tycka att pappan borde ha rätt att få vara med vid sitt barns första sekunder som egen individ. Svår fråga.

En kvinna ringde in och tyckte att mammorna kunde ägna sig åt att föda barn, männen gjorde lumpen så då kan ju kvinnorna föda barn var hennes oerhört (o)genomtänkta argumentation. Upplysningsvis kan jag informera om att kvinnor också gör lumpen då och då. Jag vet inte mer vad jag ska säga, argumentationen är så dum att den knappt går att bemöta. Vad händer med de män som inte gör lumpen? (Om jag inte är felunderrättad är det mellan 80-90 % av männen som INTE gör lumpen)

Jag tror att papporna ska uppmuntras att vara med så mycket det bara går innan barnets födelse för att på så sätt känna att de ska delta fullt ut efter barnets födelse. Även om det var jobbigt att vara med på förlossningen ångrar jag det inte på något sätt. Förlossningen var ju ett nödvändigt steg för att barnet faktiskt ska komma till världen så varför missa detta viktiga steg? Läs på, gå profylaxkurs och var med i föräldragruppen då blir ni ganska väl förberedda på förlossningen, även om alla förlossningar är unika får man ändå en bild över det generella förloppet och det är värdefullt. Att skylla på att män inte "har tid att förbereda sig" är löjligt. In och stötta kvinnan som föder ert barn, de är hjältar och att se barnet för första gången är så oerhört häftigt att det inte går att beskriva.

Att tänka efter före...

Ämne: Föräldraskap och tips och råd


Jag läste nyss att några av Ullareds-såpans deltagare är missnöjda med hur de framställs i TV. "Det har förstårt våra liv" säger de. Bland annat kallas pappan i familjen för "alkis" och barnen mobbas i skolan. Detta är naturligtvis tragiskt och jag tycker att det är konstigt att människor behandlar medmänniskor på detta sätt. Men, och detta är ett stort men, borde man inte fundera på detta innan man ställer upp?

Beter man sig konstigt på TV så behöver man inte vara Einstein för att förstå att det kan påverkar det "verkliga" livet också. Jag såg början på senaste avsnitten av Ullared och jag satt och gapade över varför människor ställer upp i sådana här program. Jag skulle aldrig ens överväga att vara med. Det är väl helt självklart att TV vinklar personerna för att de ska framstå som ännu mer speciella, naturligtvis. Men även om man inte gör det måste man väl förstå att om man åker till Ullared och bor där i två veckor så kommer folk tycka att man är knäpp? (Man behöver inte vara knäpp för att göra en sådan sak, men man kommer ändå framstå om knäpp) Jag själv tycker att det är knäppt, det finns sannolikt roligare ställen att åka till.

Vad vill jag säga med detta då? Jo, tänk efter före om ni bestämmer er för att vara med i TV och då speciellt i dokusåpor. Jag har sett ytterst lite av Färjan, Stockholm Arlanda och Ullared, men jag kan ärligt säga att jag inte sett en enda person som framstår som smart. Jag själv har blivit erbjuden att delta i Debatt i SVT, men jag tackade nej. Just av den anledningen att mitt barn inte ska behöva förknippas med någon på TV. Och då är ändå Debatt ett ganska seriöst program. Är man med i dumma TV-program då lär man få stämpeln dum, hur felaktig den stämpeln än är.

Och till er som mobbar: SKÄMMES TAMEJFAN!

Inköp av skor och Hello Kitty (Observera att detta inlägg är oerhört ointressant)

Ämne: Jämställdhet, genus, kläder och tips och råd


I helgen var jag och lillan hos farmor och farfar, alltså de som för snart 1,5 år sedan kallades mamma och pappa av mig. Det är skönt att få lite sovmorgon och avlastning samtidigt som de blir glada. En win-win-situation helt enkelt. Farmor ville köpa lite kläder till lillan så vi åkte ned till "stan" för att titta på handskar och skor. Det slutade med handskar, skor och en jacka.

Eftersom jag fått tipset att fingervantar är bättre än tumvantar så ville jag köpa några sådana. Efter att ha testat detta några gånger så finner jag tipset som korrekt. Fingervantarna är suveräna, lillan störs inte av dem och låter dem helt enkelt vara på. Underbart! Nu till det mindre underbara. Det blev ett par svarta handskar med Hello Kitty på. Usch! Jag avskyr Hello Kitty. Men de var billiga och ärligt talat de enda som uppfyllde mina funktionskrav. Så jag fick svälja stoltheten och finna mig i detta. Faktumet att de var svarta underlättade det hela lite, den rosa utsmyckningen försöker jag tänka bort. Det går sådär.

Jackan var på rea, halva priset. Eller jacka och jacka, det var en liten kappa som var oerhört söt. Söndagsgåbortsöt. Bara hon inte växer ur den innan vi hinner hitta någon söndag att ha den på.

Sedan var det dags för skor/kängor. Kraven från min sida var att de skulle vara varma, klara vind, vatten, slaska och snö eftersom vi förhoppningsvis ska spendera lite tid där dessa element är vanliga. Det fanns ett tämligen stort utbud. Färgerna var svart eller lila. Affärsbiträdet var trevlig och tog genas fram en lila liten känga med lite krimskrams på.
"Jag vill inte ha någon rosa fjant-tjej-sko, finns det inga snygga skor till henne!" morrade jag då.
"Lila!" morrade min mor då eftersom jag är färgblind. Sedan fortsatte hon "men hon kan väl få vara tjej någon gång?" Det är en underbar kommentar tycker jag. Så om hon inte har rosa (lila) är hon inte lika mycket tjej eller? Mamma vet min inställning så det blev ingen vidare diskussion och dessutom medlade affärsbiträdet snyggt genom att säga: "De här svarta är ju bra för de passar ju till alla kläder."

Detta var ju ett argument som mamma inte kunde protestera emot och dessutom visste hon att jag/vi vägrar att klä lillan i typiska tjejfärger*. Det hela slutade dock med ett par snordyra gore-tex-kängor som passade bra och som dessutom var både svarta och snygga. (Med snordyra menar jag att de kostade betydligt mer än jag skulle betalat och att jag flera gånger påtalade att vi kunde försöka hitta billigare kängor, men farmor ville ge sitt barnbarn något och nu fick det bli lite kläder och skor. Hon blev glad och jag blev glad och eventuellt blev även lillan glad, vad vet jag?

____________________________________________________
* Hon får gärna ha klänning och kjol och rosa också, men då ska det vara för att plaggen är snygga inte för att tjejer nödvändigtvis ska ha dessa färger. 

Den lilla apan...

Ämne: Barns utveckling och tips och råd

För fem månader sedan kunde lillan inte gå. Idag hittade jag henne halvvägs över badkarskanten. Förra veckan satt hon på vardagsrumsbordet. Förrförra veckan hade hon klättrat upp på en bänk i hallen. Jag bävar för vad som händer nästa vecka.

Det är dock ofattbart hur snabbt se små utvecklas. Motoriken blir bättre för varje dag och ordförrådet har explodera senaste månaden. Vi har ett bild spel som skärmsläckare, det senaste vi märkt är att hon vet vad vissa personer på bilderna heter. Det som nästan är roligast är att se hur andra reagerar när vi pratar med lillan. Vissa ord är ju självklara för oss, men förmodligen obegripliga för Svenssons på bussen. Jag menar, det är klart att vi fattar att "att" är vatten och att "bong" är ballong eller att "boj" är boll, men Svenssons tror nog bara att vi låtsas förstå! Kul är det hur som helst! Dagens nya ord var "goda", alltså groda!

 En annan utveckling som jag prisar högt är att hon säger till när hon måste gå på pottan. "Potta!!!!!!!" Och sen rusar hon till badrummet med mamma eller pappa hack-i-häl. Det är ju nämligen så att framförhållningen inte är den bästa ännu. Dock brukar vi oftast hinna in och det är oerhört skönt att slippa byta kladdiga blöjor varje dag. (Å andra sidan får vi ju tömma en kladdig potta) Jag tror att knepet heter tygblöjor. Jag fick tipset av en kompis som sa att ungarna snabbare vänjer sig av med blöja om de använder tygblöja och det skriver jag under på. Vi har satt henne på potten sedan hon var väldigt liten och använt tygblöjor hela tiden när vi varit hemma och jag hoppas att resultatet är ett blöjfritt barn inom kort. Håller tummarna! Så även om tygblöjor innebär mer jobb är det nog värt det om barnet slutar med blöja snabbare...tycker jag i alla fall!

Samma mat - olika tallrikar!

Ämne: Föräldraskap och tips och råd

Ibland måste man outsmarta lilltjejen. I morse satt vi och åt frukost hela familjen. Mamma och pappa hade varsin tallrik med fil och lilltjejen hade en lite skål med fil. I början gick det bra att bli matad ur den lilla skålen, men sedan totalvägrade hon. Då hällde pappa över filen i sin egen tallrik och matade henne med en stor sked istället. Då minsann blev det många "mmmmmm" och stora leendet kom fram. Det är stor humor och samtidigt väldigt sött!

Babysim

Ämne: Föräldraskap och tips och råd

Eftersom jag gillar vatten har jag tänkt att babysim skulle vara en bra idé. Nu har vi genomfört premiären och visst verkade lilltjejen gilla vattnet. Hon plaskade lite och skrattade. Jag har även provat att duscha med henne och hon verkar gilla det med. Slutsatsen är att hon verkar trivas i vatten och det känns bra.

Babysimmandet var roligt för alla tre, den enda baksidan var att man tydligen var tvungen att sjunga och det är något jag inte gör. Inte ens under protest eller genom hot.

Dock kan jag hur som helst rekommendera babysim, jag tror att det är ett bra sätt att umgås och ett bra sätt att lära barnet tycka om vatten!

10 veckors leveranstid?!?!

Ämne: Föräldraskap och tips och råd

Jag skrev ett tråkigt inlägg om att välja barnvagn. Nu väljer jag istället att skriva hur vi gjorde.

Jag måste erkänna att jag inte ville köpa några grejer alls, tänk om det blev nåt fel och barnet inte skulle komma. Då ville jag inte sitta där med massa barnprylar. Hur som helst insåg ju även jag att barnvagn nog faktiskt är ett måste, så till slut började vi titta runt lite.

Vi gick till några olika affärer och till slut hamnade vi på Babyproffsen vid Backaplan. Vi "provkörde" lite och kände efter. Vi hittade efter en stund en vagn som kändes ok, så vi frågade lite om den. "Ja, på den modellen är det 10 veckors leveranstid..."

Que?!?! Tio veckor??? Man kan ju få en bil snabbare! Och om man ska vara ärlig kan man faktiskt få en bil billigare också. Hur som helst insåg vi att 10 veckor faktiskt var för sent, vi behövde en vagn snabbare. So...what to do...? Eftersom jag och min sambo inte riktigt kunde motivera att lägga 5000+ på en barnvagn så kom vi på att blocket.se kanske har några. Och om de hade sen. Det kryllar av barnvagnar, den ena mer futuristisk än den andra.

Vi läste några tester, man vill ju inte att barnet ska få en farlig vagn. Vi hittade en fin Quinny-vagn som var betydligt billigare än de flesta nya och den såg faktiskt helt ny ut. Vi slog till! Det var en av de konstigaste känslor jag haft; jag körde alltså en barnvagn ombord på en spårvagn! Att den var tom var av sekundär betydelse. Så här i efterhand har vi insett att vagnens färg tydligen påverkar barnets kön. En röd vagn betyder tjej, en svart betyder kille. Jag blir bara matt, är människor verkligen så ytliga? Vi visste ju inte ens barnets kön när vi köpte vagn.

Hur som helst har vi varit väldigt nöjda med vagnen hittills, och i min värld kan jag inte förstå varför man köper en ny barnvagn, men det kanske finns någon dold fördel som vi hittills har missat.

Jag väljer att inte skriva exakt vilken vagn vi köpte, men hör kommer några detaljer som jag uppskattar med vagnen och som kanske kan användas som tips.

1. Den har svängbart framhjul. Oslagbart i trånga utrymmen!
2. Den har handbroms. Det låter onödigt, men i branta nedförs- eller uppförsbackar kan man ha nytta av den!
3. Den är relativt enkel att ta med sig
4. Den är snygg!

Det är inte vår vagn som är avbildad på fotot ovan; vi har inte ens den modellen, men den är ganska lik i alla fall...

Föräldragruppen, en gång till!

Ämne: Föräldraskap och socialt liv

Idag hade vi återträff med vår föräldragrupp. Nästan alla var där med sina små barn. Det var givande och kul att träffa alla. Vi hade farhågor att det skulle bli en massa jämförande, och det blev det till viss del. Dock var nivån bra, det handlade mest om erfarenhetsutbyte och det var nyttigt.

Delta i föräldragruppen och gå på träffarna även efter att barnet är fött! Det är ett bra stöd och det är dessutom kul!

Att välja BB och att spendera tid där

Ämne: Föräldraskap, förlossning, BB och tips och råd

Det är ju inte bara det att man ska åka till BB, man måste även välja vilket BB man ska åka till (om man bor där det finns valmöjligheter). I vårt fall fanns fyra tänkbara sjukhus, Östra sjukhuset, Mölndal, Varberg och Borås. Borås sorterade vi bort på en gång eftersom det kändes långt. Jag vet att det är långt till Varberg också , men Varberg kändes mer naturligt för oss. Dock bor vi nära Östra sjukhuset och därför ville vi helst åka dit även om vi hela tiden fått höra att Varberg är så bra för att man får stanna på BB länge. På Östra är standard två dagar, vilket många anser vara kort.

När man får sitt första barn är det nog skönt att få ett eget rum, det kan inte alltid garanteras, men vi hade tur och fick det och jag kunde även sova där två nätter.

Nu kan man ju tro att det är bra att stanna på BB länge, och det är säkert många som vill göra det. och för dem är det bra. Dock är det inte nödvändigtvis så. För oss var det dock nämligen tvärtom, vi kände båda att vi ville hem. Så fort som möjligt. Det var långtråkigt på BB, men sen är vi två ganska otåliga personer också. Vi hade också tur för lilltjejen var frisk och min sambo klarade förlossningen bra.

Man ska nog helt enkelt välja BB på magkänsla, jag tror att alla är bra och alla barnmorskor vi träffat har varit underbara.

En sak som jag tror att man kan vara säker på är att vad man än har för bild av förlossningen och BB så blir det ändå något helt annat. Det går inte att planera så det är bara att ta det med ett öppet sinne. Och jag vill också passa på att lugna lite. Alla förlossningar håller inte på i 36 timmar. För oss tog det fyra timmar för lilltjejen att komma efter vi kom till förlossningen. Vi var oroliga att behöva åka hem igen, men när vi kom fram var hon "öppen" åtta centimeter. Vi blev både väldigt förvånade. Alltså, varje förlossningen är unik och det går inte att planera hur den kommer att se ut.

Här förljer några tips på saker att ta med sig till BB. (Vissa saker kan kännas onödiga, men så här kände vi i alla fall)

1. Dator med musik och gärna med film eller TV-serier. Vi såg säkert tio avsnitt av Coupling på BB. Jag undrar om personalen undrade vad som hände i vårt rum när vi bröt ihop av skratt då och då.

2. Liggdel till barnvagn. Man får en liten plastbalja barnet kan sova i på BB, men vår lilla gillade inte alls att sova där. Hon sov bäst på mammas eller pappas mage, alternativt i sängen bredvid oss. Dock var det skönt att kunna lägga henne i liggdelen då och då.

3. Vi fick en mössa på BB, men som tur var hade vi med någon extra för de små kräks ganska ofta. Det gäller även längre fram. Jag hade ingen aning om att man måste byta kläder på de små så ofta.

4. Filtar till er själva. Jag frös under hela förlossningen, jag vet inte om det var chock eller om det var kallt, men jag hade gärna haft en filt med mig. Detta missade vi dock tyvärr.

5. Ta med lite kläder till barnet för hemtransporten och kanske också för vistelsen på BB.

6. Ta med babyskydd om ni åker bil, annars blir det svårt att ta sig hem. Vi bodde så nära BB att jag faktiskt gick hem med babyskyddet och hämtade vagnen istället eftersom vi kunde gå hem. Babyskydd kan hyras på NTF.

7. Mat till pappan. Mamman får mat på BB. Vi köpte lite saft och gorbys plus massa godis. Det funkade bra för oss.

8. Naturligtvis ska andra "standardsaker" med också som ni fått tips om på MVC och i böcker.

9. Kamera. Vi fotade en hel del kort på BB. Hon var ju så söt!!

Föräldragrupp

Ämne: Föräldraskap och föräldragrupp

Jag vet inte om MVC anordnar föräldragrupper över hela landet, men i Göteborg gör de det. Jag tycker att föräldragruppen var mycket bra. Där fick man möjlighet att prata med andra förvirrade blivande föräldrar utan att man kände sig alltför korkad.

Dessutom påstås det att medlemmarna i dessa grupper brukar fortsätta umgås efter att alla fått sina barn. Hur det ligger till med den saken vet jag inte, men visst fanns det några i gruppen som jag skulle kunna tänka mig att umgås med.

Det är skönt att veta att nästan alla blivande föräldrar är lika förvirrade som en själv.

Att förbereda sig (Litteratur)

Ämne: Att bli pappa, föräldraskap

Jag tänkte läsa massa böcker när jag fick reda på att vi skulle ha barn. Jag ville ju vara förberedd, men eftersom jag inte riktigt kunde förstå att det faktiskt skulle komma ett barn blev det inte så mycket läsande.

Dock läste jag "Du ska bli pappa" av Dick Sundvall och den var mycket bra för mig. Den avdramatiserade det hela för mig. Det kanske inte bara är jobbigt att få barn, det kanske är kul också. Det kan vara viktigt att få höra det då det man oftast får höra är "då kommer du inte få sova något mer" och andra liknande elaka tillrop.

Jag tror att det är bra att läsa lite om att få barn, men samtidigt kan ingen förmedla exakt hur du kommer att känna så därför tror jag att övergripande litteratur är det bästa.

En lite rolig händelse inträffade på spårvagnen när jag läste boken. Det blev biljettkontroll och jag lade ned boken på sätet bredvid mig och tog fram min biljett. Kontrollanten säger "grattis" och jag ser oerhört frågande ut. Grattis till att jag betalat min resa?? Sedan ler han och nickar mot boken. Det var faktiskt första gången jag förstod att detta faktiskt är stort. När någon som man aldrig ens har träffat säger grattis.

Att förbereda sig inför förlossningen (Profylax)

Ämne: Graviditet och förberedelse inför förlossning

Man har nio månader på sig att förbereda sig på att den lilla ska komma. Det kan låta som en lång tid, men tro mig. Det är det inte. Även om man ser att magen växer förstår man inte att resultatet ska bli ett barn. Det förstod i alla fall inte jag.

Hur man ska förbereda sig för nedkomsten är nog individuellt. Jag tycker att jag är bra på att hantera smärta, men då gäller det mig. Att se någon annan ha ont är en annan sak, det är jobbigt. Därför var jag orolig inför förlossningen.

Vi hade läst om profylax-kurser och jag var oerhört tveksam, men samtidigt ville jag dämpa min oro och vara så förberedd som möjligt och när en kollega sa att hon hade nytta av profylax under hennes förlossning så vi bokade en kurs på Annas profylax på Linnégatan i Göteborg.

I efterhand måste jag erkänna att jag tror att kursen var bra. Det kändes fånigt att sitta och nypa varandra i benen för att träna på andning...och detta i grupp? När kursledaren satt och krystade på en stol kändes det också fånigt, men även om det kändes dumt, fånigt och konstigt är jag övertygad om att kursen hjälpte.

Detta hade vi nytta av från kursen.

1. Andning och avslappning, andningen var mycket viktig för oss och vi tror att det hjälpte mycket.

2. Att få reda på att alla förlossningar inte pågår i 36 timmar och att det går att föda barn utan höga skrik. Förlossningar sträcker sig över hela skalan, en del tycker att det är oerhört jobbigt och andra säger "detta kan jag göra igen".

3. Att förlossningen har ett antal steg och att man inte behöver kasta sig iväg till förlossningen direkt när den första värken kommer.

4. Att det är bra att röra på sig under värkarbetet

5. Att kvinnor faktiskt är skapta till att föda barn och att man kan bli skrämd över var barnet tänker komma ut. Men, " you're going to be huge down there" som vår profylax-instruktör sa till oss. Det är något man ofta glömmer.

6. Alla spricker inte.

7. Att pappan är viktig. Den här punkten stämmer enligt min sambo, men jag lovar att man känner sig patetisk när man står där och inte tycker att man kan göra något för henne. Men det är bara att försöka intala sig att man hjälper till.

8. Det finns olika typer av smärtlindring, allt från massage och bad till lustgas och epidural. Jag tror att det bästa är att gå in i förlossningen med ett öppet sinne. En del behöver allt, och vissa klarar sig med bara andning.

9. Målbild. Kom ihåg att förlossningen inte är klar när barnet kommit ut. Därför är det bra att sätta målbilden längre fram, kanske när man får komma till BB eller kanske ännu hellre, när man får komma hem.

Enligt kursledaren skulle man träna på andning och avslappning hemma, det gjorde inte vi. Min sambo övade lite avslappning, men vi andades inte tillsammans något förutom på kursen. Och även om vi slarvade med den här biten är jag säker på att kursen hjälpte oss oerhört.