Ämne: jämställdhet, genus, föräldraledighet, föräldraförsäkring och reflektioner
För några dagar sedan frågade jag en kollega när han tänkte vara föräldraledig. Hans svar: "Det blir nog tre till fyra månader i höst, min fru ville vara hemma lite längre den här gången". Tyvärr är jag en sådan som för sent kommer på de smarta saker att säga. Vad jag naturligtvis borde frågat var "Jaha, men vad vill DU då? Vill du bara vara ledig 25 procent av tiden?" Han var nöjd med att vara ledig, men jag tror knappt att han reflekterade över att han bara kommer att vara ledig 25 procent av tiden och hon 75 procent.
När det gäller hans fru är jag mer kluven. Jag har full förståelse för att hon vill vara hemma länge, det skulle jag också vilja. Men jag skulle nog känna mig ganska ego om jag tåg 75 procent av något och partnern bara får 25. Å andra sidan kan jag tycka att han borde kunna tala för sin egen sak och helt enkelt kräva att vara hemma lika länge, om han nu vill det.
Hur som helst tycker jag inte att pappor ska vara nöjda om de får vara lediga några månader, de har samma rätt som mamman att vara hemma ett år eller vad nu hon vill.Slutligen tycker jag ändå att det är upp till varje familj att själva välja hur man ska dela upp, jag förstår dock inte varför inte fler pappor vill/väljer att vara hemma mer...