Vem ska bestämma över familjerna?

Ämne: Jämställdhet, föräldraledighet, föräldraförsäkring och kvotering

Nu ska jag ge min förklaring till varför jag tycker att familjen ska bestämma över familjen. Men först ska jag förklara vad jag menar med "bestämma över familjerna".

Jag har varit inblandad i en het debatt angående kvotering av föräldraförsäkringen på en annan blogg, Skriet från kärnfamiljen. (Man kan kalla det i förtäckta och förskönande ordalag som individualisering om man vill, men som sagt "if it walks like a duck...", det är ändå inget annat än en kvotering.). Nu vill jag först säga att jag tycker att den länkade bloggen generellt har en hel del bra tankar, men just i den här frågan är vi ungefär så långt ifrån varandra som är möjligt. De är för kvotering - jag är mot. Här följer en rad argument från "motståndarsidan". (Egentligen är det fel att kalla dem motståndare, för jag har samma mål som dem, dock vill jag inte ha deras piskor, jag vill istället ha morötter.) Jag tror helt enkelt inte att lagstiftning om hur familjer ska leva sina liv är det bästa för varken barnen, föräldrarna, samhället eller landet.

1. Påstående
   Det är bra för alla kvinnor på arbetsmarknaden då de inte får stämpeln "mamma" eller "blivande mamma" och då blir bortvalda vid rekrytering
   
   Svar
   För det första är det inte alls säkert att detta påstående stämmer. Redan idag tenderar en del av pappornas dagar "brinna inne". Sannolikheten att dessa dagar ökar är överhängande och då är det fortfarande mammorna som kommer att ta flest dagar. Dessutom handlar det inte bara om föräldradagar här, utan om VAB och deltid och andra saker som tenderar att "tillfalla" mammorna. Ska man då lagstifta om VAB och deltid också?
   
   Jag uppmuntrar på alla sätt pappor att se till att ta chansen att vara hemma. Inte 2-3 månader, var hemma länge. Helst lika länge som mamman. Och när barnet börjat på dagis, varför inte gå ned i tid båda två om deltid ändå är aktuellt? När ni ligger på er dödsbädd kommer ni inte ångra att ni inte jobbade mer. (Tisdagarna med morrie)
   
   När det gäller 50/50-tanken inser jag dock att det kan finnas anledningar till att det i vissa fall blir svårt att dela så exakt . (Dock köper jag väldigt sällan de ekonomiska bortförklaringarna). Jag tänker inte rada upp situationer, utan jag nöjer mig med att säga att det finns många tillfällen och många olika sätt att arbeta/sysselsätta sig som kan göra uttag av dagar svåra, eller i vissa fall, onödiga. Att då från politiskt håll kräva 50/50 är att inte låta familjerna själva välja hur de ska leva sina liv. I många fall skulle det dessutom sätta käppar i hjulen för familjerna.
   
   Poltikerna har visioner om att föräldrar ska dela lika på föräldraledigheten, det tycker jag är jättebra. Se till att uppmuntra föräldrar att dela lika, med morätter av olika slag, men lagstifta inte om detta då det skulle slå så fel i vissa familjer. (Och se till att göra jämställdhetsbonusen bättre!)
   
   
2. Påstående
   Det är bra för pappora - de får mer tid med sina barn
   
   Svar
   Nej, det får de inte. I dag har mamman och pappan exakt lika många dagar, en kvotering ändrar inte på det. Det enda den gör är att förhindra möjligheten att skriva över dagar.
   
   Och varför ska man kunna skriva över dagar då undrar kanske någon. Det är faktiskt ganska enkelt. Varje familj är unik och politiker vet inte hur alla svenska familjer ser ut och fungerar. Alltså skulle en ytterligare kvotering försvåra för familjerna. Alternativt är sannolikheten för att barnen får börja på dagis tidigare överhängande. Återigen bör politikerna uppmuntra till mer lika längd på föräldraledigheten genom olika morötter.
   
   
3. Påstående
   Det är bra för kvinnorna som får mer engagerade fäder till sina barn
    
   Svar
   Precis som punkt 2, det finns ingenting som hindrar detta med dagens system. Dock är ju målsättningen med engagerade fäder/föräldrar jättebra!
   
   Under den här punkten vill jag också påpeka att tämligen många kvinnor är nöjda med att vara hemma länge så kvoteringen är ingenting som alla kvinnor står bakom. (Senaste undersökningen jag läste var cirka 75 procent av kvinnorna negativa till ytterligare kvotering).
   
   Dock vill jag samtidigt uppmuntra pappor att inte låta sig luras på föräldradagar. Pappor är inte sämre föräldrar och ska inte vara "nummer 2". Se till att ta ut dina dagar. Att skylla på att man är oumbärlig på jobbet köper jag inte. (Egenföretagare kan möjligtvis vara undantagna). Har ni en chef som är negativ, stå på dig. Du har lagen på din sida och dessutom bör du omedelbart söka nytt jobb, för en sådan chef ska man undvika! Att byta jobb skulle dessutom svida ännu mer för företaget och den "dumma" chefen. Då kanske han/hon/företaget lär sig. Med fler morötter för företagen att uppmuntra föräldraledighet bland, i första hand, papporna förespråkar jag också.
   
   
4. Påstående
   Det är bra för barnen att få chansen att umgås med båda sina föräldrar
   
   Svar
   Ja, det är bra, men återigen. Ingenting i dagens system hindrar detta.
   
   En extremt viktig punkt. Enligt en undersökning Kamratposten visade pappa kom på femte plats när barn skulle prata problem/tröstas. Skrämmande nog kom "ingen" före. Nu är ju fortfarande vår lilla liten, men idag är det dagsformen som avgör vem hon vill bli tröstad av. Eller snarare, de dagar jag är hemma mest väljer hon mig, när det är mamman som varit hemma mest väljer hon henne. (Generellt sett) Jag hoppas att hon även i framtiden lika gärna vänder sig till mig som till sin mamma. Om man som pappa dock alltid ser till att "hoppa över" VAB, låta mamman jobba deltid, prioritera jobbet, inte vara föräldraledig, inte komma på skolavslutningar etc. är det inte så konstigt att han blir bortvald. Så återigen, pappor var hemma! Och återigen, politiker, se till att uppmuntra pappor att vara hemma. Och återigen, lagstifta inte om det.
   
   
5. Påstående
   Alla andra försäkringar och "bidrag" är riktade till individen, så varför är föräldraförsäkringen undantagen?
   
   Svar
   Ja, så är det i och för sig. Själv anser jag dock att föräldraförsäkringen faktiskt bara är kopplad till en individ, nämligen barnet. Vad är fel med det?(Det är möjligt att detta rent juridiskt är feltolkat från min sida, men jag står ändå bakom att det borde vara den individen som är viktigast)
   
   Eftersom jag tror att det finns ungefär lika många lösningar på föräldraledighet som det finns familjer tror jag att en sådan stel indelning som 50/50-uppdelning skulle förstöra för väldigt många. Det finns dessutom många olika familjekonstellationer nu för tiden och en 50/50-uppdelning måste i så fall kompletteras med en hel rad undantag. Och som sagt, huvudanledningen till att jag är negativ är att vi har ett system idag där 50/50-uttag redan är möjligt.
   
   
6. Påstående
   Vi är inte fria i våra val, vi väljer som samhället "förväntar" av oss
   
   Svar
   Bara för att många "väljer fel" betyder det väl inte att det är fel? Vanligtvis brukar man väl tolka sådant beteende precis tvärtom? Vanligtvis kallas det demokrati.
   
   Jag håller med "motståndarna" i att det är tråkigt att uttaget ser ut såhär och jag tycker definitivt att något måste göras för att få fler pappor att vara lediga mer. En jämställdhetsbonus skulle kanske kunna vara bra, men inte som den är utformad idag. En sak som jag tror stenhårt på är att ge företag morötter att uppmuntra pappor (föräldrar) att vara föräldralediga. Exakt hur man ska utforma ett sådant system vet jag inte, men om vi utgår från att båda föräldrarna jobbar skulle båda inblandade företagen kunna få en bonus eller skattelättnad eller liknande om båda föräldrarna är lediga ungerfär lika länge. Det kanske inte är juridiskt möjligt eller kanske inte praktistk speciellt bra, men det är bättre än alternativet att tvinga alla föräldrar att göra på samma sätt.
   
   
7. Påstående
   Detta är inte ett argument, men önskan från motståndarsidan kom då och då med omvänd bevisbörda. Alltså att vi som inte är för ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen ska ha bevisbördan för varför man inte ska införa ytterligare kvotering.
   
   Svar
   Ett helt orealistiskt krav. Vill man dramatiskt förändra något så ligger ansvaret naturligtvis på den som vill genomföra förändringen att visa på dess positiva/negativa effekter.
   
   Exempel: Om Trafikverket vill bygga en järnväg eller väg någonstans, då är det deras ansvar att visa att den investeringen har positiva effekter. Man är dessutom skyldig att redovisa negativa effekter. Naturligtvis måste samma förhållningssätt gälla här.
   
   
8. Påstående
   Detta är inte heller ett argument, utan mer en tro förespråkarna har. Den är att alla, eller i alla fall väldigt många familjer, har så likartade livssituationer att de med säkerhet kan säga att "de allra flesta familjer tjänar på kvotering". (Detta tillsammans med punkt 7 är spännande)
   
   Svar
   Här har vi faktiskt den, enligt mig, största tankevurpan. Efter många försök fick jag motståndarsidan att erkänna att vår familj, som delat tiden lika men inte uttaget av föräldradagar lika, skulle förlora på deras förslag. Alltså, vi är ett specialfall som "faktiskt" skulle förlora på denna förändring. Hur många andra specialfall finns det egentligen? Ingen vet.
   
   Jag personligen  tror att det finns mängder av sådana här specialfall som inte syns i statistiken. Jag tror att det finns massor av familjer som skulle förlora mängder på en ytterligare kvotering av föräldraförsäkringen.Detta i förlängningen innebär ju att massor av barn skulle förlora på denna "nyordning" och det är högst negativt, för familjerna, för samhället och för landet. 
Där har ni ett antal anledningar till att jag till 100 procent motsätter mig kvotering av föräldraledigheten.

"Det är svårt att kombinera med familjeliv..."

Ämne: Jämställdhet

Jag läste för ett tag sedan att Scania på 119 år lyckats ha med noll kvinnor i ledningen. Jag säger inget om det egentligen, för jag anser att kompetens ska styra och inte kön. Dock ställer jag mig tveksam till en av Hans-Åke Danielssons förklaringar. Förklaringen ligger i att det är svårt att kombinera ledande befattningar med familjeliv.


Den enda rimliga förklaringen som kan dras av detta måste väl vara att ingen någonsin inom ledningen på Scania fått barn.

Nu inser jag ju att så inte är fallet, men är det inte en väldigt märklig förklaring? Om man innehar en ledande befattning på Scania kan man alltså inte ta ansvar för sina barn. Det låter som en ovanligt icke-attraktiv arbetsplats i mina öron.

Jag tog upp den här frågan med ett gäng personer jag känner väl. Ett antal av männen ansåg att det fanns befattingar där man inte kunde arbeta deltid eller vara föräldralediga. Personligen har jag svårt att tro på det, det är min insnöade värld nästan enbart en fråga om inställning. (Undantag kan eventuellt vara egenföretagare) Ett exempel någon tog upp: En linjechef på Volvo kan inte jobba deltid för då rasar hela arbetet i hans/hennes arbetslag. Jag opponerade mig omedelbart och ansåg att då får man väl utbilda någon mer och köra delat ledarskap, alternativt ta in någon annan chef under de timmarna den ordinarie chefen är ledig.

Höga chefer kan inte vara föräldralediga var ungefär slutsatsen som drogs av personerna ovan.

Själv anser jag att det hela handlar om vilja. Höga chefer vill inte jobba deltid eller vara föräldralediga länge. Alternativt är de för fega för att kräva det. Det kanske blåser så hårt på toppen att man inte kan vara hård säger då någon. Nähä säger jag, byt jobb då. En sådan arbetsgivare vill man väl ändå inte ha...eller?

"Låt barnen vara barn!"

Ämne: Genus, könsroller och jämställdhet


Jag läste nyligen på SvD att skolan förstärker barnens könsroller, istället för att motarbeta dem. Det i sig är ju tämligen märkligt då skolans uppgift inte inkluderar förstärkande av könsroller, utan snarare tvärtom. Som vanligt när sådana här forskningsresultat publiceras dyker allehanda "tyckare" fram. Bland kommentarerna är ett av de mest frekventa utropen: "låt barnen vara barn", vilket i praktiken innebär att man inte alls ska motverka stereotypa könsroller, eftersom barnen ändå bara leker och de ska tillåtas fortsätta med det.


Det hade väl varit gott så, om det inte varit så att de flesta av dem som uttrycker dessa åsikter samtidigt ser till att deras söner inte leker "fjolligt", som med exempelvis dockor. Det är för de flesta föräldrar ok med tjejer som leker "pojkaktiga" lekar, men inte tvärtom.

Frågan jag ställer mig då är hur mycket man egentligen låter "barnen vara barn"? För är det något jag sett bland ungar så är det att de vill testa, de vill testa allt. Småtjejer testar och småkillar testar. Småkillar vill ibland leka med dockor och ibland vill de vara ute och leka tjuv och polis. Hur kan det vara "att låta barn vara barn" om det endast är ok för pojkar att leka pojkaktiga lekar?

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, problemet med genuspedagogik är att genuspedagogerna varit för dåliga på att nå fram med vad genuspedagogik egentligen är. Samtidigt har många genuspedagoger varit för inriktade på att bara förändra pojkarnas sätt att vara. Detta sammantaget har skadat genuspedagogiken något oerhört, för nu har något som egentligen är väldigt positivt blivit ett skällsord.

Det hade i och för sig varit trevligt om motståndarna till genuspedagogik hade orkat ta till sig var begreppet egentligen handlar om istället för att bara slänga ur sig dumheter som "låt barnen vara barn" när det är just det de inte vill.

Suveränt kundbemätande i Söderköping!

Ämne: Reklam och barnvänliga företag

I helgen har vi besökt en mycket bra restaurang i Söderköping, God mat och extremt bra bemötande. Dock började mathandlandet i Söderköping inte lika bra.

Först gick vi till ett café, där frågade vi om det gick att köpa en liten bit paj till lillan, eftersom en vanlig bit kändes onödigt stor. Svaret: "Pajen är som en portion". Jaha, tänkte vi, hade du inte kunnat anstränga dig lite mer för att göra oss glada. Bara ett motförslag, typ "vi kan göra en liten smörgås", "vi kanske kan plocka ihop något", eller ja, vad som helst. Vi inser att allt inte kan vara barnanpassat, naturligtvis. Men att inte ens försöka tyckte vi kändes lite otrevligt, så naturligtvis utövade vi vår konsumentmakt och gick vidare.Jag vet inte vad caféet hette, men dit går vi inte igen.

Istället gick vi till grannrestaurangen, snacka om skillnad. Det var en mycket bra restaurang i Söderköping, mycket god mat och väldigt tillmötesgående personal. Först beklagade servitören att de inte hade barnportioner, men de kunde gärna anpassa någon maträtt till lillan. De frågade även henne om det var gott, de behandlade henne som en kund och det var mycket trevligt och kul att se. Efteråt erbjöd de sig att diska hennes haklapp. Det är första gången vi fått det erbjudandet. Om vi säger såhär, nästa gång vi är i Söderköping kommer vi garanterat gå tillbaks till den restaurangen igen. Det är så man gör för att få nöjda kunder som dessutom kommer tillbaks. Så vad hette då detta ställe? Jo, det hette Restaurang Maritime och ligger längs med kanalen. Ganska nära Smultronstället, men nu är nog nästan Restaurang Maritime vårt nya smultronställe efter dette mycket trevliga besök där. Sådant bemötande ska uppmuntras och berömmas, så här fick ni lite gratisreklam från oss!

Såhär såg stället ut:

Restaurang Maritime i Söderköping får högsta betyg på

såväl mat som bemötande. 

Subventionera andra människors alkoholdrickande

Ämne: Off topic och sunt förnuft

Ibland är man ute och äter mer vänner eller andra människor på restaurang. Det brukar vara trevligt och maten brukar smaka gott, i alla fall om man går till rätt plats. Jag tycker inte om öl eller vin, jag tycker att det smakar skit, alltså brukar jag välja att dricka vatten eller Pepsi eller något liknande. Det tycker jag är gått.

När notan kommer ropar någon alltid käckt: "det är väl enklast att splita den rakt av, alla lägger 300 spänn då!" Denna någon är ALLTID någon som druckit alkohol, förmodligen en av de som druckit mest. Jag vet inte vad fru Ribbing säger om detta, men jag blir lika irriterad varje gång. Varför ska jag betala för andra människors alkohol? Och nej, det har inte med pengarna att göra, det är en principska. För mig är det sunt förnuft att någon som köpt något dyrare än någon annan även betalar för det. Är det verkligen för mycket begärt?

Dessutom kan man ju faktiskt hamna i den situationen att någon väljer att dricka vatten för att den personen faktiskt har dålig ekonomi. Ska den då subventionera de som inte vill vara sparsamma?

Och nej, skiljer det 10, 20 eller kanske 50 spänn kanske det kvittar, men när det kommer en vinflaskor och dylikt blir skinnaden snabbt 100-lappar.

Sådär, nu är jag klar. Helt off topic, men ämnet har retat mig något oerhört och jag var tvungen att dela med mig av detta på ett eller annat sätt!

Människors obetalbara dumhet

Ämne: Barns säkerhet

Tydligen har Sveriges Eurovisiondeltagare Anna Bergendahl prommenerat omkring på ett järnvägsspår. Trafikverket (f.d. Vägverket) har reagerat på detta och påtalat att det är olämpligt att visa privatpersoner i och i närheten av spår. Och nu kommer vi till dumheterna.

1. Skivbolaget väljer att inte göra något åt detta.

2. I artikelns kommentarsfält tycker en majoritet av "skribenterna" att Trafikverket ska ägna sig åt "bättre saker" och att de är fjantiga.

Jag börjar allvarlig ifrågasätta intelligensen hos svenska folket när jag läser dessa kommentarer.


Det är tyvärr inte ovanligt att barn och unga (och även vuxna) omkommer i spårområdet på grund av att man inte respekterar de varningar som finns. Människor genar över spår och klättrar upp på tågvagnar och kommer för nära kontaktledningen och dör eller får mycket svåra brännskador. Och för er som tycker att Trafikverket är idioter. DET ÄR DETTA TRAFIKVERKET ARBETAR FÖR ATT UNDIVKA. FATTA DET!